Jäktat?
Ja, herre min je vilken kringirrande dag! Eller ja, jag snabbgick/ småsprang ju till bestämda mål för att göra bestämda uppgifter men det var ett så nedrans högt tempo! på grund av ett litet missförstånd och med hjärtat något i halsgropen fick jag veta att jag förväntades arbeta till halv fem, vilken rakt inte gick då jag bara var schemalagd till två och sedan skulle galoppera hem där hjälp med att baxa bort raggarkylen och gammelmosters ärvda (och nu trasiga) TV väntande. Det blev en kompromiss och tjugo i tre lämnade jag jobbet med snabba steg.
Full galopp hemåt!
Kom hem och andades ett par andetag, sedan kom snäll bärhjälp (tack, tack, tack för hjälpen!) och tillsammans bar vi ut det krångliga skåpet och den mindre krångliga TV:n. När de åkt satte jag mig i soffan i väntan på microvågsugnens pling och min tidiga middag vilken jag senare girit åt upp varena smula av (Billighetsmärkets pitabröd med hemmagjorda sojafärsbiffar). När jag surfat runt lite på datorn och halvkollat på halvtråkiga TV-program höll ögonen på att slockna, mitt huvud hade inte alls förstått att jag gick från jobbet många timmar tidigare än vanligt utan tyckte nu att det gått så pass lång tid sedan middagen att det var dags att lägga sig.
Får man sova snart?
Men det är ju Fredag och imorgon väntar en halvledig dag, sova kan jag ju då rakt inte! Jag satte istället igång med att koka kaffe, vilket jag tänkte garnera med råsocker, laktosfri grädde och en skvätt whiskey. Kaffet, råsockret och whiskeyn var inga problem. Dock hade den grädde, som jag av en turlig tillfällighet hade hemma, surnat och blobbade ner i koppen som en stor klump. Suck. Jag lämnade koppen i köket och satte mig i soffan igen.
Nu halvligger jag här, datorn på magen och avlägger dagens bikt, nej jag menar Händelser. Ska jag ORKA gå till butiken och köpa grädde, brygga nytt kaffe och slösa ytterligare droppar whiskey?
Ja, jag har ju trots allt jobbat idag, jäktat hem och burit ut ett kylskåp som jag aldrig mer behöver se. Jag har ju också ätit en duktig middag och inte bara hastat i mig fil som så ofta annars när energin tryter. Jag har ju faktiskt en halvledig dag framför mig imorgon. Jo, jag ska nog orka masa mig till butiken. Jag har jäktat färdigt för idag.
Trevlig helg!
Ps:
För två år sedan flyttade det in en trasslig katt.
Klicka på bilden för länk!
Onsdag
Jahapp, så då fick jag ändan ur och köpte ett kylskåp igår. Jag frågare runt i flertalet butiker på det stora köpområdet (var rätt trött i benen efter dagens slut vill jag meddela). Hos en sade de krasst att de inte levererade hem och på frågan "kan ni på något sätt ta hand om det gamla kylskåpet?" fick jag svaret "Vad ska vi med det till?". På ett annat ställe sken den unga säljaren från telefoniavdelningen upp och visade gladeligen alla kylskåp, varav ett jag kunde få för kompispris. Dock ingen bra deal för mig, att dra av en tusing på ett redan för dyrt kylskåp gör ringa skillnad.
Efter mycket omkringtravande, funderande och ett samtal till min kära mamma för råd landade jag till slut där jag började, på det stora möbelvaruhuset. Snabbt köptes kylskåpet och hemtransport ordnades samma kväll. När kvällen kom och transportbilen backade in var jag väldigt nyfiken, dels på hur skåpet skulle passa hos mig men också hur sjutton vi skulle få upp det de två halvtrapporna till min lya.
En femtiofemkilos man hoppade ut och bad mig direkt hjälpa till att bära och efter lite stök, bök och fastnande i trapporna var kylen då, med rätt sida upp, äntligen inne. Tack och bock till femtiofemkilosmannen och fram med sax och mejslar för att plocka fram den nya kylen och montera dörrar.
