Vi ses på Tisdag, tasskatt



Vi ses imorgon, stortass

En ledig dag som denna då endast kvällstimmarna kommer spenderas på jobbet får man passa på att göra sådant man vill och sådan man måste. Jag ville sova ut och gjorde också det, till kvart i sju. Katterna förstår sig nämligen inte på ledighet utan ville ha mat tidigt idag med.


Sådant som måste göras men som jag faktiskt också vill är dammsugning och mathandlande. Dammsugandet är extra befogat nu när solen snekollar genom fönstrena och smyger längst golvet, då ser min husdjursskara  plötsligt ut att ha vuxit från två katter till detsamma - plus åtta dammråttor.

Att handla mat när man inte måste skynda, inte är trött efter jobbet eller helt enkelt bara har vägarna förbi  är det bästa. Jag är ingen storhandlare, snarare en spontanshoppare, nbär det kommer till mat (kläder också för den delen). Men iband drar jag med mig min dra-maten (tantvagnen) och stegar mot jätteaffären och bunkrar upp med konserver, frukt och kattsand.


Just idag, denna lediga dag, ska jag också köpa lite hundgodis. För att förutom de dammråttor jag  dammsugit upp så kommer även katterna byta plats. Elsa och Katla ska på äventyr hos min syster och sedan hos mina föräldrar. Jag, å min sida, ska inte sitta hemma och knapra hundgodis. Nej, jag ska ge dem till min kusins hund Leia, om hon är snäll. I helgen vankas det nämligen hundpassning OCH ledighet.



Vi får se vad vi hittar på, jag och Leia. En ledig dag.

I garderoben hittar vi den Lallerstedska burken högts upp, blekt limegrön och sliten som få.
Under den står den Triett jag hittat slängd i en container, rostig och dann men husrerar krokar, beslag och annat fint ändå.


I bokhyllan står den som används mest frekvent.
Och ja, bokhyllan känner ni väl igen, lappen på den också för den delen.



I bokhylleburken har jag sysaker uppdelade. Band, blixtlås och större saker i en våning.
Nålar, trådar och smått i en. Överst hade jag värmeljus men även där är det nu sysaker.



I badrummet har jag den sista och senast inköpta. På en loppis i somras där jag sålde grejer köpte jag också denna för trettio pix. Utan lock men vad gör det. Smycken och annat "stök" i form av hårnålar och sådant hamnar där.


Vet du mer om Trietter, J-H Fabrikerna eller vad som är äkta och oäkta vara i denna fråga så kan du väl höra av dig!

---

Attans vad glad jag blir, jag har hamnat på Blogg.se:s framsida!
En massa snälla, härliga, trevliga, peppande och glada kommentarer rikare har jag blivit. Jag tackar så hjärtligt till er som läser och kommenterar och den person som tipsat om min blogg.

Hoppas på att ni som just ramlat hit gillar vad ni ser och fortsätter läsa, prenumerera på och kommentera min gammelälskande, funderande och ordvändande blogg!

.. eller två.

Påminn mig om att inte spela Ronny & Ragges "Pökaspelet" innan vi skrivit om reglerna för egen vinning. Ett spel jag trodde bara kunde innebära det mest oseriösa och enkla möjliga visade sig definitivt vara det förstnämnda men absolut inte det sistnämnda. Krångliga regler i kombination med att vi lyckats börja i fel ände på spelplanen och korten tog slut fick ett möjligt tvåtimmarspass Monopol att framstå som en frisk vårvind.

Den släckta, tysta timmen fylldes med värmeljus och röster - och en del frustration över omöjligheten att få shyssta pollisar och trögas ner av en volvojävel. Att jag fick tre av fyra viktiga saker, brylcreme, stålkam och rattmuff lyste dock upp min speltillvaro. Nästa gång hittar vi på egna regler - eller spelar farfars gamla Monopol.

Ikväll vankas det ljusknytis där gästerna ombetts ta med sig ljus av olika slag, sällskapsspelen (farfars gamla Monopol och Ronny & Ragge-spelet bland annat) och tuggtillbehör är framplockade.

Mellan 20.30 och 21.30 fimpar vi elen och tänder alla ljusen. Jag lovar att inga fotobevis kommer, mobilen och kameran stängs ju självklart också av. Kanske fotar jag lite inför bara...

