Dörrar och trappor
Farbror dörrmontör tackade artigt nej på min fråga om han ville ha kaffe och satte igång på direkten med sticksåg och kofot för att få bort den gamla dörren. Han fick nog slita en del för det suckades ganska mycket från hans sida. Jag själv satt bakom galler med katterna. Alltså det galler jag hade uppe när Katla flyttade in. Det hade jag nu återigen klämt fast i dörrposten till vardagsrummet och medan jag morgonpluggade och förberedde mig för dagens seminarium låg Elsa vid elementen med snedvinklade öron och försökte med något besvärad min tänka bort oljudet av sticksågen. Katla satt nyfiket i dörrposten och tittade på farbror dörrmontör tills sticksågen även fick henne på flykten. Efter mycket om och men och suck och stön var både dörren och dörrfodret borta.
"Förbaskat vad svårtrugade dessa hantverkare ska vara" tänkte jag, men jag förstår att de, i all välmening, dagligen blir överrösta med kaffeförfrågningar och att det säkert kan vara enerverande. Jag sade iallafall att det fanns i köket om han ville ha.
Det var inte helt utan nervositet jag åkte till skolan, det kan jag säga. Med en okänd hantverkare, två nyfikna katter och ett hål där dörren borde vara lämnade jag hemmet. När timmarna mellan tio och ett flutit iväg och jag haft både seminarium och ett bra, konstruktivt samtal med min handledare för c-uppsatsen så ilade jag hem, bokstavligt talat. Småsprang hela vägen från stationen och när jag kom hem var dörren, till min lycka, både färdigmonterad och låst. Fint var det och lycklig var jag när jag vred om nya nyckeln i låset.
Katterna mötte mig med sina vanliga "mäu, mäu" och verkade helt oberörda av att vi hade en ny dörr. Men jag stod och myste lite framför den innan jag kom mig för att göra något annat. Jag gick in i köket och där stod den framdukade kaffekoppen kvar och orörd. Farbror dörrmontör hade hällt lite kaffe i den, i all välmening, och jag tror att han tänkt detsamma som jag - det var iallafall tanken som räknades.
Nu stänger vi dörren om den här historien och trappar ner, det är ju fredag.
Skulle inte sitta helt fel
I brist därpå Countrykryssning med inslag av linedance och rockabilly:
Spara eller slösa? Tid eller otid?
24 November
Smarta barn
På sin blogg skrev Ketchupmamman:
- Vet du vad mamma, sa Samuel när jag hämtade honom i skolan idag. Det var en kille som sa att killar inte KAN ha nagellack.
- Nähä? Vad sa du då?
- Jag sa att han måste ha tänkt lite fel, konstaterade Samuel och granskade nöjt sina lackade naglar. Och så sa jag att det är ju som att säga till någon som är ute och går att han inte kan gå.
Så Himla Smart.
Just nu då?
Igår skulle den fenomenala stepparen Eleanor Powell fyllt 98 år, som jag berättade om härom veckan. Eleanor steppade en morsekod i filmen Ship ahoy och i klippet nedan sjunger svenska Alice Babs en ´Pytagoras Swing`som inte heller går av för hackor. Vem har sagt att man måste läsa en bok för att lära sig något?
Annars är böcker ett påtagligt inslag i min vardag just nu, men det är bara fem sidor kvar att skriva. Så att så många fler böcker behöver jag inte läsa. Men jag måste nog ta alla böcker i min "dramaten" om jag ska få dem tillbaka till biblioteket sedan.
Goda nyheter förutom att jag ser ljuset i tentatunneln är att:
- Det idag damp ner ett brev från Svenska kennelklubben i brevlådan. "Vadfalls?" tänkte jag innan jag öppnade det och förstod att det var ägarbeviset för Katla som kommit. Nu är hon min, även på pappret. Älskade skitkatt.
- Kuddarna är återfunna! Jag skulle tvätta idag igen och vad finner jag när jag kommer ner om inte en pappåse med mina kuddar i! Hurra, hurra, hurra! Vilka äventyr de varit med om vet jag inte men jag tog iallafall upp dem ur pappåsen, tvättade om dem och torktumlade dem tillsammans med ett par tennisbollar. Så nu är de tillbaka - rena, puffiga och välbehållna.
I lördags skrevs det tenta men det gick ganska mycket åt pepparn då hjärnan vandrar iväg hela tiden. Inte okej.
I söndags var jag i Gustavsberg med två vänner för att uppleva Hellsingutställningen som jag tipsade om här.
Där lekte vi i piratskeppet och låg på en deg hemma hos Bagare Bengtsson. Vi tittade på Krakel Spektakel-servisen som Stig Lindberg formgivit och fick sand i sandalerna (okej, det sista hittade jag på).
Jag måste medge att den var både fin och välgjord, men inte så "Hellsing-ig" som den andra jag sett växa fram. Vill ni uppleva Hellsings värld på det lekfulla sätt som han har i sitt språk, styr kosan mot Junibacken.
