Strumporna är rena och cykeln går bra
Rex the dog - I Can see you, can you see me?
Jag blir lika glad varje gång när jag ser att ni läst något jag skrivit och att ni sedan återupprepat proceduren när jag skrivit igen. Ni som läser nästan varenda inlägg, tack!
Är det en egoistisk handling att skriva en offentlig dagbok eller är det ett sätt att ge andra möjligheter att se ens tankar - vardagliga och andra? Jag vet inte riktigt.
Blogg - smaka på ordet, det är rätt fult va? Bah, det känns lika löjligt i munnen som det känns i händerna att skriva mejla, messa och lajka (på facebook) (jaa, jag har sett folk skriva så).
Jag trampar dagligen snett i cyberrymden och hamnar på olika bloggar - eller nätdagböcker eller vad man nu ska kalla det. Vissa är "vettiga" (med det menar jag längre utlägg och resonemang - ofta med en slutsats av något slag) medans andra mest handlar om att blogginnehavaren ifråga, för dagen valt att ta på sig en tunika i paisleymönster och matchat med nya mochinoskorna. Eller att de valt att äta grapefrukt med keso till frukost och kommenterar att det smakade ”yummie”.
Alltså allt från sådana som vill uttrycka sin ståndpunkt i i det stora och de som vill göra det i det lilla. De som vill förändra världen och de som vill förändra modet. De som tycker att det de bär på kroppen är väldigt viktigt för deras identitet och de som skriver vad de äter. Kanske för att hålla koll själv, peppa andra eller av någon annan anledning.
Att berätta om sig själv kan göras på så många olika sätt. Man kan säga vad man är för dagen (kläder och på så sätt vilken attityd man vill utstråla), hur man känner (känslor i en, filosofiska tankegångar, sjukdom) eller kanske för att konstatera sig själv, "det här är jag, jag äter så här för att..."
Man skriver, någon läser, man skriver något annat, någon annan läser. Easy as that. Eller? Vad skriver man om för att inte bli en people-pleaser men ändå skriva intressant och fångande? Man vill nå ut till många läsare, men hur gör man då? Och varför vill man det?
Bekräftelse?
Bekräftelse..
Bekäftelse!
Är det kanske bara det som det handlar om? Jag vill inte tro det. Jag menar nog att det inte är så. I vilket fall vill jag inte skiva bara för att bekräfta mig själv. Jag vill bekräfta er som läser, att jag snappat upp vad ni gillar att läsa om och att jag kan roa er med detta. Även om det ju handlar om just mig på just den här bloggen. Och samma sak för alla andra med personliga bloggar. "Snälla, stanna kvar och läs och kommentera gärna också - men gör det inte för min skull".
Eller jo. Eller.. Antiklimax.
Do you see me, I can see you.
(Tröjan på bilden har inget med inlägget att göra, men för er som undrar köpte jag den för en tia av en tanta på det lokala ålderdomshemmets årliga loppis. Jag åt gröt till frukost vilken jag inte vet hur den smakade då min näsa är täppt. Strumporna är dock rena och cyklen går bra.)
Är det en egoistisk handling att skriva en offentlig dagbok eller är det ett sätt att ge andra möjligheter att se ens tankar - vardagliga och andra? Jag vet inte riktigt.
Blogg - smaka på ordet, det är rätt fult va? Bah, det känns lika löjligt i munnen som det känns i händerna att skriva mejla, messa och lajka (på facebook) (jaa, jag har sett folk skriva så).
Jag trampar dagligen snett i cyberrymden och hamnar på olika bloggar - eller nätdagböcker eller vad man nu ska kalla det. Vissa är "vettiga" (med det menar jag längre utlägg och resonemang - ofta med en slutsats av något slag) medans andra mest handlar om att blogginnehavaren ifråga, för dagen valt att ta på sig en tunika i paisleymönster och matchat med nya mochinoskorna. Eller att de valt att äta grapefrukt med keso till frukost och kommenterar att det smakade ”yummie”.