Nu mina vänner har jag fått er att läsa ännu ett inlägg som bara handlar om kylskåp, faschinerande inte sant? Att ni läst inlägen alltså, inte att jag bytt kylskåp (även om det för mig är ganska faschinerande). För att väga upp detta inlägg som har förhållandevis mycket text så kan jag berätta att kylen nu snällt står i köket, brummar sporadiskt och kyler min man formidabelt.
Ett litet foto till får ni se men det har inget med kylar att göra, det handlar om vidrigt snabblim. Skulle laga en grej i morse och fick lim på fingrarna. Det är en så otrevlig känsla när det torkar vet ni, så jag blev nödgad att sätta dit ett plåster för att slippa det där knastertorra, som aldrig går bort, på pekfingret.
Ett litet foto till får ni se men det har inget med kylar att göra, det handlar om vidrigt snabblim. Skulle laga en grej i morse och fick lim på fingrarna. Det är en så otrevlig känsla när det torkar vet ni, så jag blev nödgad att sätta dit ett plåster för att slippa det där knastertorra, som aldrig går bort, på pekfingret.
Hoppas ni får en trevlig Onsdag!
Adjöken adjö Raggarkylen!
Jaa, kära någon. Här om kvällen när jag kom hem från en trevlig julgransplundring, middag och snickersnackarkväll med familjen insåg jag att något var på tok. När jag öppnade kylskåpsdörren på Raggarkylen slog ingen kyla emot mig och ingen kompressor brummade. Lampan lyste snällt men det var kvavt och en lätt fuktig värme slog emot mig.
Lampan var tänd men ingen var hemma - bokstavligen
Raggarkylen döptes till det då jag som nyinflyttad nogsamt satte fast schackrutig vinylplast på dörrens hyllor. Detta fick inte den fina effekt jag tänkt mig utan påminde snarare om många andra kylar med paradplats i landets verkstäder. Jag såg framför mig Raggarkylen fylld med öl och ett blaffigt klistermärke på framsidan av dörren. Handdagen skitiga av många oljelortiga nävar som öppnat den, klirrande dragit fram en bira och sedan hastat igen dörren i stegen bort.
Raggarkylen i mitten av köket i väntan på ersättaren
Nu har ju min kyl inte varit med om något sådant och inte ens det duger den till längre. Den är ju död. Frysen fungerar dock vilket gjort att jag inte sprungit och akutköpt något nytt kylskåp. Men idag är jag ledig och det är ju oundvikligen så att jag ganska snart måste ha en kyl att nyttja igen. Jakten började med sökningar på nätet och strax ska jag åka iväg och kolla på en lämplig, klimatsnällare, mindre brummande och mindre schackrutig ersättare.
Oproportionelig röra
Nog för att kylen var snudd på tom redan innan den pajade, det är ju dagarna innan löning och då brukar väl ingen kyl vara särskilt full, men frysen är det desto mer i så jag drog fram kylen och lät den stå inkopplad mitt i köket i väntan på att den nya aklimatiserat sig. Raggarkylen tar oproportioneligt mycket plats. Dags att ge sig iväg. Fram till den dag jag ids beställa bortforsling får den stå mitt i köket och ta plats. Inte full med öl med väl fortsatt schackrutig.
(Jag döpte bilden till "Elsa ba WTF" när jag
redigerade den. Och det vore kanse en bra bildtext..)
Elsa ba WTF är Raggarkylen?
Okej då, en bra grej med att vakna tidigt..
..är att man har megamycket tid över till sådant man annars mest gör till fest. Välja kläder, sminka sig och fixa håret till exempel. Och använda läppstift, eller trutvalla som min far säger.
För alldeles för många timmar sedan
Jag vaknade alldeles för tidigt och väcktes alldeles för bryskt, för att vara en ledig lördagmorgon. Klockan var väl en sådär kvart över sex och lampornas timer hade ännu inte slagit PÅ och väckarklockan hade ännu inte ringt. Tyst var det i husen och alla sov, inklusive jag själv och Katla som låg utsträcks som en luddig, knubbig limpa längsmed mig. Den enda som var vaken var den vita lilla faran, även kallad Elsa, som bestämt ville väcka både mig och Katla.