Jag känner mig som en kofta av dåligt material som trots sin urtvättade uppenbarelse laddats med statisk elektricitet i torktumlaren.

Trött är jag, både i huvud och kropp. Kroppens trötthet är helt underbar, jag har kommit igång med promenerandet och vårsolen gör susen för det sista uns av motvilja att ta mig ut. Där är jag laddad.

Huvudet känns urtvättat, tankarna är många om vad jag egentligen vill göra, mina planer på jobb/ kirra skola/ ta körkort är fortfarande högst aktuella men jag saknar för tillfället det jäklar anamma behövligt för att ta itu med det. Där är jag urtvättad.

I övrigt är jag glad över vårsol och grusbortsopande bilar längst trottoarerna. Snö ligger envist kvar i skuggan av vintern men i solen är marken bar och torr. Underbart.

Idag vaknades det kvart i sex och fram till nu har tiden fördrivits på ett för söndagens slapphet fördelaktigt sätt, i soffan i morgonljuset.

Jag har tränat på victory rolls och det är lite klurigare än jag velat, även fast jag fick så bra tips hos frisören som gjorde det enklare. Övning ger färdighet. Man får nöja sig med det man åstakommer för tillfället, idag blir en fin dag i vilket fall.

Idag blir det brunch i Gamla stan med några kära vänner och sedan vankas ur-och-sy-verkstad hemma hos mig i ytterst liten skala, en klocka ska tillverkas och ett plagg lagas.

Kära, kära vänner. Jobb, sjukdom och datordöd har satt P för alla tänkbara möjligheter att blogga. Jag jobbar fortsatt, är inte riktigt kry ännu och datorn är fortfarande i behov av service - men tillbaka är jag!

I veckan var jag hos frisören för att färga om utväxten och klippa en lättskött frisyr som passar för olika uppsättningar och sådant, mitt hår är tjockt och hade vuxit sig väl långt. Vi kom inte riktigt överens längre.

Tid bokades hos Frisören på Hornsgatan 100 vars frisörpraktik startade 1912 och alltså firar hundraårsjubileum nästa år (fler bilder från salongen kan ni se hos eminenta Femtiotalsjakten).


Men det var inte bara av den anledningen jag sökte mig just dit, nej det var för att det sedan ett tag tillbaka börjat en frisör där som inriktat sig på vintage-klippningar, den fantastiskt kunniga, trevliga och flinka Sarah. Wing (Retroella.se) Det hela började lite lustigt dock, då jag när jag kom möttes av en lapp på dörren.


Jahopp tänkte jag, slog henne en signal och stämde träff en timme senare. Sedan tog jag en sväng in på  en närliggande Myrorna-butik följt av en promenad i kvartetet, hittade en innergård som  badade i solljus och fick agera pausmusik för mina ögon.


Sedan var väntan över och jag steg på hos frisören på Hornsgatan 100 och fick slå mig ner i frisörstolen hos Sarah. Hon var lyhörd på vad jag ville ha och kom med tips och goda råd om allt från rolls och andra uppsättningar till hur man gör det enkelt för sig med vintagelooken i vardagen. Det var precis vad jag behövde och de timmar jag spenderade där med allt vad färgning, klippning och styling innebär var ren och skär trevlighet. Som jag trivdes och åh, vad nöjd jag blev! (En intervju med Sarah Wing om Frisören och vintageklippning kan ni läsa hos Min Budoir)

När jag skulle betala saknade jag kontanter och medan jag hämtade dem blev jag övertalad att köpa ännu ett jubileumsnummer av Situation Stockholm. Den hade jag ju läst redan så jag gav den till Sarah och jag fick hårnålar och ett hårnät som en liten kompensation för de bortsprungna nycklarnas försenande av min klippning.

Sedan jag sagt tack och hej och klev ut på den numera förmiddagsvarma Hornsgatan stegade jag vidare för en vända på stadsmuseet, men jag var bara tvungen att sätta mig på en parkbänk med nyllet mot solen och flina ett tag, så glad var jag över solstrålarna och den nya frisyren.


Väl på Stadsmuseet avnjöts det favoritutställningar och poserades lite till i det gamla klassrummet från 1800-talet, det kändes helt enkelt bäst så.