Alltså allt från sådana som vill uttrycka sin ståndpunkt i i det stora och de som vill göra det i det lilla. De som vill förändra världen och de som vill förändra modet. De som tycker att det de bär på kroppen är väldigt viktigt för deras identitet och de som skriver vad de äter. Kanske för att hålla koll själv, peppa andra eller av någon annan anledning.
Att berätta om sig själv kan göras på så många olika sätt. Man kan säga vad man är för dagen (kläder och på så sätt vilken attityd man vill utstråla), hur man känner (känslor i en, filosofiska tankegångar, sjukdom) eller kanske för att konstatera sig själv, "det här är jag, jag äter så här för att..."
Man skriver, någon läser, man skriver något annat, någon annan läser. Easy as that. Eller? Vad skriver man om för att inte bli en people-pleaser men ändå skriva intressant och fångande? Man vill nå ut till många läsare, men hur gör man då? Och varför vill man det?
Bekräftelse?
Bekräftelse..
Bekäftelse!
Är det kanske bara det som det handlar om? Jag vill inte tro det. Jag menar nog att det inte är så. I vilket fall vill jag inte skiva bara för att bekräfta mig själv. Jag vill bekräfta er som läser, att jag snappat upp vad ni gillar att läsa om och att jag kan roa er med detta. Även om det ju handlar om just mig på just den här bloggen. Och samma sak för alla andra med personliga bloggar. "Snälla, stanna kvar och läs och kommentera gärna också - men gör det inte för min skull".
Eller jo. Eller.. Antiklimax.
Do you see me, I can see you.
(Tröjan på bilden har inget med inlägget att göra, men för er som undrar köpte jag den för en tia av en tanta på det lokala ålderdomshemmets årliga loppis. Jag åt gröt till frukost vilken jag inte vet hur den smakade då min näsa är täppt. Strumporna är dock rena och cyklen går bra.)
Mariasomsagt.se
Kors i taket, nu är det fixat! Mifen är ett minne blott, iallafall i min bloggadress.
Numera heter jag Maria som sagt, även som bloggnamn! Jag får tacka Micke så hjärtligt för hjälpen och firar en smula med Lili & Susies gamla dänga som jag lyssnade sönder på band när jag var liten, skuttade runt på vardagsrumsgolvet och sjöng med i texten: "Åh mamma, Kent Jutell, åh mamma Kent Jutell" (vem det nu var).
Hoppas ni har en fin Fredag!
Jag heter inte Mifen.
Jag heter Maria, som sagt!
Dag 28: Hej och Hejdå
Det var lite mer till den taggtrådshalsade känslan än att jag sjungit för mycket. En riktig bonnaförkylning har jag åkt på men av mamman, pappan och systern fick jag vid födelsedagsfikan igår låna både värktabletter och varm sjal så nu ska vi mota förkylningen i grind!
Mamman påminde också om att det var min namnsdag idag, så grattis alla Maria-namnade där ute! Just den här Marian har firat med te och en kork hostmedicin och förutom att rösten är borta och näsan täppt är jag fit for fight. Det får bli pantominteater på jobbet idag.
Skål mina vänner!
Idag är det också sista punkten på 28-dagarslistan och eftersom jag inte följt den strikt så har jag både "mina ambitioner" och "om jag dog imorgon" kvar, vilket ju är ett läckert men lite knasigt dilemma.
Hur jag ser mig i längre perspektiv har jag skrivit, sittandes där i båthuset med akvarellerna - eller hur det nu blir. I den närmsta framtiden hoppas jag på mer jobb, mer kärlek, mer frisk luft och bättre kondition. Önskar mig en del fina saker och ska jobba för att få dem. I ett mittemellanperspektiv är ambitionerna att göra saker omsorgsfullt, att jag oavsett om jag jobbar för att jag är kort om pengar eller kan välja det jag tycker känns roligt att göra (inte sagt att det inte blir en kombination) så hoppas jag att det görs med eftertanke. Det är min ambition, helt enkelt.
Det var det där om att göra det man kan med det man har
Om jag skulle dö imorgon skulle jag tycka det var mycket tråkigt. Men jag tror också att jag skulle vara alldeles nöjd med det jag haft. Visst kan man längta efter sådant man inte fått och självklart känna sig ledsen över att man har tiden emot sig så självklart på den punkten, men samtidigt känner jag att om jag skulle dö så skulle det vara okej, det skulle liksom bara vara slut. Helt enkelt.
