40-talslockar över natten
Ett himla smart och behändigt sätt att lägga håret under natten. Dessutom är det ju snyggt som frisyr också, kan jag tänka mig. Jag har alltid läggningsvätska i håret innan jag ger mig på att göra fler lockar än de jag har naturligt, det ger lite mer stadga. Så testa lite läggningsvätska i vattensprayflaska, det är mitt tilläggstips till denna video!
Storhandling á la Maria, som sagt.
Det man inte har i huvudet får man ha på pakethållaren.
Eken
Jaha, här hängde man bevisligen inte alls med. I fredags fälldes eken utanför tv-huset trots trettiotalet aktivisters protester i de sena nattimmarna. Ett fyrtiotal poliser in pikébussar hade kallats till platsen för att med gemensamma krafter flytta de (flestadels) pensionerade, före detta "almare" tillika aktivister som samlats kring och i trädet.
Och säga precis vad man vill om 1. det faktum att trädet fällts och 2. människors reaktioner. Själv tycker jag att det är sorgligt att de fällt ett träd om det inte behövt, känslan som infinner sig är att det beslut som fällde det redan var fattat och att alla arboristers och andras utlåtanden var sekundära i frågan - trädet skulle ner.
Att många tycker det är löjligt trädkrameri att engagera sig i ekens "öde" tycker jag känns befängt. Det är klart att man ska få tycka så men då ska de motsatta uppfattningarna också respekteras.
Engagemang ska respekteras.
I övrigt hoppas jag att ekens olika delar sätts ut på lämpliga ställen på Djurgården så att insekter och annat kan flytta in och göra det till sitt. Att eken inte finns för oss att glo på och gilla är ju ett faktum, men den kan ju komma till nytta och leva vidare ändå, på sätt och vis.
Och nya engagemang kommer ta vid.
(Vill ni rädda fler träd kan ni göra det hos Ett klick för skogen eller Protect the forest till exempel.)
"När det är sol och vår..
..och man är nitton år, är det så lite man förstår", en gammal schlagerdänga från -62, nynnade jag på när jag vaknade upp med tanken på de år som varit. Jag saknar dem ibland men nu mindre än förr. Jag tänker också tillbaka på de år som var nyss och hur positiva, negativa, livsupplevande och livsavgörande de varit. Men jag saknar dem inte, eller jo ibland, men nu mindre än förr.
Jag tror att det började med en fundering över var alla orden jag skrivit tagit vägen, alltså, hur det kommer sig att jag skrev så ofantligt mycket mer för ett par år sedan än vad jag gör nu, här på bloggen till exempel. Vissa saker har jag kanske stött, nött och ältat klart men det andra, det där tankevändandet jag älskade att måla ut, för att förklara både för mig själv och er som läser, hur jag tänkte och kände. Var har det tagit vägen? Varför är orden färre fast min vardag inte på långa vägar består av färre tankar?
Liten
Det ligger nog mer i idén om den olycklige poeten än vad jag trott. Kanske hittar man fler ord när man vill beskriva och förklara något som krånglar till det för en. Just nu är det inte särskilt mycket som är så krångligt, mycket har så att säga fallit på plats och jag är lugnare till sinnes nu än jag varit på mycket länge. Jag har ett jobb som sätter fart på både huvud och kropp, jag är kär och får kärlek tillbaka, jag känner att imorgon kommer jag nog också vara glad. Och jag känner att jag inte har några ord alls att sätta på det hela.
Så om jag skriver mer om vad jag gjort för dagen än djupgående grubblerier, räds icke. Jag har inte slutat tänka, fundera, filura och filosofera. Jag tänker bara på andra saker än förr. Om jag nu skrev föregående mening för er läsares skull - eller för min egen, som en försäkran om att alla tankar är okej, det vet jag inte. Det kan jag grubbla på till imorgon kanske. Tankevändandet fortsätter som ni ser.
PS: Två foton från igår.
Större
Plus åtta grader utanför fönstret och strålande sol.
Tänk att det blev första advent i år ändå! Jodå.
