Jedi... kittens?!
Säljknepigt
"Kan bananer i bastun, en blå kampfisk och en svartvit flicka i 20-talsklänning sälja bostäder? Mäklarfirmornas försök att få bostadsannonserna att sticka ut verkar i alla fall ge uppmärksamhet till objekt som hade kunnat försvinna i bruset.
Enligt bostadssajten Hemnets statistik fanns det i Sverige 11.955 bostadsrätter och 20.145 villor till salu vecka 37, så det är lätt att missa en av annonserna i mängden. I helgen är det visning av tre bostäder som alla marknadsförs på olika spektakulära sätt.
En av dem är en 1920-tals villa i Jönköping som i annonsen beskrivs som fantastisk med "stora pampiga salar" och en "stor trädgård på 3000 kvm med porlande bäck". Ett objektet som alltså redan står ut på många sätt, men ännu mer uppseendeväckande är bilderna. Svartvita bilder som visar ett sällskap i 20-tals kläder som dricker kaffe i salen, en uppstoppad uggla på väggen, och en flicka som sitter i en trappa och plockar med sin blombukett." (Källa: Dagens Nyheter)
(Bildkälla: Hemnet)
Jag vet inte jag. Nu har denna bostadsannons försås fått mycket uppmärksamhet och surret omkring själva annonsen har såklart lockat fler nyfikna till visningen, men är det bilderna som säljer eller det egentliga huset som lockar? Jag blir väldigt nyfiken på huset och dess historia när jag ser bilderna på flagnande fönsterkarmar i matta foton - men jag vet inte om jag lockas så offantligt mycket mer av de eftersträvat tidstypiska statister som figurerar i bilderna.
Hur som haver var väl detta en smart idé, det skapade som sagt ett surr och en nyfikenhet. Hade det varit en vanlig bostadsannons hade de den kanske gått en förbi, helt enkelt för att det inte ligger i ett område många letar bostad i, men vad vet jag om det egentligen? Helt klart är att denna nya sortens bostadsannonser ska väcka andra sorters känslor än den traditionella, kanske mer funktionella, annonsen. Och alla viktiga fakta åsido, det var det där med fängslande första intycket. Säljknepigt.
Listad
BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, om jag stämt möte eller måste till jobbet. Är det inte alltför högtidligt kan jag komma någon minut försent och försöker att inte skämmas och stress-smsa att jag kommer fem minuter försent. Skulle jag bli mer än en kvart så ringer jag absolut.
HAR DU BRA KONDITION:
Hahahaha. Eh, nej. Eller, jag vet inte. Det var längesedan jag höjde pulsen över promenadtakt.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Igår då jag var på middag. Hoppas jag ser glad ut, för det var jag.
Ja, om jag stämt möte eller måste till jobbet. Är det inte alltför högtidligt kan jag komma någon minut försent och försöker att inte skämmas och stress-smsa att jag kommer fem minuter försent. Skulle jag bli mer än en kvart så ringer jag absolut.
HAR DU BRA KONDITION:
Hahahaha. Eh, nej. Eller, jag vet inte. Det var längesedan jag höjde pulsen över promenadtakt.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Igår då jag var på middag. Hoppas jag ser glad ut, för det var jag.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Lite otålig, har drönat bort hela förmiddagen men ska möta pappan på stan snart.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Nästan alltid är något svart. Annars är varmgult, marinblått, brunt och kanske turkost de färgerna jag använder mest.
KAN DU LAGA MAT:
Mja. Kan och kan, jag tar mig inte tid att öva på det. Smörgåsen är min bäste vän.
VAD PLUGGAR DU:
Inget. Blev nyligen färdig Fritidspedagog efter tre och ett halvt års studier, huruvida vi ska få kallas lärare och kunna ansöka om lärarlicens är nu dock i ropet och irriterar.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
Slutade bry mig och blev bra på kort.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
När jag kände att fasen, jag fixar inte detta. Så grinade jag, snörvlade, snöt mig, provade och så fixade jag det.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Mja, eller nej. Jag gråter sällan så det var väl bra att vädra den ventilen.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Oh ja, Intensivt med kul på jobbet. Pirrigt men trevligt på middagen. Sömnigt på nattkvisten.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Stort glas vatten, mellankopp med kaffe och ibland även en liten kopp med te.
ÄR DU NYTTIG:
För det mesta men sockerråttan i mig väcktes under första halvan av 2011, nu försöker jag mota Olle i grind.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja.
ÄR DU BLYG:
Ja, egentligen.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
06:18
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Tetris.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Sonic 2 till vårat gamla Sega Mega Drive 16-bit, har två stycken. Ett vanligt och ett moddat. (använder dock ingen av dem då de inte fungerar med min tv, trots moddning)
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Kan inte påstå att jag reflekterat över detta. Ett glas vin blir jag snällare av, två glas blir jag fnissigare av.
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Har dessvärre inget minne av det, det kanske är en indikation på att jag gjort det?
JAG SOVER:
Gärna ganska tidigt och ganska länge. Är morgonpigg men att väckas av alltför tidiga tissel, tassel och miao-miao är kanske inte alltid så önskat.