Vill dock flika in ett gott ord även för Gustavsbergs Porslinsmuseums utställning! Mindre utställning och mindre budget men välgjord och charmig.
Är ni där i krokarna, hälsa på dem också. Det är gratis!
När vi lämnat Porslinsmuseet gick vi till några av de outlets som finns i området. Det jag mest skulle behöva komma hem med från gustavsberg var en toalettknopp, för min i sjuttiotalsplast har nämligen givit upp för länge sedan. Hittade ingen så istället kom jag hem med servetter med ett mönster copycat:at från Virr-varr, dessa ska jag limma på ett par plåtburkar, ska bara spraymåla burkarna vita först. Och till det måste jag köpa sprayfärg. Haha, vilket uppdrag va?
Tips på var man kan köpa billig vit färg/sprayfärg som fäster på plåt mottages gärna.
Just nu då? Väntar på tvätten i torktumlaren och inspiration att skriva de sista fem sidorna att infinna sig. Vill även att huvudvärken ska släppa och studieron infinna sig. Just nu allså.
Hodgepodge
Katten också
Elsa katt har varit lite krasslig i några dagar. Inte ätit eller druckit utan mest legat på elementet och tigit. Jag kände att det var dags att ta tag i saken, ringde veterinären och fick en akuttid. Kom på att jag måste stänga av torkrummet och hämta kuddarna innan vi åkte. När jag kom ner till det fortfarande dånande torkrummet var det tomt, kuddarna hade någon norpat. "AH MEN!" suckade jag högt men sprang upp tillmig igen. Veterinären var det ju jag skulle till!
Katten jamade hela resan och hela det drygt två timmar långa besöket. När jag satt i väntan på röntgen hann tusen och en oroliga tankar gå genom huvudet. Jag var tvungen att fota lite för att uppehålla mig under den långa väntan.
De kunde inte hitta några fel trots, kläm på magen, blodprov och röntgen. Det var bara att betala och åka hem igen.
Blev inte mycket till plugg igår, trots att jag hade inlämning vid midnatt. Fy så jag skäms att jag inte skrivit men det gick verkligen inte. Hur ska man förklara för sin lärare att man inte gjort det man ska för att ens katt var sjuk?
Oh well. Idag mår Elsa bättre, hon har både ätit och druckit (och mått lite dåligt men det är klart bättre än igår!). Jag själv har korrekturläst tentan, då jag skriver med Open Office så har jag inget svenskt rättstavningsprogram. Det är SÅ drygt att leta stavfel själv, för det var så himla längesedan man gjorde det. Iallafall i en tjugo sidor lång tenta. Jag har också plitat ihop iallafall två sidor text vilket ju är bra.
Jag säger som Konfucius - Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar. Och det hade jag ju inte tänkt göra. Att köra fast och att stanna är helt olika saker. Nog om det.
När jag gjort annat än suttit vid datorn idag har jag tränat på att göra Victory rolls med min spontant kökssaxklippta lugg. Det gick sådär till en början och sedan ganska bra. Blev nöjd, knöt en scarf runt knoppen och inväntade mamman som jag stämt träff med för att åka till det stora varuhuset. Kom hem därifrån med en ny papperskorg att hiva skräpiga delar av mitt liv i (eller bara vanligt skräp), en halkmatta för att slippa glida på snedden i livet (eller för att hålla vardagsrumsmattan på plats) och så självklart en ny, härlig kudde. Den ska inte provas direkt men om ett par timmar så. När jag skrivit lite mer på tentan och känner mig nöjd med dagens arbete. Då ska den provas Och ni anar inte vad jag ska sova!
Framifrånluggen...
PES
Kommer ni ihåg när jag i våras berättade om hur fashinerad jag är av Stop motion och vad det betytt för mig?
Jag vet att det på senaste tiden blivit många filmklipp att se på och mindre att läsa. Den korta förklaringen är att allt skrivande i mina fingrar går åt till c-uppsatsen. Efter en dags pluggande och skrivande är man ganska slut, det tror jag de flesta känner igen.
Nåväl, äter till dagens tema: MER filmklipp och MER Stop motion!
Dessa nedan är gjorda av Adam Pesapane, eller som han kallar sig: PES.
Han har en fantastisk förmåga att visualisera helt normala, vardagliga föremål som gör vardagliga saker på ett sätt som inte bara är lustiga men också häpnadsväckande medryckande och ofta helt oväntade.
I hans senaste film, Western Spaghetti, använder han sig av ett otal föremål, som bubbelplast, plockepinn, Rubick´s kuber, tärningar och sedlar, listan kan bli lång, för att laga mat. Filmens enkelhet motsäger egentligen den skicklighet som behövs för att göra en sådan här film. Vem trodde att man skulle bli hungrig av en söndermosad nåldyna eller en hackad rubrick´s kub?