Bernhoft
Ommöblering
Jaa, god morgon mina vänner. Nu sitter jag ihopknölad i fåtöljen i vad som kommer att bli mitt nya hörn för just det - fåtöljhäng. Det möblerades ju om igår och det bars ner en och annan grej till förrådet. Sedan bars det upp en och annan grej också, men mest flyttades det runt möbler i lägenheten.
Det borrades och pluggades i väggen och nu sitter min lånade platt-tv uppe i det hörn där soffan förut stod. Visst känns det lite skumt att se allt omvänt och vridet men herre min je, jag har ju inte möblerat om på de två år jag bott här, så det är en spännande omväxling. Jag tror att detta kan bli finemang för ett tag framöver.
Det borrades och pluggades i väggen och nu sitter min lånade platt-tv uppe i det hörn där soffan förut stod. Visst känns det lite skumt att se allt omvänt och vridet men herre min je, jag har ju inte möblerat om på de två år jag bott här, så det är en spännande omväxling. Jag tror att detta kan bli finemang för ett tag framöver.
Och så tänker vi bort oredan, är glada att Katla ligger i soffan och trivs samt att de gröna växterna på blombordet gör sig så fint mot väggen
Självklart får de nyintrillade slantarna (dvs lönen) hjärnans kugghjul att snurra en extra gång på "köpanytt-fronten" bara för att man kan, men det blev inget större inköp än att jag vid gårdagens IKEA-besök köpte en ny timer till julstjärnan i fönstret, en besticklåda och två kartonger (jösses, begränsa dig kvinna!) Däremot fnular jag på en ny matta eller två, kanke någon fotoram och en bunt stearinljus.. Nåväl, vi får se vad det blir av dessa storslagna planer.
Biostolarna som bytt plats kan ni snegla på till vänster i i bild,
i övrigt nyinflyttat julstjärna med tillika nyinflyttad timer.
Pluggat
..och innan dess borrat och innan dess radikalt ommöblerat lägenheten i vad som började som nyfiken på hur lyan skulle se ut om man vred på soffan. Tog hjälp av pojkvännen och tillsammans lyfte/släpade vi soffan (med handdukar under soffbenen, man måste akta golven) en kvarts varv och ställde ned den mjukt.
Tyvär hade vi i våra flyttbestyr inte märkt att Katla smutit in under soffan när vi lyft den och vid kanten av den nu nedställda soffan stack ett par svartbrunspräckliga tassar fram.
-Men Katla! ropade jag och fick bråttom att lyfta soffan igen. Katla sade inte mer än ett "gnök.." där hon låg med bara tassarna synliga men fick bra med fart när vi väl lyfte på det som tyngt henne. Sedan satt hon länge under sängen i sovrummet innan hon vågade sig fram igen. Och vi stod där och skrattade medan mitt kattägarhjärta samtidigt tycke så synd om kattan, tur för henne att vi ställde ned soffan försiktigt - och att hon själv är så fluffig och mullig tjock.
När vi försäkrat oss om att hon ändå mådde bra så skrattade vi lite till. Det är inte varje dag man pluggar, innan dess borrar och innan dess ser ett par kattassar sticka ut under soffan som man bara ville vrida en kvarts varv för att se hur det såg ut.
Rotfyllning för TV-eken?
Taget ur Dagens nyheters "Namn och nytt".
Ytligheter
Devendra Banhart - Seahorse
Idag åkte dammsugaren fram och allt skrotet på golvet åkte upp i soffan under "helvetesmaskinens" framfart. Strax blev det rent i alla hörn och alla ytor i golvhöjd och då jobbade jag mig vidare uppåt. Dammsugaren med speciellt "soffmunstycke" fick hjälpa till med soffan och katternas grejer (vilket är ett utomordentligt praktiskt sätt att städa) och sedan fortsatte jag gno med en vanlig dammtrasa som jag vispade runt med för hand.
Vad jag egentligen ville komma fram till i denna utläggning var - har ni någonsin reflekterat över hur många ytor det finns i ert hem? Iallafall hade jag alldeles många fler ytor att dammtorka än jag tänkt på. Jag tänkter då inte bara på alla hyllor utan annat horisontellt, teven, kylen, dörrkarmar, fotoramar och golvlister. Jösses så ytligt!
