6 mimare 6 vita hästar - repetitioner from André Kaliff on Vimeo.

Okej, det här måste vara den skummaste rubriken jag skrivit. Iallafall kändes det skumt att skriva den. För TIO år sedan var jag femton, going on sexton. Livet handlade om att klara specialmatten i liten grupp. Vi var fem stycken i gruppen och jag vägde på stolen, lutade den mot väggen och grinade mig igenom den där jäkla matteboken. Jag minns att jag i nian var mer stolt över mitt G i matte än mitt VG i engelska. För tio år sedan handlade det om att passa in trots att jag obevekligen inte gillade det "alla andra" gjorde. Jag lyssnade på Atomic Swing och Red Hot Chilipeppers och hade inte en susning om att det fanns andra som gjorde det.

Jag ville så grämligt gärna passa in, blekte håret blont och provade på linser. Men linserna skavde och det blonda håret fick en ful utväxt. Jag tröttnade. Och i tid till augustiäventyret då gymnasiet kallade hade  vårens sextonårsfödelsedag och sommaren förändrat mig. Jag ville så bedrövligt gärna passa in men gjorde inte det. Det var i gymnasiet jag insåg att jag var bättre på att inte passa in. Och att det var det jag tyckte om. Atomic Swing och Red Hot Chilipeppers fick följa med nya bekantskaper som Kent och Kungers i transformeringen från  högstadieosäkerheten till gymnasieförvissningen. Förvissningen om att allt skulle ändras. Att jag skulle bli mer jag och våga visa det. Året jag fyllde sexton. För tio år sedan. Om en dryg vecka fyller jag år igen.

Här om dagen åt jag lunch på en brygga. Sällskap fick jag av fyra svanar och ett par änder. Svanar har ju rykte av sig att hålla väldigt hårt på sitt revir så jag blev lite nervös när de kom paddlande med sina tvåmetersbreda vingar och stora simfötter. Men herr svan nosade bara på min sko och nöjde sig med brödbitarna jag kastade till dom. Så kom det sig att jag satte och lunchade i sollugnet med ett par mycket sällskapliga svanar.

"För sin mage kan man aldrig kamoflera om man lider av en kolhydratspassion"

..säg Tack!

Det är sådant man måste träna på.

(Eller "säg inte usch, säg äsch" som avsändaren av den lilla lappen i berlocken brukar säga)

Påskafton minsann!

Jag har börjat märka att mitt sätt att hantera stress, press och nervositet är att dricka kaffe och äta sötsaker utan att jag tänker på det. Lägg därtill till det ökända eftermiddagssuget och you got me hooked. Därför har jag sedan ett par dagar tillbaka förnyat mitt godislöfte och hoppas påskharen kan vara så vänlig att sanera mitt skafferis växande sötsakstillhåll och byta ut dem mot nötter, russin och annat. Förstå mig rätt, jag gillar sötsaker och tar mig gärna en bit då och då. Men då ska det vara just då och då och inte på daglig basis som det blivit senaste tiden. Jag blir gärna bjuden på gotter av både vänner och påskharar, men ta inte illa upp om jag tackar nej eller tar och sparar till senare tillfälle.

Kaffe gillar jag och även om jag som sjuttonåring drack det i kopiösa mängder på den fritidsgård vi hängde på, då vi "repade" med vårat "band" (läs; försökte förstå oss på instrumenten, hur rösten funkar till sång samt gjorde en och annan cover på Greenday). Jag minns att jag drack det där och att jag fick lite extra mod, brölade lite extra i micken och tyckte det lät bra. Ibland. Ibland lät det sämre och jag bad att få bli förflyttat från sång till att plinka på triangeln. Men då tog vi kanske en kopp kaffe till och försökte igen.

Att ta en kopp kaffe är för mig som att ta ett djupt andetag. Andas in, andas ut, stå stadigt på fötterna och försöka igen. Liksom så.

