Kärlek vid trehundrafyrtiosjunde ögonkastet

Det var en gång en spräcklig liten katt som inte hette något. Hon och hennes syskon, en randig och en svart, förvillade sig (läs blev dumpade a la Edgar i Aristocats) någon dag i Juli ut på Ekerö. Ensamma men trots detta morskt spatserade längst väggrenen. Utmed vägen åkte en och annan människa, en av dessa långbeningar fick syn på katterna och ringde polisen. Inte för att de såg ut att ha rånat någon sardinfabrik utan för att de såg så ensamma ut. Polisen kom ilande, hittade den lurviga trion och tog med sig dem i sin bil. Mot Åkeshov styrdes färden och där fick de små katterna flytta in på ett kattstall.
Åkeshovs kattstall.




De fick bo i en lång korridor med en massa andra jamdjur. Långbeningar av alla dess slag kom och gav dem mat, städade deras lådor, klappade dem och kliade dem bakom öronen. Den spräckliga kattens randiga bror var lite försiktig av sig. Den spräckliga kattens svarta syster var lite sömnig av sig. Den spräckliga katten själv var väldigt social av sig. Hon jamade med sprucken stämma åt alla långbeningar som kom och hälsade på. 

En dag i september kom det en långbening i gummistövlar. Hon stannade till ganska länge hos den spräckliga, kelade med henne och pratade mjuka ord. Dn spräckliga katten kurrade. Den gummistövelsbeklädda långbeningen ställde en massa frågor som katten inte kunde svara på. Hon mumlade något om "undrar om du skulle passa Elsa, om ni skulle bli vänner, ni är ju så lika till sättet!"
Långbeningen bad att få fundera och höra av sig. Den spräckliga katten jamade hest, lade sig på en hylla och somnade.

En vecka senare kom långbeningen tillbaka, denna gång med en ännu längre människa med sig som hon kallade pappa. Den spräckliga katten mådde lite illa för dagen, hon hade just fått en tablett mot mask.
Långbeningen skrev på en massa papper, fick köpeavtal och den spräckliga kattens veterinärsutlådande uppläst. Temperament U.A (utan anmärkning), hull U.A, tänder U.A, allmäntillstånd U.A och så vidare och så vidare. Den spräckliga katten visste inte att det var så mycket om och kring henne! Plötsligt blev hon insatt i en stor bur och utanför buröppningen stod långbeningen och glodde, hon såg ut som en glad långbening gör för hon log.





Med tvärbana och tåg tog det inte lång tid innan de nått sin slutdestionation. Att katten lämnat något visste hon, vilket också borde betyda att hon kommit någonstans, det insåg hon också. Vad hon inte visste var att hon skulle mötas av en katt. En arg katt.

Den annars alltid glada, alltid keliga och alltid milda katten Elsa som den spräckliga hört så mycket om (långbeningarna diskuterade nämligen både henne och den spräckliga hela vägen hem) hade ny förvandlats till ett uppburrat, stelt, vitt monster med vidöppet gap, öron slätstrukna bakåt och väsande stämma. Den spräckliga hade fullt upp med att undersöka hallen och köket, klätterställningen, matskålen, ampelliljan i fönstret och de två långbeningarna. Elsakatten satt i dörröppningen och blängde genom det uppsatta gallret som skiljde dem åt.










Långbeningen såg förvånad ut, hon hade nog aldrig sett Elsakatten så sur. Samtidigt tog hon det kallt, morret skulle nog bli till nyfikenhet - om ett tag. Den spräckliga katten fick snart nog av köket och hallen och ville in till vardagsrummet. Hon jamade hest i dörröppningen och började klättra upp för gallret. Ett smidigt, nåja  kanske mer snubblande, hopp senare var hon på andra sidan.  Elsakkatten satt på ett soffstöd och blängde, den lilla spräckliga förstod inte bättre utan travade glatt in. Hoppade upp i fönstret, kläste på klätterställningen och nosade i soffan.
Det skulle hon inte gjort.
Elsakatten hoppade likt spindelmannen mellan husen från soffan till biostolarna till bordet och ner på den spräckliga. Ett hett, väsande varv runt vardagsrummet senare fann den spräckliga sig uppflugen på ett bord med Elsakatten väsande nedanför.

Långbeningen tog den lilla spräckliga och satte henne på sin sida av gallret igen.

Elsakatten morrar. Spräckelkatten jamar. Långbeningen försöker medla fred genom att kliva över gallret för att klappa ena katten och sedan den andra, så att deras dofter blandas över gallergränserna.
Så ser sagan ut just nu. Inga grodor blev prinsar, ingen kärlek vid första ögonkastet, inget så levde de lyckliga i alla sina dagar. Ännu iallafall. Det kanske blir kärlek vid trehundrafyrtiosjunde ögonkastet? Det kan bli en lång kväll.

Utan gränser

Det är dimma över kvarteren idag, den svävar som ett fluffigt täcke några centimeter ovanför marken och får allt att se så mjuk ut, lite kyligt, men också på något sätt värmande, inbjudande. Jag vaknade tidigt, 06.18, och gick strax efter ut i det där vita och tog en morgonpromenad. Jag insåg just som jag gick där att jag inte riktigt sett sommaren försvinna. Den har bara gradvist bytts ut i höst. Daggen har blivit frost och solen lyser snedare.