VAD SA DU SENAST?
"vi ses på Centralen då, hej hej" till pappan i andra telefonänden.
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Ingen.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
En timmes sömn och en stor kopp kaffe.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, fast det har gått hål på tån.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Katlaaa, vad vill duuu egenetligen...zz.. zz" när spräckelkatten som vanligt roade sig med att skrapa på någon dörr bara för det stora nöjets skull.
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja. En karl och två katter.
HAR DU KÖRKORT:
...Undrar min mamma varje gång vi ses. Tyvär, nej. Men dock har jag nya, opunkterbara däck på cykeln. Här ska cyklas oavsett väderlek och underlag!
ÄR DU ENSAM NU:
Ja.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Att åka med den jazziga ångbåten Blidösund på Torsdag.
Hej Måndag
Gå upp klockan halv sju som om det vore en vanlig jobbdag, klä på sig och göra sig i ordning, koka en kopp kaffe och bre en smörgås - för att sedan sjunka ner i sängen igen och ledighetsdrönande sitta där fram till nu? CHECK!
Emellan alla intensiva men roliga jobbdagar som tar min tid i anspråk, höstgnistor i form av hjärtan och rödgula löv och busiga katter - och i väntan på att jag ska bestämma mig för hur vi ska ha det här på bloggen framöver (om jag ska fixa och trixa lite med design och upplägg, byta inriktning, byta bloggplattform osv osv) så håller vi oss med ÄNNU MER SVÄNGIG SCHLAGER!
Dagens visa sjöngs av Mona Wessman, som slog igenom tillsammans med Nina Lizell och Claes-Göran Hederström i TV-programmet Minishow som sändes på pingstafton 1967. Hennes definitiva genombrott som grammofonartist kom med Gå och göm dej Åke Tråk som hon tävlade med i Melodifestivalen 1968, låten kom på delad tredjeplats.
Emellan alla intensiva men roliga jobbdagar som tar min tid i anspråk, höstgnistor i form av hjärtan och rödgula löv och busiga katter - och i väntan på att jag ska bestämma mig för hur vi ska ha det här på bloggen framöver (om jag ska fixa och trixa lite med design och upplägg, byta inriktning, byta bloggplattform osv osv) så håller vi oss med ÄNNU MER SVÄNGIG SCHLAGER!
Dagens visa sjöngs av Mona Wessman, som slog igenom tillsammans med Nina Lizell och Claes-Göran Hederström i TV-programmet Minishow som sändes på pingstafton 1967. Hennes definitiva genombrott som grammofonartist kom med Gå och göm dej Åke Tråk som hon tävlade med i Melodifestivalen 1968, låten kom på delad tredjeplats.
Ni som jämt vet bästa
Och lyckats få det mesta trist och grått
Det stundar nya tider
Det börjar sent om sider hända nåt
Ni trampar runt i degen
Och ställer er i vägen för allt nytt
Arma er, som har gått och glömt
Allt det ni en gång drömt
Gå och göm dig Åke tråk
Ta ditt sura gäng och åk
Håll er undan
Ända tills ni lärt er le
Så får ni se
Hur skönt allt é
Och lyckats få det mesta trist och grått
Det stundar nya tider
Det börjar sent om sider hända nåt
Ni trampar runt i degen
Och ställer er i vägen för allt nytt
Arma er, som har gått och glömt
Allt det ni en gång drömt
Gå och göm dig Åke tråk
Ta ditt sura gäng och åk
Håll er undan
Ända tills ni lärt er le
Så får ni se
Hur skönt allt é
Trevlig Måndag på er mina kära vänner!
April, April
Här om dagen kom jag på att jag hade ett antal schlagerskivor på datorn och att på en av dem skivorna fanns en favoritlåt - April April. Att mitt försök att föra över den till telefonen resulterade i att HELA skivan överfördes och alltså helt oförhappandes fyllde min telefon till bredden med allsköns schlager, det är en annan historia.
"April, april", skriven av Bobbie Ericson och Yngve Orrmell under pseudonymen Bo Eneby, är en sång som Siw Malmkvist och Gunnar Wiklund vann den svenska Melodifestivalen 1961 med. Siw Malmkvist blev 1961,för andra gången, nekad att åka till Eurovision Song Contest som tog plats i Cannes i Frankrike. Orsaken till detta var att hon under den svenska uttagningen glömde bort texten och började tralla, skratta och vissla, samtidigt som hon bad publiken att låta bli att skratta. Pressen kritiserade henne för att ha "spelat apa".
Istället fick "April, april" sjungas av Lill-Babs, som också behövde lära sig vissla inför uppträdandet. Det gick inte särskilt bra för låten, som endast fick två poäng, och hamnde näst sist. Lill-Babs var i efterhand förkrossad och sade att "Det är bara knockar för Sverige, först Ingo, och sedan jag". Från början var det tänkt att Thore Ehrling skulle dirigera det svenska bidraget, men han kunde inte ställa upp på grund av språkproblem. Istället fick William Lind rycka in, och fick i efterhand kritik för att inte ha styrt orkestern "tillräckligt hårt". (Källa: SVT)
Man blir glad av den här låten, oavsett hur det gick för den i tävlingen och den är lika bra nu som förr.
