Glenn Millers Orchestra #2
Festrester
Middag på Vaggande mamman
Jag åkte till stan och träffade kära familjen på "vaggande mamman", eller Wagamama som det egentligen heter (och som inte alls betyder vaggande mamman utan "busigt eller egensinnigt barn"). Som hand i handske satt restaurangen och jag beställde smårätter och en stooor skål med sobanudlar, tofu och olika grönsaker. Hej vad gott det var och hå vad mätt jag blev!
Efter middagen och tackkramarna promenerade vi ner till Kunsträdgården för att minnas när Almstriden blossade upp 1971 och äta glass. På vägen dit såg vi ett kompisgäng som dansade och spelade så det stod härliga till, de var verkligen energiska och fantastiskt duktiga!
Ps: När jag kom hem kunde jag inte låta bli att fota lite.
Ett fat av far.
Två fat av far.
Korthållare av mor min och vinkylarpåse av syster.
Omslagspappret jag sparade för att det påminde om Krakel-boken,
och det stämde på pricken (randen)!
En helg i Maj
På fredagen var jag och åt middag, fikade på cafét med det mesta av originalinredningen kvar (men hiskelig musik i högtalarna) och gick på bio med Linnea.
På lördag förmiddag träffade jag Sanna, gick på stan, åt yoghurtglass och
såg både veteranmopeder och radiostyrda bilar.
Efter rallybilstittandet träffade jag Micke och slappade i tessinparken
med en påse smältande chokladpraliner och en flaska vatten.
Sedan blev det till att åka hem, somna tvärt, vakna upp och piffa till mig.
Väl på platsen för kalaset droppade gästerna in och ut och det pysslades både med
glittriga piprensare och lärdes om konsten att dricka öl.
Och alla som ville fick varsin gnuggis.
Det var en varm och vänlig men hektisk och tidvis trång tillställning.
Så vi gav oss av ut i Stockkholmsnatten.
Väl ute gick vi på lokal och det surrades en hel del till.
Men när värdinnan började tappa både hållning och fattning, då var det dags
att göra sorti och åka hem.
Dagen efter startade inte riktigt förän framåt kvällen. Då bakade jag pizza, myste med katterna och gladde mig åt de fina presenter och kort jag fått.
Tänk vilka fina, omtänksamma vänner man har, va! Lyckos mig.
Det är inte helt fel..
En kopp egenbryggt kaffe till mig och en och annan bit knaper till katterna senare drog jag på mig den gröna klänningen och hoppade i skorna. Katterna hoppade runt de med, men mest av kattfnattglädje.
Nu bär det för mig av ut i solen. Undrar vad mer den här dagen kan anbringa.
Om att våga.
Ibland måste man helt enkelt vara modig och lämna det som varit bakom sig.
Våga låta sig hitta en styrka i det nya.
Sjuttonårsallvar
"Man kallade dem kanske inte idoler men de var förebilder man såg upp till, för det de gjorde. Musiken man gillade granskades och analyserades, varje mening kunde ha ett djup och låten i sig fick ett eget liv och man kunde avguda de som låg bakom den för deras genialitet. Att gå på en spelning under gymnasiet var ett hopp om att höra den låten likväl som att känna gemenskapen. Du och jag och vi lyssnar på samma band, på just den låten och det delar vi – just nu. Det var självklart fråga om en samhörighet samtidigt som man manifesterade sig själv. Att man var där för sin egen skull likväl som de andras."
Och här sitter jag och bygger med bokstavskex och lyssnar på sjuttonårsallvar
Dagens tips
- Stå redo i strumplästen
- Tryck på Play
- Dansa
Kitty Daisy & Lewis 'Going Up The Country'
Wear it like a crown
Föreställningen i sig var allt annat än verklig, det var en surrealistiskt stämning över den scenen och på väggen bakom projicerades filmer (som ni kan se här). Det är svårt att beskriva en känsla och hela föreställningen var ett flöde av känslor, så ni förstår att det är svårt att förklara? Det är heller inte mina intentioner. Det var ett par surrealistiska timmar med så tydligt underförstått formulerade känslor, akrobatik på hög nivå (de är ju Cirkus Cirkör trots allt!) och vacker musik av Rebekka Karijord.
