Kommer inte tomten snart?
Den tvåbeniga tanten är konstig.
Hon säger att "snart kommer tomten, vi måste bara vänta lite till!"
Det var mig ett evinnerligt väntande. När tomten kommer fram ska man tydligen kunna sticka ut nosen utanför fönstret utan att morrhåren isas och trampdynorna skiftar från rosa till blå också, det ser jag fram emot.
Det ska tydligen bara tina lite först, sen kommer tomten. Då byts det vita kalla mot en mark täckt av kattgräs, överallt!
Men inte räcker det med att hon tjatar om tomten för att konstigkvoten ska uppfyllas. Nej, nej. Hon envisas dessutom med att i väntan på tomten och värmen mata maten.
Har ni hört något så dumt?!
Hah, jag säger då det. I morse tog hon fram en plastflaska som det varit sådan bubblig dricka som det sticker i nosen att lukta på. Nu var den tom. Hon skar i den, donade och höll på, spikade med hammaren utanför fönstret och hängde upp det plastiga åbäket. Det ska tydligen vara ätbart, det hon la i, men inget för mig, bara små tråkiga frön.
Ändå kuttrade hon på medans hon fyllde på med frön att detta var för min skull, lika mycket som för maten, förlåt, fåglarna.
"Du ska se att fåglarna snart kommer, då får du något att titta på!".
Jaha?
Birdie nam-nam
Vänta, vänta...
Sa du inte att de
skulle komma snart?
Hon säger att "snart kommer tomten, vi måste bara vänta lite till!"
Det var mig ett evinnerligt väntande. När tomten kommer fram ska man tydligen kunna sticka ut nosen utanför fönstret utan att morrhåren isas och trampdynorna skiftar från rosa till blå också, det ser jag fram emot.
Det ska tydligen bara tina lite först, sen kommer tomten. Då byts det vita kalla mot en mark täckt av kattgräs, överallt!
Men inte räcker det med att hon tjatar om tomten för att konstigkvoten ska uppfyllas. Nej, nej. Hon envisas dessutom med att i väntan på tomten och värmen mata maten.
Har ni hört något så dumt?!
Hah, jag säger då det. I morse tog hon fram en plastflaska som det varit sådan bubblig dricka som det sticker i nosen att lukta på. Nu var den tom. Hon skar i den, donade och höll på, spikade med hammaren utanför fönstret och hängde upp det plastiga åbäket. Det ska tydligen vara ätbart, det hon la i, men inget för mig, bara små tråkiga frön.
Ändå kuttrade hon på medans hon fyllde på med frön att detta var för min skull, lika mycket som för maten, förlåt, fåglarna.
"Du ska se att fåglarna snart kommer, då får du något att titta på!".
Jaha?
Birdie nam-nam
Vänta, vänta...
Sa du inte att de
skulle komma snart?
Som om det inte räckte har hon dessutom gjort en klocka, till vilken nytta är den? Hon kan se hur tiden flyter på men jag då? OM jag brytt mig om tiden hade jag kunnat beräkna tidsintervaller och genomsnittligt fågelbesök per tidsenhet. Om jag hade brytt mig.
Det gör jag inte. Allt jag vill är att se maten flyga, nära nära, utanför fönstret och att tomten ska komma.
Det är tydligen bara att vänta.
/Elsa
Det gör jag inte. Allt jag vill är att se maten flyga, nära nära, utanför fönstret och att tomten ska komma.
Det är tydligen bara att vänta.
/Elsa
Barndomligt
Det är ju dagens underdrift att säga att jag längtar tillbaka till åttaårsåldern igen - det gör jag och kommer alltid att göra. För mig var barndomen magisk och jag hoppas att jag alltid kommer ha kvar de barnsliga gener som gör mig till den jag är just nu.
Ett annat barnprogram att minnas är ju självklart Lennart Hellsings ABC.
Gabriel Gräslök
Ett program man kanske mest minns ljudet av är Skymningssagor. Minns hur sövande det var att se på, på ett bra sätt alltså. Älskade ljudet av tåget...
En typ som inte går någon förbi är en viss Ika Nord. Introt till Ika i rutan gav mig tidigt rysningar längst hela ryggraden och en underbar känsla av skräckblandad förtjusning för bland de första gångerna i mitt liv.
Hon satte så många förutfattade meningar på skam och tog sig skepnader man själv kanske inte ens vågat drömma om - det var något provocerande speciellt och fantastiskt över henne.
Ika gjorde en, för mig, oförglömlig insats som Findus i Julkalendern Tomtemaskinen några år senare. Jag har alltid älskat böckerna. Det var för mig obegripligt hur de gjort Findus så liten.
Men jösses amalia, så mycket jag skulle kunna ta upp.
Linus på Linjen.
Pippi Pelikan.
Tippen.
Skrotnisse.
Vilka barnprogram påverkade dig?