Jerry Williams & The Violents
Ur filmen Åsa-Nisse och tjocka släkten från 1963
Om att skapa och att uppdatera
Jag gillar att man, när man ska skriva ett inlägg på bloggen, klickar på en knapp som heter skapa. Det väcker andra tankar i mig än om det skulle stå skriv eller uppdatera. Jag använder inte bloggen främst som ett redskap för att uppdatera folk i min omgivning om det ena och det andra, även om den förstås har den funktionen också, utan snarare för att få utlopp för den lilla blåsbälg jag har i magen.
Man drar in och drar in upplevelser och skeenden i sin vardag, tills det inte får plats mer för tillfället och då trycker man ut det i en liten puff. Kanske berättar man för en vän, twittrar, skriver på facebook eller klickar på skapa på sin blogg.
Ser man i en synonymordbok står följande:
Man drar in och drar in upplevelser och skeenden i sin vardag, tills det inte får plats mer för tillfället och då trycker man ut det i en liten puff. Kanske berättar man för en vän, twittrar, skriver på facebook eller klickar på skapa på sin blogg.
Ser man i en synonymordbok står följande:
| Skapa | bringa till existens, få något att existera, frambringa, ge liv, alstra, generera; framkalla, göra, producera, forma, uppfinna, bilda, kreera, åstadkomma, utforma, dana, gestalta |
| (motsatsord: förstöra) |
Uppdatera aktualisera, komplettera med nya uppgifter, ajourföra, korrigera
Okej, på ett visst sätt handlar det väl ändå om att uppdatera, "nyss gjorde jag det och nu gör jag det, förut tyckte jag det och nu tycker jag det".
Men ordet i sig kan i mina öron växa till något ganska stressande. Jag träffade ett par vänner för ett tag sedan och då var den egentliga meningen med det hela att vi skulle uppdatera oss om varandra, får reda på vad sjutton som händer i våra respektive liv eftersom vi träffas ganska sällan. Den sortens uppdatering är helt i sin ordning, där handlar det ju verkligen om att ajourföra sig som det så fint heter i synonymordboken, fråga - So, whats new?
Tanken på att uppdatera "sig själv" däremot, det finner jag stressande. Jag har tröttnat på de sociala nätverken där man på deras inrådan ska uppdatera sin status i parti och minut. Där sätts själva ordet uppdatera i en stressande kontext, som att det är något man borde och förväntas göra. Jag tror att jag läser in ganska mycket "jag har ändrat mig" i ordet uppdatera och "jag har gjort det här" i ordet skapa. Som att uppdatera skulle handla om en fortsättning medan skapa handlar om något nytt?
Jag skriver för er att läsa men jag skriver något nytt. Sätter ord på mina tankar, inte sådana jag nödvändigtvis har ändrat utan tankar jag nyss kom att tänka på. Sådana man samlat i en blåsbälg och sedan pustar ut. Jag gillar ordet skapa och de tankar ordet väcker.
Jag skriver för er att läsa men jag skriver något nytt. Sätter ord på mina tankar, inte sådana jag nödvändigtvis har ändrat utan tankar jag nyss kom att tänka på. Sådana man samlat i en blåsbälg och sedan pustar ut. Jag gillar ordet skapa och de tankar ordet väcker.
Jag har ändrat mig
Igår skulle jag åka till min gamla högskola och sälja ännu en bok från min kilometerhöga bokhög med studielitteratur. Eller nej, nu ljög jag, jag köpte ganska få böcker under min utbildning, sisådär tjugo stycken.
Jag funderade på hur jag egentligen skulle reagera på att åka till plugget igen. Skulle jag sakna det? Titta in i salarna där det lyssnades på föreläsare och känna att jag också ville sitta där?
Mja, det började redan i rulltrappan upp från tåget mot skolan. det var horder med folk. I say, studenter som tar tåget som landar kvart i tio vid stationen och som hastar från tåget till förelänsingar och seminarier som börjar kvarten senare - det är kaos. Det lustiga är att jag känner igen det så väl, alltid denna strida morgonström vid exakt den tiden.
Man föses fram av de bakom sig och saktas ned av de framför sig. Det tar tid. Väl uppslussade för alla trappor, gångvägar och rulltrappor splittras horderna av folk och 30% sällar sig till kaffeköparkön, 30% går till huvudhuset och den lilla, lilla "Stora entrén" och 30% försvinner åt andra håll. Kvar står 10% som är förvirrade och stoppar upp folk bara av att stå.
Jag tillhörde de 30% som försvann åt annat håll. Jag gick likt en rulltrappsninja upp på vänster sida av rulltrappan och parerade smidigt bredbent stående folk och stora väskor, när toppen av trappan närmade sig smet jag snabbt åt vänster för jag vet hur irriterande det är att bli uppbromsad vid slutet av en rulltrappa, när man ska gå av och fram.
