Kära icke existerande gröna fingrar..
Låt mig för en gång skull få blommorna jag köper för deras grön-gul-vit-blå-ljus-klorofyll-våriga uppenbarelse och upplivande av mitt hem överleva. Jag skulle bli ytterst tacksam om jag slapp göra med de nyköpta, gulpigga blommorna som med den djupgröna, tufft mångbladiga grönväxt jag fick av kameramannen, det vill säga lägga den i komposten alltför tidigt.
Den stod där emellan de andra gröna (som mot all hittills rådande vetenskap överlevt i två år) på blombordet. Jag vattnade enligt min ogröna konsts alla regler, den överlevde en månad. Sedan var bladen torra och den hamnade något styvmoderligt i den kalla vinterkomposten.
De gulpigga jag nu inhandlat ställde jag högt i skydd för katter men i sådant ljus de sades gilla, blommorna alltså. Detta höll en vecka, nu är blommorna torra och knopparna som inte slagit ut vågar jag inte garantera en morgondag för.
Kära icke existerande gröna fingrar, jag ORKAR faktiskt inte ta reda på om de ska vattnas en eller tre gånger i veckan. Jag orkar inte oroa mig för att blomman kan vara fin när jag går till jobbet och ful när jag kommer hem. Jag trodde att det räckte med att ha ett hum om vad som skiljer fetbladiga från tunnisar, gröna växter från blommor. Jag har i och för sig inte ens koll på det.
Kan någon ge mig ett snabbt tips om hur man ska veta vilken mängd vatten och ljus blommor vill ha? Finnst det ingen liten enkel förklaring eller "kom ihåg" så jag slipper orka läsa på en massa?
Ni där ute som redan besitter den kunskap och erfarenhet som behövs, lär den olärde som inte begåvats med gröna fingrar!
Ja den SER pigg ut, det är dessvärre en chimär.
In i garderoben #2
Äntligen är sportlovsjobbandet över och jag är ledig över helgen.
Äntligen har jag fått ändan ur och bett om hjälp.
Äntligen kom pappan som den räddande hjälpen, utrustad med borr, kofot och..
..Äntligen, äntligen, äntligen är garderoberna borta!
Jag är så fantastiskt tacksam för hjälpen och glad över det tomrum som garderoberna lämnat.
Här vare minsann inga garderober!
Idga blir det stora möbelvaruhuset med mamman, systern, volvon och den hyrda släpvagnen. Här ska köpas och lämnas nya garderober hos systern, hämtas och lämnas ärvda garderober från systern till mig och lämnas gamla (och numera tillplattade) garderober från mig - raka vägen till sopen. Yes!
I övrigt skiner solfaan (vilket ju är trevligt), jag är på bra humör och katterna är precis lika larviga som vanligt. Dock var Katlas reaktion, framåt kvällskvisten, på att garderoberna var borta ganska rolig. Hon gick som vanligt mot garderoberna för att skrapa lite på dörrarna (vilket är en mycket udda hobby) och hennes ögon blev STORA när hon märkte att inga garderober fanns!
Där ser man hur rotade vanor är. Vissa dricker te innan läggdags och andra, läs Katla, skrapar på garderobsdörrar. Det var mycket roande att se hur förvirrrad hon blev, kattskrället. Elsa som lagt sig balanserande på min höft i sängen (vilket är HENNES vana) tittade bara undrande på den förvirrade kattvännen. Så kan det gå.
In i garderoben
Okej, så jag försöker montera ner mina garderober för att överta min systers nyare. Det går sådär. De som monterade mina garderober då det begav sig, ca 80-tal, visste nog att sätta in garderober som skulle hålla i tjugo år. Nu har de gjort det med en rejäl övertid och de är ett helvete att få loss! Det brukligt snygga är ju egentligen inget konstigt, med spikade lister längst golv och väggar. Att de skruvat fast stommarna i bakre väggen är egentligen heller inget konstigt, MEN VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN HAR DE SATT FAST DEM SÅ HÅRT?
