Ut och in
"This must be the place"
April, April
Här om dagen kom jag på att jag hade ett antal schlagerskivor på datorn och att på en av dem skivorna fanns en favoritlåt - April April. Att mitt försök att föra över den till telefonen resulterade i att HELA skivan överfördes och alltså helt oförhappandes fyllde min telefon till bredden med allsköns schlager, det är en annan historia.
"April, april", skriven av Bobbie Ericson och Yngve Orrmell under pseudonymen Bo Eneby, är en sång som Siw Malmkvist och Gunnar Wiklund vann den svenska Melodifestivalen 1961 med. Siw Malmkvist blev 1961,för andra gången, nekad att åka till Eurovision Song Contest som tog plats i Cannes i Frankrike. Orsaken till detta var att hon under den svenska uttagningen glömde bort texten och började tralla, skratta och vissla, samtidigt som hon bad publiken att låta bli att skratta. Pressen kritiserade henne för att ha "spelat apa".
Istället fick "April, april" sjungas av Lill-Babs, som också behövde lära sig vissla inför uppträdandet. Det gick inte särskilt bra för låten, som endast fick två poäng, och hamnde näst sist. Lill-Babs var i efterhand förkrossad och sade att "Det är bara knockar för Sverige, först Ingo, och sedan jag". Från början var det tänkt att Thore Ehrling skulle dirigera det svenska bidraget, men han kunde inte ställa upp på grund av språkproblem. Istället fick William Lind rycka in, och fick i efterhand kritik för att inte ha styrt orkestern "tillräckligt hårt". (Källa: SVT)
Man blir glad av den här låten, oavsett hur det gick för den i tävlingen och den är lika bra nu som förr.
Jerry Williams & The Violents
Ur filmen Åsa-Nisse och tjocka släkten från 1963
I förkylningstider...
Ja tack
Kvällens ackompanjemang:
Kvällens suktan:
Precis som för de två tidigare utgåvorna är det Stig Lindbergs lekfulla och personliga dekorer som gett inspiration till nya Retro Edition. En fantasifull design som fortfarande efter nära 70 år, tillhör mångas absoluta favoriter. Nya utgåvans mönster kan särskilt kännas igen i Stig Lindbergs färgrika fajanser (lergods målat med tennglasyr) – ränder i olivgrönt och blått, varierade med en lekfull mönsterrand." (Källa)
Tio för di stora och fem för di små, eller ja, 99 kronor för oss som inte är medlemmar i Kooperativa förbundet och 59 kronor för de som är det. Undrar hur de ser ut i färgen på riktigt? De är säkert fina, hoppas på lite dova färger. De försvinner nog visslande fort så passa på om ni ser dem!
Dessa köpte jag i somras på en stormarknad någonstans i Sverige för en billig peng.
Ibland har man tur.
Boken fick jag av pappa som en
spontan present för ett tag sedan. Tack!
Åh, jag blir alldeles varm i magen av barndomskänsla när jag ser Stig Lindbergs produktioner.
Jag ska göra allt det där viktiga..
Det är mycket nu. Nytt jobb och gammalt jobb. Mycket att lära och mycket viktig vardag att vilja ta mig tid till.
Förra veckan avinstallerade jag facebook på min pet-telefon och idag sade jag upp tv-abonnemanget.
Jag hoppas kunna lägga mer tid på det där viktiga på det sättet.
Loppisresan
Hos Lata Pigan i Vela var det solstrålande väder och de två rödväggade husen var proppfulla med tyger, klänningar, möbler, lampor, grejer och grunkor från brädgolv till takstomme. Vilken tidsresa!
"Åh, en sådan har jag och titta en sådan har vi på landet och där är en sådan där Viola Gråsten-filt som jag har och den där där borta, precis en sådan hade min pappa och där..."
Ja, ni förstår.
Hos Lata Pigan finns mycket att upptäcka och de två ägarna har järnkoll på vad de har och priserna är därefter men med tankte på hur brett deras urval är så är det lätt att hitta något man gillar iallafall. Med mig hem fick jag ett tredelat pussel från Hockums, som jag då aldrig hört talas om iallafall. Jag vet att Femtiotalsjakten hittat ett likadant, vilket jag tyckte var roligt. Men pusslets historia är fortfarande - ja, just ett pussel. Någon som vet mer om Hockums?
Men vi längtade till landet och åkte vidare. Morgondagen skulle bjuda på mer att upptäcka, så en vila för ben, kamera och ögon var välkommet
Söndagen bjöd på mulet väder och spöregn när vi väl satt oss i bilen, dåligt väder sätter ju stopp för många tillfälligt planerade uteloppisar vilket jag tycker är tråkigt. Det finns liksom inget bättre sätt att köpa små hembakade bullar med pärlsocker som smält och fynda den där trixiga lilla pinalen som ingen vet vad det är och som man därför får för en tia, än att göra det vid ett tillfällig loppisbord.