Nu vet väl de flesta att livet inte är helt enkelt,men inställningen till det kan bara vi som individer bestämma oss för. Det gäller så att säga att välja sina strider - och det verkar tämligen tillkrånglat att välja livet som en sådan, såvida man inte strider för det istället för emot det. Högtravande ord kan tyckas men precis så är det, helt enkelt.
Men åh, livet är magiskt ändå.
FABRIKERNA DUNKAR SNABBARE ÄN BLODET PULSERAR
DET HÄR LIVET HAR SÅ MÅNGA FÄRGER MEN DET SVARTA DOMINERAR
SOMLIGA PLÖJER IGENOM UTAN PROBLEM
ANDRA FÅR NÖJA SIG UTAN SYN UTAN BEN
MEN ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
"Åh, livet är gratis"
DET HÄR LIVET HAR SÅ MÅNGA FÄRGER MEN DET SVARTA DOMINERAR
SOMLIGA PLÖJER IGENOM UTAN PROBLEM
ANDRA FÅR NÖJA SIG UTAN SYN UTAN BEN
MEN ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
"Åh, livet är gratis"
Jag hoppas ni har gillat tjugoåttadagarslistan, nu är det dags för nya grejer!
Dag 27: Sådant man äter
Idag vaknade jag med taggtråd i halsen som ett hest klingande gensvar till gårdagkvällens födelsedagssjungande. Var med och firade två vänner som fyller år på samma dag på båten Patricia. Åh vad jag vill veta mer om den båten som fartyg. Undrar vad hon gjort förut och om hon nu ens kan lämna kajen, eller om det bara är ett flytande disco. Det måste jag ta reda på. Nåväl, nog om det.
Idag handlar det om något jag åt idag och eftersom dagen inte hunnit så långt har jag heller inte hunnit stoppa i mig särskilt mycket. Fil och havregryn till frukost, två mackor och en kopp kaffe på det. Sedan åkte det bortglömda lördagsgodiset och lite av en personlig favorit någon gång ibland fram - en Skotte!
Idag handlar det om något jag åt idag och eftersom dagen inte hunnit så långt har jag heller inte hunnit stoppa i mig särskilt mycket. Fil och havregryn till frukost, två mackor och en kopp kaffe på det. Sedan åkte det bortglömda lördagsgodiset och lite av en personlig favorit någon gång ibland fram - en Skotte!
Såhär annonserades den mellan 1960-1970.
I övrigt innehåller dagen en hel del grädde, sylt och marsánkräm, men det är inget jag ätit - ännu.
Det sparar vi till ikväll då det återigen ska firas. Mamman fyller år och trettioårsdagen ska firas. Huruvida det var mamman som fyllde trettio eller äktenskapet mellan mamman och pappan som gjorde det återstår att se. Vi sätter iallafall ett ljus i tårtan, det kan ju bara bli rätt. Hipp hipp hurra!
Det sparar vi till ikväll då det återigen ska firas. Mamman fyller år och trettioårsdagen ska firas. Huruvida det var mamman som fyllde trettio eller äktenskapet mellan mamman och pappan som gjorde det återstår att se. Vi sätter iallafall ett ljus i tårtan, det kan ju bara bli rätt. Hipp hipp hurra!
Dag 25 och 26
Igår sprang tiden ifrån mig eller jag den, i vilket fall blev det inget av gårdagens punkt på listan. I ärlighetens namn kan jag erkänna att det är en smula besvärligt att komma på saker att skriva om sig sjäv varje dag. Narcissistikt rent utav. Roligt är det förstås också - och jag hoppas att ni som läser tycker detsamma.
