Så står det på min mobil när klockan ringer på morgonkvisten (det har jag, kanske mot allt förnuft enligt vissa, skrivit in själv). och ja, så kan det ju faktiskt vara! Man vaknar tidigt, går upp och har en hel drös fler minuter att göra av med än om man sovit. Jag har märkt att min ultimata "gå upp-tid" är kring halv sju, ringer inte klockan sover jag förstås längre men då är jag desto segare när jag ska gå upp. Ringer det vid halv sju, eller som idag då Katla vänligt väckte mig med att skrapa på garderobsdörrarna, ja då vaknar jag och känner att "Jo, det kan nog bli något av den här dagen, också!"

Att gå upp tidigt behöver ju inte betyda att man sätter igång med en massa grejer dock, ofta blir det snarare tvärtom. Jag får ju tid till att göra INTE ETT JÄKLA DYFT. Halvligga i soffan med datorn på magen, läsa mina vänners och andras bloggar, kolla något snyggt man kan köpa någon gång i livet eller titta på bilder som är vackra, smarta, fina, inspirerande och tidstuggande. Ja, genom att gå upp tidigt kan man tugga i sig tiden långsammare, behöver inte hasta på sig kläder och dricka kaffe samtidigt, man behöver inte sminka sig, borsta tänderna och kolla så att katterna  inte äter varandras mat samtidigt utan man kan göra en. Sak. I.

Taget.

Det tycker jag är skönt. Att vara uppe med tuppen och få mer gjort, eller mindre, eller lika mycket som man tänkt sig men i en skönare takt.

Uppdatering: Detta skrev jag i fridens liljors stund tidigt i morse. Ja, jag åt frukost megasakta, kollade bloggar, mailade viktiga mail, kirrade grejer med banken och slökollade på tv. Dock trampade jag också i fridfullt lugn takt på ett häftstift som makligt sjönk djupare in i foten. Mmm, det sköna med att göra saker i lugn och ro! Drog ut den desto snabbare och efter att ha tyckt synd om mig själv en kort (och snabb!) stund ligger jag återigen i soffan och göttar mig. Snart är det dags att åka till jobbet. Om en ganska lång stund, tjena helgmorgon!