Jag blev riktigt trött på städandet, så nu ligger jag själv horisontellt i soffan, lyssnar på Devendra Banhart och dricker kaffe för att samla kraft till kommande städäventyr i detta ytliga hem.
I övrigt är jag ganska så löjligt förtjust i en klänning jag köpte för ett tag sedan. Tydligen så förtjust att jag gav mig på att försöka projicera min nyahästklännings-narcissism genom kamreralinsen här om dagen. Det påminde mig om varför detta aldrig kommer bli ett stående inslag på denna blogg.
Jag har ju för det första ingen bloggfoto-min och för det andra tvivlar jag på att mina kläder för dagen skulle intressera så många andra än mig själv. Om det inte handlar om en klänning som den här, som jag blir lite extra glad av, för att den är blå och har hästar på sig, två ting jag gillar. Dessutom tycker jag att jag klär i den. Ytligt som sagt.
What else is in the teaches of peaches?
Det var tunga beats, en bas som vibrerade hela kroppen - och ett jäkla röj. Peaches stod mer på bordet för skivspelarna än bakom dem men det stoppade henne inte från att mixa, sjunga, skrika och spruta champange på pubiken. Själv dansade jag inte i publikhavet, men väl på stället samtidigt som jag försökte fota. Det var mörkt och rökigt från rökmaskinerna så det var ganska svårt, det var en spelning som kändes betydligt mer i kroppen än jag fick den på bild.
I vilket fall var det en jäkla röjig afton och även om den kanadensiska Merrill Nisker som hon egentligen heter, lämnade de mest extrema kostymerna i garderoben så fyllde hon allas vår närvaro där hon energiskt klättade runt på scenen - och lät oss uppleva the teaches of Peaches.
Fler bilder har jag på min Flickr.
Ha det gott Lasse!
Han var inte bara Kurt Olsson och humor utan verkade också väldigt skarp och ödmjuk.
Dessutom har han jobbat som både lärare och Fritidsledare, vilket ju glädjer
mitt nyssfödda lärarhjärta lite extra.
Var kan ni läsa mer? I GP såklart!
Peaches
Strax ska jag till jobbet för dagen men..
Ikväll blir det Peaches på Kolingsgborg!
Morgontankar och jobb
Idag vaknade jag en helt timme innan väckarklockan ringde och till och med katterna blev förvånade, när jag började sno runt i sängen och ta mig ur drömmen fastän ingen klocka ringt. Oturligt nog vaknar ju katterna på en sekund när de väl bestämt sig medan en annan måste ligga kvar ett tag till innan beslutet tas, fötterna dras (släpas) över sängkanten och sätts på golvet.
Men idag vaknade jag inte bara en timme tidigt utan piggade också på mig ganska fort. Katla var sist ur sängen, Elsa var först förstås. Morgonmat till katterna och knäckemacka till mig - och utanför var det ljusrosa och ljusnande.
Ja, vilken morgon. Det njutfulla i morgonen beror nog mycket på att jag fick sova länge, nästan nio timmar, och det verkar vara precis vad jag behövde. I helgen väntar jobb och även om jag ojat mig över snuva och annat så ska det bli kul att jobba. Intensivt men kul - och definitivt bättre än att sitta hemma.
Jag ser det såhär: Jag jobbar många helger nu, när det ändå är mycket aktivitet och behövs folk, och så tar jag det lugnare några vardagar istället. Helger kan jag ha lediga nästa år.
Att den hektiska tiden på jobbet tog slut den sjätte November var bara en del av sanningen. Lika sant är att det efter det väntade nya äventyr och jag ser fram emot att sätta tänderna i jullovsaktiviteter och annat. Jag har ju turen sett till att få jobba med det jag är utbildad för och tycker är roligt i mångt och mycket, även om det bara är timsvis och innebär att de flesta andra timmar består av "vanligt", dvs inte pedagogiskt, jobb.
