Dag 28: Hej och Hejdå
Det var lite mer till den taggtrådshalsade känslan än att jag sjungit för mycket. En riktig bonnaförkylning har jag åkt på men av mamman, pappan och systern fick jag vid födelsedagsfikan igår låna både värktabletter och varm sjal så nu ska vi mota förkylningen i grind!
Mamman påminde också om att det var min namnsdag idag, så grattis alla Maria-namnade där ute! Just den här Marian har firat med te och en kork hostmedicin och förutom att rösten är borta och näsan täppt är jag fit for fight. Det får bli pantominteater på jobbet idag.
Skål mina vänner!
Idag är det också sista punkten på 28-dagarslistan och eftersom jag inte följt den strikt så har jag både "mina ambitioner" och "om jag dog imorgon" kvar, vilket ju är ett läckert men lite knasigt dilemma.
Hur jag ser mig i längre perspektiv har jag skrivit, sittandes där i båthuset med akvarellerna - eller hur det nu blir. I den närmsta framtiden hoppas jag på mer jobb, mer kärlek, mer frisk luft och bättre kondition. Önskar mig en del fina saker och ska jobba för att få dem. I ett mittemellanperspektiv är ambitionerna att göra saker omsorgsfullt, att jag oavsett om jag jobbar för att jag är kort om pengar eller kan välja det jag tycker känns roligt att göra (inte sagt att det inte blir en kombination) så hoppas jag att det görs med eftertanke. Det är min ambition, helt enkelt.
Det var det där om att göra det man kan med det man har
Om jag skulle dö imorgon skulle jag tycka det var mycket tråkigt. Men jag tror också att jag skulle vara alldeles nöjd med det jag haft. Visst kan man längta efter sådant man inte fått och självklart känna sig ledsen över att man har tiden emot sig så självklart på den punkten, men samtidigt känner jag att om jag skulle dö så skulle det vara okej, det skulle liksom bara vara slut. Helt enkelt.
Nu vet väl de flesta att livet inte är helt enkelt,men inställningen till det kan bara vi som individer bestämma oss för. Det gäller så att säga att välja sina strider - och det verkar tämligen tillkrånglat att välja livet som en sådan, såvida man inte strider för det istället för emot det. Högtravande ord kan tyckas men precis så är det, helt enkelt.
Men åh, livet är magiskt ändå.
FABRIKERNA DUNKAR SNABBARE ÄN BLODET PULSERAR
DET HÄR LIVET HAR SÅ MÅNGA FÄRGER MEN DET SVARTA DOMINERAR
SOMLIGA PLÖJER IGENOM UTAN PROBLEM
ANDRA FÅR NÖJA SIG UTAN SYN UTAN BEN
MEN ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
"Åh, livet är gratis"
DET HÄR LIVET HAR SÅ MÅNGA FÄRGER MEN DET SVARTA DOMINERAR
SOMLIGA PLÖJER IGENOM UTAN PROBLEM
ANDRA FÅR NÖJA SIG UTAN SYN UTAN BEN
MEN ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
"Åh, livet är gratis"
Jag hoppas ni har gillat tjugoåttadagarslistan, nu är det dags för nya grejer!
Flott i grått
Jag kan nu sälla mig till den skara som "klickar hem" saker och ting. Gick in på Garderobsbutiken.se och ramlade över denna kjol, pang sa det bara och så hade jag köpt den och en turkos, paisleymönstrad sjal. Nu sitter jag förväntansfullt och blickar efter brevbäraren.
Dag 27: Sådant man äter
Idag vaknade jag med taggtråd i halsen som ett hest klingande gensvar till gårdagkvällens födelsedagssjungande. Var med och firade två vänner som fyller år på samma dag på båten Patricia. Åh vad jag vill veta mer om den båten som fartyg. Undrar vad hon gjort förut och om hon nu ens kan lämna kajen, eller om det bara är ett flytande disco. Det måste jag ta reda på. Nåväl, nog om det.
Idag handlar det om något jag åt idag och eftersom dagen inte hunnit så långt har jag heller inte hunnit stoppa i mig särskilt mycket. Fil och havregryn till frukost, två mackor och en kopp kaffe på det. Sedan åkte det bortglömda lördagsgodiset och lite av en personlig favorit någon gång ibland fram - en Skotte!
Idag handlar det om något jag åt idag och eftersom dagen inte hunnit så långt har jag heller inte hunnit stoppa i mig särskilt mycket. Fil och havregryn till frukost, två mackor och en kopp kaffe på det. Sedan åkte det bortglömda lördagsgodiset och lite av en personlig favorit någon gång ibland fram - en Skotte!
Såhär annonserades den mellan 1960-1970.
I övrigt innehåller dagen en hel del grädde, sylt och marsánkräm, men det är inget jag ätit - ännu.
Det sparar vi till ikväll då det återigen ska firas. Mamman fyller år och trettioårsdagen ska firas. Huruvida det var mamman som fyllde trettio eller äktenskapet mellan mamman och pappan som gjorde det återstår att se. Vi sätter iallafall ett ljus i tårtan, det kan ju bara bli rätt. Hipp hipp hurra!
Det sparar vi till ikväll då det återigen ska firas. Mamman fyller år och trettioårsdagen ska firas. Huruvida det var mamman som fyllde trettio eller äktenskapet mellan mamman och pappan som gjorde det återstår att se. Vi sätter iallafall ett ljus i tårtan, det kan ju bara bli rätt. Hipp hipp hurra!
Dag 25 och 26
Igår sprang tiden ifrån mig eller jag den, i vilket fall blev det inget av gårdagens punkt på listan. I ärlighetens namn kan jag erkänna att det är en smula besvärligt att komma på saker att skriva om sig sjäv varje dag. Narcissistikt rent utav. Roligt är det förstås också - och jag hoppas att ni som läser tycker detsamma.
Helt apropå det finare ordet för självupptagenhet så tar jag min nyköpta blomma, narcissen, till hjälp för att presentera gårdagens punkt på listan:
Helt apropå det finare ordet för självupptagenhet så tar jag min nyköpta blomma, narcissen, till hjälp för att presentera gårdagens punkt på listan:
Mina favoritfärger
Grönt i krukorna (snart även gult i form av faktiska blommor)
Grönt i kökslådan, främst av den limefärgade sorten
Längst in även en vacker, mörkgrön, plåtask med näckrosor
Grönt i krukorna (snart även gult i form av faktiska blommor)
Grönt i kökslådan, främst av den limefärgade sorten
Längst in även en vacker, mörkgrön, plåtask med näckrosor
Gröna klänningen märkt "Jönells"
I 100% polyester, mumma
Gult, av den varmare varianten. Mindre citron - mer lejon.
Gult gör mig glad
Inte min hoj, troligtvis inte heller postverkets längre, men fin är den!
Andra färger jag tycker mycket om är mörkblått, marinblått, blekt dalablått och azurblått.
Svart är en faktiskt vacker och mycket användbar färg. Men man får aldrig låta det svarta ta över, varken färgpalett eller person.
Brunt är en klar favorit, både i håret, på klänningar och annat man har på sig, men kanske inte så mycket brun plast, eller jo. Det också. Men det murrigaste 60-talet går bort för min del. Det orangea från samma tidsera får också gärna stryka på foten.
Turkost är ju en himla fin färg, då i den mer nedtonade varianten.
Jag tror ta mig tusan att de flesta färgerna faller mig i smaken, bara de inte är för skrikiga utan mer dämpade, lite bleka och mjuka.
Svart är en faktiskt vacker och mycket användbar färg. Men man får aldrig låta det svarta ta över, varken färgpalett eller person.
Brunt är en klar favorit, både i håret, på klänningar och annat man har på sig, men kanske inte så mycket brun plast, eller jo. Det också. Men det murrigaste 60-talet går bort för min del. Det orangea från samma tidsera får också gärna stryka på foten.
Turkost är ju en himla fin färg, då i den mer nedtonade varianten.
Jag tror ta mig tusan att de flesta färgerna faller mig i smaken, bara de inte är för skrikiga utan mer dämpade, lite bleka och mjuka.
Dag 26 är idag och den handlar om ett ögonblick.
Det ögonblicket jag vill nämna hände faktisk idag. Genom snömodden drog jag min ganska modvilligt meddragna Dra-maten (mer känd som "tantvagnen") på väg till mataffären. Det skulle storhandlas minsann, men det är en annan historia som inte gör sig plats i ett blogginlägg (?).
I vilket fall som helst gick jag där med vagnen bakom mig och snömodden under skorna. Jag gick längst en trafikerad väg till mataffären och det stänkte grå snösörja från bilarnas däck mot mig och vagnen där jag gick. Under en pendeltågsbro gick jag och det var då ögonblicket infann sig.
Det må så vara att marken var moddig och grå, att det under bron var mörkt och tämligen oinspirerande. Men trots det så var det en så vacker bild jag fick. Solen sken starkt och struntade blankt i att det finns broar det är mörkt under och grå snö. Jag tyckte helt plötsligt att det var ganska fint alltihop. Och faktiskt så är ju grått och gult en förträfflig färgkombination.