Stop Motion
En bukett vad?
Bestämde mig för att pyssla ihop lite nödvändigheter. Gjorde bland annat en påse för hemliga grejer, kan ni gissa vad den är till? Inte är det till dig, dig eller dig iallafall! Eller?
Katla har systematisk tuggat sönder en leksaksmus och den är dissekerad i en plastig del som hänger kvar på klösmöbeln den sitter fast på och en pälsig del som hon lyckligt traskar runt med i munnen. När jag skulle fota den hemliga påsen i badrummet smög katterna självklart även in där. När jag lyft upp Katla ur påsen som hon självklart skulle hoppa ner i och undersöka, så hoppade hon ner i badkaret istället. Där var hon och på utsidan var Elsa.
Yin och Yang? Mäu och Miao?
VAD är grejen med att göra tusen olika doftpåsar som alla heter Ocean Breeze, Green tea, Jasmin och Bouquet of flowers när alla doftar Bouquet of Ass? Katterna luktade på dammsugaren och tog till flykten.
Okej, jag kanske överdriver. Till exempel köpte jag ett doftljus förra veckan som ska dofta nytvättat och det är verkligen underbart. Men det här? Bouquet of.. Ja...
Antingen Eller
Märkeshets
Men alltså attans, jag kommer (nog)(nästan) aldrig kunna byta tillbaka när jag provat dessa.
Nedrans Bonduelle. Hur ska jag kunna knäppa en burk eldoradomajs efter detta?
Ja, ni ser ju hur ledsen jag blev över att de tog slut så fort.
En intressant sak hände på högskolan idag. Jag satt och åt över min anteckningsbok då en kille med en mick i handen och en stackars kameraman på släptåg i den navelsträng som gick mellan kameran och micken raskt stegade fram till mig.
- Är det okej om vi ställer några frågor till dig? frågade han och ryckte lätt i navelsträngen för att få kameran närmre.
- Eh, jaa visst, sa jag!
- Okej, sade han och reste sig. Han gick bort ett par steg med kameran i släptåg och sade åt mig att se förvånad ut när de nu "spontant" skulle komma fram och intervjua mig.
Han frågade mig om jag såg fram emot julen och jag sade att jag absolut gjorde det men att det kanske börjat lite väl tidigt med jultankarna. Jag ville ju redan pynta. På frågan hur jag skulle fira jul sade jag att jag troligtvis skulle vara hemma eller hos min släkt. Han verkade inte helt nöjd med mitt svar för han bad kamerakillen ta allt från början, ryckte uppfordrande i navelsträngen och kommenderade honom att sätta sig i soffan mitt emot oss för en bättre vinkel, "jag kom inte med" sade han.
Kameran började rulla igen och när han nu frågade vinklade han frågorna annorlunda. Han frågade nu om jag såg fram emot den lugna, fridfulla julen och jag sade, lite överrumplad, att jaa, visst gjorde jag det. Han kontrade fort med en fråga hur jag skulle fira denna lugna jul och då jag sade att jag troligtvis skulle vara hemma stoppade han mig där och sa "Jaa, för vem åker runt och stressar på julen, hahahaha. Tack så mycket! Hejdå!"
Därefter slogs kameran av och han deklarerade för kameramannen hur mycket bättre det blev andra gången. Både kameravinkeln och hur det vi sade kom fram. Hur vi sade?
Han tackade för sig, ryckte i anvelsträngen och hastade raskt iväg med kameramannen på släptåg.
Jaha, tänkte jag.
Jaha.
Att tänka tillbaka
Nåväl. Väl i stan åkte jag till Östermalmstorg och träffade upp min kära vän för att sedan stega mot den restaurang där vi skulle möta upp ännu fler, glada vänner. Det är så kul att träffa vänner som man inte sett på länge. Det bästa med att träffas sådär är att man kan prata som om det var igår - men om saker som händer nu och imorgon. Det var en trevlig och god men något stressig middag.
De på restaurangen påminde oss 45 minuter innan vår tid var slut att vi snart skulle behöva gå för att Gästerna skulle komma snart. Var inte vi gäster? Det kan man ju fråga sig. Vi hade tid till halv sju och inte en sekund senare (kollade på klockan) byttes vi ut mot nästa middagssällskap. 18.29 överraskades vi av nästa gäng som skulle sitta, vi drog med oss ytterkläderna i all hast och 18.30 stod vi utanför restaurangen och undrade lite smått vad som just hände.