Jag vaknade av ett lätt dunk i huvudet då den lilla vita släppt en leksaksmus mot det. Som tur är är jag begåvad med mycket hår och ett ganska stort täcke. Håret dämpade dunsen och täcket drogs snabbt därefter över huvudet.
Vaaaaaakna människa!
Men den lilla vita gav inte upp. Var det någon som SKULLE upp så var det jag. Allt enligt Elsa som fortsatte sin... Hmm, jag vill säga övertalningskampanj men det var i sanningens namn mer betvingande än övertalande. Det fortsatte iallafall med att Elsa petade mig på huvudet med tassen upprepade gånger och började gräva i täcket när jag gömde mig under det. Till slut fick jag tyst på katten som tillfälligt lade sig ner vid fotändan, troligtvis smidandes nya planer på att få upp mig. Jag pustade ut.. och somnade om.
Mjaaaahapp.
Några minuter senare väcktes jag bryskt igen, inte av Elsa för hon hade somnat om. Inte av Katla, hon hade gått upp och lajade med leksaksmusen i vardagsrummet. Nej, när jag väl somnat om och snusat iväg i drömmarnas värld och var i fullt sjå med att glidandes på löv i en nerförsbacke ta mig ifrån ett gäng dumma tjyvar som ville ta mitt guld, så ringde väckarklockan. Alldeles för piggt och hurtigt och alldeles för nära mitt huvud, jag hade nämligen lagt telefonen vid huvudkudden.
Det var bara till att gå upp, det var väl lika bra det för jag hade nämligen tvättid. Katterna sprang såklart megapigga in i köket då det vankades knaper men de försvann lika fort när de efter vad som kändes som tio sekunder ätit upp. Då gick båda och lade sig utan en tillstymmelse till önskan att vara uppe.
Den enda som var uppe var jag. Ute ljusnade det och efter att ha dumpat tvätten i maskinerna fann jag mig sömndrucket gäspande i soffan. Nu är tvätten ren och torr, vilket förstås är bra, men jag kan inte låta bli att tycka att jag allt vaknade för alldeles för många timmar sedan.
Nu ska jag lyssna mer på Adele, slappa lite i soffan och sedan åka en tur till stan tänkte jag. Idag blir det jeansrea-jakt såhär i slutet av månaden. Ikväll är jag bjuden på bio. Festligt!
Hoppas ni alla får en trevlig helg!
Festligare vardag
Ja ni ser ju själva hur jävla festligt det blev.
Okej, nu lät det kanske onödigt likgiltigt. Ett nytt duschdraperi är förstås en stor händelse i varje duschägande människas liv. Dessutom är det ju löv på draperiet som påminner om Berså.
Åh, jag är så svag för grafiska löv och sådant. Det är ta mig tusan ett jävligt festligt duschdraperi.
"Girls want to be heroes AND the boys want to be heroes!
Kids these days
Jag lattjar med barn på arbetstid mest hela tiden och pratar gärna enkel teknik. Jag har sedan länge slutat förvånas att treåringar går fram till alla upplysta skärmar, oavsett slag, och förväntar sig att de ska fungera som en pekskärm. Lika förvånad som min generation hade blivit av att se en skärm reagera när man rör den - lika fövånade blir dessa barn om de upptäcker att skärmen INTE gör det.
Det var kanske ett exempel inte helt relevant för bilden jag egentligen bara ville visa men ändå (vissa ojar sig över att deras blogg innehåller för lite bilder och jag för att de innehåller för lite text).
Anyways. Här vad jag ville visa. Kanske dags att uppdatera alfabetet längst klassrumsväggarna i världen?
... Eller...Nja.
Jag träffade min granne i morse
När jag småjäktande och småfrusen gick till tåget. Hon stoppade mig med ett "jag ser att du har bråttom men.." Jag stannade. Hon berättade att brevet hon fått av mig gjort henne så rörd. Plötsligt kände jag mig lite varmare. Jag blev så glad att hon blev glad. Det händer tydligen inte bara dumheter fredagen den trettonde.
