Jag vaknade alldeles för tidigt och väcktes alldeles för bryskt, för att vara en ledig lördagmorgon. Klockan var väl en sådär kvart över sex och lampornas timer hade ännu inte slagit PÅ och väckarklockan hade ännu inte ringt. Tyst var det i husen och alla sov, inklusive jag själv och Katla som låg utsträcks som en luddig, knubbig limpa längsmed mig. Den enda som var vaken var den vita lilla faran, även kallad Elsa, som bestämt ville väcka både mig och Katla.

Jag vaknade av ett lätt dunk i huvudet då den lilla vita släppt en leksaksmus mot det. Som tur är är jag begåvad med mycket hår och ett ganska stort täcke. Håret dämpade dunsen och täcket drogs snabbt därefter över huvudet.

Men den lilla vita gav inte upp. Var det någon som SKULLE upp så var det jag. Allt enligt Elsa som fortsatte sin... Hmm, jag vill säga övertalningskampanj men det var i sanningens namn mer betvingande än övertalande. Det fortsatte iallafall med att Elsa petade mig på huvudet med tassen upprepade gånger och började gräva i täcket när jag gömde mig under det. Till slut fick jag tyst på katten som tillfälligt lade sig ner vid fotändan, troligtvis smidandes nya planer på att få upp mig. Jag pustade ut.. och somnade om.

Några minuter senare väcktes jag bryskt igen, inte av Elsa för hon hade somnat om. Inte av Katla, hon hade gått upp och lajade med leksaksmusen i vardagsrummet. Nej, när jag väl somnat om och snusat iväg i drömmarnas värld och var i fullt sjå med att glidandes på löv i en nerförsbacke ta mig ifrån ett gäng dumma tjyvar som ville ta mitt guld, så ringde väckarklockan. Alldeles för piggt och hurtigt och alldeles för nära mitt huvud, jag hade nämligen lagt telefonen vid huvudkudden.

Det var bara till att gå upp, det var väl lika bra det för jag hade nämligen tvättid. Katterna sprang såklart megapigga in i köket då det vankades knaper men de försvann lika fort när de efter vad som kändes som tio sekunder ätit upp. Då gick båda och lade sig utan en tillstymmelse till önskan att vara uppe.

Den enda som var uppe var jag. Ute ljusnade det och efter att ha dumpat tvätten i maskinerna fann jag mig sömndrucket gäspande i soffan. Nu är tvätten ren och torr, vilket förstås är bra, men jag kan inte låta bli att tycka att jag allt vaknade för alldeles för många timmar sedan.

---

Nu ska jag lyssna mer på Adele, slappa lite i soffan och sedan åka en tur till stan tänkte jag. Idag blir det jeansrea-jakt såhär i slutet av månaden. Ikväll är jag bjuden på bio. Festligt!