Helt apropå det finare ordet för självupptagenhet så tar jag min nyköpta blomma, narcissen, till hjälp för att presentera gårdagens punkt på listan:
Helt apropå det finare ordet för självupptagenhet så tar jag min nyköpta blomma, narcissen, till hjälp för att presentera gårdagens punkt på listan:
Mina favoritfärger
Grönt i krukorna (snart även gult i form av faktiska blommor)
Grönt i kökslådan, främst av den limefärgade sorten
Längst in även en vacker, mörkgrön, plåtask med näckrosor
Grönt i krukorna (snart även gult i form av faktiska blommor)
Grönt i kökslådan, främst av den limefärgade sorten
Längst in även en vacker, mörkgrön, plåtask med näckrosor
Gröna klänningen märkt "Jönells"
I 100% polyester, mumma
Gult, av den varmare varianten. Mindre citron - mer lejon.
Gult gör mig glad
Inte min hoj, troligtvis inte heller postverkets längre, men fin är den!
Andra färger jag tycker mycket om är mörkblått, marinblått, blekt dalablått och azurblått.
Svart är en faktiskt vacker och mycket användbar färg. Men man får aldrig låta det svarta ta över, varken färgpalett eller person.
Brunt är en klar favorit, både i håret, på klänningar och annat man har på sig, men kanske inte så mycket brun plast, eller jo. Det också. Men det murrigaste 60-talet går bort för min del. Det orangea från samma tidsera får också gärna stryka på foten.
Turkost är ju en himla fin färg, då i den mer nedtonade varianten.
Jag tror ta mig tusan att de flesta färgerna faller mig i smaken, bara de inte är för skrikiga utan mer dämpade, lite bleka och mjuka.
Svart är en faktiskt vacker och mycket användbar färg. Men man får aldrig låta det svarta ta över, varken färgpalett eller person.
Brunt är en klar favorit, både i håret, på klänningar och annat man har på sig, men kanske inte så mycket brun plast, eller jo. Det också. Men det murrigaste 60-talet går bort för min del. Det orangea från samma tidsera får också gärna stryka på foten.
Turkost är ju en himla fin färg, då i den mer nedtonade varianten.
Jag tror ta mig tusan att de flesta färgerna faller mig i smaken, bara de inte är för skrikiga utan mer dämpade, lite bleka och mjuka.
Dag 26 är idag och den handlar om ett ögonblick.
Det ögonblicket jag vill nämna hände faktisk idag. Genom snömodden drog jag min ganska modvilligt meddragna Dra-maten (mer känd som "tantvagnen") på väg till mataffären. Det skulle storhandlas minsann, men det är en annan historia som inte gör sig plats i ett blogginlägg (?).
I vilket fall som helst gick jag där med vagnen bakom mig och snömodden under skorna. Jag gick längst en trafikerad väg till mataffären och det stänkte grå snösörja från bilarnas däck mot mig och vagnen där jag gick. Under en pendeltågsbro gick jag och det var då ögonblicket infann sig.
Det må så vara att marken var moddig och grå, att det under bron var mörkt och tämligen oinspirerande. Men trots det så var det en så vacker bild jag fick. Solen sken starkt och struntade blankt i att det finns broar det är mörkt under och grå snö. Jag tyckte helt plötsligt att det var ganska fint alltihop. Och faktiskt så är ju grått och gult en förträfflig färgkombination.
Det ögonblicket jag vill nämna hände faktisk idag. Genom snömodden drog jag min ganska modvilligt meddragna Dra-maten (mer känd som "tantvagnen") på väg till mataffären. Det skulle storhandlas minsann, men det är en annan historia som inte gör sig plats i ett blogginlägg (?).
I vilket fall som helst gick jag där med vagnen bakom mig och snömodden under skorna. Jag gick längst en trafikerad väg till mataffären och det stänkte grå snösörja från bilarnas däck mot mig och vagnen där jag gick. Under en pendeltågsbro gick jag och det var då ögonblicket infann sig.
Det må så vara att marken var moddig och grå, att det under bron var mörkt och tämligen oinspirerande. Men trots det så var det en så vacker bild jag fick. Solen sken starkt och struntade blankt i att det finns broar det är mörkt under och grå snö. Jag tyckte helt plötsligt att det var ganska fint alltihop. Och faktiskt så är ju grått och gult en förträfflig färgkombination.