Av trixiga pinaler fick vi dock vårat lystmäte då vi efter en ganska lång stunds bilande hamnade hos Qvartinge Antik i Mariefred. Om Lata Pigan var stort med sina 400 kvadratmeter var Qvartinge gigantiskt med sina 2500 diton på tre plan.
Qvartinge är väldigt stort, väldigt välorganiserat och ganska överväldigande om man inte vet vad man är ute efter. Eftersom jag inte var ute efter annat än saker att titta på så fick jag precis vad jag letade efter. Visst sneglade jag kanske extra mycket vid tavlorna, kaffeborden och lådhandtagen men att inte hitta det jag letade efter gjorde inget. Det var liksom nog att gå runt och titta på allt.
Tunga möbler från asien, tunna möbler med rottingsits, en tre meter lång skänk med hundra lådor och i lådorna mycket välorganiserat uppdelade pinaler av alla tänkbara slag. Produktförpackningar från femtiotalet och virriga tyger från sextiotalet, plast från sjuttiotalet och muggar från åttiotalet. Och lägg till det alla möbler från både olika årtionden och århundraden - så har du Qvartinge.
Med hem kom en citrongul sänglampa för en tia och tre nummer av den för tiden (1954) mycket vågade tidningen Piff, för de "som förstår att uppskatta kvinnlig skönhet och grace - i den s.k piffiga stilen".
Regnet stod i backen men jag ångrade bara nästan att jag inte prutade på det lite trasiga paraplyet som jag spanat in, ett sådant där i transparant plast som går ner mer över sidorna än ett vanligt paraply. Väl på resande fot igen sprack det tidvis upp och när vi kom fram till sista platsen för den här resan - Grillby, Enköping så regnade det bara lite.
Söndag eftermiddag och energin började sina - ändå var det väldigt trevligt att se runt i denna butik utspridd i tre hus med både nya och gamla grejer. Ganska mycket böcker och lp-skivor, trångt packade i ett masstal stringhyllor. Fyndmöjlighet alltså för böcker och plattor men också för porslin och keramik. I en lada finns bara möbler och letar man men vakna ögon kan man hitta det man söker, om man söker något speciellt.
(ursäkta blixten, men det är en bra grej om man vill se vad som finns i hörnen)
Det roliga med loppis är att man ganska snabbt kan få syn på sådant man gillar (själv hittade jag ett par handtag i stil 555) likväl som sådant man inte gillar.
Jösses vad det finns grejer där ute i landet. Ta på de skarpa glasögonen, ladda med femmor och åk ut på loppisresa du med vettja. Man vet aldrig vad man kan få se!
Omkörd av en groda
På väg till jobbet i morse åkte bussen jämte en sådan här lite pärlgroda. "Frogeye" kallas den förståeligt eftersom huvudstrålkastarna sitter uppe på motorhuven, vilket gör att bilen ser ut som just en liten groda. Egentligen heter den MK Midget, är osäker på vilken version som susade förbi utanför bussfönstret. Det var iallafall första gången jag blev omkörd av en groda. (Källhänvisning och mer fakta om MG Midhet finns hos The M.G. Car Club)
Vackrast är nog de cremefärgade med röd inredning.
I övrigt har min dator fått ett virus, först blev skärmen blå och nu är dem "bara dum" och beter sig inte som folk. Det blir till att formatera om allt och det ska jag göra, med vänners hjälp, om bara ett tag. Men det är iallafall förklaringen till att jag inte skrivit på ett tag. Jag är nog dessutom ganska idétom just nu och har just ingen motivation att skriva. Men idéerna brukar ju slå ner som sig bör, som en blixt från klar himmel, så snart är jag tillbaka. Tills dess: Må gott mina vänner.
"Melodier som bedåra..
.. komma först på Sonora".
Snart hägrar utomhussittandet, så jag hämtade min bärbara vinylspelare i förrådet. Provspelade en platta och knastrigt vacker ljöd toner av Evert Taube, som sjöng den lilla visan "pappa kom hem".
Katla gillar också knastriga vinylspelare, och sådant som rör sig.
Triett
Det är så kallade Trietter.
Triett är som namnet antyder tre-i-ett, och består av tre olikfärgade burkar som man kan sätta ihop. Den "riktiga" Trietten gjordes av J-H fabriken i Sävsjö under 1900-talets mitt. Mer vet jag tyvär inte i den frågan, har sökt men inte funnit svar.
De är iallafall fantastiskt praktiska och jag har sett att de på sista tiden fått litet av en rennässans och tronar i var och varannans hem och blogg.
Själv har jag inte mindre än fyra våningsburkar, tre är Trietter (eller snarlika) och en är troligtvis designad av Lars Lallerstedt.
I garderoben hittar vi den Lallerstedska burken högts upp, blekt limegrön och sliten som få.