Här kommer tre låtar om kaffe.

Carol Gibbons & Marjorie Stedeford - Black coffee (1935)

Black coffee, I´m in trouble

Black coffe, I see double

oh oh oh oh

How am I gonna get home

Black coffee, I´m so dizzy

Black coffee, please get busy

Oh oh oh oh

Help me so I can get home

Frank Sinatra - The coffeee song (1960)

Ella Fitzgerald - Black coffee (1950-tal)

Jag har, som många andra, fått ändan ur och börjat vårstäda och röja i garderoben och i lådorna. Och jösses Amalia vad jag ska sälja grejer! Jag är ju lite av en sakletare och gillar att hitta saker som jag tror andra skulle gilla. Internet är ju fantastiskt på det sättet. Jag köper en sak i Stockholm som någon, i säg Sveg, gillar.

Tack vare säljsidorna på internet kan jag sälja den och han eller hon köpa den. Utan att det ska behövas en resa till Stockholm bara för det. Hade jag inte hittat, dammat av och lagt upp den på annons hade han eller hon kanske aldrig sett den.

I dagarna ska jag lägga upp ett par annonser och jag ser fram emot sommarens loppisar.

Loppissommar 2010 när jag och vännen Sanna sålde grejer här

Visst måste jag erkänna att jag köper en och annan pinal till mig själv också. Nödvändiga som onödiga (även om jag försöker hålla mig ifrån de sistnämnda). Här om dagen var jag ledig och strosade efter en lunch med en vän omkring på stans gator. Det spontanköptes en fyrtiokronorsklänning i grönt (hej vår och färggladhetsbehov), ett gult skärp och också en gul påse med en cykel på (som en liten påminnelse om att jag måste ta min faktiska cykel till cykelhandlaren och fixa en punka..).

Annat som spontanhandlats var dessa shotsglas. Jag dricker väl en shot en gång i halvåret men glasen var för underbara för att traskas förbi. Jag har utvecklat en liten faiblesse för kurviga damer och jag gillar dessa damers subtila sensualitet. Botten på glasen är konvexa men när man häller dricka i dem bryts ljuset och man ser de kurviga damerna. Att titta djupt ner i glaset har väl aldrig varit roligare, kan tänkas.

Symmetry from Everynone on Vimeo.

Made by Everynone

Kors i taket, nu är det fixat! Mifen är ett minne blott, iallafall i min bloggadress.
Numera heter jag Maria som sagt, även som bloggnamn! Jag får tacka Micke så hjärtligt för hjälpen och firar en smula med Lili & Susies gamla dänga som jag lyssnade sönder på band när jag var liten, skuttade runt på vardagsrumsgolvet och sjöng med i texten: "Åh mamma, Kent Jutell, åh mamma Kent Jutell" (vem det nu var).

Hoppas ni har en fin Fredag!

Jag heter inte Mifen.
Jag heter Maria, som sagt!

Över hela världen firas Yuri's night den 12 april, samma dag som Jurij Gagarin för precis 50 år sedan blev den första människa i rymden. Gagarins raketfärd startade kapplöpningen till månen. Läs mer om rymdkapplöpningen här.








Jurij Gagarin sköts upp i rymdkapseln Vostok-1 från Bajkonur-basen för att åka ett varv i omloppsbana runt jorden. Hans rymdfärd varade i 108 minuter, och han landade planenligt med fallskärm utanför staden Saratov i Sovjetunionen. Som högst var Gagarin 17 mil ovanför jordytan. (källa)

Men var allt kosmisk härlighet i rymden? Inte enligt denna artikel.

.. komma först på Sonora".

Snart hägrar utomhussittandet, så jag hämtade min bärbara vinylspelare i förrådet. Provspelade en platta och knastrigt vacker ljöd toner av Evert Taube, som sjöng den lilla visan "pappa kom hem".

Katla gillar också knastriga vinylspelare, och sådant som rör sig.