På väg mot centralen gick jag genom Gamla stan och såg detta:

Efter en gårdagsafton i filmkvällens tecken vaknade jag trött men utvilad imorse med en ledig dag framför mig. Hundra kronor till övers för att gå på Retromässan hade jag inte men väl ett par ben på humör för en promenad. Efter att ha tackat nej till mässbesök med Pappan så blev det ett ja till mamman som liksom jag ville promenera. Vi möttes upp och åkte tillsammans mot Solna - och Hagaparken.

Solen var med oss och det var nästan så att extrakoftan åkte av och när vi efter en lång stunds väntan på den inköpta lunchen i Fjärilshusets café äntligen satt utanför med smörgåsarna framför oss så tog jag faktiskt av mig jackan till och med, så varmt var det vid den soliga husväggen!

Hoppa nu över den "över-undefundiga" titeln och läs vidare. Idag efter jobbet var jag på bra humör och bättre blev det när jag mest av nyfikenhet gick in på Ur&Penn då de blaffat upp stora rea-skyltar i fönstret. Kostar inte att kolla, drägla lite över Mepmhisklockorna och kolla efter annat stiligt i klockväg. Ta mig tusan, hade de inte Memphisklockorna på rea också, kan ni tro?

Jo, det hade de minsann och jag slog till. Det var sista exet men jag fick den nyputsad, batterier bytta och tiden inställd (och det tackar jag för då den inte bara visar tid utan även datum och det var ett himla rattande för att få det rätt.). Jag fick den sedan i en plåtask och det var nästan med andakt jag plockade upp klockan ur den när jag kom hem.

Asken, som är fin bara den


Brun, blå och glänsande metall



På spännet finns ett inpräntat emblem



Det är, som ni ser, inte klockan på bilden som skrivit brevet..
eller, jag menar, som jag köpt.

Hej kompisar, sitter med datorn på magen eftersom jag för en stund sen inte gjorde det - då satt jag med gårdagens gratistidning i knät och bläddrade förstött, och då kom jag på en sak. Igår läste jag halva tidningen på tåget hem från jobbet och tog med den hem för att fortsätta med de sista sidorna. De är alltid roligast, med insändarna, vädret och horoskopet (om det inte finns korsord att fylla i, det är prio ett).


Vädret såg ut att bli bra och horoskopet gav en tankeställare. Horoskopens trovärdighet är lätt att motsätta sig, samtidigt gillar jag att läsa dem för oavsett om du läser oxens, lejonets, jungfruns eller någon annan så kan du känna att någon träffar mitt i prick, även om det inte är ditt eget tecken. Ibland kommer det sig att man läser just de orden man behövde.

För till skillnad från väderleksrapporten, som förvisso även den berättar hur saker kan komma att se ut, bygger inte horoskopet på prognoser och mätningar utan visar snarare på meningar som slumpmässigt placerats på de olika stjärntecknen, alla lika träffande när man behöver de som mest. Min tanke är inte att "bevisa" något om horoskopens trovärdighet, de är högst trovärdiga eftersom de visar på allmänmänskliga tankar och funderingar.

Väderleksrapporten visar på mätbara fakta och de staplade solarna gör mig inte annat än glad och får mig att känna tillförsikt vad vädret beträffar. Däremot har jag känt mig trött och efter ett par intensiva dagar på jobbet så har min tilltro till min förmåga på den fronten fått sig en törn, dålig sömn och förkylning är även de bovar i dramat. Att då, när jag behöver det som bäst, läsa att jag ska ha tilltro till min förmåga gav mig faktiskt en extra kick och tillförsikt även i det avseendet.

Inte för att jag känner att det är precis riktat till mig bara för att det råkar vara Oxens tecken men för att jag när jag behövde det som bäst råkar läsa de orden i den där tidningen. Horoskopens uppgift är troligtvis inte att berätta för oss hur de specifika stjärntecknens förutsättningar ser ut utan snarare för att ge ett peppande ord på vägen. Det ligger något i uttrycket att "man ser det man vill se" och anledningen till att horoskopen ibland verkligen träffar en är troligtvis för att det är just då man behöver läsa det.

Jag gillar tanken på att det dagligen i tidningen står tolv allmänt peppande råd långt bak i tidningen, som vi kan ta till oss oavsett om vi väljer att läsa oxens, lejonets, jungfruns eller något annat. Vädret ser också lovande ut.

Rosta..



..och vänd

---

Tove Edfeldt, Marie Richardson, Kristina Törnqvist och Hanna Alström

Fotograf: Sören Vilks