Jag har planer på att ta tillvara det faktum att jag inte jobbar heltid. Jag vill komma igång med träningen, som jag saknar, och återigen spara ihop till det där "¢∏€A!W§" körkortet. Jag kanske måste fly stan för att få stockholmsändan ur vagnen och inse att det kan vara bra att ta bilen dit man vill, även om man KAN gå, cykla och pendla. Kanske. Vi får se.
Just nu ska jag iallafall packa min dagliga kappsäck och gå till jobbet. Ta hand om er!
Vad är oddsen att du existerar?
Källa och förstoring här
Tjena kvällen!
Jag välkomnar slutet (Nåja, det är en timme kvar) på arbetsdagen från jobbets takterass. Bilden får ni på högkant, inte för att jag ville men okej. Festligt!
Om att bråka med håret
Igår förmiddag hade jag en stund innan jag skulle sätta mig på cykeln för att åka och handla. Orkade inte göra något med håret egentligen men ville ha det uppsatt, så jag plockade fram hårnätet som för det mesta gör en "ickefrisyr" till en frisyr bara genom att hålla ihop det hela.
Men tydligen var det inte helt lätt med en hand (har fortfarande lite ont i den andra och aktar den). Jag fixade och trixade och såg inte alls vad jag gjorde, förän jag fotade det hela i spegeln. Blev ju... sådär..
Nej, det blev klart mycket bättre när jag bara släppte ut det men då slog tanken mig: När blev jag så långhårig? Kan någon förklara detta?
Idag (och ett par tillbaka) har jag förärats med nästäppa och ont i halsen, men det är inte värre än att nässpray (som jag för övrigt aldrig tidigare använt, det fungerar ju "like a charm") och varm dricka råder bot på det, iallafall håller det den en eventuell riktiga förkylning på avstånd. När jag bad om husmorstips hos mina vänner så fick jag många bra tips, jag har inte prövat alla men många verkar bra:
- Whiskey (Har inget)
- Morfin(?!) (Dito)
- Ingefära i kokande vatten
- Kokande vatten med ett gäng halstabletter i
- Örkavkok
- Mentholångor och annat med menthol stod högt i kurs
Jag skalade ingefära och slängde ner i vattenkokaren tillsammans med en halvliter vatten. Kokade upp och lät dra, det jag inte drack upp ställde jag i kylen. Den drickan var det fart i! Grönt te med honung är också trevligt. Och nässpray.
Nej, nu mina vänner, ska jag gå till jobbet, Adjö.
Biologiska museet
I söndags träffade jag, sur och tvär, min tillika sura och tvära pojkvän för att göra något, vad som helst. Vad som började som en promenad i snålblåsten med taskigt humör slutade med ett lättare sådant, ett efter underligt besök på det lika underliga Biologiska museet. Som jag mindes det var det roligt på ett ganska "mobbat" sätt.
Istället för att slås av byggnadens fantastiska 1800-talshistoria så blev man full av fniss av de dammiga djur som museet inrymmer. För länge sedan uppkopierade och nu ordentligt nötta beskrivningar om här,där,hit,dit-fåglar, svenska brunbjörnar och andra nordiska djur man aldrig sett så solblekta. Och visst är det så, man kan nog inte gå in där utan att komma ut med ett gladare humör. I vilket fall lämnar man byggnaden på ett underligare humör än när man klev in.
Fantasidjuret "Skvader" - hälften tjäder och hälften hare
Spiraltrappan upp i dioramat
På hemsidan skriver de: "En trappa upp finns ett mäktigt diorama, ett fantastiskt rum i 360 grader där besökaren befinner sig mitt i museet och montrar runt omkring. I detta stora rum, som kan beskådas från två olika höjder, breder det svenska naturlandskapet ut sig med sina olika miljötyper från landskapet i södra Sverige, kustpartier, skogen, mellansvenskt landskap till landskap från nordligaste Skandinavien – med alla de nordiska djuren: älg, björn, rådjur, grävling, hare, fåglar av alla de slag och många, många flera.
Ingen som besökt museet kan annat än att fascineras av denna mer än hundra år gamla utställningsteknik med sin suggestiva stämning och föredömliga pedagogik." (Källa)
Det där med att faschineras av utställningstekniken är alldeles sann, ser man det dessutom ur sin tids synvinkel så är Museet helt fantastiskt, byggnaden likaså.
