Potatisvecka
Igår köpte jag en stor påse potatis, fem kilo. Småpotatis för en barnfamilj kanske men en gigantisk säck för mig. Nu funderar jag ju förstås på vad jag ska göra av all potatis och jag har fått förslag på alltifrån mos, rösti, ugnsbakad, grillad, friterad och riven potatis, kokad och skalad, någon tyckte jag skulle potatistrycka och någon annan att jag skulle anvädna dem som kanonkulor. När alla dessa förslag noga överlagts visar det sig vad jag ska göra av all potatis. Detta får helt enkelt bli en potatisvecka.
Idag började med en aptitlig och mättande potatis-sörja bestående av gaffelmosad kokt potatis, det kulinariska kryddan salt, den tomattillspetsade såsen ketchup samt tonfiskröra ur tub. Det var godare än det låter och definitivt godare än det såg ut. Jag lägger upp en liten bild som ni kan klicka på, om ni nu nödvändigtvis vill se hur det såg ut i större skala.
Som jag ser det så blir det såklart att "man tager vad man haver", just idag hade jag ingredienser till ovannämnda sörja i kylskåp och skafferi men jag tror att jag imorgon ska slå till på lite basgrejer som finns i de flesta potatisrecept. Stay tuned.
I övrigt är vigören god sånär som på stickande stygn därunder bandaget och en ganska stor trötthet över en hektisk dag på jobbet i kombination med någon värktablett. Som tur är vet jag hur veckan ser ut och vad jag har att förvänta mig, så det ska nog gå bra. Jag får väl också göra det extra kul genom att förgylla matlådan med potatisrätter.
Katterna mår bra men tycker matte är s-u-p-e-r-t-r-å-k-i-g som kommer hem och är trött. Nog kan de trugas med lite av tonfiskröran men det är ganska trist att vara katt i det här hushållet just nu. Fast det är klart att vi leker snören, kastar leksaksmöss, bråkar med myntaleksaker och kattfnattar runt i lägenheten på kvällskvisten (katterna då alltså, jag ser bara på).
De har också visat ett stort intresse för den blombukett jag fått och de har smakat på den i omgångar. I övrigt sitter de mest i köksfönstret och "snackar" med fåglarna som enligt katterna envist håller sig utanför köksfönstret bara för att retas. Kvickt flyger de iväg när någon av katterna tar sats och attackerar rutan inifrån. En dov duns låter och en förvirrad och besviken katt hoppar snabbt upp på tassarna igen med blicken intesivt fästad mot fönstret, "Kanske nästa gång...."
(Och ja, bilden är från i somras. Fullt så grönt är det inte längre...
Det är gulbrunt - ungefär som kvällens potatisrätt)
Helgen som var
Och så galopperade helgen förbi och attans vad skönt jag har haft det i min ledighet. Klart att det är lite bök och stök med handen och att jag av de värktabletter jag fått blivit ruskigt trött men det har ändå varit skönt att vakna, gå upp och göra vad sjutton jag vill.
Till exempel var jag i stan i fredags och letade presenter till födelsedagsvännen som vi skulle fira dagen därpå. Vi var många timmar i stan och det var riktigt trevligt, trots vårat kringirrande. Vi åt lunch i Hötorgshallarna och samma sak gjorde jag dagen därpå. De bakom kassan kände igen mig och bara garvade.
Förvirrande irrande hela helgen
På lördagens förmiddag var jag och min syster på Norra gravplatsen och hälsade och tänkte lite extra på de som inte längre är med oss - och på de som är det. Det blev en fin förmiddag som också gick i kringirrandets tecken. Men efter ganska många "om vi går ditåt..." och "men är det inte dit..." så hittade vi rätt.
Jag hade med mig blommor från buketten jag fått av mamma och de satte vi ut med små ljus vi köpt. Det var alldeles lugnt och jättehöstigt när vi hälsade på, inte många människor och inte många ljus, vi var ju en vecka för tidiga om man säger så.
Jag hade med mig blommor från buketten jag fått av mamma och de satte vi ut med små ljus vi köpt. Det var alldeles lugnt och jättehöstigt när vi hälsade på, inte många människor och inte många ljus, vi var ju en vecka för tidiga om man säger så.
Tänker på alla älskade som inte längre är med oss med finns ändå.
Tänker på alla älskade som är med oss och finns här och nu.