Det ögonblicket jag vill nämna hände faktisk idag. Genom snömodden drog jag min ganska modvilligt meddragna Dra-maten (mer känd som "tantvagnen") på väg till mataffären. Det skulle storhandlas minsann, men det är en annan historia som inte gör sig plats i ett blogginlägg (?).
I vilket fall som helst gick jag där med vagnen bakom mig och snömodden under skorna. Jag gick längst en trafikerad väg till mataffären och det stänkte grå snösörja från bilarnas däck mot mig och vagnen där jag gick. Under en pendeltågsbro gick jag och det var då ögonblicket infann sig.
Det må så vara att marken var moddig och grå, att det under bron var mörkt och tämligen oinspirerande. Men trots det så var det en så vacker bild jag fick. Solen sken starkt och struntade blankt i att det finns broar det är mörkt under och grå snö. Jag tyckte helt plötsligt att det var ganska fint alltihop. Och faktiskt så är ju grått och gult en förträfflig färgkombination.
Off to work
När det jobbats klart ska det hållas helg. Det ser jag fram emot!
Dag 24: Bloggar och annat jag läser
Det är ju en smula besvärligt nu för tiden att avgöra vad som är en blogg och vad som inte är det. Men om vi talar om sidor som uppdateras regelbundet med läsvärda inlägg så är det förutom mina vänner och andra som jag har nere till vänster (under länkar) dessa nedan. Bjussar på en del andra sidor, som inte är bloggar, också.
Det blir helt enkelt en lista med inspirerande, läsvärda, roliga och praktiska sidor! Klicka på namnen så länkas ni respektive sida, släng iväg en kommentar och visa att ni varit där vetja!
Det blir helt enkelt en lista med inspirerande, läsvärda, roliga och praktiska sidor! Klicka på namnen så länkas ni respektive sida, släng iväg en kommentar och visa att ni varit där vetja!
MÅNGSYSSLARBLOGGAR:
LÄRARBLOGGAR:
ANDRA BLOGGAR:
FÖR DE FINA BILDERNA:
- Illustratör Mads Berg
- 50´s Clipart (eng)
Trevlig läsning!
Okej, detta blev jättemycket. Mycket text och inga bilder blir ganska tråkigt. Kanske piggar det upp med en bild på mina pärlhyacinter (för er som anser sådant pigga upp). Jag är inte någon blomsterfantast men någon måste jag göra för varenda växt jag planterar om blir jättehög. I julas tjatades det om min amaryllis, även hyacinterna växte sig så höga att de nästan klättrade ur kopparna de planterats i och ned ifrån hyllan. Samma sak händer nu med mina pärlhyacinter. Vadan detta?
UPPDADERING: Fick en kommentar om att de troligtvis står för mörkt och får för mycket vatten och så är det med all säkerhet, hyllan sitter i ett mörkt hörn med bara någorlunda ljus från köksfönstret och vattnandet är det lite si och så med, jag pytsar på lite i förbifarten. Mysteriet löst. Funderade på att ställa blommorna i köksfönstret men se då kom katterna och tittade på den med glupande aptit. Nej, pärlhyacinterna får stå kvar i halvmörkret - för sin egen skull.
Volvo
C-Line, Blackyard, DAIM, Nevercrew och Pius Portman går lös på bilen
Som det fan jag är av Stop Motion måste jag visa denna också, se bara när de borrar!
Volvo i Schweiz marknadsför nya S60-modellen med ett konstprojekt. Under fem dagar släppte de lös tio utvalda streetart-konstnärer för att omvandla en Volvo S60 efter egen smak, bland annat med sprayfärg.
Varje konstnär fick en halv dag till sitt förfogande för att sätta sitt kreativa avtryck på den vita bilen. ”Volvo S60 Art-Session” pågick under fem dagar, 9-13 februari, på Zürichs centralstation. Det färdiga konstverket kommer kan ses på Hotel Starling under Geneva Motor Show 3-13 mars.
S60 som serie lanserades 2000 och slutades tillverkas 2009, nu är det alltså dags för uppföljaren! Hur de över huvud taget ska kunna välja när bilen i konstnärsprojektet är "färdig" återstår att se.
Själv tackar och bockar jag för att det inte var en gammal Volvo PV 444 eller Amazon de gick lös på. Inte för att det inte skulle vara fantastiskt häftigt och många gånger är motivlackeringen imponerande både i metod och motiv. Men de äldre bilarna gillar i alla fall jag mest i originalskick. En annan rynkar ju till och med näsan åt mattlack. Nej, de äldre svenska skönheterna är vackra som de är. Volvos milstolpe PV 444 tillverkades 1944 - 1958, sedan kom uppföljaren PV 544. Källa
Dag 23: när jag var liten
.. Kretsade det mesta kring att leka, med eller utan någon eller något. Jag sysslade alltid med något och det var både "stillsammare" lekar med mycket dialog och fartfyllda sådana då det kanske stormades fram i full galopp genom skogen på min imaginära men ändå så riktiga häst. Stark och uthållig var hästen i leken och detsamma var jag, både i och utanför. Vad mitt eviga lekande betytt och inneburit kan ni läsa om här.
Mycket i mitt liv har kretsat kring olika sätt att uttrycka sig och gör det fortsatt. Jag har alltid haft en massa ord omkring mig - från de böcker jag fått lästa och sagor jag fått berättade för mig, de böcker jag läst och de ord jag själv satt på mina tankar i både tal och text, som det ni läser nu till exempel.
När jag var liten var jag en glad, bestämd, hesröstad, tänkande och aktiv typ. Det är jag nog fortfarande.
Dag 22: För ett år sedan
Nu ljuger jag lite om månader och så men för ungefär ett år sedan såg min vardag ut såhär:
Fröken Maria och beaglefröken Leia
Fröken Elsa von Krus och Fröken Katla von spratteltass
Fröken Maria och beaglefröken Leia
Nu ljuger jag återigen lite om månader och så men i ungefärlig nutid ser min vardag ut såhär:
Fröken Elsa von Krus och Fröken Katla von spratteltass
Dagens tips
- Stå redo i strumplästen
- Tryck på Play
- Dansa
Kitty Daisy & Lewis 'Going Up The Country'
Rockabilly i Melodifestivalen
Är det inte lustigt att det i både Sverige och Norge figurerat bidrag med tydliga Rockabillyinfluenser?
Eftersom det går lite snabbare i svängarna i Norge och de inte har lika många deltävlingar som vi har så är deras bidrag till Eurovision Song Contest redan framröstad, det blev inte The Lucky Bullets med sin Fire Below, de tog sig ända till finalen men där tog det stopp. Men visst är den svängig för att vara ett bidrag i Melodi Grand Prix?
Eftersom det går lite snabbare i svängarna i Norge och de inte har lika många deltävlingar som vi har så är deras bidrag till Eurovision Song Contest redan framröstad, det blev inte The Lucky Bullets med sin Fire Below, de tog sig ända till finalen men där tog det stopp. Men visst är den svängig för att vara ett bidrag i Melodi Grand Prix?
The Lucky Bullets - Fire Below
Det svenska bidraget heter The King och framfördes av The Playtones som vann Dansbandskampen 2009 och bland annat gjorde ett bejublat julmedley med den fantastiska jazzmusikern Gunhild Carling. Det kan ni lyssna på här. Herrarnas kostymering inför Melodifestivalen står duktiga MissMadelin bakom. Bidraget till Melodifestivalen finns inte att lyssna på ännu, så här bjuds det på en äldre låt istället.
Jag vet väl inte riktigt om detta är i min smak, någon av dem, men de är definitivt bättre än många andra bidrag i melodifestivalsammanhang (jag har förvisso inte sett en enda deltävling i år). Att två band som lirar rockabillyinfluerat tar sig till final i både Sverige och Norge, samma år, tycker jag iallafall är intressant. Vadan denna trend?
Dag 21: Den här veckan..
..Har knappt börjat men jag tar gårdagens surrande tankar och idoga djupdykning i jobbannonsernas värld i kombination med den konstiga dröm jag hade som ett tecken på att denna vecka går i jobbets tecken.
Jag renskrapade annonssidorna på tjänster för Fritidspedagoger och en del verkade klart intressanta. Sedan slog det mig att jag ju inte är klar ännu utan har ett par kompletteringar kvar och så blev jag lite dämpad. Jag är tacksam över att jag har ett jobb redan nu, förvisso timanställd, men dock.
I drömmen hade jag fått en visstidsanställning och jag var glad men möttes bara av bakslag på bakslag. Jag lekte med barnen på gården men blev hela tiden ryckt därifrån för att gå på viktiga möten och jag kände hur fel det kändes, det var ju på skolgården jag skulle vara. Till råga på allt så var jag, även i drömmen, så ofantligt trött av helgens skidåkning så att så fort rektorn, eller vem det nu var, öppnade mötet och började tala om "viktiga saker" (helt ovidkommande för fritidshemmets praktik) så somnade jag. Det var förstås väldigt pinsamt att somna men jag minns att jag samtidigt tänkte "men varför ska vi lära oss en Iphone-app när barnen är där ute?"
Ja, ni hör ju själva hur virrig natten var. Vaknade gjorde jag efter åtta timmars sömn så jag måste ha varit rejält trött, så trött att jag somnade i drömmen. Jösses.