Taknocken vann intresset över dammiga pingviner
Jakten och björnen
Ishavsgrottan
Byggnaden ritades av arkitekten Agi Lindegren och både fasader och yttertak är kläda med spån, förebilden var norska medeltidastavkyrkor och portalens vackra träsniderier i relief påminner om Borgunds stavkyrka. Byggnaden bör klassas som nationalromantiskt, och invigdes 1893. Byggnaden ingick i Stockholmsutställningen 1897. Fasadens text löd ursprungligen: Djurlifspanorama ... Utan motsvarighet i verlden.
I utställningshallen finns ingen artificiell belysning utan ljuset kommer endast genom de stora takfönstren och skapar därmed en känsla av naturligt liv. (Källa)
Trots att man kanske garvar åt dammigheten över utställningen och kanske mindes det större än det egentligen är så är det liksom mysigt att gå dit, man går in i en annan tid, om än en något dammig och nött sådan.
Biologiska museet kniper mitt hjärta, det är väl värt ett besök en ledig dag!
Were you really there?
Lattjade med slutartider på Söder här om kvällen.
Hej helg
Hej mina vänner, vad glad jag blir att ni tittar in här fast jag inte skrivit nyligen. Det glädjer mig. Idag har det varit en överraskande och hektisk dag på jobbet - och än är det inte över. Efter att jag äntligen kommit hem och fått slappa i soffan med bitarna som blev över av gårdagens sushi och slötittande på teve , så ska jag snart iväg igen till en kär vän som jag inte sett på länge. Sicken lördag va?
Jag läste för övrigt på löpet att "rysskylan" är på väg hit, men när? Kan det inte vara som det annars är här i mellanmjölkens land - lagom? Måste det vara antingen för varmt eller för kallt för årstiden? När denna påstådda kyla dyker upp återstår att se, men visst, det är väl dags för kyligare temperaturer nu.
Imorgon är jag ledig och vi får se vad den dagen har att erbjuda, jag är sugen på att ta en promenad i vilket väder det nu är. Hoppas er helg (oavsett om ni jobbar eller är lediga) är fin och glöm inte att klä er efter väder.
Mvh/ Lördagsslapp moralkaka
Vad är musik?
Just det, jag lyssnade ju på Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe här om kvällen, när det var på Nördcafé och pratade om sin nya bok "Vad är musik?". Det vill ju inte säga lite det, vad sjutton är musik? Det blev ett trevligt litet kvällsarrangemang med kanske fler frågor som väcktes än svar. Tur att jag köpte boken (och fick den signerad). Trevliga prickar, de där herrarna - och nördiga.
De pratade, diskuterade och frågade publiken..
..och sjöng en stund..
..Innan de tackade för sig och skrev under för denna nördiga afton.
Fler av mina bilder finns i Tekniska Museets facebookgrupp och på Flickr.
Om att mötas i trappan..
.. och känna att något var fel. Harriet, min "lady neighbour" som var så snäll och gav mig handstöpta ljus och ett par vänliga ord när jag var nyinflyttad för ett par år sedan verkade ovanligt påskyndad när vi möttes här om dagen. Oftast är det hon som påpekar att jag verkar ha så brådis hela tiden. Nu när vi möttes bytte vi ett par ord om att jag, i vanlig ordning, jäktade runt men hon hade lika brått ut som jag hade in.
Redan där kände jag på mig att något var annorlunda. Rollatorn som Stig nogsamt brukade kilat fast mellan ett par stenar utanför porten hade sedan länge bytts ut mot den där rullstolen som stod innanför porten - men jag reflekterade inte över att den, när jag och Harriet möttes i porten, inte längre var där.
Idag fick vi ett mail om att Stig lämnat oss. Jag blir såklart fantastiskt ledsen för Harriets skull. Samtidigt känner jag glad över det jag han träffa av Stig, när jag flyttade in hade han fått en stroke men var pigg sånär som på att talet inte riktigt hängde med. Han berättade om hans arbete som Trädgårsmästare på Kungliga Djurgården och jag fick höra historien om hur den stora gräsklipparen fastnat på en mur efter en något, förmodat, vild framfart för att vara en gräsklippare.