Oavsett om man förstod känslorna de förmedlade så blev man stum av förundran för vad dessa människor kan göra med sina kroppar. Det ljöd ganska många Åh! och Ah! från publiken och många drog efter andan när en kvinna störtade rakt ner för en stång med huvudet före, bara för att stanna upp någon decimeter från golvet. Det var knivkastning, stoljonglering, akrobatik på hög nivå och imponerande mänsklig styrka, smidighet och mentalitet.
Wear it like a crown handlade bara till viss del om de rädslor jag spontant tänkte på när jag funderade på vad mina rädslor var. Den handlade mer om själva rädlsan i sig än om det man faktiskt var rädd för. Att våga släppa taget, hitta styrka i det som saknas en och finna att trots att marken är ostadig kan du själv stå fast.
Mitt år i bilder
JANUARI
Tog hand om, gick långa långpromenader, studsade i snön, kramade och brottades den här tokfransen, Beaglen Leia, innan...
.. Den här piprensarsvansen, Cornish rexen Elsa, flyttade in.
Här är första dagen tillsammans och Elsa utforskade ALLA mina skåp.
FEBRUARI
Fångade Darth Vader och hans stormtrupper på stan
när de blev påhoppade av ett finskt kompisgäng
..Och byggde en klocka
MARS
Gick på bio, såg Alice i underlandet och drev med katten
APRIL
Storstädade både lya och huvud efter en ansträngande vinter
MAJ
Firade min födelsedag
Åt tjugofemårslunch med familjen på Mosebacke
JUNI
Gick på upptäcksfärd i Sundbyberg
Och väntade på jordgubbsmannen
Firade midsommar med trasig men nylagad tass, den där käkoperationen jag fick på köpet var kanske ingen hit..
Såg kronprinsessan gifta sig lite
JULI
Värmde mig på landet, Elsa var med förstås
Åkte till Arvika, hade askul men blev tjyvad på kameran
Jobbade ihop till hushållskassan
AUGUSTI
Köpte mig ett drömköksbord
Och sålde grejer på loppis med min kära vän för att kompensera utgifterna
SEPTEMBER
Hämtade hem en viss spräcklig kattunge från Åkeshov
Och gick ut i skogen en stund
OKTOBER
Hoppades att katterna skulle komma till sans, bli sams och hålla ihop
Åkte till Helsingfors med vännerna och fick för första gången på länge nörda loss med en systemkamera
NOVEMBER
Fick en Amaryllis
Gick på vintergatan
..och övade på Victory rolls
DECEMBER
Tröstade min sjuka katt
Kämpade med C-uppsatsen som skickades in i tid,
behövde kompletteras och sedan klarades!
Katterna mådde bra och kom överrens, för det mesta
Började bygga ett pepparkakshus dagarna innan nyår och kom på den briljanta idén
att göra servettringar till nyårsmiddagen. Det gick inte så bra.
Idag har jag promenerat till Fruängen och bussat mig vidare till Skärholmen. För en del av mitt presentkort på Myrorna (Tack syster!) har jag köpt mig en klänning och en gammal skolplanch med en grävling på. Imorgon ska jag ha knytkalas hos mig med några vänner, då ska vi vinka av 2010. Hejdå året.
Dagarna före dopparedan
1936 däremot, då var det rörliga isbjörnar i skyltfönstret. Nyfikna tittade storögt in från en julpyntad gata. Klippet är från 14 dec 1936 och kommer från SVTs guldgruva till arkiv.
Det andra målet var en julklänning, den ser ut som såhär. Den har stora fickor, underkjol och är fantastiskt skön att ha på sig. Jag känner mig fin.
Hejdå
Om.
Ville bara säga det.
Att minnas
Tänker på alla älskade som är med oss och finns här och nu.
Tänker på alla älskade som kommer att finnas då och sen.
Bloglovin.
