Te enligt Maria
Nåväl. Jag tänkte att aha, jag tar med mig en termos med te så kan vi rulla runt på de isiga gatorna för att sen ta en paus i solen och stärka oss lite med det.
Men nej, det blev inte riskitg som jag hade tänkt mig. Teet stog på spisen, Jag värmer det lite, och jag satte mig vid datorn.
Ganska snart insåg jag att det blivit varamre iu lägenheten, liksom fuktigare, och självklart
- teet hade börjat koka och gjorde så än. Kondesen var inte sen att haka på och de små fönstrena i köket var täckta av den, värmen hade också spridit sig ut till mig i vardagsrummet.
Tyvär betvivlar jag att earl grey-sås hade varit någon riktig hit. Allvarligt talat.
Det blir nog ingen termos med till Elin, men bra är kanske det för då behöver jag ingen väska.
Dagens ordvits presenterades av Marias intresseförening "skriv en bok".
hejdå, vi ses i solen.
Var vardagen dagen som var?
Jah, va, vad hände nu? Är det onsdag?
Jaha, så det var veckans tisdag igår och dagen innan dess måndag.
De två dagarna som kallas helg som kom precis innan måndagen stog jag i ett hus på djurgården och rev biljetter, hej:ade, Hejdå:ade, ansiktsmålade och sportlovspysslade med små barn inte högre än ett halvt måttband.
Så.
Vad gör jag nu? Jo, just nu, sitter jag på jobbet, det andra, och ser tillatt maskineriet rullar. Men min hjärna och mitt sinne är någonannanstans, var vet jag inte.
Det som virvlar i huvudet just nu är redovisningen jag ska ha med min grupp imorgon, rycket jag fick i morse och skrev hela redovisningen jag ska ha imorgon, vad jag ska göra efter redovisningen imorgon och att jag ska på fest på lördag.
Phew. Så ligger läget nu.
Det jag egentligen funderade över är var i vardagen man kan hitta fashinationen, den där upprymda känslan som man vill känna men inte vet när man ska förvänta sig.
jag hade sådana känslor på tåget till stan idag. Solen sken och jag älskar ju solen så då kunde jag inte annat än le. Jag lyssnade på musik på den lilla mp3-grejen som har nya batterier så jag visste att jag kunde lyssna länge och så kom dte en så bra låt. Och då blev jag ju ännu gladare.
Sen insåg jag att jag snart är klar med redovisningen och att den bara ska genomföras också, imorgon. och det piggade upp.
I stan släntrade jag förbi en skoaffär där jag sett ett par fina skor, ett par stövlar med en massa små hål i skaften som får dem att se ut som elementskydd (Okej, det kanske inte var det bästa sättet att framhäva stövlarnas fördelar).
Jag provade de finfina stävlarna som dessutom var på rea men konstaterade att de var obekväma.
Inte ens det kunde få mitt humör att gå ner.
Jag blev istället glad att jag hade pengar kvar.
Är det det som kallas vardagsfashination undrar jag då?
Ja, jag tror det. Jag tror också att jag smittats av en vår-rus.bacill idag.
Solen är fin.
Kom solen kom.
(Men lys helst inte upp allt damm i min lägenhet för att du står lågt)
Dikt av Maria som sitter i en museiekällare
Hejdå.
Snart ryker väl stekpannan också.
Baka är bland det bästa jag vet och ugnen går varm, ja du kan sluta skratta åt min undefundiga humor nu.
Men, det var en del problem som jag skulle berätta om. När jag efter tjugo minuters vädrande i köket trotsat röken och bakat ändå smakade bullarna särskilt bra, I like bröd, så är det bara.
Problemen kom idag, när jag kommit hem efter en förmiddags hårt arbete med min grupp i skolan på ämnet svenska minoriteter, inspirerad av en mataffärsbroshyr ville jag göra lasange. Men försök inte riva lök på ett för fint rivjärn för det blev bara löksås och den reagerade med metallen och luktade apa.
När jag iallafall satte igång spisen för att steka sojafärs lade spisen av. Jag hade satt på den platta som jag egenhändingt kopplat fast och självklart kopplat fel, så slår man på den så går säkringen. suck.
Ingen matlagning alltså så jag tänkte att jag istället skulle ta itu med att byta glödlampan i badrummet, när man har ett badrum på en halv kvadratmeter blir det nämligen ganska varmt av att ha tända ljus som lyse där inne.
Jag började vrida på glaskupan som dolde den trasiga glödlampan men den satt fast, fast, fast. Jag tog i lite till i mitt vridande och kupan lossnade, men inte bara från sockeln utan också från mitt handgrepp. Kupan dunsade ner i handfatet, glödlampan gick i tusen bitar och handfatet i sju. Suck.
Efter att ha rensat avloppet i förebyggande syfte (jag måste ju snart byta handfat) och plockat glas satte jag mig ner och pustade lite.
Jag bestämde mig för att diska och få bort doften av gråvatten och lök i köket - då brände jag handen under varmvattnet i kranen. Suck igen.
Så kan en helt vanlig, underlig, dag se ut i ett liv som mitt.
Det gäller att se det stora i det lilla. Är inte livet fashinerande så säg.
Puss Hej
Do, do, do, do what you want to do
Vad som påverkar dig mest i ditt liv är du själv.
Du måste se till att negativa tankar i ditt medvetande är trojaner i din hjärndator, de är sådana tankar som dyker upp, pyr i det medvetna och växer sig starkare om vi tillåter dem.
Jag har under några veckor nu varit lite nere, känt mig otillräcklig och missnöjd med mig själv, det vill säga den jag är just nu.
Men kan det vara så att jag helt enkelt låtit en trojan kmma in i mitt huvud, något jag inte bett om men som dykt upp när jag sänkt garden och synen på mig själv om så bara en smula, så har den kommit in och vuxit sig större?
Jag vet och känner själv att det är en helt befängd tanke att ställa om sin hjärnkompass på att man plötsligt är sämre än man var för ett ögonblick sen, hur kan det komma sig?
Var jag ville komma med det här?
Bestäm du, den som läser texten tolkar den alltid utifrån sig själv och sina egna erfarenheter.
Något som ser ut som ett hopkok av ord för den ena är poesi för den andra, ren lögn för den tredje och den klara sanningen för den fjärde.
Det finns oändligt många sätt att se på sig själv, det man tänker, är och gör.
Se till att du ser det.
Puss Mifen