Några av vännerna skulle på musikal på Cirkus och begav sig ditåt, vi andra åkte mot båten, satt och tittade över fjärden och njöt av månskenet. Nej nu ljög jag, vi satt och försökte komma på ett vettigt rim till det födelsedagsbarn vi skulle på fest hos härnäst. Efter snickesnack om både dåtid och framtid promenerade vi mot tåget och åkte på kalas. Hemma hos honom var det så typiskt honom och nostalgin slog mig återigen i huvudet. Vem bär upp idén om att ha en stor ödla i plast inlindad i en ljusslinga i taket om inte han? Även där träffade vi gamla vänner, snackade om då och nutid och så lite framtid. Mest faktiskt om den snaraste framtiden, det vill säga tiden då det var dags för oss att gå vidare. Vi hade ju en plats kvar att gå till!
Fräsig klubb, gå dit!
Det var Lilla hotellbaren som lockade med electroklubb där kära vänner från förr styrde och ställde. Det var packat med folk och ja, en del var ganska packade också, som sig lätt blir en utekväll som denna. Efter att ha tragglat oss igenom folkmassan från den ena änden till den andra för att "kolla läget" hade vi sett minst fem personer vi kände och hälsade med kramar och "kul-att-se-dig-igen"-ord. Efter ett tag dök två av vännerna som varit på Cirkus upp igen och det var förstås kul. Vi smådansade lite men gillade mest läget. Efter att ölen blivit uppdrucken och nostalgikänslovallningarna lugnat sig lite (tänk vad kul det är att snacka i mun på varandra om det som varit!) så tågades det hemåt. Fötterna var trötta och huvudet likaså. En festlig kväll i nostalgins tecken.
Idag tänker vi åter framåt, C-uppsatsen skriver inte sig själv. Senare ikväll ska jag hem till mamma och pappa och klappa pappan lite extra på huvudet.
Wanted
Eleanor Powell
Powell som spionen Talulah måste leverera viktig information till ännu en spion i publiken.
Hur hon gör det? Hon steppar en morsekod såklart!
Eleanor Powell (1912-1982) föddes 21 november 1912 i Springfield, USA.
Filmen Ship Ahoy hade premiär 15 Maj 1942. Powell delade i denna film huvudrollen med Red Skelton. Dock är den mest känd som Frank Sinatras sångdebut på långfilm och Skeltons och Powells insatser kom i skymundan.
Jag tycker ändå att är det någon som lyser extra i denna film så är det Eleanor Powell och då det snart är 98 år sedan hon föddes tycker jag att vi uppmärksammar henne lite extra!
Pepparkakskrydda
Något man tar för att krydda sin pepparkakefärg?
Idag har jag sökt jobb, eller ja jobbet sökte jag tidigare i veckan men idag åkte jag till deras kontor för att skriva på papper. Det är ett extraknäck som postsorterare inför julen, jobbade där förra året också och det var himla trevligt så jag tänkte - jag söker igen! Självklart söks det inte jobb bara för att det är trevligt. Jag vill verkligen jobba ihop lite pengar och tänka på något annat än c-uppsatsen. Dessutom är det mitt sista år som student och alltså sista möjligheten att få studentjobb.
Min dröm jag när just nu är att jobba mig till slantar tillräckliga för att resa bort, någonstans där pepparkakskrydda inte behövs.
Eller ett startkapital att renovera badrummet för? Faktum är att en karl från Offerta kommer hit idag för att räkna på vad det kan tänkas kosta. - Spännande!
Mitt badrum är en vävtapetshistoria utan dess like, renoverat senast 1970-smäll-i-vägg. Väggarna är vita men tittar man bakom badkaret ser man att de varit senapsgula. Det är förvisso en mycket vacker färg i sig men inte i ett badrum och INTE i kombination med den gröna plastmattan till golv. Jag har försökt mig på att få någon form av TIKI-tema därinne, när jag ju nu ändå har grönt golv men det går sådär. Det är ganska mysigt därinne trots allt och jag gillar det. Dock är en upprustning alldeles nödvändig, det må fungera men är slitet. Så är det bara.
Under det lilla teakbordet med mosaik är katternas damrum,
ovanpå en söndertuggad växt.
Fotat i spegeln, titta på banantavlan!
Ena långsidan med handdukshängare, en urklippt reklam för tandkräm (som sig bör i ett badrum) samt vassmatta på väggen. Vass är busvasst!
Till höger en ärvd stringhylla och teakbyrå som håller alla badrumsnödvändigheter.
I badkaret (mitt flitigt använda sådana) hittar man allt som oftast någon av katterna.
Trätrall att kliva istället för matta, det är något visst med att stå barfota på trä.
Pepparkakskryddan kom väl till pass iallafall. Mixa blåbärsfil, frusna bär, honung och en-två teskedar pepparkakskrydda så ska du få se!
I väntan på badrumsmannen sitter jag nu med en kopp kaffe som katten hade vänligheten att släppa sin leksak i (fråga mig inte varför), tusen tankar om extrajobb, långtbort-resor och badrumskakel. Ena sekunden är jag på en varm strand och andra sekunden i en kakelbutik, tredje sekunden står jag och sorterar post och fjärde sekunden är jag tillbaka i min soffa. Det doftar gott om ljusen jag tänt och det är hög tid att fortsätta plugga. Plugga så jag får jobba, jobba så jag får slantar nog att åka bort, renovera badrummet eller något annat man kan drömma om.
