Om jag känner för´t tänkte jag starta en sådan där trettiodagars-lista imorgon, så att ni kan lära känna mig lite - och jag med kanske. Tills dess, ta hand om er.

"Ända från Söderhavet kommer en dag en flaskpost till Pippi. Flaskan innehåller ett meddelande från Pippis pappa, kapten Långstrump, som fångats av sjörövare och nu ber sin starka dotter om hjälp.
Pippi tvekar förstås inte en sekund. Tillsammans med Tommy och Annika ger hon sig iväg mot Söderhavet för att rädda sin pappa. Men det är många faror som lurar på vägen och ännu farligare blir det när de kommer fram till Porte Piluse, platsen där sjörövarna härskar"

Annika och Tommy blir tillfångatagna av pirater, men var?

Och det var just de där piraterna som ställde till det. Inte nog med att det är olika pirater i bildrutor efter varandra (inomhus och utomhus till exempel), de är också tämligen mjäkiga pirater som bara gör saker på order. Finns det ingen framåtanda i pirater nuförtiden? Nej, pirater kanske jobbar på kommando och att de byter skepnad mellan inom - och utomhusscener har sin enkla förklaring att när de är vid borgen är de vid kastellet i Vaxholm och när de är på stranden, till exempel, är de på Barbados i Västindien. Det verkar ju dumt att skeppa sjörövare kors och tvärs, även om det är det de gör bäst. Alltså, olika pirater i olika scener.

Två typer återkommer dock och det var där våra frågetecken vaknade. De två typerna heter Jocke med kniven och Blod-Svente. Jocke med kniven spelas av en favorit jag nämt här tidigare, Martin Ljung. Hans mjuka och basröstade sätt gör Jocke med kniven till en ypperligt älskvärd figur som man nästan tycker lite synd om. Bland annat blir han upprörd och ledsen när han inte hittar sin kniv men hans största problem är huruvida han kan behålla sitt namn eller inte. "Om jag inte har min kniv, då kan jag ju inte heta Jocke med kniven! Om jag inte är Jocke med kniven, vem är jag då?". När han väl hittar kniven pussar han den ömt och märker inte att Pippi, Annika och Tommy smyger iväg - som ett par tunnor med fötter.

Blod-Svente är en sådan typ man känner igen men inte kan sätta fingret på. Eller ja, det är egentligen mannen under den lila kappan som vi inte begrep oss på, Jarl Borssén. Han gjorde sig känd genom ett antal revyer tillsammans med Kar-de-mumma på Folkteatern. Han har faktiskt ett antal revyer bakom sig i olika konstelationer och tack vare sin rappa humor har han suttit med i många tv-program på samma tema, Gäster med Gester och Pratmakarna till exempel. Det vi inte kunde sätta fingret på var vad mer vi kände igen honom ifrån? Jag har vaga barndomsminnen av honom men minns att han  var rolig - och hans röst är också karaktäristisk. Och visst, han figurerade som statist i ett par Jönsonligan-filmer, bland annat var han servitör på en kinesisk restaurang men det är inte därifrån. Mina minnen sträcker sig längre bakåt. Mysteriet Jarl Borssén är inte löst.

Idag är det lördag men eftersom gårdagen innebar både filmkväll och gotter så är det lika med vardag idag - på ett ungefär. Jag ska jobba fram till kvällningen och sedan vet man aldrig vad som händer. Jag skulle ju egentligen innerligt gärna gå på Rocket room men där spjärnar plånboken emot som en envis häst som borrar ner hovarna i marken och vägrar gå. Har jag tur kanske jag hittar en skattkista med ett innehåll av den dignitet som Pippi fann. Man får leva på hoppet. Adjö.

En ungefärlig vecka har gått sedan jag och sockret gick skilda vägar. Jag åt ett Kinderägg som jag fick i fiskedammspåsen från mina föräldrars julgransplundring men thats it. Jag känner mig inte ens sugen. Alls. Har som en bonus dragit ner på kaffet och börjat dagen med en kopp te och en vända armhävningar istället. Mitt mål är att vara fit for fight för vårruset. Jag ska promenera, inte springa. Det ligger inte för mig. Men dock - Vårruset.