Den här veckan kommer alltså troligtvis handla om skola och jobb. Ska till skolan nu och göra klart minst en komplettering, det är skärpningsdags nu. Ska jag få tid till allt det jag vill åstakomma denna vår så är det nog dags att ta mig den tiden nu, från ord till handling så att säga.
I övrigt hoppas jag denna vecka bjuder på mer ljus och mer friskluft, dagen i skidbacken av definitivt mersmak och jag ska inte bara kolla upp möjligheten att hyra ett par längdskidor någonstans utan vistas mer ute över huvud taget. Jag ska boka in mig på något träningspass men också gona ner mig i soffan med någon trevlig tv-serie. Jobba ska jag ju också förstås men mer av den varan blir det nästa vecka då det är sportlov. Då blir det sjudagars-maraton.
Nej, här kan man inte sitta och hänga (kan och kan, jag vill inte). Mot högskolan och biblioteket!
Adjö.
Jag renskrapade annonssidorna på tjänster för Fritidspedagoger och en del verkade klart intressanta. Sedan slog det mig att jag ju inte är klar ännu utan har ett par kompletteringar kvar och så blev jag lite dämpad. Jag är tacksam över att jag har ett jobb redan nu, förvisso timanställd, men dock.
Ja, ni hör ju själva hur virrig natten var. Vaknade gjorde jag efter åtta timmars sömn så jag måste ha varit rejält trött, så trött att jag somnade i drömmen. Jösses.
Den här veckan kommer alltså troligtvis handla om skola och jobb. Ska till skolan nu och göra klart minst en komplettering, det är skärpningsdags nu. Ska jag få tid till allt det jag vill åstakomma denna vår så är det nog dags att ta mig den tiden nu, från ord till handling så att säga.
I övrigt hoppas jag denna vecka bjuder på mer ljus och mer friskluft, dagen i skidbacken av definitivt mersmak och jag ska inte bara kolla upp möjligheten att hyra ett par längdskidor någonstans utan vistas mer ute över huvud taget. Jag ska boka in mig på något träningspass men också gona ner mig i soffan med någon trevlig tv-serie. Jobba ska jag ju också förstås men mer av den varan blir det nästa vecka då det är sportlov. Då blir det sjudagars-maraton.
Nej, här kan man inte sitta och hänga (kan och kan, jag vill inte). Mot högskolan och biblioteket!
Adjö.
Dag 20: Min musiksmak
Klicka på vardera bild för smakprov
Min musiksmak är utomordentligt varierad och jag kan snöa in på artiser ett tag för att sedan gå tillbaka till sådant jag lyssnat på förut eller upptäcka något nytt. De trevliga nio här ovanför får väl tänkas representera de musikstilar jag ständigt återkommer till.
Ray Pollard and The Wanderers - A little to long
- Jazz (storbandsjazz och upptempo, brass och New Orleans till exempel)
- Soul och funk
- Rock and Roll och Doo-wop
- Reggae (då främst svensk av någon anledning) och Ska
- Elektroniskt, gärna trance och annat man kan dansa bort natten till
- Klassiska stycken och symfoniorkestrar
Ray Pollard and The Wanderers - A little to long
Stevie Wonder - Supersticious
Johhny Cash - The man comes around
Promoe - Detta har hänt
Manu Chao - Luna y sol
Uppför och utför
Fredag 23.13 - "jag ställer klockan på fem så hinner jag både städa och fixa matsäck, god natt katterna"
Lördag 05.58 - "mäu, mäu, MÄU" "Tyyyst Katla, jag sove... vad är klockan? AAH!"
Ja, det är tacken för teknikens under, självklart lyckades jag ställa väckarklockan på "vardag" istället för "helg" och jag hade plötsligt tjugo minuter istället för dem och en hel extra timme. Jag hade nog åtta armar den morgonen och drack kaffe, kokade vatten, matade katterna, klädde på mig och städade - allt på en gång. Termosen med vatten och min matsäck stod fint kvar på diskbänken när jag med raggsockorna halvt uppdragna och mössan nästan över ögonen övergav hemmet och sprang till tåget, det var av en outgrundlig anledning två minuter för tidigt så jag fick dessutom klämma mig på medan dörrarna höll på att stängas. Phu. Väl på bussterminalen kunde jag äntligen möta upp mina vänner och lugna ner mig och snart var vi alla ombord på bussen mot Romme.
Förväntansfulla och på väg
Vackert land
Lördag 05.58 - "mäu, mäu, MÄU" "Tyyyst Katla, jag sove... vad är klockan? AAH!"
Ja, det är tacken för teknikens under, självklart lyckades jag ställa väckarklockan på "vardag" istället för "helg" och jag hade plötsligt tjugo minuter istället för dem och en hel extra timme. Jag hade nog åtta armar den morgonen och drack kaffe, kokade vatten, matade katterna, klädde på mig och städade - allt på en gång. Termosen med vatten och min matsäck stod fint kvar på diskbänken när jag med raggsockorna halvt uppdragna och mössan nästan över ögonen övergav hemmet och sprang till tåget, det var av en outgrundlig anledning två minuter för tidigt så jag fick dessutom klämma mig på medan dörrarna höll på att stängas. Phu. Väl på bussterminalen kunde jag äntligen möta upp mina vänner och lugna ner mig och snart var vi alla ombord på bussen mot Romme.
Förväntansfulla och på väg
Vackert land
Väl där möttes vi av minusgrader i tjugotal men framåt dagen var det behagliga -18 C och solen strålade som även den vore nyvaken men nu ville vakna på riktigt. Det åktes och åktes, gröna, blå, röda och svarta backar. Jag åkte en del i skogen också och det var puckligt och fantastiskt roligt och jag drullade bara till det en enda gång och fastnade med staven i en gran, det ryckte till och jag tappade både stav och koncept. Idag gör tummen lite ont men i övrigt är jag intakt.
Vy från en sittlift, på väg upp mot första åket!
Hej vad det gick - och solen var med oss
En del köande blev det förstås
Men då kunde man ju läsa väderrapporter och Viktiga Meddelanden.
Här hade de skrivit "Viktigt meddelande: HA EN BRA DAG!"
När solen efter några timmar tröttnade för dagen
och bussen väntade åkte vi sista åket
Det var ett ganska trött gäng som satt på bussen hem, men det snackades ändå mycket och övertröttheten och godissuget regerade. Gissar på att de flesta var riktigt trötta när de kom hem till sitt. Själv är jag trött fortfarande, men på ett bra sätt. Det var en fin dag det. Idag ska jag sova, kurera min onda tumme och i afton blir det teater, den du!
Dag 19: Det handlar om att resa bort
Hej och god morgon! När detta publiceras och ni läser det här är jag long gone, fast bara över dagen. Det ska skidas, liftas och ätas matsäck för glatta livet. Tur att jag har en snäll pappa som kan komma över och mata de två hungriga katterna, även om en katt kan vara ensam och utan mat längre än en hund så är de dryga tolv timmar jag ska vara borta på tok för länge, så tack för den hjälpen!
Men det var ju inte katter det skulle handla om. Det handlade ju om att resa bort, jag har slagit på stort och hyrt nästan allt förutom trevligt sällskap och matsäck, så packningen för dagen blir lätt, skidor och sådant väntar ju i Romme. Igår var jag hemma hos mina föräldrar och skulle hämta mina täckbyxor och då norpade jag åt mig en gammal going till mössa också, det var inte igår jag såg den!
Hä ba å åk, he ha ju toppluva
Solhatt var det också, ja.
Men det var ju inte katter det skulle handla om. Det handlade ju om att resa bort, jag har slagit på stort och hyrt nästan allt förutom trevligt sällskap och matsäck, så packningen för dagen blir lätt, skidor och sådant väntar ju i Romme. Igår var jag hemma hos mina föräldrar och skulle hämta mina täckbyxor och då norpade jag åt mig en gammal going till mössa också, det var inte igår jag såg den!
Hä ba å åk, he ha ju toppluva
Annat som inte var igår är att packa upp sin väska utan att behöva undra var täckbyxor och toppluva är, de tog man nämligen inte med. Detta för att man är på solsemester förstås. Dagens tema är "min drömsemester" men eftersom det var svårt att specificera så drar jag till med vad jag längtar mest efter just nu, näst efter skidåkning och soliga minusgrader.
Det jag längtar efter är kontrasten, soliga plusgrader och glasskartor med glassar man aldrig sett förut. Fjantiga souvenirshoppar, stränder och fantastiska hus, arkitektur som inte finns här utan bara där, där klimatet tillåter det. Där klimatet också tillåter sandaler och hög solskyddsfaktor. Där man bränner fotsulorna på stranden och axlarna för att man glömde det där med solskyddsfaktor. Ja, jag längtar faktiskt efter det.
Och vet ni, jag ska faktiskt åka bort, i Juni. Men jag längtar redan och funderar på vad jag ska packa med, kollar resesajter för tips på museer och vegetariska restauranger, vilket solskydd man bör ha men absolut inte hur man bygger ett vindskydd för snön. För snö, det finns det ingen. Det finns sol. Bada ska jag göra också, massor. Tror att jag skulle känna mig ruskigt fin och semestrig i någon av de här nedan, från Modcloth. En solhatt ska jag ha också. Inte en toppluva, en solhatt. Jag längtar.