Enligt min teori skulle jag skruva bort skruvarna i bakre väggen (dvs längst in i garderoben) och med lite milt våld kunna tippa garderoberna framåt så att eventuell färg som satt sig som lim krackelerar och lossnar (det ska ändå tapetseras om). Men nej, det går minsann inte.
"Hasse, har vi ingen skruv kvar? Ah okej, men du jag kör med en extra stor plugg istället!
Geru mig hammarn äru bussig?"
"Aeh men attans asså, skallen blev skev. Aja, det ska ju
ändå sitta i en tjugo-tretti år den här, vi kör på det"
Inte nog med att de skruvat som puckon (?!) (är dock ingen fackman) med trasiga skruvskallar och en intryck, överdimensionerad plugg där de bevisligen inte fick fast någon skruv. När jag nu, mot all förmodan, fått bort alla skruvar och pluggar - ja då sitter garderoberna likt förbaskat som gjutna i väggen.
Karma, vad gör jag för fel?!
Onsdag
Jahapp, så då fick jag ändan ur och köpte ett kylskåp igår. Jag frågare runt i flertalet butiker på det stora köpområdet (var rätt trött i benen efter dagens slut vill jag meddela). Hos en sade de krasst att de inte levererade hem och på frågan "kan ni på något sätt ta hand om det gamla kylskåpet?" fick jag svaret "Vad ska vi med det till?". På ett annat ställe sken den unga säljaren från telefoniavdelningen upp och visade gladeligen alla kylskåp, varav ett jag kunde få för kompispris. Dock ingen bra deal för mig, att dra av en tusing på ett redan för dyrt kylskåp gör ringa skillnad.
Efter mycket omkringtravande, funderande och ett samtal till min kära mamma för råd landade jag till slut där jag började, på det stora möbelvaruhuset. Snabbt köptes kylskåpet och hemtransport ordnades samma kväll. När kvällen kom och transportbilen backade in var jag väldigt nyfiken, dels på hur skåpet skulle passa hos mig men också hur sjutton vi skulle få upp det de två halvtrapporna till min lya.
En femtiofemkilos man hoppade ut och bad mig direkt hjälpa till att bära och efter lite stök, bök och fastnande i trapporna var kylen då, med rätt sida upp, äntligen inne. Tack och bock till femtiofemkilosmannen och fram med sax och mejslar för att plocka fram den nya kylen och montera dörrar.
Nu mina vänner har jag fått er att läsa ännu ett inlägg som bara handlar om kylskåp, faschinerande inte sant? Att ni läst inlägen alltså, inte att jag bytt kylskåp (även om det för mig är ganska faschinerande). För att väga upp detta inlägg som har förhållandevis mycket text så kan jag berätta att kylen nu snällt står i köket, brummar sporadiskt och kyler min man formidabelt.
Ett litet foto till får ni se men det har inget med kylar att göra, det handlar om vidrigt snabblim. Skulle laga en grej i morse och fick lim på fingrarna. Det är en så otrevlig känsla när det torkar vet ni, så jag blev nödgad att sätta dit ett plåster för att slippa det där knastertorra, som aldrig går bort, på pekfingret.
Ett litet foto till får ni se men det har inget med kylar att göra, det handlar om vidrigt snabblim. Skulle laga en grej i morse och fick lim på fingrarna. Det är en så otrevlig känsla när det torkar vet ni, så jag blev nödgad att sätta dit ett plåster för att slippa det där knastertorra, som aldrig går bort, på pekfingret.
Hoppas ni får en trevlig Onsdag!
Adjöken adjö Raggarkylen!
Jaa, kära någon. Här om kvällen när jag kom hem från en trevlig julgransplundring, middag och snickersnackarkväll med familjen insåg jag att något var på tok. När jag öppnade kylskåpsdörren på Raggarkylen slog ingen kyla emot mig och ingen kompressor brummade. Lampan lyste snällt men det var kvavt och en lätt fuktig värme slog emot mig.