Jag ninjade mig förbi den största horden med folk som genade åt höger för att komma till kaffeköparkön och spurtade graciöst med ett lätt bang och ett tryck på den stängda stationsdörren ut på gården. Där gick jag i snygga sick-sackssteg mellan de 10 velande procenten och kom bara en gnutta försent till mitt mål - Biblioteket. Ett snabbt möte med den vänliga tjej som skulle köpa boken och så gick jag snabbt ut igen.
Allt detta innan jag ens hann tänka tanken på om jag saknande stället eller inte. Väl ute på gården igen stannade jag upp. Folkmassan hade mattats av och det var ganska tomt. Jag funderade på om jag ändå skulle köpa mig en billig studentkaffe när jag ändå var här.
Jag gick mot ett av skolans Caféer, på vägen sneglade jag genom en glasvägg en trappa ner och där igenom rutan på en dörr kunde man se att folk började sätta sig till rätta, att lektionerna snart skulle börja. Jag log, av okänd anledning, lite för mig själv och gick vidare. Kaffeköparkön hade också mattats av så det gick ganska fort att betala, poletten till kaffeautomaten bråkade förstås, som sig brukar.
Ute på gården för en tredje gång och jag kunde konstatera - Jag har ändrat mig. Jag vill inte plugga just nu, jag vill jobba. Jag vill inte köpa billigt studentkaffe när man kan köpa nästan lika billigt kaffe på jobbet eller rentav på stan. Jag vill inte behöva trängas som om jag åkte i rusningstrafik när jag nu vanligtvis slipper och jag vill inte leva på lånta pengar när jag kan jobba ihop mina egna. Jag vill inte behöva köpa böcker för att alla ex är utlånade på biblioteket och jag vill inte vara en av de där i klassrummens bänkar.
Inte just nu, just nu vill jag något annat.
Jag funderade på hur jag egentligen skulle reagera på att åka till plugget igen. Skulle jag sakna det? Titta in i salarna där det lyssnades på föreläsare och känna att jag också ville sitta där?
Mja, det började redan i rulltrappan upp från tåget mot skolan. det var horder med folk. I say, studenter som tar tåget som landar kvart i tio vid stationen och som hastar från tåget till förelänsingar och seminarier som börjar kvarten senare - det är kaos. Det lustiga är att jag känner igen det så väl, alltid denna strida morgonström vid exakt den tiden.
Man föses fram av de bakom sig och saktas ned av de framför sig. Det tar tid. Väl uppslussade för alla trappor, gångvägar och rulltrappor splittras horderna av folk och 30% sällar sig till kaffeköparkön, 30% går till huvudhuset och den lilla, lilla "Stora entrén" och 30% försvinner åt andra håll. Kvar står 10% som är förvirrade och stoppar upp folk bara av att stå.
Jag tillhörde de 30% som försvann åt annat håll. Jag gick likt en rulltrappsninja upp på vänster sida av rulltrappan och parerade smidigt bredbent stående folk och stora väskor, när toppen av trappan närmade sig smet jag snabbt åt vänster för jag vet hur irriterande det är att bli uppbromsad vid slutet av en rulltrappa, när man ska gå av och fram.
Jag ninjade mig förbi den största horden med folk som genade åt höger för att komma till kaffeköparkön och spurtade graciöst med ett lätt bang och ett tryck på den stängda stationsdörren ut på gården. Där gick jag i snygga sick-sackssteg mellan de 10 velande procenten och kom bara en gnutta försent till mitt mål - Biblioteket. Ett snabbt möte med den vänliga tjej som skulle köpa boken och så gick jag snabbt ut igen.
Allt detta innan jag ens hann tänka tanken på om jag saknande stället eller inte. Väl ute på gården igen stannade jag upp. Folkmassan hade mattats av och det var ganska tomt. Jag funderade på om jag ändå skulle köpa mig en billig studentkaffe när jag ändå var här.
Jag gick mot ett av skolans Caféer, på vägen sneglade jag genom en glasvägg en trappa ner och där igenom rutan på en dörr kunde man se att folk började sätta sig till rätta, att lektionerna snart skulle börja. Jag log, av okänd anledning, lite för mig själv och gick vidare. Kaffeköparkön hade också mattats av så det gick ganska fort att betala, poletten till kaffeautomaten bråkade förstås, som sig brukar.
Ute på gården för en tredje gång och jag kunde konstatera - Jag har ändrat mig. Jag vill inte plugga just nu, jag vill jobba. Jag vill inte köpa billigt studentkaffe när man kan köpa nästan lika billigt kaffe på jobbet eller rentav på stan. Jag vill inte behöva trängas som om jag åkte i rusningstrafik när jag nu vanligtvis slipper och jag vill inte leva på lånta pengar när jag kan jobba ihop mina egna. Jag vill inte behöva köpa böcker för att alla ex är utlånade på biblioteket och jag vill inte vara en av de där i klassrummens bänkar.
Inte just nu, just nu vill jag något annat.
"You can tell they´re Mattel, they´re swell!
