Elsa katt
Elsa katt är en vit Cornish rex, fyra år fyllda och har funnits i mitt liv en dryg månad - men efter en första tid hos mina föräldrar har hon nu sedan en snar vecka flyttat hem till mig.
Det kom sig så att jag letade katt och åkte ut till lidingö där en trasslig liten en mötte mig i dörröppningen hos den dåvarande ägaren. Hon skulle ha Elza (med z som hon hette där) som avelskatt. De andra katterna gillade inte Elsa, inte för att hon hade roliga öron, krusiga morrhår eller något sådant - för det hade de med. Nej det var något annat. Hon var rödstreckig i ansiktet av deras klor och skydde de andra katterna. Men då det vankades människor - då blev hon glad!.
Hon studsade fram och hoppade upp på min axel. Hon buffade mig i ansiktet med huvudet och jamade.
Tala om att göra en entré i mitt liv!
Köpeavtal skrevs och så fann jag mig plötsligt med ett lätt tumult i huvudet på bussen tillbaka mot stan. I mitt knä stod Felix gamla, stora blå kattbur och i den låg en liten, vit och trasslig kattfröken. Hon jamade en liten serenad så fort det hände något nytt. På bussen - miao. Av bussen - miao. På tunnelbanan - miao. Av tunnelbanan - miao.
På pendeltåget - miao, miao (hon jamader ikapp med en ledsen bebis och jag och mamman tittade samförstående på varandra). Av pendeltåget - miao.
Väl hemma i Stuvsta (där Elsa skulle få bo så länge jag hade hand om Leia) hade jag redan fixat och donat för att hon skulle känna sig hemma, med allt sådan en katt kan tänkas behöva. Hon tassade ut på köksgolvet och såg sig storögt om. Tittade på mig, tog några steg bort, kom tillbaka till mig, tog ytterligare steg bort. Tassade tillbaka till mig och sedan ännu längre bort. Som en jojo.
Jag hade kommit hem med en jamande jojo.
De följande veckorna var mitt liv fyllt av beaglefröken Leias sällskap. Elsa katt bodde in sig hos mamma och pappa. Undersökte allt, högt som lågt. Hoppade in i skåpen, kravlade in under sofforna och satte tassarna i det kalla vita utanför ytterdörren - men hoppade snabbt tillbaka in. Hon jamade sig igenom nätterna och sprang som en osalig ande mellan mamma och pappa.
Hon gav dem också många skratt med sina roliga öron, knäppa hyss och buffande hälsningar.
Sedan en knapp vecka bor så Elsa hos mig. En snöig söndagseftermiddag åkte pick och pack och katt in i mammas volvo och hem till Älvsjö. Väl här tassade Elsa självsäkert och nyfiket runt som om hon aldrig gjort annat, hoppade upp på soffan-bordet-fåtöljen-hyllorna-köksbänken-garderoberna-sängen som bara för att kolla läget och sen var allt bra med det. Första natten var ett konstant miao-miao-miao-miao-miao och jag undrade i mitt stilla men lätt distraherade sinne var av-knappen satt.
Det har blivit bättre, någorlunda, och på kvällarna tassar katten in under täcket och somnar.
På dagarna ligger hon i de hemsnickrade elementsängen eller på något annat varmt ställe.
När det händer grejer vill hon alltid vara med, undersöka vad man gör, provsmaka tråden man syr med eller tassa över tidningen man läser - och mitt upp i alltihop får man en buff i ansiktet och ett miao.
Hon hämtar sitt snöre i munnen och lägger det vid en som för att säga "leka, leka!". När hon busat och kattfnattat lite rullar hon ihop sig och somnar.
Trots att hon är så liten så lämnar hon stora avtryck. Den vita trasselkatten knep åt sig mitt hjärta. Hon behöver mig och jag behöver henne (trots att jag inte alltid gör som hon vill och hon inte alltid som jag vill)
Elsa trasselkatt - over and out.
På dagarna ligger hon i de hemsnickrade elementsängen eller på något annat varmt ställe.
När det händer grejer vill hon alltid vara med, undersöka vad man gör, provsmaka tråden man syr med eller tassa över tidningen man läser - och mitt upp i alltihop får man en buff i ansiktet och ett miao.
Hon hämtar sitt snöre i munnen och lägger det vid en som för att säga "leka, leka!". När hon busat och kattfnattat lite rullar hon ihop sig och somnar.