Lampan var tänd men ingen var hemma - bokstavligen
Raggarkylen döptes till det då jag som nyinflyttad nogsamt satte fast schackrutig vinylplast på dörrens hyllor. Detta fick inte den fina effekt jag tänkt mig utan påminde snarare om många andra kylar med paradplats i landets verkstäder. Jag såg framför mig Raggarkylen fylld med öl och ett blaffigt klistermärke på framsidan av dörren. Handdagen skitiga av många oljelortiga nävar som öppnat den, klirrande dragit fram en bira och sedan hastat igen dörren i stegen bort.
Raggarkylen i mitten av köket i väntan på ersättaren
Nu har ju min kyl inte varit med om något sådant och inte ens det duger den till längre. Den är ju död. Frysen fungerar dock vilket gjort att jag inte sprungit och akutköpt något nytt kylskåp. Men idag är jag ledig och det är ju oundvikligen så att jag ganska snart måste ha en kyl att nyttja igen. Jakten började med sökningar på nätet och strax ska jag åka iväg och kolla på en lämplig, klimatsnällare, mindre brummande och mindre schackrutig ersättare.
Oproportionelig röra
Nog för att kylen var snudd på tom redan innan den pajade, det är ju dagarna innan löning och då brukar väl ingen kyl vara särskilt full, men frysen är det desto mer i så jag drog fram kylen och lät den stå inkopplad mitt i köket i väntan på att den nya aklimatiserat sig. Raggarkylen tar oproportioneligt mycket plats. Dags att ge sig iväg. Fram till den dag jag ids beställa bortforsling får den stå mitt i köket och ta plats. Inte full med öl med väl fortsatt schackrutig.
(Jag döpte bilden till "Elsa ba WTF" när jag
redigerade den. Och det vore kanse en bra bildtext..)
Elsa ba WTF är Raggarkylen?
Ommöblering
Jaa, god morgon mina vänner. Nu sitter jag ihopknölad i fåtöljen i vad som kommer att bli mitt nya hörn för just det - fåtöljhäng. Det möblerades ju om igår och det bars ner en och annan grej till förrådet. Sedan bars det upp en och annan grej också, men mest flyttades det runt möbler i lägenheten.
Det borrades och pluggades i väggen och nu sitter min lånade platt-tv uppe i det hörn där soffan förut stod. Visst känns det lite skumt att se allt omvänt och vridet men herre min je, jag har ju inte möblerat om på de två år jag bott här, så det är en spännande omväxling. Jag tror att detta kan bli finemang för ett tag framöver.
Det borrades och pluggades i väggen och nu sitter min lånade platt-tv uppe i det hörn där soffan förut stod. Visst känns det lite skumt att se allt omvänt och vridet men herre min je, jag har ju inte möblerat om på de två år jag bott här, så det är en spännande omväxling. Jag tror att detta kan bli finemang för ett tag framöver.
Och så tänker vi bort oredan, är glada att Katla ligger i soffan och trivs samt att de gröna växterna på blombordet gör sig så fint mot väggen
Självklart får de nyintrillade slantarna (dvs lönen) hjärnans kugghjul att snurra en extra gång på "köpanytt-fronten" bara för att man kan, men det blev inget större inköp än att jag vid gårdagens IKEA-besök köpte en ny timer till julstjärnan i fönstret, en besticklåda och två kartonger (jösses, begränsa dig kvinna!) Däremot fnular jag på en ny matta eller två, kanke någon fotoram och en bunt stearinljus.. Nåväl, vi får se vad det blir av dessa storslagna planer.
Biostolarna som bytt plats kan ni snegla på till vänster i i bild,
i övrigt nyinflyttat julstjärna med tillika nyinflyttad timer.