Under den står den Triett jag hittat slängd i en container, rostig och dann men husrerar krokar, beslag och annat fint ändå.
I bokhyllan står den som används mest frekvent.
Och ja, bokhyllan känner ni väl igen, lappen på den också för den delen.
I bokhylleburken har jag sysaker uppdelade. Band, blixtlås och större saker i en våning.
Nålar, trådar och smått i en. Överst hade jag värmeljus men även där är det nu sysaker.
I badrummet har jag den sista och senast inköpta. På en loppis i somras där jag sålde grejer köpte jag också denna för trettio pix. Utan lock men vad gör det. Smycken och annat "stök" i form av hårnålar och sådant hamnar där.
Vet du mer om Trietter, J-H Fabrikerna eller vad som är äkta och oäkta vara i denna fråga så kan du väl höra av dig!
Loppisfynd
Loppisen var stor och lite rörig, så det blev lite suddigt
Det fanns tonvis med olika saker, både högt och lågt.
Högst upp både faktiskt och på min önskelista fanns det gamla resväskor
Det lägsta var nog ändå detta - Clark Cable?!
Neej, med mig hem fick enbart dessa slå följe - för bara 160 pix, det kallar jag fynd!
Antikmässan
Det var poppis med djur
Och på ett bord låg en keramik-katt och sov
Vid samma bord fanns det lejon och fina rökfärgade glas och bakom dem
skymtar ett par tallrikar signerade S. Lindberg samt "studiohanden"
På annat håll hetsade hästar omkring
men de fick allt trängas med de många andra besökarna
Vid NAFTA antik fanns dessa två bjässar, två mekaniska lejonen som drog till sig mycket intresse och uppmärksamhet.
Deras betingade pris på 27.000 kronor var däremot inte lika lockande.
Jag var egentligen inte ute efter något särskilt, mer än hyllbård och ankarkrokar,
men i jakt på det senare hamnade jag vid Tryggkultur. Några krokar hade de inte men väl..
..två av dem här. Man kan ju alltid drömma.
Nej, bättre gick det då här där jag hittade en ersättare till min spruckna Koka-kopp.
Kopp med fat för 175 kronor, jag tackar jag!
Mennär man börjat fota fåtöljer..
..bänkar (denna med snillrikt användande av svan)..
..och gamla biostolar i trä inte bara för att de är fina utan också ser sköna ut.
Då vet man att det är dags att runda av.
En sista titt på fin herrekipering
Vem vill inte ha ett brefkortsalbum?
Ett lövformat bord med skador i fanéren men fint ändå
Det sålde bland annat honung, choklad och blommor också,
här en vacker kungsängslilja, men..
..Nej, då är det andras tur att flanera och fotografera.
Nu åker vi hem!
Den var platt när jag köpte den men gick att vika upp till en halvcylinder.
Elsa undersökte och godkände.
Här har vi allt det andra, kopp, kanna, knappar, fat och hårnålar(klämmor)
Det var ett fint besök på Antikmässan det!
Vill ni själva gå dit så kan jag tipsa om att det håller på till Söndag.
Hej - Hejdå
Men den såg lustig ut, kolla bara:
Granskott har jag sett, men granskottsfingrar?
Igår, efter timmarna av jobb, satte jag mig på tunnelbanan och åkte mot Liljeholmen. Som ni kanske vet ska Stadsmissionen i Gröndal stänga och flytta sin verksamhet till Liljeholmens Centrum. Varför vet jag inte exakt men vill dra mig till minnes att Folkhögskolan i samma lokaler hade ett ökat antal sökande och behövde mer utrymme. Det är kanske den enkla anledningen, vad vet jag?
Efter den korta promenaden från tunnelbanan var jag iallafall där. Jag åkte dit mest som en chansning och det visade sig att det var halva priset på allt. Tydligen hade många före mig med vetskap om detta och utan chansning åkt dit och köpt för kung, fosterland och många andra för det var ganska tomt. Jag köpte iallafall ett par finfina underkjolar och ett tiotal knappar som jag tänkte kunde komma väl till pass någon gång. En liten tub med handkräm fick jag på köpet, denna var förstås oanvänd, bedyrade kvinnan i kassan.
Tre underkjolar blev det. Denna med spets och välgjorda detaljer var väldigt fin.
Tyvär var den en aning för stor för mig. Tur att jag köpte två till, något enklare men dock.
Fem knappar för en krona är inte dumt. Jag slog till på några som såg ut som småsten och
några jag gissar på ska vara liljekonvaljer eller så.
Packad var pappas kappsäck, nej jag menar min påse och glad över fynden begav jag mig hem. Jag kunde inte låta bli att fota på vägen ut. Hejdå Stadsmissionen Gröndal, tack för den här tiden!