Dag 24: Bloggar och annat jag läser
Det är ju en smula besvärligt nu för tiden att avgöra vad som är en blogg och vad som inte är det. Men om vi talar om sidor som uppdateras regelbundet med läsvärda inlägg så är det förutom mina vänner och andra som jag har nere till vänster (under länkar) dessa nedan. Bjussar på en del andra sidor, som inte är bloggar, också.
Det blir helt enkelt en lista med inspirerande, läsvärda, roliga och praktiska sidor! Klicka på namnen så länkas ni respektive sida, släng iväg en kommentar och visa att ni varit där vetja!
Det blir helt enkelt en lista med inspirerande, läsvärda, roliga och praktiska sidor! Klicka på namnen så länkas ni respektive sida, släng iväg en kommentar och visa att ni varit där vetja!
MÅNGSYSSLARBLOGGAR:
LÄRARBLOGGAR:
ANDRA BLOGGAR:
FÖR DE FINA BILDERNA:
- Illustratör Mads Berg
- 50´s Clipart (eng)
Trevlig läsning!
Okej, detta blev jättemycket. Mycket text och inga bilder blir ganska tråkigt. Kanske piggar det upp med en bild på mina pärlhyacinter (för er som anser sådant pigga upp). Jag är inte någon blomsterfantast men någon måste jag göra för varenda växt jag planterar om blir jättehög. I julas tjatades det om min amaryllis, även hyacinterna växte sig så höga att de nästan klättrade ur kopparna de planterats i och ned ifrån hyllan. Samma sak händer nu med mina pärlhyacinter. Vadan detta?
UPPDADERING: Fick en kommentar om att de troligtvis står för mörkt och får för mycket vatten och så är det med all säkerhet, hyllan sitter i ett mörkt hörn med bara någorlunda ljus från köksfönstret och vattnandet är det lite si och så med, jag pytsar på lite i förbifarten. Mysteriet löst. Funderade på att ställa blommorna i köksfönstret men se då kom katterna och tittade på den med glupande aptit. Nej, pärlhyacinterna får stå kvar i halvmörkret - för sin egen skull.
Dag 23: när jag var liten
.. Kretsade det mesta kring att leka, med eller utan någon eller något. Jag sysslade alltid med något och det var både "stillsammare" lekar med mycket dialog och fartfyllda sådana då det kanske stormades fram i full galopp genom skogen på min imaginära men ändå så riktiga häst. Stark och uthållig var hästen i leken och detsamma var jag, både i och utanför. Vad mitt eviga lekande betytt och inneburit kan ni läsa om här.
Mycket i mitt liv har kretsat kring olika sätt att uttrycka sig och gör det fortsatt. Jag har alltid haft en massa ord omkring mig - från de böcker jag fått lästa och sagor jag fått berättade för mig, de böcker jag läst och de ord jag själv satt på mina tankar i både tal och text, som det ni läser nu till exempel.
När jag var liten var jag en glad, bestämd, hesröstad, tänkande och aktiv typ. Det är jag nog fortfarande.
Dag 22: För ett år sedan
Nu ljuger jag lite om månader och så men för ungefär ett år sedan såg min vardag ut såhär:
Fröken Maria och beaglefröken Leia
Fröken Elsa von Krus och Fröken Katla von spratteltass
Fröken Maria och beaglefröken Leia
Nu ljuger jag återigen lite om månader och så men i ungefärlig nutid ser min vardag ut såhär:
Fröken Elsa von Krus och Fröken Katla von spratteltass
Dag 21: Den här veckan..
..Har knappt börjat men jag tar gårdagens surrande tankar och idoga djupdykning i jobbannonsernas värld i kombination med den konstiga dröm jag hade som ett tecken på att denna vecka går i jobbets tecken.
Jag renskrapade annonssidorna på tjänster för Fritidspedagoger och en del verkade klart intressanta. Sedan slog det mig att jag ju inte är klar ännu utan har ett par kompletteringar kvar och så blev jag lite dämpad. Jag är tacksam över att jag har ett jobb redan nu, förvisso timanställd, men dock.