1959
1967
1973
1985
Var på en leksaksaffär här om dagen ren nyfikenhet över vad barnen erbjuds i lekväg nu för tiden. För den prognosen är ju folkmun ganska dyster med tal om könsuppdelning, opedagogik och billig plast av utländska händer ihopsatta till diverse lektyg. Och ja, alla dessa farhågor införlivades.
Detta ska vi inte gå in på för jag är inte på humör, däremot ville jag visa den lilla nostalgikick jag fick när jag gick i den rosa avdelningen på affären (hiskeligt lik en avdelning inriktad mot barn med snippa, det var iallafall flickor på nästan alla förpackningar.) Där på en hylla tronade den gamla goda Barbiedockan och ett jubileum måste ha firats, för den största nyheten var en docka - från 1985.
De var ju ändå lite häftigt, tyckte jag som är just av den årgången. Inte för att jag trånat efter just en sådan docka (när man är noll år är det tämligen svårt att tråna efter långbenade plastdockor) men jag minns väl de dockor jag faktiskt lekte med, byggde gigantiska hus med VHS-band som väggar och inte sällan hade de ett stall också, hästtok som jag var.
De dockorna kunde, trots sina handikapp med vanskapta fötter och händer, försvinna på en massa äventyr. Hoppa fallskärm nerför trappen, bryta huvudet (och limmas tillbaka, de blev förvisso stelopererade men dock), borsta hästar och köra rallybil på grusgången, simma i vattenpölar och kläs i gräddbakelseliknande kreationer till kläder. Det kunde klippas lugg som aldrig växte ut och de fick slingor i håret med de välanvända tuschpennorna samtidigt som de sekunden efter klättrade i berg uppför trappan och åkte bil ned.
De kunde väldigt mycket de där dockorna, fast de var köpa på den rosa avdelningen. "They´re swell."
Man undrar ju
Det är dagar som dessa man undrar om man är krasslig igen eller om man fortfarande är det sedan förra gången man reflekterade över det. Hösten är en av mina favoritårstider om det inte vore för de där krassliga detaljerna som likt enträgna telefonförsäljare ringer upp stup i kvarten och aldrig ger sig, fast man säger till dem.
"Lägg av. Jag vill bara slippa ifrån er, hör ni det!" ...Säger man inte. "Jag är inte intresserad av era produkter och tjänster så ring mig (för i vänlighetens helvete) aldrig mer igen." Kanske man säger - och tänker.
"Lägg av. Jag vill bara slippa ifrån er, hör ni det!" ...Säger man inte. "Jag är inte intresserad av era produkter och tjänster så ring mig (för i vänlighetens helvete) aldrig mer igen." Kanske man säger - och tänker.
Nu talar jag visst mer om telefonförsäljare än om krassligheter, men faktum är att de är ganska lika.
- De dyker upp efter ledigheten, när man har andra saker för sig.
- De kommer alltid olägligt.
- Man kan varken, hota, mota, skrämma eller resonera sig ifrån dem. De lyssnar liksom inte.
Nej så dant det är, funderade jag där jag satt för ett par timmar sedan. Uppflugen på ett bord i tvättstugan, med en ostsmörgås i handen och en matt blick mot maskinerna som surrade och blötte ner mina kläder, helt i sin ordning förstås.
Och bortom enträgna förkylningar och telefonförsäljare har vi det där braiga, som jag hellre lägger tid på än att ömka och ojja mig över än ovan nämnda krassliga detaljer i min vardag.
De där nya arbetsuppgiftrna till exempel som jag både brinner och oroar mig lite för. "Klart jag klarar det! Men tänk om jag inte gör det?" funderar jag. Men de tankarna slår jag bort, klart jag fixar detta! Det där nya pirret i magen när jag tänker på att jag har stuckit en handskriven lapp i någons ficka och fått ett jakande svar. Att jag faktiskt lyckats grötlunch-spara mig till den där summan som CSN ville ha, förvisso "bara" en femsiffrigt summa i den mellanhöga skalan men ändå. Att Katla snart funnits i mitt liv ett år och Elsa i snart två. Att jag bott i min lya nästan lika länge och att de faktiskt kontaktar mig för min syn på saker i föreningen.
Nysningarna lurar i min näsa, telefonförsäljarna kommer med största sannolikhet börja ringa i eftermiddag. Man undrar ju hur detta ska sluta. Fast just nu är allt bara bra, katterna tar en förmiddagstupplur och tvättmaskinerna blöter ner min kläder, helt i sin ordning förstås.
De där nya arbetsuppgiftrna till exempel som jag både brinner och oroar mig lite för. "Klart jag klarar det! Men tänk om jag inte gör det?" funderar jag. Men de tankarna slår jag bort, klart jag fixar detta! Det där nya pirret i magen när jag tänker på att jag har stuckit en handskriven lapp i någons ficka och fått ett jakande svar. Att jag faktiskt lyckats grötlunch-spara mig till den där summan som CSN ville ha, förvisso "bara" en femsiffrigt summa i den mellanhöga skalan men ändå. Att Katla snart funnits i mitt liv ett år och Elsa i snart två. Att jag bott i min lya nästan lika länge och att de faktiskt kontaktar mig för min syn på saker i föreningen.
