Ja, idag ändrar vi både på fraser och på aktivitetsnivå. Idag är jag ledig och det är så jäkla, jäkla, jäkla skönt! Jag flängde hit och dit hela förra veckan, så denna vecka som varit fram till nu var väldigt välkommen. Lugna stunder på jobbet och nu en ledig långhelg. Det känns verkligen underligt att ställa om, jag som fram till i år jobbat i princip alla jobbiga, röda dagar år efter år. Det gäller att ta tillfället och så vidare. Nu har jag helt plötsligt LEDIGT alla röda dagar (jobbar ju förstås alla andra istället). Spännande vändning, om än fortfarande något ovan.

Iallafall är det ju, som de flesta vet, Kristi himmefärds och därav ledigheten. Inte så många som dansar på gatorna för det gissar jag. I Norge däremot kalasar de desto mer då det är deras nationaldag idag. Jag har ju en kär, kär vän i Oslo och har tidigare pluggat norska bara för att jag tycker språket är så fantastiskt.  Så visst, några kopplingar har jag väl till Norge, så då uppmärksammar jag väl detta också! Gratuleler med dagen Norge!

I övrigt vaknade jag tidigt. Jag har städat (denna ständiga företeelse), tvättat (dito) och slappat (dito dito). Katterna har invigningschillat på "katt-kongen" jag och pappa snickrade ihop förra sommaren. jag lade dit den mysiga julklappsfällen eftersom det ändå är lite, lite kyligt ute och katterna har nu suttit där bra länge. Katla frotterade sig verkligen och sitter där as we speak. Elsa, så tanig som hon är, smet ut genom en glipa i nätet och stod på fönsterblecket. Jag lät henne hållas till den sekund då jag såg att det glimmade till i hennes "hopp-ögon" och då tog jag, likt en elak förälder som tar ifrån ungen den roliga, skitiga saken man inte ska stoppa i munnen, bort henne från fönstret.

Eftersom jag fyllde år på en måndag bestämde jag mig för att fira lite hela helgen. Fira i det lilla och fira i det lite större. Helgen fylldes med ogräsrensning och vårstädning på gården, fallna körsbärsblommor i Kungsträdgården, en spännande brunch med familjen och lite parkhäng på toppen. Skriva så värst mycket mer ids jag inte, ni får se på bilderna istället. Hoj hoj!

åkte jorden runt - i bufféform på Hemma hos Kaj.

Igår var ingen bra dag, eller jo det var det ju på ganska många sätt. En elev stannade kvar ett tag och sade då hon fått hela min uppmärksamhet; vet du vad, jag älskar dig nu! Jaha jaså, sade jag, tack! Vi hade ju bara träffats en dryg timme (tänkte jag)? Men tack! Det värmde!

En dålig sak igår var att jag var insomnia-trött hela dagen, att min lunch såg ut som något som jag gissar mig till att bebisbajs kan likna plus att jag lyckades knocka ner en kopp kaffe med mjölk.

Grand slam tog jag ändå då jag "besökt damernas" och skulle vända mig om för att spola. Vände mig om gjorde jag, spolade gjorde jag men i samma stund som det var klart slungade sig mobiltelefonen suicidalt mot toaletten och gjorde en djupdykning. "FAN" skrek jag och hivade upp den illa kvickt. Tvättade händerna minutiöst som en läkare och började sedan hjärt och lungräddning på telefonen.

Eller ja... Jag stod och svor tyst,långa ramsor av sammankopplade "fan" och plockade snabbt isär luren. Den fick ligga på tork under eftermiddagen och när jag satte igång den framåt kvällen så funkade den! Balanssinnet är paj så skärmen är låst åt ett håll, det är lite immigt innanför glaset och ljudet är enligt min far ganska dåligt, då vi språkades vid igår kväll.

Hoppas innerligt att telefonen är på bättringsvägen, än så länge ser det bra ut. Håll ut lilla skitlur, jag behöver dig!