Och ja, han sjunger "Little wooly booger"

Låten skrevs av Cash och var ursprungligen en dikt  till hans fru Vivian.
Roy gjorde den till en "two step" och spelade in en cover.





Pussa en chokladgris går ganska bra
Men uppäten vill jag henne inte ha!

"Transformeringen är fullbordad. Prinsessan har förvandlats till drottning, en mogen frukt, en erfaren fullblodskvinna som vet var skåpet ska stå. Bejaka tanten i dig. Starta en bokcirkel, börja med kundaliniyoga eller tantrasex, koka äpplemos eller skriv en insändare. Nu kan du göra vad sjutton som helst!"

"Hurra, du är definitivt en tant!!

Vill du också testa? Klicka på någon av bilderna

för att komma till Tantvarnings formidabla sida

med både test och annat för kropp och själ!

Tant? Jag?

Jo tack, tackar som frågar.

En av de klipp jag minns bäst från den filmen är ändå denna, från 1988. Jag minns hur jag såg klippet, spolade tillbaka, såg klippet, spolade tillbaka, såg klippet.. ja, ni förstår. Hunden, katten, musen och musiken - det gjorde mig helt salig! Vad de gjorde reklam för? Det gick mig helt förbi.

Se och njut.

Lil Malmkvist (Siw Ms lillasyster) hade också fastnat för låten ett antal år tidigare, 1961 och framförde den i ny tappning (kanske för att den skulle platsa på Svensktoppen?)

- Hur blir det imorgon?

En mycket söt visa om jag får säga min mening.

Och här är den i The Shirelles tappning, även den från 1961:

Vilken är er favorit av de tre?

Min  egna Katla har också gjort just det, inte trampat vin alltså - utan vänt på dygnet. Vi är inne på tredje natten med BRAK och KRASH mitt i natten. Ikväll väntar månne ett BOM?

Idag blir det ett fasligt flängande, in till stan och jobba, ut till skolan och plugga och sedan hem och skriva. Idag ska vi få saker gjorda, mina vänner! Och ja, av denna ovan blir jag alldeles varm.

Ta hand om er.

So long

Se så fin den upphittade Lumaasken blev förresten!

Fyra askar för julgransbelysning - en slinga fungerar.

Överst har vi den minsta, en Osram, utan årtal.

En Luma, även den utan årtal tyvär - men med ljusslingan intakt och fungerande!

Gillar den enkla men smarta illustrationen.

Ytterligare en Lumaask, denna modell större. Den är ritad på av någon illbatting och jag

fann den då den skulle slängas. Den ska kläs om och leva vidare.

Min egen Lumaask sedan tidigare, ljusslingan fungerade inte

så asken får agera organiserad julpynstförvaring.

De båda askarna är lika på utsidan men olika på insidan. I locket finns ett fält där det ska fyllas i datum för försäljning, av vem den såldes och vem som köpte den. 

I den nyfunna asken står att läsa Såld den 22/12 1951 genom G.F till Björk.

I min låda sedan förr står endast tryckt 1946, den är alltså något äldre.

Eftersom jag inte har någon julgran (mer än den lilla-lilla den skarpögde noterar i Lumaasken) så satte jag upp belysningen i kökets stringhylla. Osramasken får också vara med. Nu njuter vi av detta ett tag till, än är det inte Tjugondag Knut.

"Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit."

"Men han fattas mej", skrek Mattis. "Han fattas mej så det skär i bröstet!"

"Vill du att jag ska hålla om dig ett slag", frågade Lovis.

"Ja, gör det för all del!", skrek Mattis. "Och du Ronja också!"

Sedan satt han lutad ömsom mot Lovis och ömsom mot Ronja och grät ut sin sorg över Skalle-Per som hade funnits jämt i hans liv och nu inte fanns mer.

Geraldine Doyle 1924-2010

Blev förebilden för "Rosie the riverter" då hon fotades jobbande i en metallfabrik i Michigan 1942.