PS: Apropå saker som är fint. Igår var jag på loppis med min kära vän och kollade på en turkos(!) toalett med tillhörande handfat. Det blev inget av den affären då toaletten var löjligt låg. DÄREMOT blev det ett par kornischer till vardagsrummet. Som jag letat efter just sådana! Har inte fotat dem i sin helhet då de inte ser mycket ut för världen där de ligger i min soffa. Ett litet kik på etiketten kan ni däremot få, den är ju så fin!
Såhär ser upphängningen ut.
Och såhär ska det se ut när den är upphängd.
Tionde november
när första snön föll?
Det blev så halt
jag borde valt
en stor väg som höll
Emil Jensen – Benen är läkta
Why it DOES work
Turist i ANNAN stad: Helsingfors
Från min resa till Helsingfors med några av mina kära vänner blev det ungefär 200 kort tagna.
Alla fotade av en lånad (Tack M) Canon Eos 400D. Här är några av favoriterna.
Hejdå Stockholm.
Hej fördrink.
Älskar snygga förpackningar, hittade dessa i taxfreen.
Återigen fräcka förpackningar, innehållet lockade föga.
Men lutar det inte en aning?
Husbandet spelade finsk tango...
...Och ja.. Precis.
Vi gav bara spelautomaterna en blick.
Drack upp det festliga vattnet och gick och lade oss för att...
..Vara pigga när vi dagen därpå utforskade Helsingfors. Här en väggmålning i hamnområdet.
Biljetthall av något slag. Jag blev lyrisk. De rundade formerna, pelarna, träpanelen!
Former, återigen former.
Gillar glasaskarna i skyltfönstret, Vitriini, skarpt. Dessvärre gör inte plånboken detsamma så vi gick vidare.
Att smycka ett byggplank.
Vidare styrde vi stegen mot Helsingfors domkyrka med alla trappstegen.
Såhär rara är de mot besökande gamla damer.
Fantastisk arkitektur. Nyklassicism och 1800-tal as its best.
Sedan gick vi ner mot Senatstorget.
Där samma utställning som jag och en av mina bästa vänner såg i Berlin 2006 stod uppställd.
De 140 björnarna, Buddy Bears, står där för att sprida budskap om fred och tolerans.
De må vara lika som skuggor men är alla unikt formgivna av konstnärer från respektive länder.
Vissa kom för att se turistattraktionerna - andra för att se turisterna.
Vi hann med en tur på Vanha Kauppahalli (gamla saluhallen) också. Det är Finlands äldsta saluhall.
Där var det mycket gott för både ögon, öron och gom.
Precis när vi skulle hoppa på 3:ans spårvagn för en tur runt stan tog batterierna slut i kameran.
Resan fortsatte i det småkalla men soliga Helsingfors innan klockan ganska snart manade oss tillbaka till båten. Attans att finsk tid går så fort, jag får helt enkelt åka tillbaka.
PS: I brist på reskategori fick Helsingfors hamna i Turist i egen stad-kategorin.
Omtanke
Fröken Marias mor hade väl märkt att dottern gick i jultankar och knappt kunde bärga sig inför den stund julstjärnan kom på plats i fönstret och katterna fick glitter att trassla in sig i. I väntan på denna formidabla tidpunkt på året (vilket faktiskt är LITE tidigt i böjan av November, det inser till och med jag) gav hennes mor således en julblomma att pryda hemmet med sål änge. Den omplanterades i glaskruka samt fick ett prydande mardi-grashalsband. Tack Mamma!
Eftersom blomman endast är en lök fortfarande får julstöket vänta lite till. Men snart smyger den fram, både blomman och julstjärnan!
Denna fantastiskt gråmulna tisdagsförmiddag skall ägnas in skolan. Det var visst så att ett första utkast av uppsatsen skulle skickas in till den sjuttonde November. Tidspressad? Jag?
Nej, bara aningens mer än klädsamt kallsvettig. Men det ordnar sig, det gör det alltid. Ja, det löser sig. Så brukar allt bli.
Jag ber dig
Två versioner av samma låt. Beggin med Frankie Valli & The four seasons, en doo-wopklingande grupp som bildades 1961.
Den första är remixad av Pilooski, den andra tolkad av Weeping Willows sångare Magnus Carlson.
Stockholm i mitt hjärta
Det mest meningsfulla nonsens
Till yrket kan man titulera honom ingenjör, journalist, poet, översättare och litteraturkritiker men framför allt - författare. Han började recensera barnböcker och fick dikter publicerade redan under 40-talet och gjorde barnprogram i Sveriges Radio 1945. Samma år gav han ut sin första bok – Katten blåser i silverhorn. Det var för övrigt samma år som Astrid Lindgrens Pippi Långstrump och Tove Janssons första Muminbok gavs ut.