Pluggat
..och innan dess borrat och innan dess radikalt ommöblerat lägenheten i vad som började som nyfiken på hur lyan skulle se ut om man vred på soffan. Tog hjälp av pojkvännen och tillsammans lyfte/släpade vi soffan (med handdukar under soffbenen, man måste akta golven) en kvarts varv och ställde ned den mjukt.
Tyvär hade vi i våra flyttbestyr inte märkt att Katla smutit in under soffan när vi lyft den och vid kanten av den nu nedställda soffan stack ett par svartbrunspräckliga tassar fram.
-Men Katla! ropade jag och fick bråttom att lyfta soffan igen. Katla sade inte mer än ett "gnök.." där hon låg med bara tassarna synliga men fick bra med fart när vi väl lyfte på det som tyngt henne. Sedan satt hon länge under sängen i sovrummet innan hon vågade sig fram igen. Och vi stod där och skrattade medan mitt kattägarhjärta samtidigt tycke så synd om kattan, tur för henne att vi ställde ned soffan försiktigt - och att hon själv är så fluffig och mullig tjock.
När vi försäkrat oss om att hon ändå mådde bra så skrattade vi lite till. Det är inte varje dag man pluggar, innan dess borrar och innan dess ser ett par kattassar sticka ut under soffan som man bara ville vrida en kvarts varv för att se hur det såg ut.
Om att mötas i trappan..
.. och känna att något var fel. Harriet, min "lady neighbour" som var så snäll och gav mig handstöpta ljus och ett par vänliga ord när jag var nyinflyttad för ett par år sedan verkade ovanligt påskyndad när vi möttes här om dagen. Oftast är det hon som påpekar att jag verkar ha så brådis hela tiden. Nu när vi möttes bytte vi ett par ord om att jag, i vanlig ordning, jäktade runt men hon hade lika brått ut som jag hade in.
Redan där kände jag på mig att något var annorlunda. Rollatorn som Stig nogsamt brukade kilat fast mellan ett par stenar utanför porten hade sedan länge bytts ut mot den där rullstolen som stod innanför porten - men jag reflekterade inte över att den, när jag och Harriet möttes i porten, inte längre var där.
Idag fick vi ett mail om att Stig lämnat oss. Jag blir såklart fantastiskt ledsen för Harriets skull. Samtidigt känner jag glad över det jag han träffa av Stig, när jag flyttade in hade han fått en stroke men var pigg sånär som på att talet inte riktigt hängde med. Han berättade om hans arbete som Trädgårsmästare på Kungliga Djurgården och jag fick höra historien om hur den stora gräsklipparen fastnat på en mur efter en något, förmodat, vild framfart för att vara en gräsklippare.
När han sade att jag skulle få ett kort på spektaklet hastade jag med att säga att "nej, nej, det behöver du inte" eftersom jag trodde att jag skulle få hans enda kort på händelsen. "Nej, men, det går fort!"sade han "Jag skriver ut det på färgskrivaren bara, det tar ett par minuter!"
Jahapp, där fick man sitta under föreningens vårstädningsdag med händerna i jorden och skämmas för att man trodde att Stickan var "old-fashioned". Strax var han tillbaka och det gulnande motivet var verkligen en syn, en stor gräsklippare som balanserade på en mur på Djurgården.
Tack Stig för att jag fick se det och tack för att du berättade så mycket om växter och hur man beskär en buske. Din blev bra mycket bättre beskuren än den jag gav mig på, "det kommer bli för många skott där" sade du och visade hur man egentligen skulle klippa. Året efter förstod jag vad du menade. Jag borde ha lyssnat på en gång.
Nu ska jag skriva ett brev till Harriet. Kanske ge henne ett handstöpt ljus och ett par vänliga ord.