Själv upptäckte hon inte bilden förrän hon såg den i en tidskrift 1982, då var bilden redan en symbol för kvinnors arbetskrafts betydelse under andra världskriget.

Thomas Funck 1919-2010

Barnboksförfattaren och konstnären som dök upp i radio 1954 med Grodan Boll och Kalle Stropp.

Alla röster och ljudeffekter gjorde han själv. Funck var, precis som sin groda, en mångsidig karaktär.

Martin Ljung 1917-2010

Knäpp-upp-knäpp komiker och skådespelare.

Det går inte att med ord beskriva vad du betytt för mig.

(Men du fick mig att känna mig stolt över min röst)

Tack!

Mera Kakan och mera Julia här.

Mycket av 2009-2010 handlade för mig om Promoes album Kråksången och den snurrar stadigt vidare i min låtlista.

Här är Yta, med Magnus Betnérs inflikande av några kloka ord vid 3.30.

Mycket klok sång.

Foto: Scanpix och Eva-Karin Gyllenberg

"Badmode för kvinnor finns det hur mycket dokumentation om som helst. Om manligt badmode däremot finns det betydligt mind­re, men den 25 januari startar Nor­dis­ka museets utställning ”Män i baddräkt”.

 

Alla har sina egna associationer när det gäller manligt badmode. Kanske far tankarna till ”Mölle by the sea” och badmodet där runt förra sekelskiftet med randiga hela baddräkter. Andra tänker kanske på 40- och 50-talens hetaste badplagg: Tarzanbadbrallan med resår i sidorna, eller kanske på senare tiders mode med stora surfshorts (ofta med kalsonger under).

 

Badortslivet kom i gång rätt sent i Sverige, först i slutet av 1800-talet. Då var det redan en etablerad före­teelse i USA och utmed Europas kuster. I Brighton tog badandet fart redan i mitten av 1700-talet. Då åkte de badsugna ut i havet med badvagnar, en omklädningshytt på fyra hjul. Man spände helt enkelt en häst för vagnen och tog sig på så sätt ut i vattnet. Där kunde man byta om i vagnen och kliva ut i vattnet utan att bli sedd från land.

 

Om kontinentens och USA:s fashionabla badortsliv skrevs det mycket i den svenska veckopressen under mellankrigstiden. – Och efter andra världskriget var allt som hände i USA hett. Inte minst när det gäller badmodet, säger Marianne Larsson.

 

Flera av byxorna på utställningen har amerikanskt ursprung. Som Tarzanbadbyxan, som blev omåttligt populär efter Johnny Weissmüllers rolltolkning. Men här finns också typiska svenska badbyxor i gammal hederlig bomull. Som den så kallade kandidatbyxan från förra sekelskiftet. Det är en rejäl byxa i grov vit bomull med röda revärer och sydda knappar. Byxorna, som syddes både för hand och på symaskin, användes av simskoleelever som klarat simkandidaten.

 

Här finns också den så kallade magisterbadbyxan, betydligt snävare skuren, lite mer åt Tarzanbrallanhållet, men enfärgade röda och lite blekta. Den modellen fanns att låna eller hyra för den som gått till badhuset utan egna badkläder.

 

Badbyxorna på utställningen är gjorda i många olika material. McGregors Swim ’n’ play-shorts från tidigt 40-tal kom från USA. De gjordes av jacquardvävd ylletrikå. Ett decennium senare gjorde nylonet sin entré och nylonbadbyxan i midjemodell blev en fantastisk hit, enligt Marianne Larsson. – Dels torkade den snabbt, dels klibbade den inte fast på kroppen som yllebadbyxorna, säger hon och betonar att det vid förra sekelskiftets gemensamhetsbad var hel baddräkt som gällde för både män och kvinnor."

 

Ett tips för senare Januari, då bara de mest hugade faktiskt hoppar i baddräkter och badbyxor. Vi som vill hålla oss torrskodda kan med fördel gå på museum istället och se badbyxor i montrar, bara det är en upplevelse.

Fick ett tips av min vän Sanna, tack!

If you are at first lonely, be patient. If you’ve not been alone much, or if when you were, you weren’t okay with it, then just wait. You’ll find it’s fine to be alone once you’re embracing it.