När jag var cirkus åtta år fick jag ett litet gosedjur. Jag var så fantastiskt glad över detta söta djur att jag gång på gång med uppspelt stämma deklarerade hur lycklig jag var och hur avundsjuk jag var på mig själv: bara av det faktum att jag hade fått detta lilla polyesterfyllda gosedjur.

Jag som hade fnulat på en så bra rubrik men nu när jag skulle skriva ner den, det räckte med en millisekunds tanke på annat, så var den borta. Nåväl.

Helgen har sett ut som sådan att lördagen i princip försvann pga seghet och ett lätt illamående, orsaken är oklar. Framåt kvällen var jag piggare vilket var tur för då var det dags att jobba och uppleva Kulturnatt Stockholm. Förra året jobbade jag enbart på att försöka gå på så många museer som möjligt, vilket visade sig vara svårt att koordinera. Men det blev ett par ställen OCH jag fick åka veteranbuss, det var kvällens höjdpunkt.

I år jobbade jag ju så jag fick väl en liten dos kulturnatt iallafall. Jag såg bland annat en hundra meter lång modelljärnväg. På vägen hem åkte jag BAKOM veteranbussen eftersom jag inte hann åka med inuti, de såg ut att ha det trevligt där inne. Jag får väl vara glad för det lilla..typ. Kvällen avslutades med en öl med tre glada vänner och sedan insåg jag snabbt att jag behövde åka hem, sista pendeln kallade.

Natten avslutades med en toast med extraextraextra ost och lite bakomöronkliande på katterna. Inget av detta fastnade på bild, eller jo. Modelljärnvägen gjorde det. Där jag trotsade mörkret och satte kameran på prov.

Jag är inte helt kompis med min kamera och tycker ibland att den kanske inte är så bra (även fast det nog handlar mer om mina kunskaper än kamerans egenskaper). Iallafall är den övre bilden fotad med en liten macro-lins och skillnad blev det ju helt klart! Dessa togs i en ganska mörk lokal och figurerna är drygt 1 cm höga så jag är nöjd ändå.

Det var min helg. Idag ska jag bara diska och dega och titta på reprisen av 100% Bonde. På återseende!

Ja, inte har det väl gått någon förbi att det varit ganska skruttigt väder ur vårkänslo-hänseende. Knappt slapp vi ifrån snön så kom det mer efter bara några dagars sol. Kom det inte snö så kom det slask direkt från himlne, och kom det inte slask så kom det regn, idag är inget undantag.

Lite så är det väl i största allmänhet nu. Det har varit en humörväxlande vecka, precis lika växlande som väret. Veckans början var trevligt med konserten, som jag snart ska skriva mer om, medan veckans mitt var hektisk och jag höll på att tappa både humör och ork. Men så kom torsdagen och jag träffade mamman en stund över en salladsmiddag och med det sällskapet blev jag lite piggare igen.

Idag är det Fredag och trots att jag jobbar imorgon eftermiddag, kväll och natt så är jag glad och tycker att det ska bli så skönt att få bara seeeega ikväll med en flaska läsk och trevligt sällskap av kameramannen.

Humöret växlar som vädret och ibland är det mer gråmulet av funderingar och göromål än annars. Men efter regn kommer solsken har jag hört. Man får hoppas på det.

Plus...Att jag har tagit bort bandaget. Freedom att last!

Dagens NEJ går till de 15-någonting tjejer och killar som stod utanför SL-centret i stan. De stod och småbråkade utanför när jag kom, sparkades lite på skoj och slänge någon extra spark mot en av tjejerna, som skrekskrattade i falsett tillbaka mot dem och fortsatt leende sa "meh lägg av". Killarna lade inte av och när jag skulle ta en kölapp kom plötsligt tjejen dunsande in i sidan på mig då de "shyssta kompisarna" puttat henne.