När han sade att jag skulle få ett kort på spektaklet hastade jag med att säga att "nej, nej, det behöver du inte" eftersom jag trodde att jag skulle få hans enda kort på händelsen. "Nej, men, det går fort!"sade han "Jag skriver ut det på färgskrivaren bara, det tar ett par minuter!"
Jahapp, där fick man sitta under föreningens vårstädningsdag med händerna i jorden och skämmas för att man trodde att Stickan var "old-fashioned". Strax var han tillbaka och det gulnande motivet var verkligen en syn, en stor gräsklippare som balanserade på en mur på Djurgården.
Tack Stig för att jag fick se det och tack för att du berättade så mycket om växter och hur man beskär en buske. Din blev bra mycket bättre beskuren än den jag gav mig på, "det kommer bli för många skott där" sade du och visade hur man egentligen skulle klippa. Året efter förstod jag vad du menade. Jag borde ha lyssnat på en gång.
Nu ska jag skriva ett brev till Harriet. Kanske ge henne ett handstöpt ljus och ett par vänliga ord.
Allmänna gränd på Djurgården (Källa: Slottsträdgårdsmästaren)
Track of time
Idag har jag tänkt så det knakat, stökat så det brakat och ältat så hjärnan hakat (upp sig). Det är så fantastiskt mycket som snurrar i huvudet just nu - medan tiden bara går. Det blir ju lätt så att tankarna sätts i spinn när man har lite för mycket tid över, nu har jag varit ledig i tre dagar. Första dagen var bara skön, andra dagen var också ganska shysst men nu tredje dagen börjar jag bli rastlös.
Inte för att det inte är skönt att vara ledig, för det har både varit trevligt och behövligt. Men det är den där stressande tanken på att jag kunde göra något annat. Dragit in några extra strån till min lilla stack och så vidare.
Konsekvenser av tankevirrvarret låter inte vänta på sig, storstädning är till exempel ett av de sätt jag tar till för att lösa det. Kan jag inte lösa mina tankebryderier kan jag iallafall få ordning och reda i min stack (den som jag inte drar så värst många strån till för tillfället). Men startsträckan är lång, flera timmar går jag och pustar och huffar, funderar på om jag är hungrig, dricker ett glas vatten och läser Mitt i-tidningen på toaletten för fjärde gången.
Under tiden funderar jag på vad det ska bli av mig, världens beskaffenhet, varför det är så knöligt att känna sig tillräcklig och varför det känns så tungt att tänka på de där som man helt enkelt inte klaffar med istället för att tänka på alla de man faktiskt passar helt förträffligt med. Jag känner mig otillräcklig.
Men så kommer jag in i sorteringsdelen av min städning och saker och ting hittar sin plats, tankar skjuts undan och jag känner helt plötsligt att jag är helt okej, jag har ju iallafall nästan städat klart. Det är ju ett stort kliv mot den där tillräckligheten.
Jag sätter mig i fåtöljen, huffar och pustar. Det ser fortfarande ut som kaos men ett mindre sådant än det var för ett par timmar sedan. Telefonen plingar till och i sms:et jag kollar på står det "puss". Tänk, en puss från någon som tycker att jag är alldeles tillräcklig. Till och med idag när jag själv tycker att både stack och hövve är så virrvarrigt.
Och tiden fortsätter gå.
Köp och sälj
Jahapp, då har jag sålt iväg två par muggar ur serien "Retro edition" för Coop/Konsum. Det är alltså de omtalade muggarna med mönster av Stig Lindberg som blivit så populära under åren (och i år lanserades i en tredje upplaga). Själv har jag fyra muggar i köksskåpet, två med årets mönster och två med förra årets (sådana som jag också sålt.)
De är ju ruskigt fina och jag funderade på att behålla två till...Men nej, de får komma till nya hem och trona där. Jag lägger upp två auktioner till, tror jag bestämt.
Alltså, muggar ur serien "Retro edition" säljes, kom och köp!