När jag kom in igen gjorde jag kaffe och hällde upp det i en liten  emaljkopp. Inte för att det är praktiskt, inte för att den är stor (den blir både varm att hålla i och är för liten) utan för att jag kan. För att förlänga den där känslan av att allt inte är som vanligt eller kanske att det där vanliga också kan få vara ovanligt. När jag var liten minns jag min fötjusning över att göra saker så som de brukligt inte brukar göras. Som att äta frukost under matbordet till exempel. Eller ha stolen bak och fram, bygga en koja i skafferiet eller smyga in ett påslakan och låtsas att man var i ett moln. Att sitta i ett påsslakan är ungefär som att gå i dimma. Det är samma mjuka känsla, samma mjuka ljus omkring en.

Idag valde jag alltså att dricka mitt kaffe ur en alldeles för liten emaljmugg och Du var gott det smakade.




Jag såg en reklamfilm igår, en kanske otippad avsändare men framförallt en så fantastisk film! Jag blir helt lyriskt.

Den är regisserad av Woof Wan-Bau (Eg.  Yoji Kyoama). Hans Alias betyder "vov" (som i hundskall) på tre olika språk, engelska, japanska och italienska. Själv är han född i Japan men uppvuxen i Storbritannien.
Om sina filmer, där han använder både vanlig film, animationer och stop-motion, säger han:

"My ethos is to be as playful as possible. To make something that is not just simple and glossy—with something a little bit more imaginative going on."


För musiken står svenske Martin Landquist, musikproducent för bland andra A-ha, Jay-Jay Johansson och Kent. Han är låtskrivare för bandet Nåid och har ytterligare ett band, Peking Laundry, med Martin Sköld från Kent.


 

 


 

 

Ytterigare en av Woof Wan-Bau´s (reklam)filmer. Damn Boots.

(Som bland annat vunnit två guldlejon i Cannes)

 

 

 

 

Nåid - Gothenburg

 

 

 


 

 

Idag är en spännade dag, idag åker jag till Åkeshov för att hämta en liten spräcklig katt. Men lite tur, tid och tålamod kommer jag, Elsa och den nya lilla bli goda vänner. Kanske kan vi sitta i ett påslakan tillsammans, dricka kaffe ur en emaljkopp och mysa.

 


Söndagmorgon

Jag vaknade vid sex och gick upp tjugo minuter senare. Satte igång ugnen och vattenkokaren. Hivade in två bakeoff-frallor i ugnen och en skål med bär i micron. Lekte med katten. En kvart senare var frukosten klar och ja, det var gott. Slappade framför datorn men fick ett ryck och tog på mig träningsbyxor, tjocktröja och studsskorna. Gick ut i kvarteren och hamnade på en ovanlig väg i Älvsjöskogen. Jag hade musik i mina öron för minidiscen var med men det kunde lika gärna ha varit tyst. Jag såg inte ett enda liv, varken djur eller människor. Jag nynnade med och småsjöng lite falskt till musiken samtidigt som jag inte tänkte på var jag skulle gå. Gick på de stigar som föll mig in.

Det är en sak jag gillar som ändrats sedan jag var liten. Då var jag hysteriskt rädd att tappa bort mig, blev orolig direkt om jag inte kände igen mig. Tog hellre tåg än buss eftersom bussar ju kunde åka vilse, speciellt utanför stan. De bussarna kunde ju bestämma sig för att ta vilken väg som helst! När jag gick i skogen däremot, då var jag lugn. När jag gick på de stigar jag kände som utan och innan och hjärnan inte ens behövde registrera hur jag gått, vad som var framför eller bakom mig för det visste jag redan.

Nu är det annorlunda och jag tappar gladeligen bort mig, iallafall så pass att jag tar avstickare på stigar jag aldrig förr gått på utan att känna annat än nyfikenhet, de måste ju leda någonstans! Just den här morgonen när jag nynnade runt kom jag faktiskt till ett ställe jag kände igen. Där hade jag gått med Leia, kusinens beagle som jag passade, men då låg snölagret tjockt och istapparna hängde ner från bergssidan.


Leia och jag på vinterpromenad December -09

Jag tänkte för mig själv att det var synd att jag inte hade kameran den här gången för det var så mycket att ta in just idag, alla färger, en hel del svamp och krokiga renar som jag finner så vackra. Men sekunden efter kände jag att det nog var bra, att jag skulle komma ihåg den här promenaden bättre av att jag inte fotade. Istället för att direkt leta kameravinklar och dyka ner i mossan för att fota svamparna fick jag nu ta in det i en mer närvarande form, det var ju just DÅ jag stod där och tänkte.

Jag tog i lite också, det var inte bara en söndagspromenad. Med fokus på musiken och rötterna jag klev över blev det  ett ganska pustigt pass genom skogen. En timme efter att jag lämnat lägenheten var jag återigen hemma. Nu ska jag bara pusta lite och sedan cykla till klätterhallen för att klättra med några vänner, det ska bli kul, hoppas jag slipper blåsor.

För att ni ska få känslan av skogen som jag upplevde den idag tänkte jag visa några bilder jag tog i Lida härom veckan. Står man inte för tillfället i en skog och tänker "Här står jag och upplever" så kan ju ett par bilder hjälpa på traven att få känslan av att göra det.