Nysningarna lurar i min näsa, telefonförsäljarna kommer med största sannolikhet börja ringa i eftermiddag. Man undrar ju hur detta ska sluta. Fast just nu är allt bara bra, katterna tar en förmiddagstupplur och tvättmaskinerna blöter ner min kläder, helt i sin ordning förstås.
Dont bother, skinny.
I afton Snoddas
Gösta ´Snoddas´Nordgren - Flottakärlek (1952)
I afton vankas det bakning, för imorgon är det möte med bostadsrättsföreningen och jag tänkte att vad sjutton, något att bjuda på vore ju trevligt. Tyvärr såg jag efter en snabb inventering av skafferiet att jag inte hade ingredienser nog till särskilt många bjudsaker. Jo, kanske.. ett halvt recept? Jag tog ett recept på äggfria Snoddas (moccaructor,kärleksmums, kärt barn osv). På min lilla degblandare satte jag för en gångs skull fast vispen och så höftade vi oss igenom receptet. Ägg hade jag ju inte, därav halvveganska snoddas och socker hade jag inte tillräckligt så det fick bli en sked honung extra. Nu står kakan i ugnen, utsmetad i ett tunt-tunt lager då smeten egentligen inte räckte till hela den inoljade plåten.
Nåväl, det blir nog bra med den saken.
I övrigt har det varit en ledig dag och jag har, förstås, nyst mig igenom dagen och känt mig allmänt ruggig. Hur kommer det sig att detta alltid inträffar när man är den minsta gnutta ledig?
Nåväl, det blir nog bra med den saken - också.
Förhoppningsvis har jag snart en plåt snoddas att provsmaka kanterna på. Det borde hjälpa mot snuva och nysningar, helt säkert!
En spegelbild i köksfönstret av min nya lampa.
Varmt ljus till ruggiga kvällar.
Nåväl, det blir nog bra med den saken.
I övrigt har det varit en ledig dag och jag har, förstås, nyst mig igenom dagen och känt mig allmänt ruggig. Hur kommer det sig att detta alltid inträffar när man är den minsta gnutta ledig?
Nåväl, det blir nog bra med den saken - också.
Förhoppningsvis har jag snart en plåt snoddas att provsmaka kanterna på. Det borde hjälpa mot snuva och nysningar, helt säkert!
En spegelbild i köksfönstret av min nya lampa.
Varmt ljus till ruggiga kvällar.
Katla undersöker #2
Är det inte dags att komma ut ur garderoben snart?
Idag för tio år sedan var jag arg
Jag minns att jag var arg när jag skrev i dagboken den dagen. Jag var arg på den där killen i klassen som kallade mig "mobbad" och jag var arg att jag behövde gå till skolan och träffa honom - igen. Jag var arg på att han var dum i huvudet, att spanskaprovet gick fel och att jag inte hade senaste mobilen som "alla andra" hade.
Jag var arg för att mitt upp i alla dessa huvudbryderier så tjatade de på radion om den där olyckan som hänt. De där tornen som det var något med och det där stora som hänt. "Jävla kille i klassen, jävla spanskaprov och jävla torn".
Jag fattade inte.
När kvällen kom den dagen så förstod jag bara nästan ändå. På TV visade de bilderna om och om igen och det började gripa tag i en att det här var något stort. Det var något så surrealistiskt att se bilderna av ett plan som störtar in i ett hus.
Ett plan - störtar - i ett hus.
När jag gick och lade mig var jag förvirrad. Fortfarande arg för det som hände nära och förvirrad och arg för att jag inte förstod vad som hände där borta.
Idag, tio år senare, är de fortfarande obegripliga, de där bilderna.
Jag fattade inte.
När kvällen kom den dagen så förstod jag bara nästan ändå. På TV visade de bilderna om och om igen och det började gripa tag i en att det här var något stort. Det var något så surrealistiskt att se bilderna av ett plan som störtar in i ett hus.
Ett plan - störtar - i ett hus.
När jag gick och lade mig var jag förvirrad. Fortfarande arg för det som hände nära och förvirrad och arg för att jag inte förstod vad som hände där borta.
Idag, tio år senare, är de fortfarande obegripliga, de där bilderna.
Hej Stockholmsmorgon.
Hej Stockholmsmorgon.
Om kläder vi väljer och väljer bort
Jag gillar att leta på loppisar efter sådant som skulle passa både mig - och andra. När jag är ute letar jag alltid med andras ögon också, hittar jag någonting jag tror att någon annan skulle gilla så slår jag ibland till. För jag tänker såhär "här har vi den här fina klänningen, kanske om jag har tur så hittar jag rätt köpare, som inte hade hittat den annars", för visst kan det vara lättare att klicka in på en köpochsälj-sida istället för att leta över hela landet efter det där man gillar?