Måndag som Söndag
Jahapp, jag och många andra vaknade imorse till en helt annan vardag än den vi vaknade till igår. Det var sista dagen för en lång, intensiv arbetsperiod (nästan ett år) som vi avslutade med en bitterljuv fest.
Vilken show vi bjöds på men vilka tankar vi alla hade surrande i huvudet. "Fantastisk kväll just nu men vad händer imorgon?". Sedan lade man undan de tankarna, kramade någon man jobbat med och tog kanske något danssteg.
Vi bjöds på tal, duetter och uppträdanden..
..Fotades och kramades..
..och dansade mycket
Och så dansade man klart, åkte hem och så kom den där morgondagen. Och man vaknade och var alldeles ledig. Måndagen blev min Söndag, jag har ägnat hela dagen i soffan, sovandes, slötittandes på TV och ätandes. Om det kändes bra? Oh ja!
En sista partyrest från festens Hollywood-tema,
Walk of fame på mitt bandage
Framtiden må vara något oviss, men nya tag tas iallafall. Det blir säkert bra med den saken. Idag är det iallafall skönt med en Måndag som en Söndag. Ta hand om er.
Vad är nu detta för nymodigheter?
Gissa rätt
Idag har jag jobbat, fått skjuts hem (tack, tack), ätit och däckat. Vaknat, segat, kollat på Idol och annat med halvöppna ögon, piggnat på mig, gått upp, lagat en potatisrätt, provsmakat, tröttnat och sitter nu och håller på att bli sömnig igen.
Dagens rätt ska ni få gissa er till. Vill eller kan ni inte gissa så är mitt råd att ni provlagar receptet, såkomme rni se vad det blir av det! Här är iallafall dagens potatisrätt:
För 4 personer:
Ett ungefärligt kilo fast potatis
Tjugofem gram smör, margarin eller olja
En tesked salt
Vit eller svart peppar efter smak
(riven muskot om du vill)
Skala potatisarna eller låt bli. Riv dem ganska fint och blanda med salt och peppar (samt eventuell muskot). Värm en panna med stekfett, klicka ut och platta till röran. Använder du mjölig potatis blir det mjukare medan fast potatis ger en knaprigare variant av denna rätt. Stek tills de är "gyllenbruna" på varje sida. Serveras födelaktligen med lingonsylt eller om du vill lyxa till det, tex gräddfil, rom, lax eller något annat salt och gott.
Idag har jag jobbat, fått skjuts hem (tack, tack), ätit och däckat. Vaknat, segat, kollat på Idol och annat med halvöppna ögon, piggnat på mig, gått upp, lagat en potatisrätt, provsmakat, tröttnat och sitter nu och håller på att bli sömnig igen.
Dagens rätt ska ni få gissa er till. Vill eller kan ni inte gissa så är mitt råd att ni provlagar receptet, så kommer ni se vad det blir av det! Här är iallafall dagens potatisrätt.
För 4 personer:
Ett ungefärligt kilo fast potatis
Tjugofem gram smör, margarin eller olja
En tesked salt
Vit eller svart peppar efter smak
(riven muskot om du vill)
Skala potatisarna eller låt bli. Riv dem ganska fint och blanda med salt och peppar (samt eventuell muskot). Värm en panna med stekfett, klicka ut och platta till röran. Använder du mjölig potatis blir det mjukare medan fast potatis ger en knaprigare variant av denna rätt. Stek tills de är gyllenbruna på varje sida. Serveras födelaktligen med lingonsylt eller om du vill lyxa till det, tex gräddfil, rom, lax eller något annat salt och gott.
Självklart är jag lite ledsen för att Sickan Carlson lämnat oss. Henne minns jag, precis som Meta Velander som skrev om för ett tag sedan, från filmen Anderssonskans Kalle där Sickan spelar självaste Anderssonskan. Jag hittade inte den roligaste scenen när Kalle kommer hem med fantastiska bra betyg och Fru Andersson lovar gräddtårta. När hon sedan märker att betygen är förfalskade blir hon såklart ond på Kalle.