 

Puss hej.

 


Möda för sin lön

Nu har kvällen fallit över oss alla och jag sitter med datorn i knät, benen på soffbordet och katten på benen. Jag har ätit lite kvällsmat och sitter nu med en kopp choklad-te (ja, det finns) och tre färska fikon.
Ledig afton as it should be.

Dagen har varit hektisk, som de flesta andra fick jag lön och även studiebidrag igår. Efter att ha betalat hyra, försäkring och annat nödvändigt hade jag fotfarande några tusenlappar extra på kontot och så kunde vi ju inte ha det! Skämt åsido, jag är otroligt tacksam att jag har en lägenhet att behöva betala hyra för, jag är otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till samt studiebidrag som drygar ut min kassa.
Tack(sam) och bock(sam).


Tillbaka till dagen som gått. Jag vaknade vid nio-tiden då katten, som hon alltid gör, nosade mig i ansiktet och pep lite uppfordrande. Att jag inte blev väckt senast sju som vanligt kan ju bara tyda på att katten är smart nog att inse att det är helg. Eller så ansåg hon kanske att jag behövde min skönhetssömn. En stressad, utmattad Maria är kanske en mindre vacker Maria? Nog om det.

Upp och hoppa var det, konstatera att det var sol, bli glad, leka med katten och henne snöre. Ta på mig en av långskjortorna och favoritstövlarna som är så slitna att det finns extra ingångar både i tårna och i hälarna.  De är ju favoriter som sagt. Åkte in till stan och gick en vända på Skoaffären för att försöka hitta ett värdigt par ersättare till favoritstövlarna. Gick inte. Gick till stadium och ännu en skoaffär, inga ersättare. Gick till H&M för att kanske hitta en ryggsäck men icke sa nicke. Jahaha så det kan vara, tänkte jag och gick till parfymavdelningen på Åhlens istället i väntan på mitt sällskap  Linnea.

Susande med tunnelbanan kom hon, vi möttes upp och vandrade tillsammans mot vårat första mål - Ohlssons tyger. Jag hade siktat in mig på ett par finfina tyger som skulle passa i mitt hem. Ett för köksgardiner, ett för vardagsrumsgardiner, ett för omklädning av mina tre teakstolar och ett för att kunna sy ett överdrag till kattsängen. Vi babblade på ända in i butiken och därinne också. Jag letade högt och lågt efter de gardintyger jag sett i webbshopen dagen innan men fann de inte. Däremot hittade jag perfekt tyg till kattbestyren, ett svart, lagom luddigt tyg och ett fint galontyg i skinnimitation, även det svart, som klippt och skuret för teakstolarna. Utöver detta införskaffades en ny skräddarsax på rea samt en borste med röd sammet för att ta bort ludd och annat från kavajer och dylikt.


"Äkta galon, i skinnimitation" som Svenne Rubin sjöng i sin låt om en Gammal amazon.
Bild härifrån

Vidare tog vår expedition vägarna mot Designtorget för att hitta en bra present till ett än så länge tjugonioårigt födelsedagsbarn. Det blev ett spel där man i lag skulle börja sjunga en låt och ett annat lag ta vid. Vi tänkte båda på en viss vän när vi såg spelet och fnittrade lite. Sedan gick vi till Lagerhaus och medan Linnea köpte presentsnöre till sin present så köpte jag ett fat och en skål till mig själv. Kan man så ska man tänkte jag och prutade på en skål till som hade en spricka under lasyren. Det funkade och jag kom ut ur affären med ett fat och två skålar.

Våra huvuden började kännas tyngre än brukligt och vi styrde raskt stegen mot Vetekatten, där vi inte varit förut. Det satt verkligen fint med en kopp kaffe med påtår, varsin ostsmörgås och en pinfärsk kanelknut och en hallongrotta som vi delade. Det är bra med vänner som delar ens kritiska syn på bloggvärlden och vi diskuterade både för och nackdelar med alla dessa bloggare som bara tycks sväva i och skriva om en skir värld av rosa pasteller, med klänningar och långa sommarnätter, vackra ord på väggen eller fantastisk läsning akompanjerad av en kopp varmt te i soffhörnet en regning höstafton. Allt detta som Linnea deklarerade att:

- Jag har faktiskt sett dem ute en gång.
- Var det ett rosa pastellfärgat skimmer runt dem? Undrade jag.
- Nej, de satt i en trappa och drack rödvin ur plastglas.

Ja, så var det med det. Dessa bloggare finns (trots att man ibland undrat) på riktigt men den skira slöjan de sveper in allt i bär de på själva. Nedknögglad i fickan kanske.