I drömmen hade jag fått en visstidsanställning och jag var glad men möttes bara av bakslag på bakslag. Jag lekte med barnen på gården men blev hela tiden ryckt därifrån för att gå på viktiga möten och jag kände hur fel det kändes, det var ju på skolgården jag skulle vara. Till råga på allt så var jag, även i drömmen, så ofantligt trött av helgens skidåkning så att så fort rektorn, eller vem det nu var, öppnade mötet och började tala om "viktiga saker" (helt ovidkommande för fritidshemmets praktik) så somnade jag. Det var förstås väldigt pinsamt att somna men jag minns att jag samtidigt tänkte "men varför ska vi lära oss en Iphone-app när barnen är där ute?"
Ja, ni hör ju själva hur virrig natten var. Vaknade gjorde jag efter åtta timmars sömn så jag måste ha varit rejält trött, så trött att jag somnade i drömmen. Jösses.
Den här veckan kommer alltså troligtvis handla om skola och jobb. Ska till skolan nu och göra klart minst en komplettering, det är skärpningsdags nu. Ska jag få tid till allt det jag vill åstakomma denna vår så är det nog dags att ta mig den tiden nu, från ord till handling så att säga.
I övrigt hoppas jag denna vecka bjuder på mer ljus och mer friskluft, dagen i skidbacken av definitivt mersmak och jag ska inte bara kolla upp möjligheten att hyra ett par längdskidor någonstans utan vistas mer ute över huvud taget. Jag ska boka in mig på något träningspass men också gona ner mig i soffan med någon trevlig tv-serie. Jobba ska jag ju också förstås men mer av den varan blir det nästa vecka då det är sportlov. Då blir det sjudagars-maraton.
Nej, här kan man inte sitta och hänga (kan och kan, jag vill inte). Mot högskolan och biblioteket!
Adjö.
Jag renskrapade annonssidorna på tjänster för Fritidspedagoger och en del verkade klart intressanta. Sedan slog det mig att jag ju inte är klar ännu utan har ett par kompletteringar kvar och så blev jag lite dämpad. Jag är tacksam över att jag har ett jobb redan nu, förvisso timanställd, men dock.
Ja, ni hör ju själva hur virrig natten var. Vaknade gjorde jag efter åtta timmars sömn så jag måste ha varit rejält trött, så trött att jag somnade i drömmen. Jösses.
Den här veckan kommer alltså troligtvis handla om skola och jobb. Ska till skolan nu och göra klart minst en komplettering, det är skärpningsdags nu. Ska jag få tid till allt det jag vill åstakomma denna vår så är det nog dags att ta mig den tiden nu, från ord till handling så att säga.
I övrigt hoppas jag denna vecka bjuder på mer ljus och mer friskluft, dagen i skidbacken av definitivt mersmak och jag ska inte bara kolla upp möjligheten att hyra ett par längdskidor någonstans utan vistas mer ute över huvud taget. Jag ska boka in mig på något träningspass men också gona ner mig i soffan med någon trevlig tv-serie. Jobba ska jag ju också förstås men mer av den varan blir det nästa vecka då det är sportlov. Då blir det sjudagars-maraton.
Nej, här kan man inte sitta och hänga (kan och kan, jag vill inte). Mot högskolan och biblioteket!
Adjö.
Dag 20: Min musiksmak
Klicka på vardera bild för smakprov
Min musiksmak är utomordentligt varierad och jag kan snöa in på artiser ett tag för att sedan gå tillbaka till sådant jag lyssnat på förut eller upptäcka något nytt. De trevliga nio här ovanför får väl tänkas representera de musikstilar jag ständigt återkommer till.
Ray Pollard and The Wanderers - A little to long
- Jazz (storbandsjazz och upptempo, brass och New Orleans till exempel)
- Soul och funk
- Rock and Roll och Doo-wop
- Reggae (då främst svensk av någon anledning) och Ska
- Elektroniskt, gärna trance och annat man kan dansa bort natten till
- Klassiska stycken och symfoniorkestrar
Ray Pollard and The Wanderers - A little to long
Stevie Wonder - Supersticious
Johhny Cash - The man comes around
Promoe - Detta har hänt
Manu Chao - Luna y sol