Väl hemma drabbades jag av fotosug och tog fram den av mamma lånade kameran. Utförsäljningsfynden ser ni ovan och nedan kommer så till slut det jag norpade då vi hade julgransplundring. Sex stora fat, en såssnipa och en såskanna (förmodar jag?) ur servisen Gurli som tillverkades för Rörstrand 1943-1952. De har nog större affektionsvärde än pengavärde (så vitt jag kommit fram till efter en del forskande) men fina är de!
Gurli är det persiska ordet för "ros"
Vad bryr sig väl Elsa om persiska rosor? Med på bild ville hon vara iallafall!
Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter, som Gardell hade sagt. Hej - hejdå.
Ta hand om er!
Ask i väntan på Knut
Fyra askar för julgransbelysning - en slinga fungerar.
Överst har vi den minsta, en Osram, utan årtal.
En Luma, även den utan årtal tyvär - men med ljusslingan intakt och fungerande!
Gillar den enkla men smarta illustrationen.
Ytterligare en Lumaask, denna modell större. Den är ritad på av någon illbatting och jag
fann den då den skulle slängas. Den ska kläs om och leva vidare.
Min egen Lumaask sedan tidigare, ljusslingan fungerade inte
så asken får agera organiserad julpynstförvaring.
De båda askarna är lika på utsidan men olika på insidan. I locket finns ett fält där det ska fyllas i datum för försäljning, av vem den såldes och vem som köpte den.
I den nyfunna asken står att läsa Såld den 22/12 1951 genom G.F till Björk.
I min låda sedan förr står endast tryckt 1946, den är alltså något äldre.
"Det först upptagna ljuset sättes lämpligen nedtill i granen och åt det håll där vägguttaget befinner sig. Därefter uppsättes övriga ljus i tur och ordning så att de blir jämt fördelade i granen. Man söker ordna det så, att sista ljuset kommer åt samma håll som det först uppsatta."
Eftersom jag inte har någon julgran (mer än den lilla-lilla den skarpögde noterar i Lumaasken) så satte jag upp belysningen i kökets stringhylla. Osramasken får också vara med. Nu njuter vi av detta ett tag till, än är det inte Tjugondag Knut.
Ps: Det är inte bara jag som är nyfiken på och förtjust i askarna, vissa är dock mer "förtjusta i" bokstavligt talat.
Hejdå Salta katten
Personligen tycker jag att asken var snyggare förut, jag har till och med sparat en ask någonstans som jag köpte när jag gick i gymnasiet, då jag hörde rykten om att de skulle ändra designen. Katterna i kunde jag inte låta bli att äta upp men asken har jag kvar! Inte mycket till andrahandsvärde i en uräten tablettask men affektionsvärdet är högt.
Tydligen har Fazer (som köpte upp Mazetti 1975, läs mer om det här) inte bara ändrat designen utan även receptet. Katterna har inte bara fått en del produktkompisar utan också fått mjukare konsistens och avsevärt mindre sälta. Vad är en salt katt som inte är (särskilt) salt liksom? Gör om, gör rätt anser jag och många andra.
Klas Lindberg, Nöjeschef
Facebookgruppen "Den gamla Hed(er, min anm)liga Salta Katten"
Ring Fazer å klaga.
Be dem ta tillbaka den gamla sorten
fortare än fortast, annars..
Det blir Hejdå Salta katten i trippel bemärkelse.
Jul med Ria
Hemma med Ria 1
Ria Wägner gav goda råd till husmödrar långt innan housestyling var uppfunnet. Se matlagning och underhållning på 1960-talsvis! Här är tredje delen av tre: Saffransbaket fortsätter.
Avslutning med den välkända bakåtvända vinkningen.
Julfirandet 1917 jämförs med 1946.
Om Vintge och Retro
Jag tycker inte om ordet retro.
Jag vill inte.
Att jag är insnöad på Tradera, Blocket och Oliko.se (smygreklam) (Uppdatering: En sida som tyvär inte finns längre) är ett faktum. Det är en del bud på gång nu, bland annat på en fåtölj, en uppsättning bestick med trähandtag och en pärlplattebok.
De vanligaste sökorden i min dator är 50-tal, funkis, rockabilly, vintage, gammalt, äldre, teak och string (som i stringhylla).
Skulle man jämföra mig med gemene man i min ålder som är någolunda lik mig i tanke och handling skulle jag falla i gruppen som gillar retro. De som odlar fluffigt sjuttiotalsskägg, har manhesterkavaj och drar runt med sin begagnade barnvagn på söder, fikar på Café String, stickar benvärmare för lyktstolpar och broderar bonader med texter som "hem jävla hem" och "Gunter rocks".
Men det är ju inte jag.
Jag vill inte.
Jag tycker bara OM 50-talet, det drar i mig, säger "du ska ha mig" och så vidare.