We could start with the acceptable places, the bathroom, the coffee shop, the library. Where you can stall and read the paper, where you can get your caffeine fix and sit and stay there. Where you can browse the stacks and smell the books. You’re not supposed to talk much anyway so it’s safe there.

There’s also the gym. If you’re shy you could hang out with yourself in mirrors, you could put headphones in.

And there’s public transportation, because we all gotta go places.

And there’s prayer and meditation. No one will think less if you’re hanging with your breath seeking peace and salvation.

Start simple. Things you may have previously based on your avoid being alone principles.

The lunch counter. Where you will be surrounded by chow-downers. Employees who only have an hour and their spouses work across town and so they, like you, will be alone.

Resist the urge to hang out with your cell phone.

When you are comfortable with eat lunch and run, take yourself out for dinner. A restaurant with linen and silverware. You’re no less intriguing a person when you’re eating solo dessert to cleaning the whipped cream from the dish with your finger. In fact some people at full tables will wish they were where you were.

Go to the movies. Where it is dark and soothing. Alone in your seat amidst a fleeting community.

And then, take yourself out dancing to a club where no one knows you. Stand on the outside of the floor till the lights convince you more and more and the music shows you. Dance like no one’s watching because, they’re probably not. And if they are, assume it is with best of human intentions. The way bodies move genuinely to beats is, after all, gorgeous and affecting. Dance until you’re sweating, and beads of perspiration remind you of life’s best things, down your back like a brook of blessings.

Go to the woods alone, and the trees and squirrels will watch for you.
Go to an unfamiliar city, roam the streets, there are always statues to talk to and benches made for sitting give strangers a shared existence if only for a minute and these moments can be so uplifting and the conversations you get in by sitting alone on benches might’ve never happened had you not been there by yourself.

Society is afraid of alone though, like lonely hearts are wasting away in basements, like people must have problems if, after a while, nobody is dating them. But lonely is a freedom that breaths easy and weightless and lonely is healing if you make it.

You could stand, swathed by groups and mobs or hold hands with your partner, look both further and farther for the endless quest for company. But no one’s in your head and by the time you translate your thoughts, some essence of them may be lost or perhaps it is just kept.

Perhaps in the interest of loving oneself, perhaps all those sappy slogans from preschool over to high school’s groaning were tokens for holding the lonely at bay. Because if you’re happy in your head than solitude is blessed and alone is okay.

It’s okay if no one believes like you. All experience is unique, no one has the same synapses, can’t think like you, for this be relieved, keeps things interesting lifes magic things in reach.

And it doesn’t mean you aren’t connected, that community’s not present, just take the perspective you get from being one person in one head and feel the effects of it. Take silence and respect it. If you have an art that needs a practice, stop neglecting it. If your family doesn’t get you, or religious sect is not meant for you, don’t obsess about it.

You could be in an instant surrounded if you needed it. If your heart is bleeding make the best of it. There is heat in freezing, be a testament.

 

Text skriven av poeten Tanya Davis

och lånad från hennes hemsida

 

 

Efter en resa ensam på tåget både dit och hem kom jag tillbaka från mitt äventyr en hel del intryck rikare.

Vet inte om jag valt ett ensligt resmål men tomt var det, i centrumet jag hamnade i var det dock en del folk men butiken jag besökte, ett nyöppnat Myrorna, var likt pendeltåget ganska folktomt. Kläder fanns det dock gott om i butiken och jag provade både högt och lågt men somt var för stort och somt för litet.

Men en alldeles lagom kofta fann jag, som är varm, mjuk och inte alls stickig. För det subtila priset av 65 konor avr den min. Hittade även en liten bricka från Svenskt tenn för knappa fyrtiolappen och en finfin väska för en dryg tjuga. Jag provade också säkert sju kappor i olika utföranden men ingen var "rätt". Glad över mina andra fynd gick jag ändå mot tåget, på torget utanför centrumet var den loppis. De sålde allt mellan högt och lågt men medan en gammal karaff, ett antal vhs-band och ett back street boys-brädspel gick mig ganska snabbt förbi så fastande ögonen på ett klädställ. Där hängde det bland annat en nött träningsjacka, en päls, en herrkavaj - och en damkappa.