Tänker på alla älskade som kommer att finnas då och sen.
Tänker på alla älskade som är med oss och finns här och nu.
Tänker på alla älskade som kommer att finnas då och sen.
Tack.
Fredagsfixerier
God förmiddag mina vänner! Några timmar har jag redan varit vaken. Tvättstugan var ledig så jag langade in lite grejer i tvättmaskinen (man är allt som oftast ensam med att boka de tidiga tvättpassen vid sju).
Sedan jag druckit kaffe och ätit en av de goda frallor jag fick igår så plockades symaskinen fram. Tyvär är det inte bara handen som är trasig utan också foten - pressarfoten alltså. Så det blev inget sytt för min del. Lika bra det kanske, det verkar ganska klurigt att sy med ena handen i paket.
Idag ska jag träffa Linnea på stan, kanske kolla på Ohlssons tyger efter tyg till fåtöljen och en ny pressarfot. Vi ska göra en del annat också men det är hemligt.
Sybutik på söder som jag gick förbi igår
Imorgon ska jag äntligen gå på teater. Det blir sista föreställningen av Rut och Ragnar som jag tidigare talat om och jag ska dit med min syster. Min fina, positiva, peppande syster. Det ska bli kul!
Senare på kvällen ska jag träffa Linnea och en massa andra igen. Då ska det firas födelsedagsbarn minsann. En annan mycket kär vän, Elin, fyller år och vi ska kalasa dojjorna av oss på Golden Hits.
I övrigt sitter jag och kollar på helt fantastiska bilder från "How to be a Retronaut", här nedan klassiska fotografier i Lego.
Nu ska jag mangla lakan. Hej så länge.
Skyndsamt
Lajade med kamerans alla olika inställningar. Än är vi inte riktigt överens men det kommer. Learning in progress så att säga. Så kan det gå i väntan på sällskap vid Centralstation.
Och så kom det sig..
..att jag efter drygt två månaders väntan fick ta ett gryningstidigt tåg (nåja, åtta var hon väl då) till Stockholms Södra. Tid var bokad för 1000-milaservice på ett finger jag gjorde illa när jag gick i mellanstadiet. Förra sommaren gick jag också runt med bandage ett par veckor men nu så var det alltså dags igen.
Hej Sös!
På just den här sjukan har jag varit många gånger tidigare. Jag föddes där, har under årens lopp begåvats med taskiga öron och så det där med fingret då. Jag sade hej i receptionen och fick vänta bara en kort stund. Det var tomt i väntrummet sånär som på mig och en kille med helt gipsad underarm. Jag blev uppropad, inkallad och fick bedövning. Operationen gick snabbt och jag stapplade lite omtöcknad ut någon timme senare. Men rackars vad ont det gjorde när bedövningen släppte, så jag travade på inrådan av Apotekspersonalen tillbaka till mottagningen om bad snällt om lite redigare värktabletter.
Då de svalts med den läsk och bulle jag festat till det och köpt så tog jag och den uppmötande pojkvännen en promenad genom höst-söders kolonilotter. Värktabletterna fick mig nästan att glömma fingret och jag var kvar i stan ett par timmar.
Fick ett sött meddelande av mamman och pappan som önskade god bättring. Gick in på Myrorna och köpte en liten tavla med fåglar och några bilder med stockholms-motiv. Sedan åkte jag hem och i fönstret satt Katla och spanade på mig. Ser ni henne?
Väl inne väntade ett städat kök och ett fång med fina blommor på köksbordet. En påse med godsaker från bageriet i kvarteret och en liten hälsning från mina föräldrar. Tala om att jag blev förvånad! Tack älskade ni!
Nu vilar jag med en bulle i handen och katterna i knät. Jag är ledig till på Måndag, lyckos mig!
Om att baka kakor i en isform
Jaa, jag ville bara se om det gick.
De blev förvisso finare än de var goda men dock. Det gick att göra kakor i en isform - och det var ju bara det jag ville veta.
Först var det bara havregryn, mjöl, bakpulver, socker, en nypa salt och choklad.
Mycket choklad.
Sedan blandades två ägg och lite smör i.
..som i sin tur trycktes ned i blomformade isformar.
Kakdegen som blev över blev korvar.
Och såhär blev kakblommorna.
De blev förvisso finare än de var goda men dock. Det gick att göra kakor i en isform - och det var ju bara det jag ville veta.