Allt är älskade sommarhusets fel (eller rätt menar jag). De saker jag fastnar för ger mig samma lugna känsla som jag fick på landet när jag var liten, när dagens höjdpunkt var att åka trehundra meter med morfars gamla snurra till fiskaren och köpa glass och nyrökt abbore.
Det påminner om varma klippor vid badberget och eld i öppna spisen som knastrar och gör det för varmt precis intill och kallt i hörnen.
Det påminner mig om... mm. Det är svårt att förklara. Stäng ögonen och tänk på något som gör dig varm inombords och alldeles lugn. Den känslan känner jag. Den kan komma med många tankar och till mig kan de komma genom en vit tekopp med blåa ränder och hyllor i teak.
Retretro borde man alltså i sanningens namn kalla det i mitt fall. Det är saker som får en att återvända (retreat) till vissa känslor, tankar och ja, ni förstår vad jag menar. Hoppas jag?
Så tänkte jag då och så tänker jag nu. Men jag tror att jag då lade mer av begreppet kitsch i ordet Retro.
Ser man till den egentliga betydelse av ordet Retro (vilket jag knappt visste att det var ett egentligt ord men må så vara) så står det:
"Retro -Sammansättningsled mEd betydelsen bakåt, tillbaka, bakom". Ex. Retroaktiv eller retroaurikulär. (Nationalencyklopedin).
I den engelska ordlistan på samma sida står att läsa:
"Retro ['retrəu] adj. från förr, gammaldags, nostalgisk" (Nationalencyklopedin)
Det står alltså beskrivet i den svenska encyklopedin men finns inte alls i den svenska ordboken. Alltså är det ett ord, ja, men inte ett svenskt sådant, det förstod vi förstås. Dock har, som så många andra ord, retro plockats upp av svenskan och används troligtvis på samma sätt.
Oftast när man talar om retro talar man om kläder och inredning.
Att något är retro innebär alltså att det är inspirerat av något från förr men nyproducerat.
Vintage
Fortsättning följer!
"Se med Edra egna ögon att Ni får Mazettis ögon"
Här om dagen handlade jag mat och fick i butiken syn på ett ställ för blockchoklad, bakpulver och andra produkter för bakning. Där fanns även ett antal bakhanddukar som man, om man tävlade, hade chans att vinna. Det stod inte vad tävlingen gick ut på så jag frågade tjejen i kassan. "Nä, jag vet inte om någon tävling" sade hon men ringde för säkerhets skull sin chef. Det visade sig att hon inte heller visste. Tjejen i kassan sade att jag kunde få en bakhandduk iallafall, om jag köpte någon av bakprodukterna. Sagt och gjort, jag spatserade för en billig peng hem med både blockchoklad och en ny bakhandduk. Trycket var de nu klassiska ögonen, som är mest kända från kakaopaketen. Jag ville veta mer om dessa ögon och dök ner i ögoncacaons "baksida" (host).
MAZETTIs chokladfabrik startades 1888 av den danske affärsmannen Emil Nissen och hette då Malmö Choklad och konfektfabrik AB. I folkmun kallades den "Kullans chokladfabrik" efter deras logo föreställde en dalkulla i hätta. Det var först i början av 1940-talet som Mazetti blev det officiella namnet. Namnet Mazetti, som på italienska betyder "det lilla knippet", kom efter något år då Emil Nissen utökade sitt sortiment. Under detta varumärke tänkte han sälja ett knippe produkter.
Det blev Sveriges första fabrikspaketerade livsmedel.
År 1975 köptes Mazetti av Svenska Karl Fazer AB. I och med det försvann ögonen från alla produkter, förutom Fazers bakprodukter där de finns än idag. Produkten finns fortfarande i butikshyllan men nu med Fazer som tillverkare.
Källor: Kulturarv Malmö, Fazer, Femtotalsjakten
Och när vi nu vet allt detta är ni kanske nyfikna påhur bakduken ser ut? Joo..
Såhär ser den ut med inslag av kattunge..
..och såhär ser den ut annars
I övrigt har jag en kakaoburk jag fått av en vänlig vän till familjen
En bricka i slagtålig plast hittade jag på loppis för en tia.
Elektriskt
”Har Ni tänkt på, att det är Ni själv, som i sista hand har ansvaret för elutrustningen i ert hem? Elektriska fackmän av olika slag ser till, att den installation Ni beställer och de apparater Ni köper är ofarliga, men det är Er sak att svara för allt hålles i gott skick och att det som nöts och går sönder byts ut.”
Och självklart gör vi väl det. Själv har jag för vana att alltid byta till moderna kontakter när jag köper gammal armatur och elektronik. Även om jag har grenkontakter av äldre modell. Säkertheten före allt!
En del enklare elarbeten i hemmet får du utföra själv, under förutsätting att du vet hur du skall göra. Är du det minsta osäker skall du vända dig till en fackman.