Somt säger man hej till och somt hejdå. I veckan har jag sålt ett antal klänningar och skor. Tyvärr kommer ett par skor tillbaka på grund av att de visade sig vara för små, men vad gör väl det? Det är det trixiga med att köpa utan att se och få prova. Kläderna här nedanför har iallafall fått nya hem och jag hoppas och tror att de ska komma till god användning, snart lägger jag upp fler annonser, för jag har skattkistan ganska full. Den som spar han har.
Somt säger man hej till och somt hejdå. I veckan har jag sålt ett antal klänningar och skor. Tyvärr kommer ett par skor tillbaka på grund av att de visade sig vara för små, men vad gör väl det? Det är det trixiga med att köpa utan att se och få prova. Kläderna här nedanför har iallafall fått nya hem och jag hoppas och tror att de ska komma till god användning, snart lägger jag upp fler annonser, för jag har skattkistan ganska full. Den som spar han har.
Själv valde jag igår, efter att ha postat iväg en av klänningarna, att köpa mig ett par byxor, för nya sådana behövde jag. Det blev ett par nysvarta jeans och ett annat blått par på rean. I samma sväng köpte jag ett par tumvantar för höstbruk (de är inte särskilt tjocka) men också en puffig halsduk, eller "snood" som det stod på klädhängaren i butiken.
Mina vänner vet att jag har en fäbless för gult, vamgult, lejongult och senapsgult - ja, gult helt enkelt. Tänk min glädje då jag såg att just den färgen verkar vara poppis i höst. Hurra, då ska jag köpa något extra gult i år och spara till andra höstar och vintrar. Den som spar han har, somt säger man hej till och somt hejdå.
Mina vänner vet att jag har en fäbless för gult, vamgult, lejongult och senapsgult - ja, gult helt enkelt. Tänk min glädje då jag såg att just den färgen verkar vara poppis i höst. Hurra, då ska jag köpa något extra gult i år och spara till andra höstar och vintrar. Den som spar han har, somt säger man hej till och somt hejdå.
En Torsdag
Det finns få saker som smakar så gott, tycker jag, som en kopp kaffe och en ostsmörgås på morgonen. Den där stunden när man inte alls står och tänker på att man ska äta för att hålla sig till lunch eller att man ens ska gå till jobbet. När man står där (ja, jag står oftast) och den där klunken med kaffe kommer i en och man blir pigg nästan bara av tanken på det, och så en tugga av smörgåsen med stark ost till det (brödet kan man med fördel micra en snabbis innan).
Morgonstund må inte alltid ha guld i mund och man står heller inte varje morgon njutande och dricker sin kopp kaffe. Men jag är glad över de dagar jag känner så.
Kattfjantarna har levt liv inatt, Katla gjorde en snygg sorti och väckte både mig och Elsa med att genom munnen lägga en mindre fin hög av osmält kattmat på golvet. Elsa blv orolig och jamade sig igenom nästan hela natten efter det, ville att jag skulle upp och kolla.
I det sömndruckna tillstånd jag befann mig i tog jag bort stackars Katlas rester av en orolig mage och städade rent. Sedan gick jag och lade mig igen. Jag ville inte kolla, jag ville sova.
Sova för att vakna, gå upp och se katter som mådde bra igen och som vanligt var jättehungriga. Mata katter, skopa kaffe i bryggaren (min fina kaffeskopa gick dock sönder, det var synd) och slänga in en bulle (bakade igår) i micron. Småpratade med katterna som knaprade, hörde droppandet från bryggaren och plinget från micron.
Den där stunden på morgonen när man står och tänker på just ingenting. Annat än att det vore gott med en kopp kaffe och en smörgås med stark ost.
God morgon.
Morgonstund må inte alltid ha guld i mund och man står heller inte varje morgon njutande och dricker sin kopp kaffe. Men jag är glad över de dagar jag känner så.
Kattfjantarna har levt liv inatt, Katla gjorde en snygg sorti och väckte både mig och Elsa med att genom munnen lägga en mindre fin hög av osmält kattmat på golvet. Elsa blv orolig och jamade sig igenom nästan hela natten efter det, ville att jag skulle upp och kolla.
I det sömndruckna tillstånd jag befann mig i tog jag bort stackars Katlas rester av en orolig mage och städade rent. Sedan gick jag och lade mig igen. Jag ville inte kolla, jag ville sova.
Sova för att vakna, gå upp och se katter som mådde bra igen och som vanligt var jättehungriga. Mata katter, skopa kaffe i bryggaren (min fina kaffeskopa gick dock sönder, det var synd) och slänga in en bulle (bakade igår) i micron. Småpratade med katterna som knaprade, hörde droppandet från bryggaren och plinget från micron.
Den där stunden på morgonen när man står och tänker på just ingenting. Annat än att det vore gott med en kopp kaffe och en smörgås med stark ost.
God morgon.
I förkylningstider...
Att hitta en dammig möbel
För ett par år sedan hittade jag en gammal tv. Eller ja, det är en kombinerad tv, radio och vinylspelare, av märket Dux. En granne skulle slänga den då de röjde sin vattenskadade källare och allt jag behövde göra var att skaffa en kumpan för att få hem skrället. Och som vi släpade, den var tung som attan, jag tror att min rygg blev några år äldre bara av den korta promenaden - men vad gjorde väl det?