Oj vad tiden gick fort. Efter vår fika och en sväng in på In & finn där vi hittade varsin bricka (som jag inte kan visa eftersom jag köpte två likadana och jag ska ge bort den ena) så var det dags att gå till tåget, kramas hejdå och åka åt varsitt håll. Jag åkte hem till mamma och pappa och möttes av nybryggt te och äpplen från trädgården. Sedan hoppade vi in i bilen och åkte till Kungens kurva. Första anhalt var Rusta. Detta synnerligen ocharmiga men billiga minivaruhus hade enligt hemsidan en sådan kattmöbel jag skytt länge men nu ansåg mig befogad att köpa då vi snart blir tre i familjen (mer om det kommer i ett annat inlägg). Vi hittade en klösmöbel som det, tro det eller ej, INTE var tasstryck på. Jag förstår inte varför det ska vara tassar på alla djurgrejer, Hundben på alla hundskålar och fiskar eller fiskskelett på alla kattskålar. Bryr de sig? Nej. Bryr jag mig? Ja! Det är inte min grej!
I vilket fall som helst så hittade vi en i cremefärgat luddtyg och det går ju enligt mitt tycke alldeles utmärkt. Eftersom det var sista exemplaret fick vi rabatt på den, yes. Ännu ett kap.


Utan möjlighet till återvändo fortsatte vårat besök till IKEA, jag köpe konsoler till ett litet pysseluppdrag (som jag återkommer om) och en otroligt ohäftig förvaring till min garderob. Den är funktionell, har trådbackar och är vit. Ingen spännade historia alltså. En låda med höga kanter som ska bli ytterligare en katttoalett fick också följa med i den gula kundpåsen. Av gullemamma fick jag när vi gick ut åtta turkosa glas, en matchande karaff och en flaska äppeljuice. Tack, söta du!

Bild härifrån


Efter ett snabbt besök på Jula för att köpa kompostgaller (även det till tillfället då vi två blir tre) ramlade vi in på Citygross. Där handlades den ena och det andra och mitt upp i alltihop ringde pappa som var på resande fot någonstans i landet. Han stod för tillfället i en loppisbutik och berättade att han hittat en teakskål som nog skulle falla mig i smaken och att han köpt den till mig. Gullepappa.
När vi lagt på och jag och mamma betalat ramlade vi ut liksom vi ramlat in och åkte hem till mig. Det hamrades ihop funktionell förvaring och Elsa tog klösmöbeln i befattning. Klöste lite, hoppade upp på plattformen, sträcke ner tassen och fångade den rasslande leksaksmusen. Jag som trodde jag hade en "vuxen" katt och här var hon nu, ålandes runt som en kattunge.

Mamma åkte hem och jag lagade middag. Den satte jag mig med i soffan. Med datorn i knät, benen på soffbordet och katten på benen. Tillsammans med en kopp choklad-te (ja, det finns) och tre färska fikon.

Ledig afton as it should be.

 

 


Lås och BOM!

Min hjärna har packat ner sin finaste skjorta och shystaste gåborts-jeans och övergivit skeppet.
Flytt fältet.
Utrymt lägenheten.
Låst in sig i mitt djupaste inre.
Exploderat BOM så att "The blood was all over the place and the hjärnsubstans decorated the wall" (Lill-Erik)

Det går inte så bra att skriva utan den, milt uttryckt.

Allt jag kan tänka på är en ommöblering jag funderat på, hur livet skulle se ut om jag fick hem en svartorangespräcklig katt, hur Elsa skulle må av en ny kompis och utan skällande grannhundar. Hur jag ska komma igång med träningen, hur det skulle vara med en ny teve, om jag har råd att köpa en ny matta, om min kamera går att laga och hur mycket det kommer kosta, om jag ska köpa en ny mobil eller låta bli, hur varm elller kallt det är ute, hur länge till man kan gå i strumpbyxor, om det är för fint att ha högklackade skor och målade naglar en vardag då man inte ens iddes göra läxan, om jag fixar tanken att skolan är slut om fyra månader - och hur 17 det kan tänkas vara möjligt att jag inom dessa fyra månader ska kunna frammana en 40-sidig uppsats som krona på verket av min utbildning.

Bom, Pang, kras, och sen ett stilla siiiiiiiiiiiiiiuuuuuuuuuuuu...uu..uu..U. Ett missljud som sakta varvar ner och tystnar tills hjärnan stannar av helt.

Kan man trycka på Reset måntro?


Högklackad och hjärnlös.



Första bilden som kom upp på sökordet "reset" på den kända sökmotorn.



Jag är skeptisk. Katten också.


Suck.

Grannen har köpt "söta små hundar". Jättekul för dem. Inte lika kul för grannarna som måste höra på deras bjäffande dagarna i ända. De står vid syn ytterdörr och skäller som om morgondagen inte fanns. Bjäff, bjäff, bjäff,bjäff, bjäff, bjäff, bjäff, bjäff, bjäff! De behöver nog inte oroa sig, de finns nog där imorgon också. Och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter....

 

 

Jag får dåndimpen och Elsa blir så stressad så hon noppar av sig pälsen. Hittar små vita tussar av ludd här och var och Elsa börjar se ut som en nakenkatt. Fy fabian. Har köpt en "Feliway" till den stackaren, det är en grej man stoppar i kontakten som utsöndrar ett lugnande hormon, speciellt för katter. Idag ska jag till Kattstallet i Åkeshov, kanske hittar jag en kompis till Elsa där.

Helst en döv sådan, så att den slipper störas av grannhundarnas bjäbbande.


Val 2010

Hela havet stormar. Hela facebook kokar, bloggare bloggar, nyhetsbyråer uppdaterar var femte minut. Självklart går snacket om valet. Hur kunde det som inte skulle ske ändå göra det? hur kunde det som skulle ske ändå inte göra det?