När jag var liten var en av mina idoler Täppas. Jag älskade hans knasiga, bångstyriga hår och att han trodde att han skulle bli Bing, om han inte fick reda på någonting! Han är nu sedan länge radiopratare i P1 och har också skrivit en bok, om hur det är att bli blind men vägra sluta se, Blindstyre, läs den.
Ett annat barnprogram att minnas är ju självklart Lennart Hellsings ABC.
Gabriel Gräslök
Ett program man kanske mest minns ljudet av är Skymningssagor. Minns hur sövande det var att se på, på ett bra sätt alltså. Älskade ljudet av tåget...
En typ som inte går någon förbi är en viss Ika Nord. Introt till Ika i rutan gav mig tidigt rysningar längst hela ryggraden och en underbar känsla av skräckblandad förtjusning för bland de första gångerna i mitt liv.
Hon satte så många förutfattade meningar på skam och tog sig skepnader man själv kanske inte ens vågat drömma om - det var något provocerande speciellt och fantastiskt över henne.
Ika gjorde en, för mig, oförglömlig insats som Findus i Julkalendern Tomtemaskinen några år senare. Jag har alltid älskat böckerna. Det var för mig obegripligt hur de gjort Findus så liten.
Men jösses amalia, så mycket jag skulle kunna ta upp.
Linus på Linjen.
Pippi Pelikan.
Tippen.
Skrotnisse.
Vilka barnprogram påverkade dig?
Systermiddagen (som kom att handla om katten)
Igår var det fredag och alldeles för länge sedan jag och min syster hängder med varandra, åt middag och snackade skit. Så gårdagskvällen kom att handla om precis det. Trodde vi.
Fotobevisen hävdar annorlunda.
Den underfundiga, vita pälsbollen kom att dominera kvällen, sno det mesta av vår uppmärksamhet och roa oss något infernaliskt.
Fotobevisen hävdar annorlunda.
Den underfundiga, vita pälsbollen kom att dominera kvällen, sno det mesta av vår uppmärksamhet och roa oss något infernaliskt.
Aftonen började, för mig, med ett fantastiskt besök till den lilla mataffären på hörnet av gatan där jag bor. Att handla var väl i sig ingen otrolig upplevelse (även om de hade både äpplen och fikon på extrapris), det var den lilla lappen på dörren in som lyste upp butiksbesöket. Jag har gått förbi den säkert fyra gånger och blir lika glad och full i skratt varje gång.
Sänkes! Ett fullutrustat akvarium
på 60 liter. (med fiskar)
på 60 liter. (med fiskar)
Efter det bar det av hemåt och jag började laga middag, Elsa var mindre intresserad av mina kulinariska färdigheter då jag hackade potatis, kålrot och kokade buljong med ena handen samtidigt som den andra mixade ihop havregryn, nötter och hackade äpplen till efterrättens smulpaj. Hon bara plirade på mig, tassade jamande runt och satte sig sedan i fönstret och spanade på fåglarna.
Finns där någon blåmes tro?
Vid kvällningen kom Karin och det blev snickesnack och systerhäng. Soppan (resultatet av allt hackande och kokande) ställdes fram, cider och öl hälldes upp och vi var redo att hugga in.
Elsa, som jamat som en galning när systern kom ("ja men hon är ju som vilken värdinna som helst som välkomnar en" sa Karin) hade rullat ihop sig i sin säng. Men när det vankades middag och prat i köket - då kom hon farande igen!
Först satt hon på en stol bredvid och tittade men ganska snart var hon uppe på bordet och tassade och till slut flög hon med ett hopp upp på Karins axlar - och där tänkte hon stanna, oavsett våra försök att äta normalt.
Elsa, som jamat som en galning när systern kom ("ja men hon är ju som vilken värdinna som helst som välkomnar en" sa Karin) hade rullat ihop sig i sin säng. Men när det vankades middag och prat i köket - då kom hon farande igen!
Först satt hon på en stol bredvid och tittade men ganska snart var hon uppe på bordet och tassade och till slut flög hon med ett hopp upp på Karins axlar - och där tänkte hon stanna, oavsett våra försök att äta normalt.
När systern tröttnade på den förvisso luddiga men också kloiga nåldynan fick hon hoppa ner och då satt hon på stolen och bråkade med bordsduken istället.
När vi mätta som få bokstavligen släpade oss in i vardagsrummet för lite soffhäng med filmen Moulin Rouge i bakgrunden började vi smygande bete oss mer och mer övertrött-fnittrigt. Hade Elsa stått för underhållningen innan var det de roliga fotona på henne och vår trötta humor som gjorde det nu.
De där fnittriga människorna kan man ju inte vara med.
Adios, jag drar!
Då var det Elsas tur att undra vad sjutton vi höll på med.
De där fnittriga människorna kan man ju inte vara med.
En fin kväll som förvisso kom att handla om katten men också blev en underbar kväll med middag, skitsnack och systerhäng.
Puss Maria
Puss Maria