Det jag längtar efter är kontrasten, soliga plusgrader och glasskartor med glassar man aldrig sett förut. Fjantiga souvenirshoppar, stränder och fantastiska hus, arkitektur som inte finns här utan bara där, där klimatet tillåter det. Där klimatet också tillåter sandaler och hög solskyddsfaktor. Där man bränner fotsulorna på stranden och axlarna för att man glömde det där med solskyddsfaktor. Ja, jag längtar faktiskt efter det.
Och vet ni, jag ska faktiskt åka bort, i Juni. Men jag längtar redan och funderar på vad jag ska packa med, kollar resesajter för tips på museer och vegetariska restauranger, vilket solskydd man bör ha men absolut inte hur man bygger ett vindskydd för snön. För snö, det finns det ingen. Det finns sol. Bada ska jag göra också, massor. Tror att jag skulle känna mig ruskigt fin och semestrig i någon av de här nedan, från Modcloth. En solhatt ska jag ha också. Inte en toppluva, en solhatt. Jag längtar.
Solhatt var det också, ja.
Dag 18: Detta gör mig glad
Ella Fitzgerald - Happy Talk
Bada
Picknicka
Tantfika
Resa till vänner
Resa med vänner
Fjanta
Jobba
Mysa
Pyssla
Antikmässan
Idag var jag på kurs på jobbet och efter det skulle jag uträtta några ärenden på stan och sedan åka hem och dammsuga. Det var planen iallafall. Sedan ringde pappa och undrade om man möjligtvis kunde få låna dottern en stund och gå på Antikmässan och det fick man ju förstås! Även om mässhallen var något mindre i år så var det välutnyttjade mässkvadratmetrar och det var saker både högt och lågt. Det tog oss faktiskt drygt tre timmar (pappa rättade att det var närmare fem!) att gå från ny-nyfikna till mäss-mätta.
Det var poppis med djur
Och på ett bord låg en keramik-katt och sov
Vid samma bord fanns det lejon och fina rökfärgade glas och bakom dem
skymtar ett par tallrikar signerade S. Lindberg samt "studiohanden"
På annat håll hetsade hästar omkring
men de fick allt trängas med de många andra besökarna
Vid NAFTA antik fanns dessa två bjässar, två mekaniska lejonen som drog till sig mycket intresse och uppmärksamhet.
Deras betingade pris på 27.000 kronor var däremot inte lika lockande.
Jag tyckte att jag redan gjort mitt fynd idag då jag köpte ett stort fat i pressglas på Myrorna i stan men se där fick jag fel, för är man på antikmässa och har prutarskalle och ett extra öga för det där som är lite väl nött för att betala fullt pris för, då kommer man därifrån med både pengar och nygamla saker.
Jag var egentligen inte ute efter något särskilt, mer än hyllbård och ankarkrokar,
men i jakt på det senare hamnade jag vid Tryggkultur. Några krokar hade de inte men väl..
..två av dem här. Man kan ju alltid drömma.
Nej, bättre gick det då här där jag hittade en ersättare till min spruckna Koka-kopp.
Kopp med fat för 175 kronor, jag tackar jag!
Mennär man börjat fota fåtöljer..
..bänkar (denna med snillrikt användande av svan)..
..och gamla biostolar i trä inte bara för att de är fina utan också ser sköna ut.
Då vet man att det är dags att runda av.
En sista titt på fin herrekipering
Vem vill inte ha ett brefkortsalbum?
Ett lövformat bord med skador i fanéren men fint ändå
Det sålde bland annat honung, choklad och blommor också,
här en vacker kungsängslilja, men..
..Nej, då är det andras tur att flanera och fotografera.
Nu åker vi hem!
Jag var egentligen inte ute efter något särskilt, mer än hyllbård och ankarkrokar,
men i jakt på det senare hamnade jag vid Tryggkultur. Några krokar hade de inte men väl..
..två av dem här. Man kan ju alltid drömma.
Nej, bättre gick det då här där jag hittade en ersättare till min spruckna Koka-kopp.
Kopp med fat för 175 kronor, jag tackar jag!
Mennär man börjat fota fåtöljer..
..bänkar (denna med snillrikt användande av svan)..
..och gamla biostolar i trä inte bara för att de är fina utan också ser sköna ut.
Då vet man att det är dags att runda av.
En sista titt på fin herrekipering
Vem vill inte ha ett brefkortsalbum?
Ett lövformat bord med skador i fanéren men fint ändå
Det sålde bland annat honung, choklad och blommor också,
här en vacker kungsängslilja, men..
..Nej, då är det andras tur att flanera och fotografera.
Nu åker vi hem!
Efter att ha vinkat av pappan (som åkte hem med både silverputs och silverskedar) traskade jag hem för att njuta av mina fynd. För det blev inte bara glasfat och Koka-kopp. Det blev en kanna i turkosblå plast, ett antal knappar till ett par shorts i seglarstil jag ska sy, en fantastiskt fin förpackning oanvända hårnålar - och en reklamskylt i hård papp.
Den var platt när jag köpte den men gick att vika upp till en halvcylinder.
Elsa undersökte och godkände.
Här har vi allt det andra, kopp, kanna, knappar, fat och hårnålar(klämmor)
Det var ett fint besök på Antikmässan det!
Vill ni själva gå dit så kan jag tipsa om att det håller på till Söndag.
Den var platt när jag köpte den men gick att vika upp till en halvcylinder.
Elsa undersökte och godkände.
Här har vi allt det andra, kopp, kanna, knappar, fat och hårnålar(klämmor)
Det var ett fint besök på Antikmässan det!
Vill ni själva gå dit så kan jag tipsa om att det håller på till Söndag.
Dag 17: Nä fy sjutton
..Eller Saker som berör, just nu. Mer än hälften av månaden har gått och likaså tjugoåttadagars-listan. Dagens ämne är egentligen "detta får mig att gråta" men eftersom vi har ett helt register av känslor på samma tema så drar vi av lite av varje, både negativt och positivt. Here we go.
Nej fy sjutton, detta gör mig..
Irriterad: Folk som inte visar hänsyn. Var till exempel på en större klädbutik här om dagen och en arton-någonting tjej hade ner ett par kläder från ett ställ, de går hon helt sonika förbi och moraltanten i mig vaknade och frågade rappt om hon hade tänkt plocka upp det. Tjejen flinade upp sig och började skratta med sin kompis. De gick vidare och kvar stod jag och muttrade. Hänsyn? Inte era grejer, var då rädd om dem. Detsamma gäller skor på sätet mitt emot på tåg eller buss (har själv haft för vana att hiva upp fötterna för ja, det är grymt skönt, men ta då en tidning under och passa på när det inte är fullt med folk. Som sagt, det är inte så att andras grejer är andras ansvar. Här är det allas grejer och då är det allas ansvar.
Upprörd: Orättvisor. I den faktiska bemärkelsen, att så många behöver lida när vi lever i ett land, i en värld, med så otroliga resurer. I den förmodande bemärkelsen då vi människor är orättvisa mot oss själva. Där vi anser oss vara sämre/bättre än andra och förmodar att andra är av samma uppfattning. Man ska varken förminska eller förstora sig själv till orimlighet, rätt som det är förmodar man att det faktiskt är så.
Ledsen: Dagar då man själv hamnar i de där tankebanorna och känner att "nej, det är nog mig det är fel på ändå, att jag aldrig kan göra saker rätt". Såklart blir jag också ledsen när något händer som berör mig personligen. När saker tar slut, livet, förhållanden eller annat.
Nej, nu känner jag mig nästan irriterad, upprörd och ledsen. Nu talar vi om något annat. För att dagens inlägg inte ska bli för långt så kan vi ju ta andra (positiva?) sidan imorgon. Tills dess kan man fundera på vad som gör en uppmuntrad, glad och stolt! Just idag är det iallafall detta:
Min tavelvägg har äntligen hittat en plats och börjar ta form
Från köksfönstret spanas det både utåt och inåt - och på mig
Sol och snögnister.
Sällan är man väl så glad att gå i motljus som en tidig februaridag. Ljus! Mot mig! Yes.
Nej fy sjutton, detta gör mig..
Irriterad: Folk som inte visar hänsyn. Var till exempel på en större klädbutik här om dagen och en arton-någonting tjej hade ner ett par kläder från ett ställ, de går hon helt sonika förbi och moraltanten i mig vaknade och frågade rappt om hon hade tänkt plocka upp det. Tjejen flinade upp sig och började skratta med sin kompis. De gick vidare och kvar stod jag och muttrade. Hänsyn? Inte era grejer, var då rädd om dem. Detsamma gäller skor på sätet mitt emot på tåg eller buss (har själv haft för vana att hiva upp fötterna för ja, det är grymt skönt, men ta då en tidning under och passa på när det inte är fullt med folk. Som sagt, det är inte så att andras grejer är andras ansvar. Här är det allas grejer och då är det allas ansvar.