![](/510785/entries/article/new/<a href="http:/www.bloglovin.com/blog/1509330/maria-som-sagt?claim=mmnt3ha7zr8">Följ min blogg med bloglovin</a><a title="Maria som sagt on Bloglovin" href="http://www.bloglovin.com/sv/blog/1509330/maria-som-sagt/follow"><img alt="bloglovin" border="0" src="http://www.bloglovin.com/widget/bilder/sv/lank.gif" /></a>)
po-si-ti-vi-te-tisk
Livet, ja det är ju magiskt ändå, hur det än kränger hit och dit, dalar upp och ner och upp igen. Dagens inlägg skulle egentligen handla om skillnaden mellan privat och personligt. Men nu blev det inte så, idag tänker jag skriva utan rim, reson och ämne. Det enda jag kan tänka på just nu är att livet är förjävla ballt (ursäkta ordvalet).
Ja, att vara positivitetisk må vara min boja och gränsen till naivitet kan tyckas tunn ibland.
Men det är också min livboj, jag vänder på en femöring och likt en badboll man pressar ner i vattnet studsar jag obönhörligt uppåt när man låter det som tynger en släppa taget.
Till exempel:
- Telefonen jag köpte igår passade inte mig, jag läste på om det juridiska och knallade tillbaka helgarderad, höll på att gå av och känna mig ägd av deras resonemang men gav mig inte. Fick lämna tillbaka telefonen trots att det var emot deras regler. Yes. Fick ett tillgodokvitto. Trots att jag inte fick pengarna tillbaka så var det ju en halv seger. Vi möttes på mitten, nice. Helt klart positivt.
- Cykeln lämnade jag in på lagning, det var ett större problem än jag trodde. Kalaset skulle kosta tredubbelt så mycket som jag trodde. Men å andra sidan fick jag cykeln lagad och slapp köpa en ny, för jag gillar min cykel. Dessutom var det definitivt billigare än att köpa nytt. Helt klart positivt.
- Snart börjar skolan, tänk om jag inte klarar det? Inte pallar trycket? Det finns bara ett sätt att få veta det, försöka och ge allt. Om inte annat lär jag mig något nytt genom att utmana mig själv. Helt klart positivt.
- Meh åååh, jag blir ALDRIG bra på kort om jag inte får tid till att fota mig själv, ta om kortet eller ååh, blä. Men Hey, å andra sidan är det ingen annan som kan se ut som mig på kort. Ja, det finns mindre smickrande kort men de är å andra sidan så jag ser ut i tid och otid. Troligtvis är det bara jag som bryr mig, grundstommen är i alla fall jag. Och jag är bra oavsett om kortet är det eller ej. Helt klart positivt.
Äh, vilka lama försök. Haha, detta blir la ingen gladare av att läsa? Eller klokare, smartare eller visare?
Nej men kanske, kanske får det någon att le. Jag tror att det ligger mer i uttryckt "skratta åt eländet" än man kan tro. Kroppen fungerar i vilket fall så att skrattar eller ler man tror kroppen att man är glad. Människan är av naturen ämnad att lura sig själv till bättre humör. Helt klart positivt.
Peppelipepp på er älskade er där ute som läser detta. Här får ni lite musik att akompanjera det hela med:
ATT DET LÖSER SIG
LÖSER SIG LÖSER SIG
JAG HAR NOG ALDRIG SLUTAT TRO
ATT DET LÖSER SIG TILL SLUT
"tänk va tragiskt om jag skulle vara allvarlig jämt"
MEDAN VI FALLER NER
VI HÅLLER OSS KVAR
MEN VI KAN GE DET MER
DU GÖR MIN DAG
DET ÄR DET HÄR VI ÄR
DET ÄR DET HÄR VI HAR
OCH VI HAR MER ATT GE
DU GÖR MIN DAG
DET HÄR LIVET HAR SÅ MÅNGA FÄRGER MEN DET SVARTA DOMINERAR
SOMLIGA PLÖJER IGENOM UTAN PROBLEM
ANDRA FÅR NÖJA SIG UTAN SYN UTAN BEN
MEN ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
ÅH, LIVET ÄR MAGISKT ÄNDÅ
"Åh, livet är gratis"
Helt klart positivt.