De sista timmarna av valdagen och de första av måndagen började det bubbla på internet. Jag satt online på Facebook och såg således flest reaktioner därifrån. En del hurrade över blått eller rött. En del svor över blått eller rött. Svor korta och svor långa ramsor. Grupper startades och fick många medlemmar direkt.

"Vi bär svart klädsel om SD kommer in i riksdagen"

- 1 579 kommer att delta.


"När Lars Ohly vägrade sminka sig samtidigt som Jimmie Åkesson"
- 48 642 personer gillar detta.



Expressens kampanj "Vi gillar olika"
- 108 561 personer gillar detta.


"Get together för jämlikhet"
- 7 235 personer kommer att delta.



Men mest av allt var det många som rasade över att SD med största sannolikhet skulle komma in i riksdagen. Reaktionerna sedan rösterna räknats var slående.



En del hurrade medan andra försökte förstå vad som nu skulle hända. Många valde att skriva i sin statusrad och be dem som röstad på SD ta bort dem som vänner medan andra kontrade med nyfikenhet.








 

 

EN STOR, FET, GIGANTISKT kram, hight five, eloge, tack och bock till er som röstade. Till er som räknade rösterna och er som kontrollräknade.  Till alla er som jobbade hela natten vid partiernas valvakor (oavsett vad ni tyckte om de partier som hyrt in sig i lokalerna).

Till alla er som håller maskineriet DEMOKRATI igång. Så sjujäklabra.



Jag sjäv vet inte vad jag ska tycka, är inte tillräckligt insatt för att uttala mig. Jag gick och röstade. Jag gjorde mitt val. Politik är inte min starka sida, det har inte intresserat mig. Jag säger inte att jag inte vill reagera men skulle jag ställa mig och skrika skulle det bli okonstruktivt babbel av upprörda känslor och lösrykta fakta.

Men jag förstår den frustration som nu vuxit sig stark. Jag tror dock att det är bättre att vända den frustrationen till positiv jäklar anamma, läsa på och till nästa val öppna upp för dialog över parti och blockgränser. Det är upp till oss nu, frustrerade, glad, arga, besvikna, förvånade och nyfikna.

 

Visst har Sverige nu fått in ett parti som 94% av befolkningen inte vill ha att göra med. Då är det är upp till oss att mota dessa kalla 5,7% i grind och visa dem att vi tänker fortsätta hålla Sverige varmt.

 

 


 

Ps, Läs gärna vidare här:

 

Sandra, min gamla klasskompis tillika en vass skribent och debattör. Hon inspirerar mig. Tonite only

 

Sanna, min älskade vän, som röstade taktiskt för Sveriges framtid trots att hon möter första delen av mandatperioden i Frankrike. Paris with love

 

Bella, klok, vacker och vass som en knivegg. Skäms över valresultatet. Get your kick on route 66

 

Hur röstade Sverige? Se efter hos Valmyndigheten

 

"Använd frustrationen över SD på rätt sätt" Signerat Kjellberg



Ps 2, Om någon av er som läser detta känner igen något av inklippen från facebook som era och inte vill ha dem här, kontakta mig på facebook (har bara visat inlägg av vänner).


13:e Augusti 2009

13:e Augusti 2009

Var skriver man om man vill att folk ska kunna läsa ens tankar (alltså inte på tankeläsar-sättet)? Jag blir lika glad varje gång när jag ser att ni som läst något jag skrivit och hävt ur mig och att ni sedan läst när jag skrivit igen. Ni som läser nästan varenda inlägg, tack!


Är det en egoistisk handling att skriva en offentlig dagbok eller är det ett sätt att ge andra möjligheter att se ens tankar - vardagliga och andra. Jag vet inte riktigt.

Blogg - smaka på ordet, det är rätt fult va? ”blogg”, bah, det känns lika löjligt i munnen som det känns i händerna att skriva ”mejla” eller ”messa”. Tycker jag.

Jag har trampat snett i cyberrymden någon gång och hamnat på olika bloggar - eller nätdagböcker eller vad man nu ska kalla det. Vissa är vettiga medan andra mest handlar om att personen som skriver för dagen valt att ta på sig en tunika i paisleymönster och matchat med nya mochinoskorna eller att de valt att äta grapefrukt med keso till frukost och berättar att det smakade ”yummie”.
Alltså allt från sådana som tycker att det de tar bär på kroppen är väldigt viktigt för deras identitet till de som skriver vad de äter, kanske för att hålla koll själv eller någon annan anledning.


Att berätta om sig själv kan göras på så många olika sätt. Man kan säga vad man är för dagen (kläder och på så sätt vilken attityd man vill utstråla), hur man känner (känslor i en, filosofiska tankegångar, sjukdom) eller kanske för att konstatera sig själv, det här är jag, jag äter såhär för att...

Bekräftelse?
Bekräftelse..
Bekäftelse!

Är det det som det handlar om?

Vad vet jag. Jag är ingen bloggare, jag vill ge andra möjlighet att vara tankeläsare. sen får man tolka det man läser hur man vill.

Äsch, nu tappade jag bort mig i resonemanget, jag drar. hejdå!


20:e September 2010

Känner fortfarande samma-samma.

Nu ska jag ut och promenera.