Det som gjorde Hellsing revolutionerande var hans sätt att skriva och använda sig av bokens sidor, i efterkrigstidens svartvita och korrekta tidsperiod äntrade Hellsing scenen med bilder i fyrfärg och rimmade texter på bunden vers som vände upp och ner på begreppet barnlitteratur. Hans böcker bröt mot det romantiska sagoidealet. Det var allkonst för barn Hellsing ville åt, med ord, bild och musik i förening. Barnlitteraturen såväl som vuxenlitteraturen är, menar han, grenar på samma träd, konstens träd.
Hellsing anpassar sig inte till klassiska sagomanér, men lämnar dem inte riktigt heller. Hans böcker som är rimmade, skrivna på vers är mer som sång och poesi. Man kan inte jämföra poesi med prosa, de spelar på olika premisser. I sin bok Tankar om barnlitteraturen som först gavs ut 1963 likställer han barnlitteraturens uppgifter med konstens, vilka beskrivs vara:
- Att lära barnet behärska språket. Språket är Hellsing styrka, genom att möta läsaren med både rim, ramsor, svåra ord, vackra ord och nonsensord kan han bredda vilken repertoar som helst. Sjörövarna slår och står i stå och berättar samtidigt om sjörövarnas vanliga liv till sjöss, med allt vad det innebär av knopar, fregatter och genever.
- Att orientera barnet i tiden och rummet.
Att ta sin läsare genom både kända och okända världar, tider och rum.
- Att orientera barnet socialt. Att visa på relationen människor emellan och den enskilde personens förhållande till sin omgivning. Genom att visa på folk som är som du och jag, helt upp och ner och tvärt emot belyser han relationen mellan det vi kallar vanligt och ovanligt. Genom hans texter kan man själv bilda sin uppfattning om människors relationer till varandra. Att sjörövare tar sig en sup och slåss framstår helt vanligt. Samtidigt passar de på grund av detta inte alls in i stan där de hamnar, deras sätt är då helt ovanligt.
- Att direkt påverka barnet – att locka fram och aktivera känslan för själva livet. Man blir glad av att läsa Sjörövarbok. Om det är språket, de underfundigt musikaliska rimmen, bilderna eller allt i kombination är svårt att säga. Det väcker något i en!
Det odödliga uttrycket att all god konst är pedagogisk (och att all pedagogisk konst för den delen är dålig) ringar in Hellsings syn på barnlitteraturen. Böcker ska inte finnas till främst för att lära ut saker, men de får gärna ligga en nivå över barnets så att de utmanas och ha ett sådant språk att de entusiasmeras. Barnböcker ger en fantastisk möjlighet att lära sig språk, men för den sakens skull behöver det inte vara läroböcker.
Ord, bild och musik i förening – Hellsings definition på allkonst. Sjörövarbok är bra konst. Och all bra konst är ju som sagt pedagogisk.
Hur kommer det sig då att detta plockades fram? Jo, därför att från slutet av Oktober till början av Januari nästa år har Gustavsbergs porslinsmuseum en utställning om "Hellsing halsbrytande universum".
På Gustavsbergs porslinsfabriks hemsida står att läsa:
Lennart Hellsings texter, Poul Ströyers bilder och Tor Svaes fantastiska scenografi (Fick, när jag jobbade på barnkulturhuset Junibacken i Stockholm, se Hellsing och Svae "in action" när de arbetade med deras utställning om Hellsings annorlunda värld) gör detta till en utsällning man inte vill missa. Jag har sett den i Rum för barn och jag vill så gärna se den i Gustavsberg. Vill du?
Så jävla på riktigt
Skärmdump från Bob Hanssons blogg
Han fick många svar. De svaren blev grunden till hans företällning, den som skulle spelas på Dramaten en dag i November, inför publik och kameror för att sedan sändas på TV. På Dramatens hemsida gick att läsa:
En monolog om lycka
Poeten Bob Hansson har via SVT:s litteraturmagasin Babel samlat svenska folkets tankar om lycka.
Dessa har inspirerat honom att skriva En monolog om lycka.
Föreställningen sänds i SVT2 den 4 december i programmet Veckans föreställning.
Medverkande: Bob Hansson
Personinstruktion: Ika Nord
(Vilken fantastisk duo! Tycker jag)
Jag var där igår, satt med i publiken. Det var bra. Mycket bra. Men det var också TV, och omtagningar. Tappade ord och lyckan över en sufflör. Lila silkespapper på en tvättlina med namn och ord för lycka på. Det var en stor låda i scenens ena hörn som Bob tyckte det skulle vara så kul om det kom en liten tant ur. Sen gjorde det det. De dansade på scenen. Det var funderingar om huruvida man är reggisör eller huvudrollsinnehavare i sitt eget liv och varför så många nuförtiden helst verkar vilja vara scenografen. Köpa nytt och byta ut, som att en väg till lycka var att ändra scenografin snarare än att skriva om manuset.