Puss Mia.
09.38
09.38 stod det på det bakgrundsbelysta displayen.
Det var då längesedan jag vaknade så sent.
Vad falls?
Är det för att jag varit ute på galej halva natten
och kommit hem när skymningslandet
sedan länge lämnat plats för natten?
Nej.
och sålt för fyra gånger så mycket mer än
brukligt på grund av det gråa museievädret?
Nej.
hemma hos mig efter en lång arbetsdag,
för att vi inte sett varandra sedan midsommar?
Nej.
sångbattlat med tältgrannarna, pratat enbart skånska,
tappat bort min mp3 och min kamera,
stuckit tassarna i plastpåsar som skydd för regnet,
tokdansat till favoritbandet i ösregn framme vi scenen
och sliten som få dagen därpå suttit på tåget hem?
Nej.
Att jag åskådat en bit kärlek?
Nej.
med varm tekopp i handen.
Doften av barr, kottar
och mälarvatten?
Nej.
Är det för alla lata, goa
dagar i solen i goda vänners sällskap?
Nej.
Eller av det sällskap sommarsambon
och vännen utgjort hos mig och Elsa?
Nej, av allt detta kan jag inte bli trött. Bara känna mig pigg, glad och levande.
Jag har haft en både härlig och jobbig vinter och vår och jag har tagit mig tillbaka på banan.
Och det är nu jag förstår vad som gjort mig till en levande zombie som masar sig upp långt efter gryningen. Det är för att jag levt så förbaskat mycket den här sommaren.
- Detta kommer jag minnas länge. Puss och tack.
25
Nej, den här morgonen vaknade jag av två par välkända fotsteg och stämmor. In i sovrummet tågade min mamma och pappa sjungandes.
-Ja må hon leva, ja, må hon leva, ja, mån hon leva ut i hundrade år! Grattis på födelsedagen lilla 25-åringen!
Tala om att bokstavligt talat bli tagen på sängen! De hade smugit sig in med sin alldeles egen nyckel och antagligen varit anledningen bakom kattens projektil-projekt där tidigt på morgonkvisten.
Sömndrucket konstaterade jag min tur att det inte var inbrottstjuvar och min lycka över vilka det faktiskt var som kom. Fantastisk överraskning! På bordet i vadagsrummet stod tända ljus, en vas med blommor, en tårta och en del paket! 7-åringen i mig vaknade och plirade glatt på ömsom paketen, tårtan och katten och ömsom blommorna, mina kära föräldrar occh ljusen.
Det åts tårta och smörgåsar och dracks te, jag fick en speciell kopp, och det lektes med katten och öppnades paket. Nu vet jag att det är mycket fult att skryta men jag kan inte dölja min glädje och tacksamhet över presenterna. En alldeles lagom stor microvågsugn, en symaskin (som jag och mamma kan dela på eftersom jag förut lagt beslag på hennes. Dessutom bråkar den förra en del, humöret kan det ju bli lite si och så med på ålderns höst, även för symaskiner). En potatisskalare fick jag också (den förra gick sönder när jag skulle öppna en kokosnöt, använda den som plattmejsel eller något).
Efter ett fantastiskt födelsedagsfikande, avslutning, avdukning och avvinkning fortsatte fredagen i det sprudlande humörets tecken. Mest av allt fnattade jag väl runt, städade och åkte och handlade till lördagens kalas på Drott.
Det plingade till i både telefon och på min Facebook-sida av fina människor som ville gratta. Hurra vad glad jag blev!
Framåt kvällningen mötte jag upp familjen utanför Mosebacke för att äta middag. Väl därinne fick vi ett bord i den lilla lokalen med stora fönster, med utsikt över stad och vatten. Det bjöds på gott bröd och ännu godare tapenade.
Det är alltid trevligt att be kocken improvisera och när de andra i familjen köpte olika kötträtter från menyn så fick jag en improviserad pastarätt med skogschampinjoner och annat. Tjo och tjim!