Upprörd: Orättvisor. I den faktiska bemärkelsen, att så många behöver lida när vi lever i ett land, i en värld, med så otroliga resurer. I den förmodande bemärkelsen då vi människor är orättvisa mot oss själva. Där vi anser oss vara sämre/bättre än andra och förmodar att andra är av samma uppfattning. Man ska varken förminska eller förstora sig själv till orimlighet, rätt som det är förmodar man att det faktiskt är så.
Ledsen: Dagar då man själv hamnar i de där tankebanorna och känner att "nej, det är nog mig det är fel på ändå, att jag aldrig kan göra saker rätt". Såklart blir jag också ledsen när något händer som berör mig personligen. När saker tar slut, livet, förhållanden eller annat.
Nej, nu känner jag mig nästan irriterad, upprörd och ledsen. Nu talar vi om något annat. För att dagens inlägg inte ska bli för långt så kan vi ju ta andra (positiva?) sidan imorgon. Tills dess kan man fundera på vad som gör en uppmuntrad, glad och stolt! Just idag är det iallafall detta:
Min tavelvägg har äntligen hittat en plats och börjar ta form
Från köksfönstret spanas det både utåt och inåt - och på mig
Sol och snögnister.
Sällan är man väl så glad att gå i motljus som en tidig februaridag. Ljus! Mot mig! Yes.
Dag 16: En vacker dag..
- Ska jag börja intervallträna i skogen..
- ..Eller åka längdskidor
- Har jag en hästmule att gå ned i stallet och pussa på
- Jobbar jag som jag vill
- Är Elsa och Katla gamla skrotnosar som tar det piano och rullar i i det solvarma på grusgången...
- ..Till det hus jag har då
- Bor jag kanske inte i hus utan på en båt
- Då får Elsa och Katla flytväst (haha)
- Har jag en älskad vid min sida och kanske ett barn..
- .. Eller fler
- Bygger jag om ett gammalt båthus till ateljé eller snickarverkstad
- Har jag körkort och en liten, lustig bil som ingen annan ville ha
- Förstår jag mig inte på nymodigheter som "svävarplattor" och modeord som "trunkel" (Det blir säkert sådant som blir modernt i framtiden)
- Då ska jag sitta i mitt båthus och måla med akvareller, snickra ihop något och visa barnbarnen hur man kan göra stora saker och ting, med små medel
Annars kan man ju se "en vacker dag" på ett helt annat sätt. En dag som är vacker kan man till exempel ta i akt och:
Sitta på en bänk (om det går)
Titta på den vackra, frusna staden man bor i
Mata duvorna. Eller svanarna. Eller änderna. Eller, ja, ni förstår
Ibland tänker man efter och ibland låter man bli.
Ibland är det fint att fundera på vad som ska hända en vacker dag.
Dag 15: Dagens utstyrsel
Snabbfotat i det halvstökiga sovrummet med den halvdruckna koppen kaffe i bokhyllan, bland annat.
- Turkos, mönstrad klänning fyndad på Myrorna för en fyrtiolapp. Troligtvis hemsydd.
- Kappa köpt på en iskall torgloppis i Januari. Märket är Twist & Tango.
- Över strumpbyxorna har jag ett par yllestrumpor som jag fick av min kära mor i julklapp.
- Allt detta akompanjerades av kofta, kängor, sjal och tumvantar.
"Fowsom Pwison Blues"
Dag 14: Ni som får mig på fall
Först: OM trötthet kan vara kopiös så är det det jag erfar just nu. Trots att jag varit vaken många timmar nu och både ätit frukost, druckit kaffe, tagit en dusch och bara tagit det lugnt så känns ögonlocken mer som modellera än så vanligtvis morgonpigga. Huvudet mitt känns dränerat på all vettig substans och det som är kvar är bara utfyllnad.
Nej, vet ni vad, idag är inte den piggaste i Fröken Marias liv. På grund av ett missförstånd igår kom jag istället för vid 19-tiden hem vid 22-diton. Det har varit en både intensiv och spännade helg jobbmässigt men det har tagit på krafterna. Idag är jag ledig och jag får helt enkelt acceptera att de storslagna planer jag hade för denna måndag med bokning av veterinärstid, plugg på biblioteket, museibesök och annat får stryka på foten. Veckan har sju dagar, det tackar vi för. Denna dag avvarar jag för batteriladdning, vad det nu kan innebära. En promenad i sävlig men inte fotdragande takt står näst på tur. Kanske köper jag mig ett par gardiner och läser den där skolboken som måste läsas. Nog om det.
Idag ska det också handla om vänner. De där människorna som bara genom att vara sig själva drar mig till sig. De som ser detsamma i mig och så säger det bara pang, bom, klick, puff eller annat. Vi som får varandra på fall och blir vänner. Jag fick frågan då jag hade klassfest vad jag attraheras av hos människor, då kanske i en annan betydelse än bara den vänskapliga. Men vet ni vad, jag kan verkligen inte säga att jag tycker om det ena eller det andra. Självklart finns det fysisk attraktion och det finns det säkerligen både en biologisk och psykologisk förklaring till men det är inget vi ska grotta oss ned i nu.
Tänk så lätt det vore om man visste exakt vad man ville och så slog det aldrig fel? Dock kan jag tycka att det är just bristen på den där exaktheten som gör att man helt plötsligt faller dit. Och det är detsamma som gör livet så intressant, att alla förutfattade meningar kan komma på skam, tänk vad tråkigt det vore om de inte kunde det?
En del vänner är lika mig i många avseenden, andra är helt annorlunda men det är ändå något som håller oss ihop. Ni ger och tar, jag ger och tar - energi, tankar, funderingar, roligheter, tråkigheter. finheter och fulheter i livet och vardagen. Oavsett om vi är lika eller olika så inspireras jag så fantastiskt mycket av mina vänner och jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.
Nu förstår ni säkert att jag snyggt försöker finta bort dilemmat med vilka människor som får mig på fall, eftersom jag inte har något svar, och det är ju ibland både lättare och bättre att fly än illa fäkta. Men här ska varken flys eller fäktas, här ska fallas. Och det gör jag för så många olika människor. Mina vänner.
Dag 12 och 13
Eftersom gårdagen var hektisk och jag efter jobbet somnade som hade jag bestigit ett berg, så blev det inget inlägg om dag 12 igår. När jag vaknade igen var det till att hoppa i kläderna, åka till stan och fira en väns födelsedag med bowling och snicksnack, vilket var väldigt trevligt! Det bar av hemåt efter tolv-tiden och då var det jur redan dag 13.
Dagens uppdrag får alltså bli att fläta ihop de två dagarna: "Mitt hem" och "Om jag vann tio miljoner" (kronor, får man förmoda).
Så, mitt hem? Just nu bor jag i en tvåa på snara 58 kvadratmeter (ett helt slott om du frågar mig). Jag skrev om det för ett drygt år sedan, här och inte mycket har ändrats, jag känner det komma över mig ibland, helt apropå, den glädjen över att ha ett eget ställe att bo på och hur bra det faktikt är. Innan jag flyttade hit bodde jag hemma hos mamma och pappa i deras källare, med både eget kök, badrum och egen ytterdörr.
Men takhöjden var låg och även om kvadratmetrarna var välutnyttjade så var de även hemmablindsfärgade och efter sex- sju år i den lyan fick det vara nog. Vi renoverade och hyrde ut det och jag bodde ett kort tag i mitt gamla flickrum i väntan på Det Egna Boendet. Och det kom efter ett par månader och en smällkall Novemberdag 2009 var det äntligen dags att flytta in där jag bor nu. Chateau de Maria, om man så vill säga.
Dagens uppdrag får alltså bli att fläta ihop de två dagarna: "Mitt hem" och "Om jag vann tio miljoner" (kronor, får man förmoda).
Så, mitt hem? Just nu bor jag i en tvåa på snara 58 kvadratmeter (ett helt slott om du frågar mig). Jag skrev om det för ett drygt år sedan, här och inte mycket har ändrats, jag känner det komma över mig ibland, helt apropå, den glädjen över att ha ett eget ställe att bo på och hur bra det faktikt är. Innan jag flyttade hit bodde jag hemma hos mamma och pappa i deras källare, med både eget kök, badrum och egen ytterdörr.
Men takhöjden var låg och även om kvadratmetrarna var välutnyttjade så var de även hemmablindsfärgade och efter sex- sju år i den lyan fick det vara nog. Vi renoverade och hyrde ut det och jag bodde ett kort tag i mitt gamla flickrum i väntan på Det Egna Boendet. Och det kom efter ett par månader och en smällkall Novemberdag 2009 var det äntligen dags att flytta in där jag bor nu. Chateau de Maria, om man så vill säga.
Foto: Sara Å
Det är inte mycket som är nytt i denna lägenhet, jag äger i princip bara gamla möbler och det mesta har jag fått fatt på för en spottstyver. Det pysslas ganska mycket på höjden och bredden och en del saker bygger jag själv. Näst upp är en hatthylla i 30-talets funkisstil, men av nya (och billiga) material. Dyrats var nog min bäddsoffa och den är ju ny. Men dock, den soffa jag drömmer om egentligen får vänta tills jag är mindre benägen att bjuda över många vänner eller slänga mig raklång i den, eller när jag har fler rum, då ska jag ha en tesalong där drömsoffan får trona.