Det var ett deklarerande av den undersökning han gjort, vad lyckan kan vara. Lyckan kan vara blicken i ett barns ögon när den får ett nyputsat äpple. Lycka kan vara att slipa en dörrkarm, grundmåla, slipa, måla igen och att vakna dagen därpå och se den nymålat glänsande.
För programmet Babel sökte Bob svar på av Kärlek kan vara. 25 000 kärleksdikter skickades in - och den vinnande dikten skulle han läsa upp, på ett eller anna sätt, för Viktoria och Daniel som just gift sig men det uppdraget visar sig svårt.
I ett sista försök beger sig Bob Hansson ut på en liten segelbåt för att ta dikten till Drottningholmsslott och där komma i kontakt med Victoria och Daniel. Det går inte riktigt som han tänkt sig. Snart signalerar högvakten att Bob måste ta sig in till stranden och han grips. Men hinner han läsa dikten innan?
Och så kan det vara. En hand på sin ärm. Så jävla på riktigt.
Inspirerande människor
2009-09-17
Far och dotter gick ut i solen, på vägen in fick vi kliva över en hund som bestämt sig för att platsen precis utanför dörren var den bästa. På vägen ut hade den makat lite på sig. Pappa spejad efter en plats att sitta, en äldre söderkis som var lite på kanelen tyckte att herrskapet kunde sitta där han satt för han skulle precis gå. Jag insisterade på att pappa skulle sitta på bänken intill husväggen - jag tog en pall mitt emot. Jag hade aldrig vågat sitta där pappa satt, då hade mitt hjärta stannat.
Där satt Bob Hansson – och plötsligt var jag sexton igen.
Han satt faktiskt där, med sitt faktiskt röda hår och sin faktiskt röda kostym.
Och jag blev sexton år och dog nästan. Ville inte säga fel sak, för tänk om han fick fel intryck av mig, tänkte att jag var ett fanatiskt fan som ville imponera på en idol. Tänkte att jag ville säga rätt saker så han fick rätt intryck, fast bara sådär från sidan av, inte rakt på utan att han bara skulle se att jag satt där och var jag. Det ville jag att han skulle se.
Han såg trött ut mot Nytorget och lyssnade på och bytte ord med sin kompis, sen gick han med orden ”nu ska jag hem och jobba”.
Och jag tänkte, vad jobbar Bob Hansson med? Går han hem och rensar sin hjärna på dikt-idéer, går han hem, brygger en kopp kaffe, sätter sig vid datorn och är blank och skriver han sen vad som faller honom in?
Går han hem och slipar på formen på sin Heja Världen -show? Kanske skriver han inte alls någon dikt, tänker inte alls några Bob-iga tankar mer än att han funderar på om filen är slut och att han ska köpa ny?
Kvar på Caféet satt jag, och pappa. Jag hade svårt att vara normal, som en sextonåring som sett sin idol och förebild och inte visste vad hon skulle göra av känslorna.
Det var fjärde gången jag såg honom. första gången gick jag på gymnasiet och han hade en föreställning i vår aula. När föreställningen var slut satt jag utanför skolan uppflugen på ryggstödet till en fastgjuten soffa. Ut ur dörrarna till skolan klev han.
- Hejdå, sade jag.
- Hejdå, sade han.
Idag ska jag se honom igen. På en riktig teater. Det ska bli kul, som att återse en gammal vän, en idol, en helt bristfällig vanlig människa.
Ps: han har en blogg också.
Att minnas
Tänker på alla älskade som är med oss och finns här och nu.
Tänker på alla älskade som kommer att finnas då och sen.
Att längta
Tvättstuga
Det eviga rännandet mellan lyan och tvättstugan för in/utplockning av tvättmaskin/ torktumlare kunde man ju vara utan men jag har iallafall möjligheten att lämna tvätten obevakad, vilket inte alla har.
Idag tog jag de 48 minuter första programmet skulle ta i akt och plockade med mig den ledsna almanackan på tvättstugeväggen upp till mig. Jag såg att någn rivit av halva December och så kunde vi ju inte ha det! Fram med papper, linjal, pennor och tejp. Mätte ut 5*7 rutor och gjorde linjer med en alldeles för stor penna (egentligen).
Satte ut viktiga Decemberdagar som lucia och jul (ska komplettera med uppgifter från den mångkulturella almanackan vid tillfälle) och ritade lite sporadiskt grangrönt. Det syns inte så jättebra på bilderna men det är ett filter på kameran som jag inte orkade ta bort.