Kvinnan bakom kassan tar ingen notis om detta, i vilkt fall tar hon det kallt och tittar trött men stint på sin datorskärm.

Fortfarande ingen reaktion från kvinnorna i kassan. Gruppen flinar lite men släntrar sedan sakta bort, skrattande och fortsatt puttandes.

Jag orkar inte. Blir handlingsförlamad och tungan slutar fungera. Mina stämband vill inte heller samarbeta och alla de arga ord jag verkligen, verkligen, verkligen bara skulle vilja vräka ur mig mot denna grupp tar stopp i halsen. Jag får inte ens ned dem på tangeterna såhär i efterhand.

Jahapp, så var den fyradagarsledigheten över och det är dags att hoppa i dojjorna för en ny arbetsvecka. Jag blev glad och förvånad då jag förärades ledighet både i fredags OCH igår, vilket jag inte var beredd på. Så mycket tid helt plötsligt!

I fredags var jag trött och ville bara gå hem. Så kom den där fredagskvällen äntligen och då var jag... trött! Problemet är de värktabletter jag fått som både gör mig trött och tyvärr lite illamående. Så istället för en skön, göravadjagvill-helg har det blivit att jag måst tacka nej till en massa roliga saker; spelkväll, tjejmiddag, födelsedagsfest och lunch med min familj. Suck.

Men idag mår jag bättre. Jag har inte lika ont, behöver inte ta tabletter och slipper då trötthet och illmående. Boyah! Igår kväll fick jag dock besök av mamman och pappan som just vinkat hejdå till systern. De kom med en massa god mat och hjälpte mig med disken, rara som de är. Att mamma dessutom hade med sig ett par fantastiska Mon Amie-skålar som hon tänkte kunde pigga upp var en glad överaskning!

Dessutom fick jag en påse nostalgi i form av en påskduk och en tupp i trä jag gjort på Fritids respektive träslöjden. Åh vilka fina minnen! (och vilken talang man hade, ehrm..) Fy tusan så gult och härligt! Jag kan nästa känna doften av textillimmet och rasslet av den där burken med plastögon.

De ska genast placeras på paradplats i mitt hem, det kan jag lova!

Nu är det veckans sista dag och trots att jag idag slipper illamående i samma usträckning tänkter jag INTE vara kaxig och dra ugång med en massa grejer. Som igår morse till exempel när jag tyckte att det var en bra idé att tvätta kläder och bytan lakan trots enhänthet och illamående.

Nej, idag ska jag bara göra tråkiga saker som att sortera lådor och så. Kanske leta efter ultimata platsen för påsktuppen.

Ett: Uppe med tuppen var jag och fick handen reparerad - igen. Nu blir det flådigt bandage och stickiga stygn i två veckor. Den som väntar på något gott och så vidare (har jag hört).

Två: Lätt vimmelkantig men dock okänslig för min mörbultade hand pga bedövning fick jag för mig att det var en bra idé att carpa the diem och att till exempel åka och handla. Det var det inte. Jag nickade till på bussen både till och från affären. Ganska skönt dock för bussresan var tråkig.

Tre: Trotsande mitt tillstånd ville jag verkligen köpa den där grejen jag tyckte mig behöva så grämeligt att det inte kunde vänta till en piggare dag. I affären fick jag hjälpa damen i kassan att översätta något krångligt engelskt ord hon hade i någon produktlista. Som tack fick jag rabatt på en av grejerna jag köpte, tack tack!

Fyra: Jag har köpt en kameraväska för trettio pix och en plånka för sextiofem. Fast de får ni se imorgon när ljuset tillåter bättre foton.

Fem: Läget just nu är horisontellt och har så varit i ganska många timmar nu. Bedövningen har inte släppt ännu men det kryper små myror så snart gör det nog det. Djuren ställer sig oförstående inför detta faktum och tycker jag är tråkig, fast de ligger snällt och sover mesta av tiden. Alla behöver vi lite vila.