Se där ja.
Jag, pappan och cykelhandlare Fredberg i tweed.
Bilden är tagen av en fotograf jag håller lite extra kär, mer av hans bilder från Tweedcyklingen kan du se här.
Just ni vid eken
Jag blev så nyfiken så jag var tvungen att hoppa av vid SVT och kolla hur det gick för dem vid eken. Senaste beskedet var "eken får stå kvar!", den skulle iallafall inte fällas idag. Såhär såg det ut genom min mobilkamera.
Stor folksamling kring trädet och på trottoarerna på bägge sidor av vägen
Ringdans kring trädet och tätt mellan fotografernas blixtar
I trädet satt trubaduren med sångerskor
..Och längst vägen hejade folk på bilister och bussar att tuta för eken.
Och det tutades vill jag lova.
Så såg det ut vid eken denna tidiga Måndagmorgon.
Rädda eken?
Sitter och tittar på nyheterna och ser de stockholmare som samlats kring, runt och i "TV-eken" utanför SVT på Gärdet. Stockholms kommun säger att eken är angripen av svamp och innebär en trafikfara, att den snart kan falla.
De trogna människor som samlats kring eken är av en annan uppfattning. Har den stått här i åttahundra år eller mer (tydligen stod den där redan innan Stockholm fanns) så är ett svampangrepp bara en naturlig del. Enligt en arborist de pratat med skulle den kunna leva i iallafall tvåhundra år till. Men den är krokig och sne och stöttas med vajrar, "snart går det inte längre", har man sagt.
Jag ser på de mörka gryningsbilderna och önskar jag varit där med min kamera. Jag gillar ju ekar. Och folk som står för sin sak. En klunk kaffe ur koppen och jag hör hur de berättar att om en halvtimme finns den inte mer. Om det går som somliga vill. Om det går som andra vill så står den kvar och en ny utvärdering av hur eken egentligen mår tar vid.
En klunk till ur koppen och nyheterna har bytts. Nu talar de om de människor som är kvar i rasmassorna efter jordskalvet i Turkiet. Jag ryser. När jag var liten förstod jag inte varför vuxna jämt och ständigt skulle kolla på nyheterna. Nu förstår jag, det ger verkligen perspektiv.
Ytterligare en klunk ur koppen och jag ser att den är tom. Jag går till köket för att hälla upp mer, det är ganska kallt i kannan. Jag hittade inte locket till kannan till bryggaren, så jag tog till det gamla Melitta-måttet och stod i godan ro och hällde kokande vatten över kaffepulvret i måttet. Sådan är min vardag.
Tänk vad en morgon kan ge perspektiv.
Hej hösten!
Okej, alla ord jag sagt och tänkt om att du inte syns tar jag tillbaka. Nu är du så väldigt mycket här och jag njuter varje dag. Kollade just på väderleksrapporten för de kommande tio dagarna och det verkar som att du får fortsättas regera ett tag till, iallafall verkar inga minusgrader komma i vägen för dig. Men visst har du sugit det mesta av musten ur ganska många löv nu och det börjar det bli mer brungult än gulgrönt.
Men åh vad jag njuter. Jag gillar verkligen hösten och det svala. Jag längtar inte ett uns tillbaka till stekheta sommardagar. Så det så.
Idag var förresten en sådan där dag då bussarna går sällan. I en tjugo minuters väntan på bussen till jobbet så fotade jag lite höst vid Nybrokajen.
Idag hade jag megatempo på jobbet förresten. Sedan köpte jag en lerig ansiktsmask, en ask med vindruvor , trampade på bromsen, parkerade mig i badkaret och struntade högaktningsfullt i hur pretentiöst det kunde tänkas låta när jag berättade det. Jag är mjuk som en bomullstuss och doftar som en nyponros. Gott så.
Och utanför började det mörkna och det gula försvann för den här dagen. Höstsöndag.
Bråda tider
Att jag verkar jobba konstant var ju ingen nyhet men nu är det nog mer verkligt än på länge. Ni förstår, när man jobbar som timanställd så är varje timme en nödvändighet och till varje extra tid man får på jobbet tackar man ja.
Just nu råder också en hektisk tid när man väl kommer dit.
Ett stort projekt håller på att eskalera och ta slut och ett stort tar vid. Jag och många andra med mig ger oss attan på att göra jobbet bra och fullt ut. Snart kommer höstlovet och då blir det full rulle för min del! Jag ser fram emot det och jag vet att efter det kommer det inte vara alls lika mycket jobb.