Allmänna gränd på Djurgården (Källa: Slottsträdgårdsmästaren)
Köp och sälj
Jahapp, då har jag sålt iväg två par muggar ur serien "Retro edition" för Coop/Konsum. Det är alltså de omtalade muggarna med mönster av Stig Lindberg som blivit så populära under åren (och i år lanserades i en tredje upplaga). Själv har jag fyra muggar i köksskåpet, två med årets mönster och två med förra årets (sådana som jag också sålt.)
De är ju ruskigt fina och jag funderade på att behålla två till...Men nej, de får komma till nya hem och trona där. Jag lägger upp två auktioner till, tror jag bestämt.
Alltså, muggar ur serien "Retro edition" säljes, kom och köp!
PotaTisdag
Se bortom ordvitsen och kika in i min ugn. Det luktar helt galet gott såhär på potatisveckans andra dag. Idag hyvlade jag fem stora potatisar tunt, blandade i en stor skål potatisen med en deciliter grädde (jag tog laktsfri matlagningsgrädde), en halv hackad gul lök och en halv matsked flingsalt och peppar.
Detta breddes ut på en bakpappersbeklädd plåt och över kalaset "strösslade" jag torkad timjan och oregano.
På detta lade jag en ganska intetsägande ost av gummityp, hade inget annat hemma. Men jag kan tro att det kan bli gott med en ganska stark ost, det ska jag kanske prova nästa gång.
In med allt i ugnen som stod på 200 grader och sedan var det bara att hålla ut i vad jag skulle tippa var ungefär tjugo minuter.
Nu har jag inte provsmakat ännu men det doftar underbart. Bara det faktum att det doftar och inte luktar tyder ju på att det inte blev så dumt - den där potatisrätten jag stoppade in i ugnen.
Potatisvecka
Igår köpte jag en stor påse potatis, fem kilo. Småpotatis för en barnfamilj kanske men en gigantisk säck för mig. Nu funderar jag ju förstås på vad jag ska göra av all potatis och jag har fått förslag på alltifrån mos, rösti, ugnsbakad, grillad, friterad och riven potatis, kokad och skalad, någon tyckte jag skulle potatistrycka och någon annan att jag skulle anvädna dem som kanonkulor. När alla dessa förslag noga överlagts visar det sig vad jag ska göra av all potatis. Detta får helt enkelt bli en potatisvecka.
Idag började med en aptitlig och mättande potatis-sörja bestående av gaffelmosad kokt potatis, det kulinariska kryddan salt, den tomattillspetsade såsen ketchup samt tonfiskröra ur tub. Det var godare än det låter och definitivt godare än det såg ut. Jag lägger upp en liten bild som ni kan klicka på, om ni nu nödvändigtvis vill se hur det såg ut i större skala.
Som jag ser det så blir det såklart att "man tager vad man haver", just idag hade jag ingredienser till ovannämnda sörja i kylskåp och skafferi men jag tror att jag imorgon ska slå till på lite basgrejer som finns i de flesta potatisrecept. Stay tuned.
I övrigt är vigören god sånär som på stickande stygn därunder bandaget och en ganska stor trötthet över en hektisk dag på jobbet i kombination med någon värktablett. Som tur är vet jag hur veckan ser ut och vad jag har att förvänta mig, så det ska nog gå bra. Jag får väl också göra det extra kul genom att förgylla matlådan med potatisrätter.
Katterna mår bra men tycker matte är s-u-p-e-r-t-r-å-k-i-g som kommer hem och är trött. Nog kan de trugas med lite av tonfiskröran men det är ganska trist att vara katt i det här hushållet just nu. Fast det är klart att vi leker snören, kastar leksaksmöss, bråkar med myntaleksaker och kattfnattar runt i lägenheten på kvällskvisten (katterna då alltså, jag ser bara på).
De har också visat ett stort intresse för den blombukett jag fått och de har smakat på den i omgångar. I övrigt sitter de mest i köksfönstret och "snackar" med fåglarna som enligt katterna envist håller sig utanför köksfönstret bara för att retas. Kvickt flyger de iväg när någon av katterna tar sats och attackerar rutan inifrån. En dov duns låter och en förvirrad och besviken katt hoppar snabbt upp på tassarna igen med blicken intesivt fästad mot fönstret, "Kanske nästa gång...."