Det leder oss (nästan) obemärkt över till dagens ämne: Om jag vann tio miljoner.
Om jag vann tio miljoner skulle en miljon gå oavkortat till välgörande ändamål. Jag skulle även investera i några aktier kanske. Mina föräldrar skulle få en del för att renovera deras hus, jag skuller renovera lägenheten och ta en intesivkurs i bilkörning. När jag väl hade körkort skulle jag börja leta efter ett hus att bo i, äldre och med mycket luft omkring, gärna renoveringsbehov men med välbevarade detaljer (som det så fint heter i bostadsannonserna).
Sådant här inspirerar mig, här Marstrands Hotell
Järnvägsorten Pålsboda
Restaurangen Tulseboda Brunn
Övergivna villan på Götaplatsen, Göteborg
Mer inspirerande bilder hittar vi på Jan Jörnmarks "Övergivna platser"
En gammal skolbyggnad, liten herrgård, ett större torp eller stuga med många uthus. Åh så bra det skulle vara. Jag kanske måhända skulle ses som Pettsons lillasyster som bor på landet, pysslar, skrotar och pratar med katten men må så vara. Med tio miljoner har jag råd att köpa mig ett hus ganska nära stan ändå, född söderböna har man ju stockholmspulsen i sig, så den vill jag inte vara utan.
Det finns mycket man skulle kunna göra för tio miljoner - men som det ser ut nu får jag jobba ihop till dem själv. Dags att gå till jobbet. Hoppas ni får en fin söndag!
Dag 11: Min dag i bilder
God morgon vänner. Idag ska jag visst beskriva min dag i bilder men eftersom klockan ännu inte är mer än strax efter åtta har jag inte kommit så långt. I väntan på att dagen ska gå så lyssnar vi på lite hissmusik och begrundar dagens första timmar. Stay tuned!
06:00
Väckarklockan ringer och jag gömmer mig under täcket för att slippa gå upp.
Elsa och Katla vill ha mat NU och avslöjar snabbt mitt gömställe.
07:00
Efter en kopp kaffe och en tallrik gröt på stående fot
börjar jag stryka och packa en klänning jag sålt på Tradera.
08:00
Fix och trix med gaddar och hår för att snart tackla den fina snön på väg till jobbet.
När nästan alla "trafiken just nu"-meddelanden lyser argt rött
och Reseplaneraren är överbelastad och vägrar fungera.
Då vet man att något är i görningen.
UPPDADERING
09:00
Vänta på tåget i 40 minuter, på tavlan står det "på grund av rådande väderlek" och så vidare.
10:00
Den hoppar vi över (eftersom jag troligtvis bara pulsade i snön från Centralen. Från och med nu hoppar vi i tiden en del över huvud taget eftersom inte mycket nämnvärt hände timme för timme).
11:00
När jag inte svarar på frågor, visar folk rätt eller hamnar i samspråk med trevliga människor om rymden, snökaoset, livet och annat så ritar jag. Somt är från idag och somt är från någon annan dag.
(klicka på bilden för förstoring)
15:00
Slutat jobbet och svänger förbi "gubbdagiset" för att köpa skruv, vinkeljärn samt väggfästen för gardinstänger. Svänger även förbi klädaffären där de rear ut marsvin, nej förlåt, handväskor.
16:00
Väntan på tåg igen - hemåt denna gång. Tåget var 50 minuter försenat men jag behövde bara vänta 20 av dem.
17:00
Hemma och gardinstången skruvas upp. Jag äter räksoppa med slantad sojakorv i (kontraproduktivt?)
18:00
Symaskinen åker fram, en vän är på väg vars jeans ska fixas. Själv ska jag stryka en del
och sätta upp handtag i köket och sovrummet, men det får ni se en annan gång!
Dag 10: I min väska
Idag har jag vaknat på fel sida. Sur och tvär och abrupt väckt alldeles för nära femsnåret för att man ska tycka att det är lika bra att gå upp. Mina oftast söta husdjur ses idag inte med blida ögon då det var de som väckte mig med att leka klätterapor i bokhyllan för att komma åt kattgodiset. Jag får skylla mig själv som inte stängde locket på asken.
Jag satt med bister uppsyn i soffan med min alldeles för tidiga kopp kaffe och tittade på alldeles för tidiga, "roliga" serier på tv. Sedan kommer det ett sådant där tråkigt skämt så man inte kan låta bli att skratta lite.
Efter det kommer Elsa dragandes med sitt snöre och lägger det lite sådär vid sidan av mig för att subtilt påpeka att hon vill leka, och det kan jag ju inte heller låta bli att le av.
Jag är fortfarande trött som ett as (då är man ta mig tusan trött), humöret är inte på topp men börjar närma sig över 50%-strecket iallafall. Det ljusnar ute och jag är ledig (eller nja, snarare arbetsfri eftersom jag måst ta ledigt för ett läkarbesök). Får se om jag kommer igång denna dag eller om jag ska tillåta mig heta Måns. Tråk-Måns.
Jag satt med bister uppsyn i soffan med min alldeles för tidiga kopp kaffe och tittade på alldeles för tidiga, "roliga" serier på tv. Sedan kommer det ett sådant där tråkigt skämt så man inte kan låta bli att skratta lite.
Efter det kommer Elsa dragandes med sitt snöre och lägger det lite sådär vid sidan av mig för att subtilt påpeka att hon vill leka, och det kan jag ju inte heller låta bli att le av.
Jag är fortfarande trött som ett as (då är man ta mig tusan trött), humöret är inte på topp men börjar närma sig över 50%-strecket iallafall. Det ljusnar ute och jag är ledig (eller nja, snarare arbetsfri eftersom jag måst ta ledigt för ett läkarbesök). Får se om jag kommer igång denna dag eller om jag ska tillåta mig heta Måns. Tråk-Måns.
Nu blir det en halvengagerad titt i min halvengagerande väska. Allt som oftast har jag ingen väska utan stuvar ner allt i fickorna eller i en tygkasse. Ibland tar jag ingen väska och ångrar mig, då läggs allt i första bästa plastpåse.
För ett tag sen fick jag iallafall ett ryck och köpte mig en dagligdags-väska. Skönare att bära än en tygpåse (som jag på grund av dess storlek tenderar att proppa full med grejer), rymligare än jackfickorna och snyggare än plastpåsarna. Detta är en gammal amazon i skinnimitation, eller nej, en axelremsväska i skinnimitation, menar jag. I den har jag:
- Plånbok och kalender
- Penna
- Vattenflaska
- Tuggummi
- Läppguck (eller läppstift vid festligare tillfällen)
- Handkräm
- Ett vernissagekort jag fick av en fotograf som jag hamnade i samspråk med här om dagen. Vernisssage på min födelsdag!
Dag 9: Mina rädslor
Först av allt måste språknörden få kommentera orden. Tagna ur sitt sammanhang låter Rädsla och rädslor inte mindre sagobokförankrade än Nordqvist´s mucklor eller Janssons knytt och hattifnattar.
- Jag såg en rädsla idag, en hel grupp med små rädslor faktiskt!
- Nej, men gjorde du det, vad trevligt.
Snabbritat i Paint
På den stora, inte alltid tillförlitliga, encyklopedin på nätet beskrivs ordet rädsla vara:
"en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi."
På en annan sida står att:
"Förmågan till rädslan är medfödd - en överlevnadsreaktion som uppstår automatiskt ur hjärnstammen, hjärnans äldsta och ursprungligaste del. Reflexen är till för att rädda oss undan farligheter som skulle kunna hota arten. Den ingår i ett slags alarmsystem vi föds med.
Inlärd rädsla kommer oftast ur betingning. Denna känsla är förknippad med minne, medvetet eller omedvetet. Tidigare liknande orsak som gav negativ verkan har skapat associationsbanor i hjärnan.
Socialt betingad rädsla är överförd. Vi reagerar genom att smittas av andras rädslor.Den inlärda rädslan kommer ur kopplingar i hjärnans limbiska system, framför allt är det amygdalakärnorna som aktiveras."
Och det kan vi väl hålla med om att det nog är det det handlar om.
Vissa saker är man rädd för av ren reflex, eller ja, man reagerar på vissa saker med reflexen att fly, det är vår överlevnadsinstinkt. Rädslan är rationell.
Jag kan till exempel känna rädsla och oro inför sådant som inte är "logiskt", till exempel att flyga med ett flygplan. Jag förstår de aerodynamiska principerna och så långt är allt bra. Det ologiska kommer in i det faktum att X antal ton metall med hjälp av starka motorer (och förvisso aerodynamik) håller sig kvar tusentals meter upp i luften. Det finns inget som håller oss kvar om motorerna går sönder, vi kan inte likt fåglarna glidflyga, fånga upp kastvindar och mjukt landa utan vi åker därifrån vi kom - nedåt. Det kan göra mig rädd. Det, för mig, ologiska i att flyga. Det triggar min överlevnadsinstinkt.
Jag tror att jag tidigare nämnt min rädsla för konflikter. Inte så att jag är rädd för att ta en konflikt men jag undviker dem gärna. Där är det snarare ett ogillande av konflikter som sådant snarare än en rädsla för att gå in i dem. Å andra sidan kan kanske det uppfattas som ett försvarstal och ett klockrent flyktbeteende. "Nej jag är inte rädd, jag vill bara inte". Nåväl, döm själva.