Kameraväska
Jag har länge fnulat på hur jag skulle kunna göra ett fodral till min kamera av mitt datorfodral i neopren som jag ändå aldrig använder. Jag hittade en ganska fiffig utgångsbild och började måtta upp tygen (egentligen neoprenet).
Men se den idén verkar jag få skrota då dubbelt lager neopren är tämligen svårt att sy i. Istället börjar jag fundera på att utöka kameraarsenalen lite, kanske med ett nytt objektiv (när jag känner mig rik) eller en extra macrolins (när jag känner mig fattigare). Självklart började också tråna efter andra kameraväskor, sådana där som INTE har en stor smackig logga för kamerafirman eller bara är svart. Jag hittade denna nedan.
Dock så kostar den 309 Dollar, alltså drygt 2000 Kronor, vilket jag inte känner att jag varken behöver eller vill lägga på en väska. Även om den är inspirerad av en skolväska från 1940-talet, gjord i vegetabiliskt garvat äkta skinn, med tre flyttbara fördelare och olika fack för linslock och annat.
Den är säkert tung.. och bökig.. och alldeles, alldeles.... FÖR DYR!
Nej Maria, dags att kolla på lågbudgetalternativ. Till exempel hittade jag denna:
Kanske går det att hjälpligt göra om den till en kameraväska? Inget stort problem för mig just nu dock, eftersom jag inte har mer än kameran som den är för tillfället, med kitobjektiv och allt. Det duger gott nu iallafall.
Men tänk, för de pengar jag sparar att INTE köpa den övre väskan har jag ju nästan råd att köpa ett till objektiv. Då kanske det blir aktuellt med kameraväska iallafall.
Men tänk, för de pengar jag sparar att INTE köpa den övre väskan har jag ju nästan råd att köpa ett till objektiv. Då kanske det blir aktuellt med kameraväska iallafall.
Jag fnular vidare.
Utan tjugondagsknut i magen
Nu på fredag är det tack och adjö saffransbrö för den här julen och allt festigt och högtidligt som hör till den mörkaste tiden på året. Nästa egentliga helgdag kommer först sjätte April och då är det långfredag. Väldigt lång tid till den där långfredag...
Nåväl, eftersom jag inte uppdaterat er mer än om att jag var klar med klappar på rekordtid och har suttit och rullat tummarna nästan hela December så kommer här senaste nytt från julstöket i Fröken M:s hushåll.
Julklapparna låg redo
En liten get till pappa
Min julgran, det enda jag egentligen inte vill pynta bort
Pepparkaks-Elsa, pepparkaks-Katla och riktiga Katla
Hemma hos mamman och pappan, äntligen
Maaaaaaaaaaaaat (oboy..!)
Lite eftertanke på köksväggen
Julklappsöppning!
Hej lilla julgran (i kruka)
Dagarna efter jul var segare än kola och likaså jag. Jag njöt fullt ut av de julklappar jag bevisligen varit tillräckligt snäll för att få. Jösses Amalia vilken värmande högtid detta varit.
Men nu ska julen stökas ut och julklapparna bli vardag, gärna för mig! Jag fick många mojsiga krämer, väldoftande värmeljus, bra böcker och annat omtänksamt - och de ser jag fram emot att njuta under kommande vardagar. Nu jobbar vi på!
Underlägg från Almedahls
Mullig tekopp av min kära kameraman
Bautastort värmeljus från systern..
..som lyser upp lite dessa gråa dagar
'
Väggkalender från pappan..
..med bilder från Stockholm förr i tiden
I kökshyllan har det dock stökats bort en del julburkar och annat.
I glasburkarna nu maränger och ja, småsten.
Katla har för dagen paxat det vackra fårskinn vi fått av min mamma
Medan Elsa spejar efter vårfåglar genom fönstret
”Nu är glada julen slut, slut, slut
julegranen kastas ut, ut, ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat."
julegranen kastas ut, ut, ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat."
Advanced style
You go ladies! Real ladies, that is. I love your advanced style!
(Ganska långt från sjuttonåriga modebloggare med systemkameror.)
(Ganska långt från sjuttonåriga modebloggare med systemkameror.)