Men ibland behöver man en liten paus precis där man är, trots vetskapen om att lugnare tider kommer. Att ligga i vilorummet, lyssna på en trevlig låt på telefonen och titta ut på den där jämngrå himlen där utanför. Om så bara för ett par minuter.
Japp japp mina vänner. Bråda tider råder och jag tackar och tar emot. Mycket ska ske innan lugnet har chans att ta vid. Hör jag inte av mig så vet ni var ni har mig. På jobbet eller slumrande i fåtöljen när jag kommit hem, iallafall för nu.
Över och ut - varulvstjut.
Torsdag
Åh vad jag älskar att (ha) städa(t). Den där droppen som får bägaren att rinna över, dammsugaren att nästan självmant rulla ut ur städskåpet och arslet att resa sig ur vagnen. Sedan sammarbetar man intesivt med dammsugaren ett tag. Morrar i förbifarten åt de utspridda pinalerna på golvet, så att de nästan av ren förskräckelse iallafall lägger sig i en gemensam hög på sängen eller soffan (det kan man ta itu med att sortera sedan).
Plötsligt ser man hur det ju var man tänkte med de där grejerna man FAKTISKT ställde ut, alltså då de grejer som "bara hamnat där" försvunnit. Visst att jag inte gått igenom den stora luntan med papper men den ligger iallafall i en något-sånär-organiserad hög. Visst att jag knappt vet vad för otyg jag hivat ner i översta lådan på byrån eftersom det är kortast fallhöjd från den belamrade ytan och ned där. Och visst att det står en cykel i mitt vardagsrum, en trasig TV i hörnet övertäckt med en filt och att det i sängen ligger ett berg med kläder.
Men det är iallafall rent på golvet och inga ytor är belamrade med annat än sådant som ska vara där. Och det är ju så himla skönt när man är färdig. Och såklart kommer det om ett par dagar se ut som kaos igen, men det är bara droppar i bägaren. Tids nog rinner den över igen.
Slå dig ned..
.. I min nya fåtölj! Här om veckan när jag och pojkvännen var ute i landet och tappade bort oss, hittade rätt, var på landet och fotade en hel massa i dagarna tu - så var vi också på loppis. På loppisen skulle det väl egentligen hittas en mugg bekväm att hålla i men istället hittades en Triett utan lock (som jag dock inte köpte) och en röd fåtölj.
Den är sliten och behöver limmas i träet på sina ställen, men den är också väldigt skön och nätt. Den påminner om en Lamino men har tvådelad sits och har mer grovmejslade drag . När jag såg den på loppisen ville jag klä om den men när den kom hem till mig såg jag att de passade perfekt till de röda biostolar jag redan har, träet var dessutom av liknande slag och nyans.
Dock tyckte katterna att det var ypperligt matrial att vässa klorna på och de hade beslagtagit stolen snabbare än jag hann sucka fram ett "nej".
Mina älskade djur har under en semester hos mamman och pappan kloat på ett par finfina fåtöljer jag köpt för en spottstyver men klätt om professionellt. Katterna sågs inte med blida ögon kan jag säga - och fåtöljerna står kvar hemma hos mamma och pappa....
Den nya fåtöljen ska få ytterligare förstärkning av sitsen och helt klart nytt tyg. Att gå på tygjakt är ju ett mycket delikat göromål att ta itu med. Frågan är hur jag ska kunna välja. En sak är iallafall säker, det ska inte bara vara tålig och vackert för ögat - utan också helt ointressant för kattklor.
Tweed ride/ Bike in tweed - Stockholm
Hej mina vänner. Ännu ett kort inlägg i all morgonhast. I helgen deltog jag som deltagare och funktionär på Sveriges första TWEED RIDE! Ojojoj, jag säger då det. Vilken upplevelse. Vi väntade oss ett sjuttiotal deltagare - och så landade det på över 120 ekipage. Vilken grej!
Jag är verkligen superglad att vi, alla deltagare, funktionärer och publik, gjorde det till en så fantastisk dag som det blev. Väldigt glad, smickrad och lite rödlätt förlägen blev jag också av alla fina kommentarer om min hatt och inte minst min cykel!