Det här får du göra själv:
- Byta glödlampor
- Byta strömbrytare, vägguttag, lamputtag och proppar.
- Montera sladdströmbrytare, lamputtag, skarvuttag och stickkontakt på en sladd.
Det här får du inte göra själv:
- Nyinstallera strömbrytare och vägguttag.
- Dra fasta ledningar.
- Ansluta eller losskoppla fast anslutna apparater.
- Byta från ojordat till jordat uttag.
Jag bränner, som de flesta andra, gärna på med extra ljus såhär på vinterhalvåret och byter då i möjligaste mån till lågenergilampor. Det är inte bara levande ljus, glödlampetända idéer och livsgnista man har att tänkta på såhär års, minsann.
Och fast vi är kloka nog att inte leka med el kanske vi känner behovet av lite elektrisk gnista?
Då kan jag tipsa om klubben Electrify me (Klicka så länkas du till deras facebooksida) på Lilla hotellbaren, Södermalm i Stockholm, nu på Lördag. Kanske ses vi där!
Eleanor Powell
Powell som spionen Talulah måste leverera viktig information till ännu en spion i publiken.
Hur hon gör det? Hon steppar en morsekod såklart!
Eleanor Powell (1912-1982) föddes 21 november 1912 i Springfield, USA.
Filmen Ship Ahoy hade premiär 15 Maj 1942. Powell delade i denna film huvudrollen med Red Skelton. Dock är den mest känd som Frank Sinatras sångdebut på långfilm och Skeltons och Powells insatser kom i skymundan.
Jag tycker ändå att är det någon som lyser extra i denna film så är det Eleanor Powell och då det snart är 98 år sedan hon föddes tycker jag att vi uppmärksammar henne lite extra!
Why it DOES work
Flickan med guldbyxorna
Jag har bestämt mig för att lacka om luckorna i köket. Till de nylackade luckorna har jag bett om att få utfräst hål för nya beslag. Inte vilka beslag som helst utan - Ticka-beslag. Kom över sex beslag med bleck för en billig slant i en antikbod här om sistens, tala om tur! Tyvär hade jag i min yra förhastat mig och inte noterat att det inte var den modellen jag ville ha. Dessa är en äldre modell än den vanligaste, mer ovala i formen än de rektangulära jag varit ute efter. Men jösses amalia, är inte det en petitess? De är mer ovanliga än de rektangulära som till och med finns i nyproduktion för en ungefärlig femtiolapp styck. Vi får se hur det blir med den saken, om jag behåller de jag köpt eller fortsätter jakten efter de andra.
Mina rundade beslag samt originalannons ur Hemmets veckotidning 1954.
Något jag inte längre behöver jaga efter är ett köksbord. Jag har tills nu haft en spelbord som köksbord. Ett bord jag aldrig suttit vid då bordsskivan sett sina bättre dagar och som namnet föreslår är till för at spela vid, det vill säga hålla vikten av en kortlek eller två (okej, nu överdrev jag en smula men ni förstår poängen).
Jag fick nys om ett bord på en av de större säljsidorna på internet och ringde upp den kvinna som hade drömbordet till salu, för en Mariavänlig prislapp dessutom!
Och så kom det sig så att jag mötte upp käre far min ganska nära våra egna gamla kvarter på söder och åkte hiss upp i en av de gamla söderkåkarna. På vinden stod det och vi krånglade ut både bordsskivor, stomme och ben ur det lilla förrådet. Pengarna bytte händer och min lycka var total. Vi prånglade upp och band fast allt på med medhavda pirran, rullade ut på gatan och gick och åt middag på Koh Pangan. Fick seda skjuts av snälla mamma ända hem. Monteringen av bordet fick dock vänta till dagen efter för en mutter hade skramlat av och någon i den dimensionen hade jag inte hemma.
Den gamla hissen vars hissbolag varken jag eller pappa hört talas om.
Vi monterade ner bordet, åt en färgglad middag och jag var så glad, så glad.
Och som om det inte vore NOG med shoppingbonanza. Jag har ännu mer att visa, allt har jag ju dock inte köpt. En del har jag gittat hemma i min mors och fars villa. Här om dagen var jag och Linnea ute på stan. Eller ja, först var vi på Stadsmissionen i Gröndal och där hittade jag en klänning och en kjol för tjugo kronor styck. Kjolen har jag på bilden ovan för er som är nyfikna. Sedan tog vi en fika på Gröndals gamla och fantasiskt fina konditori Cafe Lundbergs med mycket av originalinredningen från 40-talet bevarad. Hujeda mig, I deras köksvrå på sidan av fick jag mycket inspiration till mitt kök! Men mer om det i ett annan inlägg.
I samma veva som jag och Linnea var ute slog vi till och köpte varsitt par skor. Sjuttiofem kronor för ett par skor kan väl inte sägas vara annat än ett fynd (Det skulle vara de där Ecco-skorna jag såg på Stadsmissionen för fyrtio kronor då men de var i storlek minimyra.)