In motion



Robo.to

Kultiverad


1 uppodlad, odlad, brukad, upparbetad, plöjd, besådd 2 bildad, förfinad, nobel, förädlad, skolad, lärd; civiliserad

Skolan, hyllan och saffranet

Måndag och skoldag. Vi hade informationssökning på schemat och fick friska upp minnet hur man kan söka information. Det finns ett hundratal sökmotorer för böcker, uppsatser, avhandlingar och så vidare och så vidare , allt på vetenskaplig grund, och att påminnas om alla dessa och hur man söker på dem var välbehövligt. Sedan fick vi själva söka efter våra enskilda behov. Jag hann bara börja nosa på det hav av det som finns skrivet inom mitt tema. Intressant lektion och de två timmarna gick snabbt. Hittade ett par böcker som blir veckans kvällslektyr, dessutom beställde jag en bok från Umeå, fantastiskt bra att man kan göra det när avhandlingen inte finns i digitalt format!

 

Efter det åkte jag till IKEA för att kolla på en matta jag spanat in. Den är i det "läskigt" oäkta materialet polypropylen och jag ville se om den var som de hemska wilton-mattor som fanns för några år sedan, som dels sög åt sig damm och som man också fick stötar av. Så där stod jag i varuhuset och gnuggade mattan med händerna, haha. Inga stötar fick jag så den mattan får stå kvar på önskelistan. Kom hem med en salladsskål, möbeltassar och så det viktigaste: Ett hyllplan och två konsoler.

 

Behövde någon form av avlastningsyta vid ena sidan av soffan, den närmast väggen. Eftersom jag har mina biostolar vid samma vägg så hamnade soffhörnet lite inklämt, man såg inte riktigt teven och nådde inte fram till soffbordet. Men med nytt hyllplan som kläddes i lite teakfärgad galon jag hade liggandes (Host, ja, det är så det fungerar hemma hos mig) och skruvades upp på väggen kom soffan dels ut från väggen, jag har fått en avlastningsyta och så kan jag, om jag vill, gömma något spännade under den. Nöjd? Japp!

 

25 centimeter vunnet.

 

Inte så snyggt på undersidan

men det är det bara ni som vet...


Det blev ett fint hörn i

all sin enkelhet.

 

 

En annan grej jag fick nys om var årets glöggsmak från Blossa. Saffran! Det är en av mina favoritkryddor och jag skattar den högt, för ett kilo säljbar saffran plockas 100 000-150 000 saffranskrokusar för hand och det är bara märket, det vill säga det längst ut på stiftet som utgör den finaste saffranet. Men nog med saffrannörderiet, hur mycket av den varan det egentligen finns i Blossas saffransglögg återstår att se.

Jag blev iallafall så till mig av denna nyhet att jag gick in på Blossas hemsida och förbeställde en flaska. Tankarna som slog mig sekunden efter jag gjort det var ett, att jag just gjort min första seriösa beställning av alkohol och två, varför jag bara beställde en flaska? Äsch, den kommer ju finnas i butik i vilket fall så jag får väl köpa en till om den faller mig i smaken.

 

När den beställda flaskan kommer lovar jag att ta en paus i skolaktigt informationssökande så får ni komma över och dela den med mig, mellan sipparna ställer vi ned glasen vid sidan av soffan, på den nya avlastningshyllan - eller under den. Möjligheterna äro oändliga.

 


Jagvetintevarien

I Jagvetintevarien ser det mesta ut som man kan tänka sig. det finns hus, vägar och bilar. I trädgårdarna växer det  kanske ett äppelträd och har man tur sträcker sig grenarna ut på gångbanan så att man smygpalla sig ett äpple utan att känna sig helt bortgjord. I Jagvetintevarien kan solen skina eller regnet ösa, vädret är som väder är mest.
Det enda som egentligen inte finns är koll. Man vet inte var man är.


Jag skulle ta en morgonpromenad i morse, knallade på med luvan över huvudet för att skydda hörlurarna från regnet, musiken gjorde mina steg lite snabbare. Kom till en vägkorsning och svängde av åt det hållet jag inte kände till - det blir ju så mycket roligare så. Gick lite, joggade lite, pustade lite, drack lite vatten, fokuserade. Tittade plötsligt upp. Var i Jagvetintevarien. Hur sjutton hamnade jag där?

Försökte hitta en smart väg att gå hem men Jagvetintevarien har inga smarta vägar. Fick ta bussen hem till Jagvetvarien.



Engagemang



Engagerad lärare, engagerade elever. Inspirerande människor.
En sådan tro på sig själva vill jag att mina elever ska få förnimma.

Word


"Bara för att man gillar 60-talskläder så gillar man inte 60-talsvärderingar. Den som tror det kan inte ha mycket vett i huvudet. Tror den också att den som sysslar med medeltidslajv önskar tillbaka pesten? Att gotare som gillar gotiken tycker att avlatsbrev och trälar är jädrigt najs? Och att alla kreddiga killar med rockabillylugg säger neger som man gjorde på femtiotalet?  Fatta någon gång att att det finns olika smaker.  Estetiska yttringar! Jag älskar femtiotal för att det är mer tillåtande för min stora rumpa än en tight Acneklänning. Och för att jag älskar färger och mönster. Och för att minimalistiska Acne får mig att somna." - Clara


Klicka på bilderna för att läsa två av hennes kloka blogginlägg på ämnet.