Trots att hon är så liten så lämnar hon stora avtryck. Den vita trasselkatten knep åt sig mitt hjärta. Hon behöver mig och jag behöver henne (trots att jag inte alltid gör som hon vill och hon inte alltid som jag vill)
Elsa trasselkatt - over and out.
Hemma
Sällan har jag väl känt mig så glad som när jag stod med den nya nyckeln i handen, stack den i låset, vred om och klev in i Min Nya Lägenhet.
Min.
Alldeles min.
Jag ska säga er att den känslan och det krypande, sprittande leende jag hade i mina mungipor - det kändes så bra.
Sällan har jag väl känt mig så glad över att kliva över en tröskel till en tom lägenhet, nyfiket spanat mig omkring och ganska omedelbart börjat funderat på hur det här skulle bli, hur det skulle kännas, vad det skulle bli av det hela, hur det skulle bli Maria-aktigt
- Och var jag skulle jag börja?
Det var stort - hujje så stort - med sina 58 tomma kvadratmeter, vardagsrummet döptes snabbt om till balsalen och toaletten till golfbanan, inte bara på grund av dess gröna golvfärg utan också storleken. Det lilla rummet som jag först knappt visste vad jag skulle göra av, allt fick ju plats i balsalen, döptes till östra flygeln (vilken rikting den faktiskt ligger i har jag inte tagit reda på.)
Bland det första att flytta in var en tre centimeter tjock madrass, en krukväxt och vattenkokaren.
Sakta men säkert har det i efterhand fyllts på med fler växter, en riktig säng (som till i Fredags stod i balsalen), alla nödvändiga köksattiraljer och förstås:
- Alla mina älskade stringhyllor, plåtburkar, lp-skivor, teakstolar, blombordet, koka-koppar och allt annat spännande osm jag sedan lill-åldern samlat på mig för att en gång få ställa fram någon gång när jag bodde någonstans på riktigt. Denna gång har kommit nu.
Min.
Alldeles min.
Jag ska säga er att den känslan och det krypande, sprittande leende jag hade i mina mungipor - det kändes så bra.
Sällan har jag väl känt mig så glad över att kliva över en tröskel till en tom lägenhet, nyfiket spanat mig omkring och ganska omedelbart börjat funderat på hur det här skulle bli, hur det skulle kännas, vad det skulle bli av det hela, hur det skulle bli Maria-aktigt
- Och var jag skulle jag börja?
Det var stort - hujje så stort - med sina 58 tomma kvadratmeter, vardagsrummet döptes snabbt om till balsalen och toaletten till golfbanan, inte bara på grund av dess gröna golvfärg utan också storleken. Det lilla rummet som jag först knappt visste vad jag skulle göra av, allt fick ju plats i balsalen, döptes till östra flygeln (vilken rikting den faktiskt ligger i har jag inte tagit reda på.)
Bland det första att flytta in var en tre centimeter tjock madrass, en krukväxt och vattenkokaren.
Sakta men säkert har det i efterhand fyllts på med fler växter, en riktig säng (som till i Fredags stod i balsalen), alla nödvändiga köksattiraljer och förstås:
- Alla mina älskade stringhyllor, plåtburkar, lp-skivor, teakstolar, blombordet, koka-koppar och allt annat spännande osm jag sedan lill-åldern samlat på mig för att en gång få ställa fram någon gång när jag bodde någonstans på riktigt. Denna gång har kommit nu.
Balsalen till för någon vecka sedan (nu står där en bäddsoffa)
Biostolarna kommer från 40-talsbiograf på Gotland
Bokhylla i balsalen(med viktig litteratur som Krakel Spektakel,
boken Raggare och Allt i hemmets-Journaler)
Min alldeles egna skotte signerad Stig Lindberg,
en tavla med vykort från Linnea
och Uncle Sam som håller koll på småmynten.
Köket med en av mina älskade små stringhylllor och
Bullens Pilsnerkorv-tavlan jag fått av mamma
(frukten är för övrigt oftast slut i skålen)
Tripp, trapp och trull i stringhyllan
Självaste köksdelen av köket
Den andra lilla stringhyllan hamnade i badrummet,
A.k.a golfbanan.
Och fastän flickorna är mer 60-tal än 50-tal så tycker jag att de pryder
badrummet alldeles förtjusande väl.
Det är väl inte konstigt att man blir så tokigt glad?
Jag är så otroligt tacksam....