Jag och pappa började skurva isär den.
Tyngden i möbeln visade sig ligga i det centimetertjocka glaset som utgjorde tv-skärmen.
..Fast jag tror nog att ganska mycket vikt också låg i allt damm som var i den!
Den här möblen hade nog ingen rört sedan den inhandlades första gången. Det syns dåligt på bilden men allt, allt var täckt med damm som satt fast likt en heltäckande matta överallt.
Sedan hände inte så mycket på ett tag. Jag fick inte plats med den där jag bodde då och det kändes inget skoj när varken vinylspelaren eller radion fungerade.
Men skam den som ger sig. När jag flyttat till större plockades möbeln in och jag började fixa och feja. Dammet var historia och tv:n sedan förut bortplockad. Återstod att ta bort radio och vinyl och komma på vad jag skulle göra med detta snygga "skal".
Vinylspelaren bortplockad, dammas behövdes...
Snygg spelare, men vad hjälpte det när den inte
fungerade och nålen till råga på allt var borta?
Elsa var nyfiken på vad vi skulle hitta på.
Vad?!
Jo, på tv:ns plats hamnade efter lite mekande en hylla. På undre planet hamnade ett Lp-ställ för Ep-plattorna samt den vinylspelare jag ärvt av Morfar (men ännu inte hämtat förstärkare och högtalar till, mission still to come).
På övre planet blev det en limpistolsfästad liten ljusslinga som går på batteri. Tanken är att jag ska ställa glas på hyllan och kanske något drickbart, men än så länge står där bara en bricka. Slutligen satte jag tillbaka ramen för tv-skärmen, för den tyckte jag var lite fräsig att ha kvar. Där radion var har jag en del Lp-plattor men utrymmet där vinylspelaren var funderar jag fortfarande på vad jag ska med, några förslag?
Nåväl, än så länge får den se ut såhär. Polerad och använd igen, hitte-möbeln.
Nåväl, än så länge får den se ut såhär. Polerad och använd igen, hitte-möbeln.
Ja tack
Kvällens ackompanjemang:
Kvällens suktan:
"Coop fortsätter med tidigare succén Retro Edition, en serie porslin i begränsad upplaga med mönster inspirerade av Stig Lindberg. Nytt för denna omgång är att det också lanseras skål med tillhörande fat.
Precis som för de två tidigare utgåvorna är det Stig Lindbergs lekfulla och personliga dekorer som gett inspiration till nya Retro Edition. En fantasifull design som fortfarande efter nära 70 år, tillhör mångas absoluta favoriter. Nya utgåvans mönster kan särskilt kännas igen i Stig Lindbergs färgrika fajanser (lergods målat med tennglasyr) – ränder i olivgrönt och blått, varierade med en lekfull mönsterrand." (Källa)
Tio för di stora och fem för di små, eller ja, 99 kronor för oss som inte är medlemmar i Kooperativa förbundet och 59 kronor för de som är det. Undrar hur de ser ut i färgen på riktigt? De är säkert fina, hoppas på lite dova färger. De försvinner nog visslande fort så passa på om ni ser dem!
Precis som för de två tidigare utgåvorna är det Stig Lindbergs lekfulla och personliga dekorer som gett inspiration till nya Retro Edition. En fantasifull design som fortfarande efter nära 70 år, tillhör mångas absoluta favoriter. Nya utgåvans mönster kan särskilt kännas igen i Stig Lindbergs färgrika fajanser (lergods målat med tennglasyr) – ränder i olivgrönt och blått, varierade med en lekfull mönsterrand." (Källa)
Tio för di stora och fem för di små, eller ja, 99 kronor för oss som inte är medlemmar i Kooperativa förbundet och 59 kronor för de som är det. Undrar hur de ser ut i färgen på riktigt? De är säkert fina, hoppas på lite dova färger. De försvinner nog visslande fort så passa på om ni ser dem!
Kopparna som lanserades först, "Fallande löv" hann jag inte ens se av.
Dessa köpte jag i somras på en stormarknad någonstans i Sverige för en billig peng.
Ibland har man tur.
Boken fick jag av pappa som en
spontan present för ett tag sedan. Tack!
Åh, jag blir alldeles varm i magen av barndomskänsla när jag ser Stig Lindbergs produktioner.
Jag ska göra allt det där viktiga..
Jag ska bara göra en del annat viktigt först.
Det är mycket nu. Nytt jobb och gammalt jobb. Mycket att lära och mycket viktig vardag att vilja ta mig tid till.
Förra veckan avinstallerade jag facebook på min pet-telefon och idag sade jag upp tv-abonnemanget.
Jag hoppas kunna lägga mer tid på det där viktiga på det sättet.
Det är mycket nu. Nytt jobb och gammalt jobb. Mycket att lära och mycket viktig vardag att vilja ta mig tid till.
Förra veckan avinstallerade jag facebook på min pet-telefon och idag sade jag upp tv-abonnemanget.
Jag hoppas kunna lägga mer tid på det där viktiga på det sättet.