Motivation

Ny kategori, mina vänner.
Här kommer jag (förhoppningsvis) skriva av mig när jag tränat, vad jag gjort och hur det kändes. Det ska inte bli en kategori som slaviskt följer mina "träningsbravader" utan för att jag ska kunna gå tillbaka hit de dagar jag inte hittar motivationen till träning eller annat jag behöver ta itu med. Då kan jag kolla in här och kanske hitta tillbaka till det som motiverade mig från första början.Tjo och tjim.

Idag skulle jag åka till stan och lämna tillbaka en felköpt kavaj, istället tog jag tag i disken (läs diskberget) och snörade sedan på mig nya skorna (Reeebok easytone, inte bara bra för benen som de markandsförs som utan för min rygg som är lite trött ibland). I lurarna hade jag Kungers och tillsammans bidrog de till att jag var ute 55 minuter och gick i snabb takt, spurtade i uppförsbackar och avslutade det hela med lite armträning och strech vid Älvsjö IP.



Röd, svettig och trött. Precis vad jag ville.


Nu ska jag duscha, vila och senare i eftermiddag ska jag piffa till mig för att gå på släktträff i Stuvsta, släkten på min pappas sida som träffas gemensamt ungefär... Var fjärde år? Ska bli kalaskul!

Storstädning

Idag har det städats i det Ekströmska hushållet.
Dels för att jag inte fick tvättid och dels för att trycka undan skolan. Det slår aldrig fel, entusiasm första dagarna i skolan: Jag bestämmer mig för att - jäklar anamma, nu ska här satsas! Och så kommer den där känslan, när jag sitter hemma i soffan och ska läsa/skriva/leta reda på något. Det blir hjärnsläpp.
Skulle skriva en expo om vad jag min c-uppsats skulle handla om, jag ska skriva om språk och ord. Jag älskar språk och ord. DEN delen av expon där jag skrev om min passion för ämnet gick i rasande takt att skriva, tangenterna smattrade precis som när jag skriver nu. När det kom till delen då jag skulle beskriva min metod, en i sig enkel uppgift då det bara är att rada upp vilka frågor man tänkt ställa sig, forska utifrån och hur man ska söka dessa frågors svar. Då blev det hjärnsläpp igen.



Eftersom jag missat ett seminarium förra terminen och ett förrförrförra behövde jag söka dispens till den här kursen. Det hjälper inte att tänka på de två seminarier jag måste kompensera när jag knappt kan knåpa ihop en tvåsidig expo om min C-uppsats. Ja, jag vet, det ÄR bara att tag tag i det. Det ska bara göras. Och ja, jag SKA göra det. Jag tar mig i kragen, nackskinnet och örat och tar tag i det. Snart.


Men just nu städas det, jag finner någon sinnligt i att städa. Inte den veckovisa rundan då man vispar runt lite med dammsugaren utan den där minutiösa städningen som händer lite sporadiskt. Torka lister (det gör jag i och för sig vid den veckovisa sädningen också), torka kontakter, teven, bokhyllan, allt horisontellt som samlar damm - beware!



Kattens skålar och underlägg diskas, blommorna står i badkaret och har fått dusha, köksgolvet och badrumsgolvet är våttorkade och under soffan i vardagsrummet likaså. Där under är det annars ett aber att dammsuga men en våttorkning då och då gör susen.  Det är den där känslan av ren fokusering som jag gillar, jag gör något fysiskt, faktiskt och praktiskt. Här och nu. Jag är aldrig så fokuserad som när jag drar med microfibertrasan över listerna eller så förnöjd då jag med ett "aha" kommer ihåg att damma över dörrkarmarna.


Men städa är också bara kul ett tag, precis som med plugget är jag mest fokuserad i början. Tar tag i saken med ett "jäklar anamma" utan dess like. Mitt i kan jag stanna upp och handfallet inse att jag tappat både riktning och styrfart. Oavsett om jag står med dammtrasa i handen eller sitter med datorn i knät och skriver skoluppgifter.
Då tar man en paus, ett andetag, ett glas vatten och ett äpple. Vilar lite i ögonblicket och ser till något annat. Sedan kan man rikta blicken tillbaka till det man höll på med och förhoppningsvis kommer den där känslan av "jamen just det jag, det var ju DET jag ville åstakomma" och så fortsätter man. Tills man är klar.

 


Sedan sitter man där pustande. Lättad. Yes, jag fixade det! Och återigen känns så mycket möjligt.

 

 




Ny tid - ny strid

Det var visst på allvar nu. Om ett halvår är jag tydligen färdigbakad för arbetslivet. Fritidspedagog. Wow.
Innan dess är det en C-uppsats som ska skrivas, på det "smala och väldefinierade ämnet" språk.
Jag ska skrota igenom lite restuppgifter från skolan också och nöta lite körkortsteori när jag har tid och ork.
Storstäda ska jag ju också göra, och börja träna igen. Jogga, simma, promenera, gymma, gå på pass. Jag ska försöka klämma in lite mer ritande och kreativitet också.

Allt detta för att jag VILL. Inget annat.

Work Work.

 

 


 

PS: Gå på detta idag!