Ledsen almanacka
Glad(are) almanacka
Just nu halvligger jag i soffan i väntan på sista torktumlingen. Och i väntan på December. Jag vill göra julfint nu! Varför vänta till December när man kan börja nu? Då får man ju ha det där färgglada hos sig lite längre. Dags för en kopp glögg och lussekatt. Eh, nej jag menar vardagligt kaffe och ostfralla. For now....
Att ladda upp
Efter en helt fantastisk morgonpromenad med solsken, gula löv, "Roll-on i P3" i hörlurarna, alldeles lagom varma kläder och ett ovanligt sprudlande humör har jag kommit till insikt med vad jag ska göra. Som framgått har jag den senaste tiden hamnat i en svacka, så som många gör denna årstid (Förlåt hösten, jag skyller inte på dig egentligen för jag gillar ju dig).
Bra för mina vänner som får det lättare att bjuda på fika, sämre för mig vars kropp snart börjar tro att det här är livet. Jo, det är det men inte för mig. Man skriver ingen smart tenta om man tankat med jordgubssnören, iallafall inte bara.
Nej vet ni vad, en uppryckning krävs. En avbalanserad hälsonörd till Maria är den bästa, börjar jag ana.
Några gånger om året vill jag rycka lite i marionett-trådarna och styra in på rätt kurs igen. Nu ska jag göra det. Har köpt björkelixir som ska drickas en gång om dagen i en vecka, det påbörjas imorgon. Godiset åker ut ur skafferiet och Ledins hälsomål (en blanding av linfrön, alfalfa, nässor, vetegroddar och lakritrot) åker in, även fast det luktar hamstermat. Fick min låda från Bodystore idag med hälsonördiga saker jag unnat mig (läs införskaffat för att det ska låta mindre präktigt). Förutom björkelixir och hamstermat har det inhandlats kalciumtabletter, kokosolja, echineatabletter för att hålla eventuella förkylningar stången samt två badbomber varav den ena doftar körsbär och den andra kanel. Förstå att bada insvept i kaneldoft!
Jag laddar upp helt enkelt.
Det kan kanske tyckas att det blivit ganska lite om gångna årtionden, inredning och pyssel i den här bloggen? Jag håller med er. Det kommer, det kommer. Och ja, jag ska skriva om resan till Helsinfors också. Fast first things first som man säger. När jag får skrivinspiration är det bäst att passa på att skriva på tentan. Men fotar gör jag, min kära vardag är full med trevliga detaljer om man bara tänker på det. Så här, mina vänner, kommer en bildbomb.
Håll till godo.
Att se höstlugn
Att tro på änglar
Att filosofera på en tom fotbollsplan
Att fundera lite
Att göra det man kan av det man har
Att tanka
Att få en oväntad present
Att ta det lugnt..
..Och att vara helt avslappnad
Att sätta upp mål där vissa klaras av lite väl tidigt?
Och att göra saker bara för att det aldrig är försent
Inspiration
Jag hade hört så mycket om den pjäsen. Var trött på det hela innan jag ens sett den. Jag tyckte väl kanske att det hela verkade lite väl "cheesy", överdrivet och hajpat. Sedan, efter att teaterns ridåer fallit, var jag fast med en upplevelse som alltid kommer hänga med, i synnerhet musiken.
Det är så mycket i dessa hängivna skådespelares sätt att sjunga. Så mycket som griper tag i en, som viss musik gör. Då spelar det ingen roll om det är en kompositör, artist, en pjäs, musikal, romantisk långfilm, action eller barnfilm. Vissa toner biter sig liksom fast. Det här är en av dem.
God morgon Måndag
Jag tror att många med mig känner igen sig i den där känslan av otillräcklighet ibland. Inte så att man vill hoppa i ån men att man kan bli så förbaskad för att man inte känner sig kunna klara av de krav man ställer på sig. Antingen får man bita ihop och försöka ändå eller så får man sänka ribban. Det är ett utbrett fenomen att man vill vara mer än människa och klara av alla möjliga situationer. Att inse att man inte är det är en lärdom. Jag läser en del mammabloggar för jag tycker att de om några verkligen är där detta att vara människa prövas. Eller de som lever i par. Eller de som lever ensamma. De som har varit gifta i hundra år.
Det man kan känna är den där uppgivenheten.
Ska jag behöva vara sömnlös en natt till och sedan försöka hålla minen uppe för ungen, vara lugn och metodisk och världens bästa mamma? Ska jag behöva hålla minen uppe fast min partner gång på gång gör saker som irriterar mig? När jag står på Ica och ska handla, ska jag behöva köpa enligt den där jäkla inköpslistan som ser likadan ut vecka efter vecka?
LITE SÅ menade jag. Bryt ihop och börja om. Det är ingen idé att gå runt och må dåligt för att man känner att man inte räcker till. Då måste man börja se till meningen bakom uttryck som att man inte är mer än människa och att det inte är en dålig sak.
Vad betyder det för dig?
Idag ska jag plugga, handla enligt inköpslistan och göra något helt jäkla random. Det lovar jag.