(Och ja, bilden är från i somras. Fullt så grönt är det inte längre...
Det är gulbrunt - ungefär som kvällens potatisrätt)
Slå dig ned..
.. I min nya fåtölj! Här om veckan när jag och pojkvännen var ute i landet och tappade bort oss, hittade rätt, var på landet och fotade en hel massa i dagarna tu - så var vi också på loppis. På loppisen skulle det väl egentligen hittas en mugg bekväm att hålla i men istället hittades en Triett utan lock (som jag dock inte köpte) och en röd fåtölj.
Den är sliten och behöver limmas i träet på sina ställen, men den är också väldigt skön och nätt. Den påminner om en Lamino men har tvådelad sits och har mer grovmejslade drag . När jag såg den på loppisen ville jag klä om den men när den kom hem till mig såg jag att de passade perfekt till de röda biostolar jag redan har, träet var dessutom av liknande slag och nyans.
Dock tyckte katterna att det var ypperligt matrial att vässa klorna på och de hade beslagtagit stolen snabbare än jag hann sucka fram ett "nej".
Mina älskade djur har under en semester hos mamman och pappan kloat på ett par finfina fåtöljer jag köpt för en spottstyver men klätt om professionellt. Katterna sågs inte med blida ögon kan jag säga - och fåtöljerna står kvar hemma hos mamma och pappa....
Den nya fåtöljen ska få ytterligare förstärkning av sitsen och helt klart nytt tyg. Att gå på tygjakt är ju ett mycket delikat göromål att ta itu med. Frågan är hur jag ska kunna välja. En sak är iallafall säker, det ska inte bara vara tålig och vackert för ögat - utan också helt ointressant för kattklor.
I afton Snoddas
Gösta ´Snoddas´Nordgren - Flottakärlek (1952)
I afton vankas det bakning, för imorgon är det möte med bostadsrättsföreningen och jag tänkte att vad sjutton, något att bjuda på vore ju trevligt. Tyvärr såg jag efter en snabb inventering av skafferiet att jag inte hade ingredienser nog till särskilt många bjudsaker. Jo, kanske.. ett halvt recept? Jag tog ett recept på äggfria Snoddas (moccaructor,kärleksmums, kärt barn osv). På min lilla degblandare satte jag för en gångs skull fast vispen och så höftade vi oss igenom receptet. Ägg hade jag ju inte, därav halvveganska snoddas och socker hade jag inte tillräckligt så det fick bli en sked honung extra. Nu står kakan i ugnen, utsmetad i ett tunt-tunt lager då smeten egentligen inte räckte till hela den inoljade plåten.
Nåväl, det blir nog bra med den saken.
I övrigt har det varit en ledig dag och jag har, förstås, nyst mig igenom dagen och känt mig allmänt ruggig. Hur kommer det sig att detta alltid inträffar när man är den minsta gnutta ledig?
Nåväl, det blir nog bra med den saken - också.
Förhoppningsvis har jag snart en plåt snoddas att provsmaka kanterna på. Det borde hjälpa mot snuva och nysningar, helt säkert!
En spegelbild i köksfönstret av min nya lampa.
Varmt ljus till ruggiga kvällar.
Nåväl, det blir nog bra med den saken.
I övrigt har det varit en ledig dag och jag har, förstås, nyst mig igenom dagen och känt mig allmänt ruggig. Hur kommer det sig att detta alltid inträffar när man är den minsta gnutta ledig?
Nåväl, det blir nog bra med den saken - också.
Förhoppningsvis har jag snart en plåt snoddas att provsmaka kanterna på. Det borde hjälpa mot snuva och nysningar, helt säkert!
En spegelbild i köksfönstret av min nya lampa.
Varmt ljus till ruggiga kvällar.