Någon dag efter, närmare bestämt igår, mötte jag upp Niclas i Huddinge centrum för att gå på loppisen i industriområdet (som bara är öppet på onsdagkvällar och lördagar.) Där så vi både finporslin och åttiotalskitsch. jag kärade ner mig i två tavlor föreställande hyddor med vildingar, vilka de nu var. Men nej, det blev två mindre ramar istället, utan motiv. Ett par hängslen och en spontanhittad brun klänning blev det också. Efter en fika på det tillhörande kafét där originalinredningen bestod av de små tanter som stod bakom disken betalade vi i kassan och notan för hela kalset gick på en dryg femtiolapp. Finfint! Med loppisen i ryggen stegade vi till Sjödalsparken och avnjöt 60-talskväll. Vi fick se två lindyhop-nummer och sedan var det dans för publiken som gällde. Vi pangade myggor i skymningen och njöt av livebandet som körde både bluegrass, motown och Rock and roll medan småtjejer skuttade, medelålders par dansade och vackra pensionärer svepte fram på dansbanan som de inte gjort annat, även om det var 50 år sedan sist.
I morse ordnade jag fotosession med senatse tidens inköp och nyförvärv.
jag hos mamma och pappa. Ramarna köpte jag på huddinges loppis för en femma styck.
Jätteposter köpt för en tia, ramen av pappa. Vindruvor, kaffe och kattmat
är något vi unnar oss.
Fint ska det vara i det Ekströmska hushållet. Men till en rimlig budget.
Nästa gång får ni veta mer om Gröndal, eller om mitt alldeles egna chateau Ekström. Vi får se vad det blir av den saken. Ta hand om er.
Puss Mia
Just efter den natten var jag ganska nöjd, eftersom jag lyckades avvärja en attack med diverse knep jag kommit på och fått till mig av kloka (läs professionella) människor. Det om det. Men Tack, ni som hört av er. Puss.
Hemma med (ma)Ria
Något trött som sagt men med ett finfint humör då jag fortsatt resa nu på kvällen.
Resan går i nostalgiska tecken och de finfina känslorna innefattar det gamla programmet Hemma med Ria (som sändes på 50-talet och som jag då bevisligen inte såg då det begav sig utan upptäckt senare).
Ett trevligt hemma-program med spännande gäster, matlagning och myspys.
Ria Wägner, som höll i programmet, blev bland annat känd som Sveriges första TV-kock.
Mest känner man igen henne på sin underbara röst och att hon alltid vinkade baklänges i slutet av programmet, som för att säga på återseende och välkomna tillbaka.
Det som gjorde mig mest förvånad och glad denna afton var ett inslag med påskpyssel.
För vem dyker upp om inte den fantastiska man som givit Krakel Spektakel illustrerat liv, vackra koppar med blå grafiska prickar som jag vuxit upp med på landet, Adam heter dom, och tyger med så finfina mönster att jag impulsköpte ett kuddfodral här om dagen med hans mönster Pottery.
Stig Lindberg var namnet, Han var en av Sveriges populäraste formgivare. Han formgav mycket inom konst och design - serviser, TV-apparater för Luma och barnboksillustrationer (där kommer Krakel spektakel in).
Nu är mycket av det han gjort skyhögt hyllat av många. Och priserna stiger därefter. Kuddfodralet jag köpte var på rea men jag fick ändå konsultera plånboken både en och två gånger, men jag är mycket nöjd att jag slog till.
12:e April 1969 var det alltså pysseldags hos Ria. Vi får se både Stickan Lindbergs pillemariska ansikte och hans äggkoppar och man ser verkligen hur kul han tycker att det är Att klura på, forma och visa upp sina arbeten. Majorer, kommisarier och hemmadöttrar - som äggkoppar.
I love that dude!
Rudi Hoffman målar ägg och Lena och Mårten Larsson gör en tupp. Mårten har dock en benägenhet att ta över showen - fast det bevisligen är frun, Lena, som rockar. Hennes glasögon går inte av för hackor. Yeah baby yeah!Vink vink
(baklänges såklart)
Retretro
Jag vill inte.
Att jag är insnöad på Tradera, Blocket och Oliko.se (smygreklam) är ett faktum. Det är en del bud på gång nu, bland annat på en fåtölj, en uppsättning träbestick och en pärlplattebok.
De vanligaste sökorden i min dator är 50-tal, funkis, rocksbilly, gammalt, äldre, teak och string (som i stringhylla).
Skulle man jämföra mig med gemene man i min ålder som är någolunda lik mig i tanke och handling skulle jag falla i gruppen som gillar retro. DE som odlar fluffigt sjuttiotalsskägg, har manhesterkavaj och drar runt med sin beganade barnvagn på söder, fikar på Café String, stickar benvärmare för lyktstolpar och broderar bonader med texter som "hem jävla hem" och "Gunter rocks".