Stiltje
Hallå? Är ni kvar? BRA! Jag är också kvar, har bara inte skrivit på ett tag.
Så whats new?
Jag gjorde en ny klocka av en stenkaka
(tidigare var det en singel och den var lite för liten då visarna stack ut så långt)
Såg dokumnetären om tvillingbröderna jag aldrig hann se på bio
Gladdes över nyheter
Pratade allvar med katten
Och njöt av någon solig morgon
..Innan snön äntligen kom!
(Vem kan kalla detta oväder? Det är ju HELT KLART ett väder)
En vanlig men underlig dag
Ok, so here´s the deal. jag var ledig idag. Väckarklockan av - check, sova till efter åtta - check, väckas av morgonpiggt, luddigt, vitt djur - också check. Pallrade mig upp och drönade fram till tio. Gjorde mig i sedan i ordning och gick mot pendeln.
Tänkte mig en trevlig promenad från Stockholm Södra till Slussen men träffades av trehundratjugoåtta vattendroppar i pannan redan när jag klev ut från stationen. Kände mig ändå lite fin och flådig, drog upp mitt megafejkade Burberry-paraply bara för att sekunden efter få det ut-och-in-fällt av vindpusten från en förbipasserande tax, åtminstonde var det så lite som behövdes för paraplyet skulle vända sig och också paja.
mischievous little bastard, paraplyet alltså
Nåväl, vidare tog jag mig till Nacka Forum som jag mindes var trevligt, förra året. Idag undrade jag dryga två timmar efter att jag klivit av bussen i Nacka var tusan de timmarna av mitt liv tagit vägen - och hur jag kunde få dem tillbaka. Jättefunktionell Galleria med alla butiker det innebär, men inget mer än det.
Åkte istället tillbaka till stan. Köpte en turkisk vegoburgare i Hötorgshallen och blev lite paff när jag i första pepperonituggan vänder mig om - och ser att halva hallen är tom, alltså som i helt utblåst på inredning. Några metalldiskar stod kvar, tomma på is och färsk fisk och andra diskar revs upp med brak och stök av byggarbetare. På en skylt stod det att allt skulle återgå till det vanliga imorgon, undrar hur det kommer gå till? Det var nog bra länge sedan den lokalen var tom senast.
Det lilla bageriets hyllor var tomma
Jaja, mätt och belåten lämnade jag Hötorget bakom mig och gick till Myrorna för att kolla läget. Kom därifrån med en LP och en stenkaka. Stenkakan köpte jag väl mest för de figurer den förre ägaren ritat på fodralet. Visst var skivan snygg (den ska bli en klocka) och visst fortsatte dagen bra då jag också köpte två par skor för en fyrhundring men det var ändå de där bilderna som gjorde min dag tror jag bestämt. När jag trött satt på pendeltåget hem tog jag upp plattan och garvade lite. Undrar vad konstnären tänkte när hon eller han ritade figurerna. En vanlig men underlig dag.
Katlas syskon
Jag tittade lite på Kattstallets hemsida och hittade gamla bilder. Inte på Katla (som då hette Piff) men på två av hennes syskon, Imma och Paul Smith. Jag slogs av hur lika de var, det såg man ju lång väg att de var syskon! Hur Katla kom till mig kan ni läsa om här.
Syster Imma
Brorsan Paul Smith
Tänk att Katla funnits i mitt liv i mer än ett år nu, och tänk vad glad jag är för det!
Undersökar-Katla som vill sitta i allt
Peta på och undersöka allt
(och tänk vad lång svans hon hade!)
Nu är hon lika bred som hennes svans var lång
och hon står med tassarna stadigt på jorden.
Älskade lilla knäppkatt.
Aldrig ensam
Röda Korsets rådande kampanj väcker så många känslor i mig. Sorg och rädsla över vad som kan vara och glädje över det varande jag är i. Ensamheten är behövlig och viktig, när man väljer det själv. Men när man inte har något val, när man vaknar upp mitt i en tanke om något annat och ser att man fortfarande är ensam.
Jag känner mig så uppgiven inför den ensamheten när jag ser de där korta filmerna.