Att vara rädd om saker kan jag nog direkt koppla till att vara rädd att förlora det. Ta relationen till en speciell person, en kär vän, ens familj eller liknande. Rädslan för att förlora den personen/ relationen gör oss ju rädda om den personen. Rädslan för att förlora den personen är kanske det som underliggande driver oss, men det tar sig i uttryck att vi visar att vi bryr oss och är måna om att upprätthålla relationen. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
En underliggande rädsla är drivkraften men inget vi tänker på. Däremot kan denna rädsla och drivkraft visa sig om det skulle hända något. Här om dagen trodde jag till exempel att jag sårat en vän till mig och jag blev förtvivlad. Det visade mig hur mycket vår relation betyder och hur mycket jag är rädd om den personen. Vi pratade med varandra (se där, jag tog konflikten, eller det jag trodde skulle vara en konflikt) och det visade sig att jag byggt en höna av en fjäder. Jag hade förvisso varit klantig men inga sårade känslor som inte gick att reparera. Vi är rädda om varandra.
Detta, mina vänner, blev en väldigt lång utläggning. Kommentera gärna oavett om ni tycker lika , annorlunda eller "på ett ungefär". Ser ni rädslor på stan så ta dem på allvar men förstora dem inte. Och var rädda om varandra.
Dag 8: Saker man gömmer
Saker ska användas, en del varje dag och andra mer sällan. I vilket fall som helst finns det saker som är mer fula än andra och som man kanke inte vill att någon ska se. Då kan man ta hjälp av andra saker, för att dölja de där fula men nödvändiga grejorna. Dagens inlägg handlar om saker man gömmer - och sådant man visar.
I ett hörn i vardagsrummet står en tavla på ett litet staffli. Eller ja, det är egentligen en poster som sitter fästad på en omålad tavelduk, men ändå. Inte nog med att det är fint med saker i hörnen, den är också mycket praktiskt..
..För bakom tavlan döljer sig de här åbäken. Grenkontakter, trådlösa modem och annat otyg är inte vackert, hur prydligt man än buntar ihop det.
Vi går vidare. På köksbänket står en brödburk, den skulle egentligen målas om men det har liksom inte blivit av. Den skulle väl egentligen innehålla bröd också men istället...
.. har det blivit mer av en verktygslåda, brra-att-ha-låda och men-vad-sjutton-ska-jag-göra-av-den-här-låda. På bilden ser vi en karta tryckknappar från Gusum, frimärken och glödlampor modell äldre. Så kan det gå.
I ett av skåpen står diverse burkar, i Salubrin-asken har jag ett par plåster och huvudvärktabletter - ifall andan skulle falla på. I oboyburken har jag..
..Ja, resten av husapoteket. Vi går vidare - Mot badrummet! Där står det lilla bordet jag fick av en snäll granne i föreningen.
I den har katterna sitt damrum. Uppepå står en gammal, rostig kaffeburk jag hittade i en rivningskåk för många år sedan. I den har jag plastpåsar till kattpluttarna.
Apropå katterna verkar de vilja gömma sig ibland, med varierande resultat. De verkar ofta gå under devisen "ser jag inte dig så ser du inte mig".
I see you..
Vad är upp och vad är ner?
Själv brukar jag inte gömma mig särskilt ofta. Inte mer än de mänskliga egenskaper att man döljer känslor eller i kanske mer praktiska ordalag sina brister. Ibland säger man inte mer än nödvändigt och ibland duttar man concealer på sina röda prickar i ansiktet. Man gömmer vissa (fula?) saker och viar andra (fina(re)?).
Dagens inlägg handlade om saker man gömmer - och sådant man visar.
Dag 7: I mitt kylskåp
Det rasslar, knäpper och klinkar till från köket, det hör jag från vardagsrummet där jag nu sitter med datorn i knät. Jag reser mig och kollar in i köket för att se hur det står till och jo, det går bra. Det är en smula kallt, iallafall vid fötterna och kastrullen på golvet är nästan full. Det flyter små isbitar i den i alla möjliga former. Det frestar att ta fram stekspaden men jag vet att "inga vassa föremål bör användas", det är alltså bara att bida sin tid och tömma kastrullen ibland.
"Bända loss"-suget är SÅ stort
Ni har väl redan listat ut att jag frostar av frysen? Tanken är att jag i ett sista försök att rädda det mångåriga kylskåpet frostar av den och ger den lite "tender love and care". Inte vet jag om det hjälper men det är värt ett (sista?) försök.
Katla är nyfiken på vad kylan kommer ifrån -och om det finns något ätbart kvar
Idag är det dag 7 på listan och det är en ny vardag. Helgen har varit jobbfri och full med aktivitet men av någon anledning känner jag mig ändå tyngd. Ny vecka, nya tag, förhoppningsvis blir jag klar med skolarbetet och tar tag i sådant jag borde. För att komma tillbaka på både helg - och kylskåpsspåret kan jag medge att jag idag hoppar över att fota kylskåpet, det är inte mödan värt då det i princip är tomt (det var även lite därför jag passade på att frosta av det hela).
Jag minns med bestämdhet att jag berättat förut vad som brukar finnas i min kyl och frys och det är de allra enklaste saker. Laktosfri mjölk till kaffet, någon tub med tomatpuré och en burk med lingonsylt. Ja, ni vet. I frysen finns allt som oftast ganska mycket, vegetariska grejer, frusna bär, grönsaker i jumbopack och andra nödvändighter som isglass och färsk ingefära.
"Bända loss"-suget är SÅ stort
Ni har väl redan listat ut att jag frostar av frysen? Tanken är att jag i ett sista försök att rädda det mångåriga kylskåpet frostar av den och ger den lite "tender love and care". Inte vet jag om det hjälper men det är värt ett (sista?) försök.
Katla är nyfiken på vad kylan kommer ifrån -och om det finns något ätbart kvar
Idag är det dag 7 på listan och det är en ny vardag. Helgen har varit jobbfri och full med aktivitet men av någon anledning känner jag mig ändå tyngd. Ny vecka, nya tag, förhoppningsvis blir jag klar med skolarbetet och tar tag i sådant jag borde. För att komma tillbaka på både helg - och kylskåpsspåret kan jag medge att jag idag hoppar över att fota kylskåpet, det är inte mödan värt då det i princip är tomt (det var även lite därför jag passade på att frosta av det hela).
Jag minns med bestämdhet att jag berättat förut vad som brukar finnas i min kyl och frys och det är de allra enklaste saker. Laktosfri mjölk till kaffet, någon tub med tomatpuré och en burk med lingonsylt. Ja, ni vet. I frysen finns allt som oftast ganska mycket, vegetariska grejer, frusna bär, grönsaker i jumbopack och andra nödvändighter som isglass och färsk ingefära.
Eftersom jag sällan fyller kylen med färskvaror så har jag annat i den, konserver till exempel. När jag köper ett nytt kylskåp ska jag ha en med stor frys. En av helgens dagar gick faktiskt åt att med mamma åka runt och kolla olika kylskåp på diverse storvaruhus. Inget kändes helt rätt men nästan - och jag tror att jag hittat min ersättare, när den dagen kommer.
Jag förstår inte hur svårt det ska vara att göra en kyl/frys som är mer 50/50 snarare än 70/30. Har folk inget i sin frys? Har jag missat att de flesta saltar in maten fortfarande och förvarar det i iskalla jordkällare? Nej, jag tror inte det. Nåväl, färdigpratat vid klagomuren, nu ska ni få lite kylskåpspoesi - nej jag menar inspiration:
Annons för Hotpoint electric refrigerators 1946
Jag och mor på det stora vitvaruhuset i helgen (nja..)
Vore mitt kylskåp så välfyllt om det fungerat som det skulle?
Tänk att ha denna vägghängda modell från General Electronics..
..Och så en fristående frys på behändigt avstånd
Annons för Servel Electrolux Gas Refrigerator 1941
"The Kelvinator", 1955
Jag förstår inte hur svårt det ska vara att göra en kyl/frys som är mer 50/50 snarare än 70/30. Har folk inget i sin frys? Har jag missat att de flesta saltar in maten fortfarande och förvarar det i iskalla jordkällare? Nej, jag tror inte det. Nåväl, färdigpratat vid klagomuren, nu ska ni få lite kylskåpspoesi - nej jag menar inspiration:
Annons för Hotpoint electric refrigerators 1946
Jag och mor på det stora vitvaruhuset i helgen (nja..)
Vore mitt kylskåp så välfyllt om det fungerat som det skulle?
Tänk att ha denna vägghängda modell från General Electronics..
..Och så en fristående frys på behändigt avstånd
Annons för Servel Electrolux Gas Refrigerator 1941
"The Kelvinator", 1955
Självklart kan man ifrågasätta det faktum att nittio procent av annonserna för kylskåp som jag tittat på föreställer en överlyckligt leende, vit kvinna. Männen finns antingen inte alls med eller så står de förnöjt leende över sin frus glädje. Figurerar mörka personer är de hushållerskor. Dock framhåller en del annonser att man tack vare elektricitet och tillgång till kylskåpet inte behöver någon hushållerska, iallafall inte i köket. Som annonsen nedan till exempel.