Som om det inte vore nog med morgonens kalasande så fortsatte det på Mosebacke. Av söta karin fick jag ett paket med blandad kompott, det vill säga sådant en storasyster vet att en lillasyster inte skulle ta sig för att köpa till sig själv. En bodyscrub som doftade fantastiskt, duschcreme, läppguck, en liten väldoftande tvål och annat. Åh vad glad och överraskad jag blev!
Efter den trevliga middagen och en liten senkvälls-fika på Café Rival så rullade tåget hemåt. Trött, glad och otroligt tacksam över alla varma tanka och ord som sköljt över mig under dagen kunde jag inte annat än somna lycklig.
Jösses Amalia vilken dag.
Senaste tidens….
Allvar: Skriva kontrakt.
Bästhet: JAG HAR FLYTTAT!
Citat: ”Dom sjunger med betoning på Y:et, skriv då inte en jäkla massa S. Alltså = Fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyys!!!” – Sarah G. (puss!)
Dumhet: Har slarvat bort en mössa, ett par vantar och en halsduk. Olika dagar - samma vecka.
Ensamhet: Jag gillart! Nu får jag själv välja hur mycket tevatten jag ska koka.
Filmkväll: S.p.u.n.g för hela slanten på lördag!
Gullegris: En alldeles egen husspindel (i brist på hamster eller hund) får lite extra tlc.
Hushållsbestyr: Inreda skafferiet, köksskåpen, badrummet, garderoben, vardagsrummet, hallen och städskåpet. Oj, får inte glömma källarförrådet!
Inredningsfeber: Här byggs det bo och det blir på mitt sätt!
Jakt: Bästa bäddsoffan, var är du? Jag behöver dig.
Kakuppdrag: Bakade till de nya grannarna, skrev en liten ”hej-det-är-jag-som-just-flyttat-in”-lapp och hängde små påsar med kakor på deras ytterdörrar.
Likhet: Jag ser ut som ett lejon. Jag ska vara lejon på en maskerad. Nämen se vilken fin tillfällighet.
Måste: Vakna, gå till praktiken, åka hem, plugga, packa upp saker, sova, vakna, gå till praktiken…
Nostalgitripp: ”Ja just det, den HÄR” ljuder ganska ofta när flyttlådor nu packas upp.
Ordvits: En trasig krok är väl inget att hänga upp sig på.
Problem: Alla grannar är smarta och har lösenord till sina trådlösa nätverk. Jag har inget Internet. Vill ni mig något, skicka röksignaler, sms:a eller hälsa på.
Q-ltur: Coco, livet före Chanel med Sarah och Elli på Bio Sture.
Risk: Gå hemifrån utan vantar, paraply, stövlar och raggsockor. man vet aldrig var man har för väder att vänta sig....
Spelning: Disneybitch på Broder Tuck på Halloween.
Tapetsering: Mina fåtöljer får en makeover med hjälp av min kära kollega Annika.
Upptäckt: Fann tre tomma öl, en Loka och en Mer-flaska från 2001 när jag städade under diskbänken.
Växt: Fick en orkidé i inflyttningspresent. Hoppas den får leva länge i min goda omsorg.
Xmas pre-taste: Var uppe på vinden hos mamma och pappa och rotade fram min ljusstake. Den ska ju med till Älvsjö såklart!
Yxa i benet: CSN tycker att jag ska börja betala tillbaka nu.
Zebra: Visste inte att övergångsställe hette zebracrossing, det vet jag nu.
Åh, men jag pallar inte: Transkribera intervjun från praktiken.
Äsch då: Att glömma bort tiden, fika tills natten faller över en i en omöblerad ekande lägenhet.
Önskan: Fred på jorn och.. och en digitalkamera. Nej jag är faktiskt ganska nöjd med läget just nu. Jag är glad.
Kneg, deg, slutsteg och danssteg
Dr -Har du ätit något olämpligt?
M - Nä.
Dr - Har du stressat på senaste tiden?
M - Nä.
M (igen)- Eller ja, jag har renoverat lägenheten.. och flyttat grejer hit och dit... och jobbat... och...eeh.
Dr - Dricker du kaffe?