..eller att i ett trasigt hål i staketet hitta kärleken.

Att se nysyner...

..eller återupptäcka det man har.

Att få något fint som tack för hjälpen...

.. eller bara för att jag är jag.

Lycka kan vara en liten katt salig över att man är hemma..



..eller att få sina prickar på armen ifyllna prick till prick.

Hej livet. Jag skulle gärna spendera mer tid av dig vid datorskärmen och skriva på min blogg, uppdatera de som läser om vad jag gör och hur jag har det nu för tiden. Men något kom emellan. Jobbet pockar på, många av veckans dagar spenderas där. När jag kommer hem är jag för trött för att skriva något längre utlägg om min vardag (som troligtvis bara skulle handla om inställda pendeltåg och interna jobbskämt ändå). 

Solen har hälsat på, när jag skriver detta står jag på jobbgolvet och ser solen utanför genom de höga fönstrena, det ser härligt ut. Vetskapen om att de strålarna bara gör vardagen varmare och varmare glädjer mig. Att sitta vid datorn har fått stryka på foten, jag har andra äventyr för mig. Tränar, träffar vänner och gillar läget..

Jag är inte bortkopplad från livet utan snarare, kanske något pretentiöst uttryckt, mitt i det. Jag vill och ska blogga mer, om både hemmet, jobbet, katterna och livet. Men just nu njuter jag bara av strålarna genom fönstret, denna jobbande soliga Lördag.

Jag såg en av mina favoritfilmer igår. En sådan där man nöter sönder repliker i, citerar och kan skratta åt bara för att man kommer på något från filmen som passade så bra att säga i just den situationen man är i.

Jag minns på gymnasiet, hur vi såg G - som i gemenskap säkert hundra gånger, gjorde ett arbete om vad det blev av skådespelarna och skrev ut låttexter på overheadpapper bara för att uppförstorat visa klasskompisarna hur geniala de var.
Jag undrar vad som hände med det där arbetet, en overheadtext har jag kvar. Det är texten till "Tre vilda hav" och jag tycker så mycket om den. Jag tycker så mycket om G - som i gemenskap.

Här skulle det komma ett långt resonemang om varför man klär sig som man gör och hur olika det kan betyda för oss hur, vad och varför vi klär oss som vi gör.

Men eftersom min dator har ett trasigt batteri och bara fungerar med strömsladden - och eftersom den strömsladden just trillade ur och datorn stängdes av - så har hela resonemanget fallit bort.

Ville svära en ganska lång ramsa men det vore inte så klädsamt, så jag tar smakfullt och håller tyst.

Sufjan Stevens - The Seer´s Tower

Det promenerades igår. Långt promenerades det. I dryga två timmar var vi ute och bortsett från en liten kaffetår på en brygga, där jag för övrigt såg min första flygande stork, så gick vi hela tiden. Leias tassar är snabba och nosen konstant trynande i jorden. En farbror jag mötte på väg till Djurgården sade att hon nog skulle slita ut nosen. - Inte en chans, sade jag. Leia sade ingenting, hon fortsatte nosa.

Sällskap på promenaden fick vi en Micke och en Wilma. När det promenerats klart och traskats hem somnade båda hundarna ganska gott - en stund. När det vankades matlagning vaknade de till igen. Kanske, kaaanske om man trånar med hundgluggarna och lyfter lite på både öron och tassar så får man smaka. De trånade förgäves men kul såg det ut.

Shysta dåå?


Bara liiite?

 

---

 

Apropå lugnet så är det i det tecknet denna Söndag går. Förutom en fyrtiominuters-promenad har det bara gosats idag. Just nu ligger Leia och sover, jag har bakat tonfiskpaj (som blev förvånansvärt god, här finns receptet) och ikväll blir det en film.

 

Lugnt tar vi det fortsatt tycker jag, mer av Sufjan Stevens och annat hittar ni på min lugna Spotifylista: Lugn