Jag hade ingen som helst lust att ta av mig min jacka och prova kappan i den mångminusgradiga kylan men det stod M på lappen i nacken och jag tog en chansning. De gick med på en femtiolapp och mina småslantar för den, de fick växelpengar och kappan bytte ägare. Pratade en stund med han som sålde, han var hemlös till alldeles nyligen och nu sålde han sakerpå torget genom sitt boende. Han frågade om jag var student och hur lång min utbildning var. Tre och ett halvt år, svarade jag och han tyckte det var bra att jag snart var klar. Han funderade själv på att utbilda sig till kirurg, för det ville han bli förut, men då skulle han vara klar när han var sjuttio. Jaa, sade jag, då har du säkert tio år att arbeta när du är klar. Mjaa, sade han, jo, kanske.. Kanske ska ge det ett försök. Vilken resa! Huruvida vi får en nyexad kirurg om tio år som sålde mig en kappa en gång i tiden visar sig.

Glad är jag iallafall för när jag kom hem och provade kappan satt den som en smäck. Rätt, liksom.

Det är intressant hur ett ord jag nu antytt varit positivt laddat förklaras med ett ord som är negativt laddat. Att vara själv (pos) kan också sägas med orden ensam (neg). Förbryllande? Mja, lite. Men inget som inte går att funderas på. Självklart är det så att det är vi människor som talar språket som ställer till det - med våra associationer.

I och med att vi utgår ifrån att ord är positiva eller negativa så får de olika betydelse, självklart. Många av oss associerar på samma sätt kring vissa ord vilket gör det enklare för oss att kommunicera och förstå va den andra vill säga. Vi har två ord som betyder ungefär samma sak men som ofta uppfattas helt olika. Jag ska försöka räta ut det lite för er, mina tankar om att det kan vara så att de är både lika och olika.

- Jag vill vara själv!

- Jag vill vara ensam!

I dessa meningar uppfattas personerna som bestämda båda två ( Kanske tack vare kraftuttrycket som ligger i ett utropstecken). Det är i vilket fall ingen man tycker synd om så på så sätt associerar vi både positivt och negativt.

- Där stod jag alldeles ensam!

- Där stod jag alldeles själv!

Säg att personerna ovan stod på ett stort torg, vi uppfattar att den första kände sig ensam och i avsaknad av något medan andra uppfattas nöjdmed sin tillvaro, där hen stod alldeles själv. (Återigen ligger det mycket i hur man uttrycker det, alltså vad som understryks, i detta fall ensamhet samt självständgheten i alldeles.)

Har jag krånglat till det för oss nu?

Olika ord kan ha samma likväl som vitt skild betydelse beroende på i vilket sammanhang de används och hur de betonas.

Ensam och Själv kan båda uppfattas som positiva OCH negativa ord. Vad vi läser in i ett ord är beroende av situation men kan hjälpa oss att tolka vad den andre vill säga.

Detta blev en utomordentligt (nåja) långt inlägg med mycket text. Det som egentligen väckte tanken var att jag idag ska åka på äventyr längs pendeltågslinjen - alldeles ensam.

Eller själv.

Det beror på hur ni vill se det.

Helt utan sällskap, solitär, på solokvist, i min ensamhet i avskildhet och utan hjälp (haha) åker jag. Adjö.

Ville ni veta tankarna jag egentligen ville komma åt i känslan av att åka iväg själv,

läs på bloggen bilden kommer.

Foto: Sara Å

Foto: Random människa

Och jag är ändå av skeptisk inställning till leopardmönstrat eftersom det lätt blir "för mycket". Men se där, skam den som säger "det där kommer jag aldrig ta på mig/gilla/äta" för sådant rår man bevisligen inte på.

Detta gäller förstås inte då det kommer till inställning gentemot idioter till människor, kvinno/mansförnedrande ideal och kläder, utnyttjande av djur eller annat oetiskt dravel. Men en och annan leopardmönstrad tingest, det kan jag nog gå med på.