M - Jaa, kanske mer nu än vanligt. På någon slags jobbrutin liksom.
Dr - Hmm, är du känslig mot laktos?
M - mm, jaa, lite kanske. Eller jo, det blir värre när jag stressar.
Dr - Så då kan det vara så att du är lite stressad just nu?
M - Jaa, jo det kanske är så.
Dr - Då blir ordinationen: Ingen stress, inget kaffe och laktosfritt leverne ett tag framöver så får vi se hur det blir? Det var allt, du kan betala i receptionen.
Så så blev det. Men redan senare den dagen var jag uppe i farten och provsatt soffor med mamma på Ikea. jag är tydligen ganska dålig på att ta det lugnt.
Nu är det Måndag. Utan kneg men tack vare det lite deg var jag ute på stan i tidiga ottan för att gilla läget. Hoppade av vid hötorget med musiken dunkande i öronen, precis när tunnelbanan bromsat in, jag ställt mig vid dörrarna och de öppnades kom refrängen på låten vilket fick mig att känna mig som i en musikvideo. Småsteppande och med dans i huvudet tog jag rulltrappan upp och ställde mig i kön till tunnelbanekafét för smörgås och te-inköp. ut med lurarna i kön, betalade och gick för att norpa en tesked honung. I med lurarna och just då börjar en ny låt och jag var inne i min musikvideovärld igen. Stegen mot Museet gick snabbt och väl där lämnade jag det jag skulle, hämtade det jag skulle och styrde vägen mot stan igen.
Utan musik men med stadsbrus och människosorl som bakgrund kärade jag ner mig i tre par skor på Skopunkten, ett par vita vinterstövlar, ett par beiga kobojsar-stövlar (nja, nästan då) och ett par nya gympadojor i svart.
Utöver det gick jag någon slags shoppingspree och inhandlade glatt ett par snortighta jeansleggings och lite torkat ditt och datt i matväg i Hötorgshallen. Det var nice! Och min plånbok småmorrade inte ens - Ty fröken Ekström är mycket ekonomisk. (Fast jag ringde faktiskt mamma och undrade om man var riktigt klok i huvudet om man spontanshoppade vinterstövlar i Augusti).
För er som inte hajat hur j*****t det sett ut där nere medans vi renoverat får en smakbit här:
Här är några bilder på hur fint det sett ut:
Och här är några bilder på hur fint (och annorlunda) det kan se ut:
Det om det om Kneg, Deg, Slutsteg och Danssteg.
Snart är det min tur, jag lever på hoppet
Puss Hej
Ps: Kolla denna!
Livsnjutarkissen is watching you!
Tänkt er en fluffig trappa av moln som tar en uppåt, uppåt, uppåt, uppåt....... till ett soft moln att sitta och dingla med benen över kanten på.
Jag känner en viss herre som tassar uppåt, uppåt, uppåt, uppåt nu... Fast sen trodde vi att han inte alls skulle tassa uppåt utan stanna någonstans mitt i trappan för att lägga sig ner och sola magen,
Klia ryggen mot trappavsatserna och njuta.
I sexton år fick jag glädjen att känna denna underfundiga filur som med sina kisande ögon, fluffiga tassar och dreglande nos tog de flesta med storm.
Hans plirande ögon när man pratade med honom, hans tomma ljud när han försökte säga något. Är man lite gammal så är det svårt att prata så folk hör nämligen.
Jag har sett honom i barbieklänning (okej, det var jag som tvingade på honom den) när han var liten, en stor paraboltratt kring huvudet när han var ung och dum och skulle slåss. Med löv och grus och damm över hela sig när han vältrat sig av välbehag på den solvarma grusgången när han var mitt i sitt liv - och medelpunkt i mitt liv.
Jag har lurat honom att dricka sojamjölk, han har smugit sig på mina tår när jag sovit.
Kommit fram runt hörnet, kisat mot en som för att säga - hej, här är jag... följt efter en en stund och sedan släntrat iväg.
Spanat på en...
Så självklart var han här, så självklart vandrade han iväg.
16 år av kurr, drägel och kisande ögon.
Tack Felix.
Tack.