"And so Electricity is made the willing servant"Som tur är behöver man inte anamma de förlegade idealen - med formgivningen i fokus är det gamla annonserna fortfarande fantastisk inspiration. Och jag vet allt hur jag ska göra när det vankas nytt kylskåp i mitt solohushåll. In med det nya och ut med det gamla, med hjälp av de från butiken. Själv ska jag visa var skåpt ska stå.
Dag 6: något jag ser fram emot
Att få resa bort, om så bara för en dag.
Och det ska jag, det blir en tur till Romme med några vänner om ett par veckor för en heldag med skidåkning, liftsittning, pistutsikter och kanske fika med tillhörande matsäckjämförelse på toppen, "vad har duuuu med diiig?"
Skidåkerska vid Lake Placid Club, okänt årtal
Skidåkerskor i närheten av Mount Kosciusko, 1926
Wildcat Ski Area i New Hampshire, tidigt 1960-tal
The art of skiing, Vintage posters from the golden age of wintersports
The art of skiing, Vintage posters from the golden age of wintersports
Det blir en välbehövlig paus ivardagen där tankarna kretsar kring jobb, skola och andra tankebryderier.
Återstår att se om takterna sitter i eller om jag återigen måste lära mig konsten att åka skidor.
Återstår att se om takterna sitter i eller om jag återigen måste lära mig konsten att åka skidor.
Dag 5: Senaste fotot
Senaste fotot togs igår när vi hade klassfest och spelade galenpanna. Jag kunde för mitt liv inte komma på vem jag var men sedan sade det pang. Såklart!
Lena Nyman
"Vi föds och vi dör, så har det alltid varit", så sade hennes rollkaraktär Lovis på mycket Lindgrenskt manér.
Vad hon hade sagt för att citera sig själv vet jag inte, men att hennes frånvaro aldrig kommer övervinna hennes närvaro, det vet jag.
Dag 4: Mitt senaste inköp
Mitt senaste inköp är en välbehövlig och förnuftig (nåja, snarare smart) sak som jag letat efter länge. Jag letade inte efter just en sådan som det till slut blev, för sådana som den visste jag inte ens att det fanns, men dock.
Det jag visste var att jag inte ville ha en sådan här:
Utan snarare en sådan här, från sent 60-tal:
Men ännu hellre en sådan här, från 40-talet:
Men det bidde inget. Eller jo, men inget av de ovan nämnda.
Det bidde denna - en kombinerad hushållsstege och strykbräda. Den du!
Och för det facila priset av 231 kronor inklusive frakt
måste jag nog anse detta stycke historia vara ett riktigt fynd!
Dag 3 - Min familj
Min familj är en outsinlig källa till trygghet, inspiration, irritation och glädje. De har en så självklar del av mig som inget och ingen annan har och om jag skulle söka förklaringen till vad kärlek är så är det nog i denna relation jag skulle finna den. Min familj betyder mycket för mig.
Självklart påverkar de mitt sätt att föra mig, tala och vara och jag har nog mycket att tacka dem för att jag har de den moral och de intressen jag har idag - som språk och formgivning (då främst den äldre) till exempel. Allt detta får man ett annat perspektiv på när man, som jag nu gör, kan se det utifrån och reflektera över det.
Annat var det när man var mitt uppe i det, när jag var för gammal för att idolisera dem men för ung för att se det utifrån och med distans. När jag bodde hemma kunde det tidvis bli för mycket, speciellt när man var tjugotvå och inget annat ville än att flytta hemifrån. Då gällde det att agera och reagera, tänka om:
"Jag vet inte hur många gånger jag varit bitter mot mina föräldrar, gått därifrån, sen ångrat mig, sen skrivit en förlåt-jag-älskar-er-fast-jag-inte-kan-säga-det-rakt-ut-lapp och sen nästa gång jag träffat dom har jag varit nykär i dom." (Helgon.net, 2003)
Som för så många andra blir det en annan sak när man väl flyttat, inte träffas varje dag och inte hinner eller har anledning att irritera sig på tjat om diskmaskiner som ska plockas ur, strumphögar eller den kvarglömd frukostbrickan på vardagsrumsbordet. Eller mina fördömda "äppelpinnar" jag lämnar efter mig. Då blir det sådär enkelt igen att se på allt som är så fint.
Å andra sidan är det ju allt ovan i kombination som utgör oss som familj. Jag känner mig hellre glad över tanken att jag faktiskt haft något att irritera mig på än den ledsamma känslan av att inte ha haft det.
Jag har en mamma, en pappa och en syster och jag älskar dem. De är min familj.
Dag 2
Då hade jag velat uppleva den känsla av upprymdhet och förhoppning som spirade efter första världskriget. Fast å andra sidan hade jag nog velat vara med om den dåliga inledningen, alltså den faktiska krigstiden, också.
Då hade jag så helhjärtat deltagit i jazzens euforiska genomslag och blåst i trumpet nätterna igenom. Kanske hade jag varit King Oliver eller någon i hans band, kanske hade jag varit den unga pojke som ombesörjdes av en judisk familj och körde ut kol till "glädjedamerna" på gatorna i New Orleans - och som stannade upp vid ett visst ställe när tillfället gavs på sena kvällar för att lyssna på sin hjälte. Ett ställe där musiken och livsglöden flödade ut genom dörrarna, musiken av King Oliver´s Creole Jazz Band.
Då hade jag så helhjärtat deltagit i jazzens euforiska genomslag och blåst i trumpet nätterna igenom. Kanske hade jag varit King Oliver eller någon i hans band, kanske hade jag varit den unga pojke som ombesörjdes av en judisk familj och körde ut kol till "glädjedamerna" på gatorna i New Orleans - och som stannade upp vid ett visst ställe när tillfället gavs på sena kvällar för att lyssna på sin hjälte. Ett ställe där musiken och livsglöden flödade ut genom dörrarna, musiken av King Oliver´s Creole Jazz Band.
Joe "King" Oliver (May 11, 1885 – April 10, 1938) was a jazz cornet player and bandleader. He was particularly noted for his playing style, pioneering the use of mutes (alltså en sordin, en kon, som dämpar och gör ljudet mjukare. Därav det svenska uttrycket "lägga sordin på stämingen" när stämingen blir dämpad).
He was also a notable composer, he wrote many tunes still played regularly, including "Dippermouth Blues", "Sweet Like This", "Canal Street Blues", and "Doctor Jazz".
He was the mentor and teacher of Louis Armstrong. His influence was such that Armstrong claimed, "if it had not been for Joe Oliver, jazz would not be what it is today". Källa
King Oliver and other early jazz musicians called Louis Armstrong "Dipper Mouth" or "Satchel Mouth", presumably because of his large mouth. - Allaboutjazz.com
He was also a notable composer, he wrote many tunes still played regularly, including "Dippermouth Blues", "Sweet Like This", "Canal Street Blues", and "Doctor Jazz".
He was the mentor and teacher of Louis Armstrong. His influence was such that Armstrong claimed, "if it had not been for Joe Oliver, jazz would not be what it is today". Källa
King Oliver and other early jazz musicians called Louis Armstrong "Dipper Mouth" or "Satchel Mouth", presumably because of his large mouth. - Allaboutjazz.com
Förbaskat också
Nu har jag TVÅ kompletteringar att klara av i skolan, innan jag kan få mitt intyg. Bah, jag blir så bitter. Skrev av mig lite svordomar på Facebook och som tur var kommenterade vänner även de med svärord och ett och annat "attans".
Ibland vill man inte ha ett "äh, det fixar du" och "kom igen, ryck upp dig" utan man vill ha just det, ett medhållsamt "fan". Klart jag kommer rycka upp mig och klart jag kommer fixa det - men just nu vill jag bara svära för en stund.
Ibland vill man inte ha ett "äh, det fixar du" och "kom igen, ryck upp dig" utan man vill ha just det, ett medhållsamt "fan". Klart jag kommer rycka upp mig och klart jag kommer fixa det - men just nu vill jag bara svära för en stund.
Fan.
Tjugoåttadagarslistan
Ni vet "den där listan" som så många bloggare brukar svara på? Jag ville gärna gör något liknande men kände att alla frågor inte riktigt föll mig i smaken, vissa var för personliga, andra helt irrelevanta. Det finns ju inget som förpliktigar till att man måste svara på just dem, så jag har helt sonika plockat ihop en egen lista från olika håll samt lagt till en del eget. Min lista blir på tjugoåtta punkter - och tjugoåtta dagar. Hela Februari faktiskt, hej så det kan gå!
Bild härifrån :::::::::::::::::::::: Bild härifrån
Vill ni veta mer om Stig Lindberg, Bergakungens sal (av Grieg)
eller Sven Norqvist? Klicka på respektive bild!
Bild härifrån
Testet ovan gjorde jag utifrån den här bakgrunden.
Vill ni fylla i testet jag gjort, klicka på bilden nedan, fyll i (jag gjorde allt i paint)
lägg upp på er blogg/facebook och länka till mig.
Vad som komma skall imorgon? Det återstår att se, stay tuned.