Jag är verkligen superglad att vi, alla deltagare, funktionärer och publik, gjorde det till en så fantastisk dag som det blev. Väldigt glad, smickrad och lite rödlätt förlägen blev jag också av alla fina kommentarer om min hatt och inte minst min cykel!
Jag hojade runt Stockholm på en av min fars cyklar, en Drott damcykel från 1922.
Svartlackering med dekorlinjer var vanligt på 1920-talet. Styret är högt placerat och sadeln låg, så att damen sitter rak i ryggen. Att luta sig fram ansågs opassande.
Bakom styret skymtar den minsta unikabox jag sett, mycket behändig och söt.
På styret en oljelampa, till synes aldrig använd.
Alla blanka delar är förnicklade, först på 1930-talet blev förkromning mer vanligt.
Baknavet med broms är Husqvarna Rapid.
Cykeln i sin helhet tillverkades av Velocipedaktiebolaget Lindblad, vars cykelfabrik då
låg på Pipersgatan i Stockholm, nära Norrmälarstrand.
Kjolskyddet, som levererades med cykeln, benäms
"skyddsnät av silke med dubbel knytning i eleganta färger"
Cykeln kostade cirka 165 kronor 1922 och som tillbehör kunde man köpa packningshållare bak för 6 kronor och fram för 7 kronor. Kattögat, reflexen, var också ett tillbehör för 1 krona 25 öre.
(Källa: Gert Ekström)
Bilder från helgens cykling finns på Cykelhistoriska föreningens hemsida och fler kommer dyka upp inom kort! Har DU tagit några, hör gärna av dig! Hoppas ni får en fin tisdag!
Höst 2011
Ock så kom hösten och tiden gick. Och så kom färgerna och kameran åkte fram. Men skriva - det hann jag inte alls. Jag ber om ursäkt för det stiltje som råder. Jag ska bara fixa min internetuppkopplingshatande dator, så ska vi se att orden inte bara kommer tillbaka utan också hamnar här. Nedan kommer lite bilder iallafall. Höst 2011.
Fredag
Underbar för alla som lever i en värld där blackberry och apple är företag, skrivbordet finns på datorskärmen och ord som dongel och re-boota inte ens lyfter ögonbryn.
(Tack till min kusin för tipset!)
Och så kom det sig..
.. Att jag i ett lugnt ögonblick på jobbet satt och ritade på ett äpple. "You´re the apple of my eye" tänkte jag och ritade det sjukaste, bästa, mest surrealistiska öga jag vet om.
Om att avsluta kvällarna..
..Med en kopp av te-favoriten Kvällsro och ett par kvällspigga katter som vid tiosnåret springer av sig för att sedan slå sig till ro samtidigt som en skön skiva snurrar på skivspelaren, denna afton King cole trio.
Det finns sällan så många bättre sätt att avsluta dessa vardagskvällar.
Tillträde förbjudet
Jag blir så fantastiskt nyfiken när jag ser gamla rivningskåkar, övergivna lador och uthus. Dessvärre, om man vill uttrycka sig så, är det ju (om än sällan) oftast dem man ser. Jag har aldrig fått undersöka en nedstängd fabrik, ett gammalt sjukhus eller något stort, mörkt, lite fuktkallt och kusligt övergivet. Jag har på min höjd vågat mig in i en murken brädhög till skjul för att ganska snart pipa ut igen, rädd för att bli upptäckt.
Men visst blir man grueligt nyfiken när man läser om fabriker som stängt ned och som lämnat sina skyltar med "tillträde förbjudet" att rosta, vittra och som inte bara förbiser djur som smiter in utan också människor - som av egen nyfikenhet vågar sig in, helt orädda för vad skyltarna en gång betytt.
Industriruiner och andra ställen du egentligen inte får besöka
(tilltradeforbjudet.se)
Mer info om podhusen här
Bubbelgumsrosa
Åttiotalet ringde och ville ha sin telefon tillbaka. Men icke, den finns att köpa i secondhand-butiken i Älvsjö.
Monday morning
Den här morgonen kom att handla ganska mycket om lite för beskt morgon-te, att jag lyssnar på nya plattan med Mills Brothers jag köpte på Hötorget förra helgen och som snurrar så fint på skivspelaren. Det kom dessutom att handla om att jag återigen blev väckt av de två luddhögarna man kallar katter. De har varit hos mamma och pappa över helgen och det har varit ganska så tomt här.
