Jahapp, så då fick jag ändan ur och köpte ett kylskåp igår. Jag frågare runt i flertalet butiker på det stora köpområdet (var rätt trött i benen efter dagens slut vill jag meddela). Hos en sade de krasst att de inte levererade hem och på frågan "kan ni på något sätt ta hand om det gamla kylskåpet?" fick jag svaret "Vad ska vi med det till?". På ett annat ställe sken den unga säljaren från telefoniavdelningen upp och visade gladeligen alla kylskåp, varav ett jag kunde få för kompispris. Dock ingen bra deal för mig, att dra av en tusing på ett redan för dyrt kylskåp gör ringa skillnad.

Efter mycket omkringtravande, funderande och ett samtal till min kära mamma för råd landade jag till slut där jag började, på det stora möbelvaruhuset. Snabbt köptes kylskåpet och hemtransport ordnades samma kväll. När kvällen kom och transportbilen backade in var jag väldigt nyfiken, dels på hur skåpet skulle passa hos mig men också hur sjutton vi skulle få upp det de två halvtrapporna till min lya.

En femtiofemkilos man hoppade ut och bad mig direkt hjälpa till att bära och efter lite stök, bök och fastnande i trapporna var kylen då, med rätt sida upp, äntligen inne. Tack och bock till femtiofemkilosmannen och fram med sax och mejslar för att plocka fram den nya kylen och montera dörrar.

Nu mina vänner har jag fått er att läsa ännu ett inlägg som bara handlar om kylskåp, faschinerande inte sant? Att ni läst inlägen alltså, inte att jag bytt kylskåp (även om det för mig är ganska faschinerande). För att väga upp detta inlägg som  har förhållandevis mycket text så kan jag berätta att kylen nu snällt står i köket, brummar sporadiskt och kyler min man formidabelt.

Ett litet foto till får ni se men det har inget med kylar att göra, det handlar om vidrigt snabblim. Skulle laga en grej i morse och fick lim på fingrarna. Det är en så otrevlig känsla när det torkar vet ni, så jag blev nödgad att sätta dit ett plåster för att slippa det där knastertorra, som aldrig går bort, på pekfingret.