Debatt angående Fritidshemmets plats i skolan!

Vi är några studenter som läser till fritidspedagog vid Södertörns Högskola. I januari 2011 är vi färdigutexaminerade fritidspedagoger och vi är medvetna om att vi kommer möta ett fritidshem där barngrupperna är stora, personaltätheten låg och där det finns mycket outbildad personal.

Vi anser att fritidshemmet har kommit i skymundan i skoldebatten och vi är därför intresserade av att ...ta reda på vad riksdagspartierna anser om fritidshemmets plats i skolan och vilka resurser som de tänkt att fritidshemmen ska bli tilldelade.

För att ta reda på detta har vi bjudit in representanter från alla riksdagspartier till en debatt angående dessa frågor.


Alla riksdagspartier har valt att deltaga och representanter från dessa är:

Socialdemokraterna: Mikael Damberg Ledamot i utbildningsutskottet

Moderaterna: Mats Gerdau Ledamot i utbildningsutskottet

Centerpartiet: Per Lodenius Suppleant i utbildningsutskottet

Vänsterpartiet: Lennart Sandborg Suppleant i utbildningsnämnden

Miljöpartiet: Mats Pertoft Ledamot i utbildningsutskottet

Folkpartiet: Gulan Avci Riksdagsledamot

Kristdemokraterna: Emma Henriksson Riksdagsledamot

Det kommer finnas tid för frågor i slutet av debatten. Så oavsett om ni är studenter, lärare, fritidspedagoger, föräldrar eller bara allmänt intresserade utav skolfrågor är ni välkomna att delta!




PS 2: Varför texten blivit "avhuggen" på högersidan vet jag inte, hoppas ni förstår innebörden iallafall och kommer till Aulan idag vid 16!

Ett mysterium löst

Som den åttiotaskotte jag är (årgång - 85) växte jag upp med favoritglassen Sandwich i omslagspapper av någon slags metallbelagt papper, som gick att riva av vartefter man åt men som ilade som attan (ooh, jag ryser av bara tanken) om man fick det mellan tänderna.
Drack man saft till var det en Mer eller Sunkist i tetrapack. Apelsin var min favorit.




Och jaa, varför har jag dessa hemma, undrar ni?
För att jag är en museiemannadotter, thats why.





Så långt inga mysterier. Vad som däremot var ett mysterium men som jag nu, vid tjugofem års ålder äntligen rett ut är detta:

Vad i hela fridens namn sjunger Trasdockorna? VAD?

Jo mina vänner. Det ska jag berätta, alldeles strax. Försk ska jag förklara för er som inte är födda på åttiotalet, inte tittade på barnprogrammen utan istället tog tillfället i akt att laga mat till ungarna som kollade, tog en cigg i smyg eller åt en chokladbit för att ingen såg.

Trasdockorna är en ursprungligen brittisk tecknad serie som visades första gången i April 1986. Till Sverige kom den 1987 och har sedan dess sänts i ett antal omgångar (till somligas glädje och andras förtret kanske).

Serien handlar om sju dockor som bor i en vagn för kasserade varor på en leksaksfabrik. Där är det de konforma och ansett vackra dockorna som får nya hem medan dessa sju, som alla har sina olikheter, får stanna kvar.

Från vänster:

  • Bak-Å-Fram (Back to Front) - En allfixande docka men som fick sitt huvud bak-och-fram.
  • Duttan (Dotty) - Dockan som fläckades i tillverkningen men som tack vare det började älska färg.
  • Skrajsan (Lucy) - Syddes med dåliga sömmar. Tappar armar,ben och huvud i tid och otid.
  • Luren (Hi-Fi) - Dockan med hörlurar och talfunktion. Tappades i golvet och började stamma.
  • Claude - (Claude) Exportleksak som skulle till Frankrike men missade färjan.
  • Sessan (Princess) - Skulle bli en väldigt piffig docka men kläddes av misstag i trasor.
  • Påsen (Sad Sack) - Provexemplar av en dockmodell som fick för lite stoppning och därför är väldigt slapp. Ansågs för dyr för massproduktion.

Så nu vet ni det. Men frågan kvarstår:

Vad sjunger dockorna - seriöst?!

Det glädjer mig att kunna meddela att jag alltid sjungit rätt ord, fast jag inte vetat att det varit ett ord, men dock!

Så vad har den sandwichätande och Sunkistdrickande åttiotalskotten sjungit?



Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va'
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?
Lite trasiga och knasiga!
I vårt trasdocksgäng
Lite trasiga och knasiga!
Det är vår refräng
Är din näsa sned eller armen ur led och din tå är gul och blå
Lappri säger trasdockan
- Du är lika bra ändå
Fast trasiga och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga och knasiga!
I vårt trasdocksgäng.


JA, Lappri är seriöst ett ord.

Enligt Wiktionary är Lappri en "sak av ringa nytta eller värde; omständighet av ringa vikt eller betydelse".
Hos Synonymer betyder Lappri ungefär samma sak som "struntsak, strunt, småsak, bagatell, obetydlighet(er), obetydlig sak".
Och på DNs hemsida kan man läsa "ett jävligt långt ilägg om ordet Lappri". Läs och lär.


Så vad det med den saken. Lappri säger trasdockan.


RSS 2.0