Men nu är de här och fyller upp rummen igen. Katla försöker övertala en fågel att komma in genom köksfönstrets ruta och Elsa hittade den minsta snörstumpen jag sett och jamade uppfordrande att jag skulle dra den så hon fick jaga. Själv ler jag åt det hela och dricker beskt morgon-te. Ordningen återställd så att säga.
Hipstermössa
Jag minns när en lärare på gymnasiet berättade att han, sedan han blivit pappa, såg barnvagnar precis ÖVERALLT. Var han än vände sig var det barnvagnspappor och barnvagnsmammor och barnvagnsbarn. De hade ju inte varit där någonsin innan, eller?
Lite samma sak upplever jag när någon upplyste mig om att det verkar vara trendigt att se ut som en bandit/sjöman/ sotare/någon från filmen Life Aquatic. Plötsligt ser jag väldigt, väldigt många med en uppkavlad mössa bara någorlunda nedtryckt på knoppen. Whats up with that? Är det inte kallt om öronen?
Yep, I´m one of them Hipstercats
Ps: Jag SKULLE lägga upp bilder från min resa men något strejkar i vanlig ordning, så det får vänta. Nu ska jag dessutom jobba så det får vänta ännu lite till. Hoppas er Söndag blir fin och glöm inte mössa, det viner utanför fönstret idag, iallafall hos mig.
Varför ska duschcreme för män heta volcano?
Varför ska duschcreme för män heta volcano, explosion och "superduperheavyduty"? Varför är män förpassade till dessa snara dofter, likväl som kvinnor bara förväntas vilja dofta lilja och "springfresh alpwater"? Om båda könen marknadsförs dofter från naturen, vad är det då som säger att män promt vill lukta vulkan och kvinnor alpvatten?
Varför i hela fridens namn är dofterna uppdelade mellan könen? Är det för att tillverkarna VILL att vi ska ifrågasätta vår könstillhörighet när man som man köper en flaska det står "woman" på och vice versa? Bara en liten funderingar som nyss slog mig..
För övrigt har jag varit bortrest i nästan tre dagar, bilder kommer ikväll. Makrobilder från en mikrosemester, eller stora bilder från en liten resa om man så vill. Väl mött.
Och så kom det sig att jag fick vänta
Och så kom det sig att jag fick vänta på tåget i fyrtio minuter i morse. Tre tåg åkte bara förbi och det jag till sist hamnade på skulle egentligen ha avgått redan när jag lämnade min lägenhet, femtio minuter tidigare. Många med mig kom nog ganska mycket försent, vad de nu skulle till. Själv surade jag på stationen men blev muntrare av en god kopp kaffe från det svåruttalade matstället "Gooh" och att den buss jag skulle vänta på till och med kom ett par minuter tidigt. Vardagsfaschination.
Hej hösten, var är du?
Hej hösten (och din kyla), var är du någonstans? Jag tar på mig halsduk varje dag och ångrar mig lika ofta.
Jag har plockat upp vantar och mössor ur källarens förråd men de ligger fortsatt orörda och nedknölade i en påse.
Jag har tagit fram ett par fodrade stövlar jag tror att du skulle gilla, de är ganska vattentäta så om du blir en blöt höst gör det inget.
Jag har börjat fylla på stearinljusförrådet och tagit fram mina ljushållare.
Jag har plockat ned de ljusgröna gardinerna i köket, till fördel för ett par höstigare.
Jag fotade dig här om dagen, du börjar verkligen synas nu.
Jag har till och med köpt en vintrig kappa att ha efter att du försvunnit.
Men för att kunna göra allt detta måste du komma hit.
Kom nu hösten, vi väntar på dig!
Festrester
För ett tag sedan hade jag middag med ett par kära vänner jag inte träffat på länge. Det var lite mörkt för att fota när kvällen begav sig så så många middagsbilder blev det inte, men morgonen efter tog jag och fotade lite fina festrester. Vilken trevlig kväll vi fick.
Söt vän och trasselkatten
Glad-bebis
Middagsdags
Värdinnan blev bortskämd med Stig Lindberg-muggar..
..En jättevacker, yttepytte orkidée..
..Fantastiskt gott te från Västertorp (provade i nya muggarna)..
..Och ett helt BERG av disk!
Tack för en jättefin kväll!
Jamen se där..
..Vad som trillade ned i brevinkastet igår.
Mitt examensbevis!