Men det är ju inte jag.
Jag vill inte.
Jag tycker bara OM 50-talet, det drar i mig, säger "du ska ha mig" och så vidare.
Allt är Ängsös fel (eller rätt menar jag). De saker jag fastnar för ger mig samma lugna skänsla som man fick på landet när man var liten, när dagens höjdpunkt var att åka trehundra meter med morfars gamla snurra till fiskaren och köpa glass och nyrökt abbore.
Det påminner om varma klippor vid badberget och eld i öppna spisen som knastrar och gör det för varmt precis intill och kallt i hörnen.
Det påminner mig om... mm. Det är svårt att förklara. Stäng ögonenoch tänk på något som gör dig varm inombords och alldeles lugn. Den känslan känner jag. Den kan komma med många tankar och till mig kommer dem genom en vit tekopp med blåa ränder och hyllor i teak.
Retretro borde man alltså i sanningens namn kalla det i mitt fall. Det är saker som får en att återvända (retreat) till vissa känslor, tankar ochja, ni förstår vad jag menar. Hoppas jag?
Fast tur är väl de, då hade de varit ganska gamla nu...
(och det skäggiga i min värld får de två stå för, såå retro.)
Fredag
"Såå, när ska du gifta dig då?" , med ordsmockan i ansiktet tittade jag förvånat upp på min arbetskamrat.
- Va?
- Jaa, man har ju läst i skvallerpressen, hahaha. Är det ingen som har sagt att du är lik Viktoria?
Phew, ingen trodde på allvar att jag skulle gifta mig fast jag jag pratat både om bostadsjakt, inredning och att jag gillar att baka och hänga hemma om kvällarna. Någon tyckte bara att jag var lik någon annan, en viss en som ska gifta sig sommaren 2010 med sponsring av pappa och staten (för det har jag läst i skvallerpressen).
Nej, inga giftemål i min närhet, inte så vitt jag vet. Men att det varit mycket tal och tankar kring bostäder, framtiden, vad-kommer-hända-sen-någon-måste-hända-snart-annars-blir-jag-galen-jag-vill-inte-bo-i-ett-råtthål-längre-tankar, det står jag för.
Igår var jag inne i stan efter en del pluggande, strosade runt (läs: gick i snabbt stockholmstempo) på gatorna på söder och gillade läget, handlade vegetariskt pålägg som ser ut som färdigskivad skinka, smakar (enligt etiketten) kalkon och ser ut som grådaskiga runda plattor. Inte den mest smickrande beskrivningen men gott är det. Efter att ha lättat lite på studentplånboken på lite annan "kaninmat" sneddade jag gatan över och hamnade på en liten second-handaffär. Där hittade jag en metallbicka med trähandtag á la 50-tal-smäll-i-vägg, och det är jag ju så svag för så den åkte ner i shoppingkassen den med. Vidare på färden hittade jag till en av Stadsmissionens butiker och där i butiksfönstret såg jag till min förvåning:
- En kopp!
Men inte vilken kopp som helst utan just en av det slaget som jag samlar på, gillar att knäppa händerna runt och dricka ur och som får mina minnen av skön, fri sommar på landstället Ängsö att blossa upp. Gah, Det är så gött!
Så Stackars Fattiga Studenten Maria var helt enkelt tvungen att gå in och betala de 250 kronor de ville ha för koppen.
Studentplånboken räckte inte så Student-Maria drog fram kortet och kände sig till och med lite viktig när hon skrev under kvittot och sa Ja, jag vill absolut att mina studiemedel går tll välbehövande och ökar välbefinnandet här på jorden. I alla fall för mig. Just nu.
Suck. Men vad gör det om hundra år, tänker jag. Lever jag snålt nu i några dagar har jag kompenserat för mina inköp och min dagliga budget återgår till det normala.
Idag är det fredag och för vissa betyder det kyckling (vem minns inte den reklamen, jag kan fortfarande sången) och för andra - tacopaj. Yey, jag ska gå ner till mataffären nu och köpa lite av det som behövs men som saknas hemma. Hmm, hur ska jag klara det när jag nu skulle leva snålt i några dagar? Pick and run? Nej, det är inte helt min stil att stjäla mat, faktiskt.
Jag pantar de tre flaskor jag har i pantpåsen, gräver upp småmynten ur den lilla brevlådan jag har på väggen (karmakontot kallad, där lägger man i en slant någon gång ibland och så vips har man några extra spänn när det kniper) och så... hmm, fan. Jag får nog lägga på lite dagars snålhet.
Men det är det är det värt.
Ps: Vad ska du göra i helgen? Själv ska jag jobba. Ka-ching, ka-ching på koppköparkontot.
Puss hej.