När han helt omedveten om att han är påkommen kommer hem och undrar när det blir av med den där tårtan så utbrister Fru Andersson "Gräddtårta?! Blir det någonting här blir det Ris á la Malta!". Jag minns det iallafall som jättekul, även om det är svårt att beskriva med ord. Kanske är det detsamma med hela Sickan. Jag kommer minnas henne som väldigt skarp och rolig.
Om att ligga i en soffa med en tampong i näsan
Okej, så jag började blöda näsblod på jobbet och inget verkade få det att sluta. Jag lade mig i en soffa och fick en tampong stucken i näven, "prova, det funkar!"
Där låg jag alltså med den luddiga bomullspinnen i näsan och ja, det funkade! Det absorberar som bekant blod och trycker mot det ställe där det börjat blöda.
Lite yr i huvudet var jag allt och när jag kom hem blev det till att ligga i soffan här också. Jag googlade på ordet näsblod och förvånades över hur många som faktiskt plåtar sig när de blöder näsblod, vad är grejen? Varför vill man visa det - och vill man se det? Det verkar iallafall som att andra fått tipset om tamponger, det är bildsökningen bevis på.
Nu slappar jag i den fortsatt o-omklädda fåtöljen (som iallafall fått nya gummiband på undersidan och fått tillbaka sin studsighet) och funderar på potatisar. Det går ju inte så bra för mig med den här potatisveckan, den är äten, mättande och potatismängden minskar men den ter sig kanske inte så inspirerande? Ikväll blir det inget potatismål, förutom chips, men väl ett tips på en hemsida. Kolla här nedanför!
Mos
Idag ser jag ut som mos, känner mig som mos och åt mos till middag. Och det var inget gött sådant.
Jag hivar in en bild på Fettla, nej jag menar Katla, så att ni får något att titta på. Moset är ju uppätet. Idag är sannerligen inte en av de aktivare i Fröken Marias liv. Med hopp om en piggare och mer potatisinspirerande morgondag. God natt.
Jag hivar in en bild på Fettla, nej jag menar Katla, så att ni får något att titta på. Moset är ju uppätet. Idag är sannerligen inte en av de aktivare i Fröken Marias liv. Med hopp om en piggare och mer potatisinspirerande morgondag. God natt.
Onsdag
Jag fiskade upp denna ur facebook-floden här om dagen och jag tänkte att jag skulle lägga upp den här också.
PotaTisdag
Se bortom ordvitsen och kika in i min ugn. Det luktar helt galet gott såhär på potatisveckans andra dag. Idag hyvlade jag fem stora potatisar tunt, blandade i en stor skål potatisen med en deciliter grädde (jag tog laktsfri matlagningsgrädde), en halv hackad gul lök och en halv matsked flingsalt och peppar.
Detta breddes ut på en bakpappersbeklädd plåt och över kalaset "strösslade" jag torkad timjan och oregano.
På detta lade jag en ganska intetsägande ost av gummityp, hade inget annat hemma. Men jag kan tro att det kan bli gott med en ganska stark ost, det ska jag kanske prova nästa gång.
In med allt i ugnen som stod på 200 grader och sedan var det bara att hålla ut i vad jag skulle tippa var ungefär tjugo minuter.
Nu har jag inte provsmakat ännu men det doftar underbart. Bara det faktum att det doftar och inte luktar tyder ju på att det inte blev så dumt - den där potatisrätten jag stoppade in i ugnen.
Porträtt
Pes har jag skrivit om förut, faktiskt förra gången det var November. PES gör stop-motion som jag också skrivit om förut.
Nu kom jag väl egentligen att tänka på honom, inte för hans filmer utan av en annan anledning - en bild han gjort. Nämligen denna:
Den är ju kreativ, roande och ja, cool.
Sedan har vi den här bilden, Portrait of crime, av illustratören Santiago Caruso.
Den är också kreativ och cool- men kanske inte fullt så roande?
Och så har vi den här typen såklart, målad på 1500-talet av Guiseppe Arcimboldo.
Han har, förutom denna, avporträtterat en hel del människor i diverse naturliga material.
Det finns så många roande (och oroande) porträtt. Det kanske är en idé för min potatisvecka?
