Hej radio!
"Varje fredag gör Ulf Elfving besök på en arbetsplats eller annan mötesplats någonstans i Stockholms län. Musiken väljs av er som jobbar eller möts på de olika sändningsplatserna." - SR.se
Igår hälsade han på på mitt jobb och jag fick berätta lite om vad vi jobbar med. Det var ganska nervöst - men kul! Ulf var en trevlig prick.
Bla bla bla.. Bla!
Programmet är en halvtimme långt och förstås väldigt spännande rakt igenom. Är ni extra nyfikna på vad jag snickensnackar om och vilken låt jag önskade, spola fram till 14:50.
Källa till det hela och där ni också kan se fler färgglada bilder finns på
"Girls want to be heroes AND the boys want to be heroes!
Nygammal skåpmat
Eftersom jag inte har några nyredigerade bilder att visa eller texter att lägga ut får ni här lite nygammal skåpmat. Lite som den där goda ostkanten du glömde längst in i kylen, hittade, åt och som du tyckte smakade alldeles förträffligt.
Detta är ifrån den femtonde April 2010.
Fortsättning följer HÄR
Morgontankar och jobb
Idag vaknade jag en helt timme innan väckarklockan ringde och till och med katterna blev förvånade, när jag började sno runt i sängen och ta mig ur drömmen fastän ingen klocka ringt. Oturligt nog vaknar ju katterna på en sekund när de väl bestämt sig medan en annan måste ligga kvar ett tag till innan beslutet tas, fötterna dras (släpas) över sängkanten och sätts på golvet.
Men idag vaknade jag inte bara en timme tidigt utan piggade också på mig ganska fort. Katla var sist ur sängen, Elsa var först förstås. Morgonmat till katterna och knäckemacka till mig - och utanför var det ljusrosa och ljusnande.
Ja, vilken morgon. Det njutfulla i morgonen beror nog mycket på att jag fick sova länge, nästan nio timmar, och det verkar vara precis vad jag behövde. I helgen väntar jobb och även om jag ojat mig över snuva och annat så ska det bli kul att jobba. Intensivt men kul - och definitivt bättre än att sitta hemma.
Jag ser det såhär: Jag jobbar många helger nu, när det ändå är mycket aktivitet och behövs folk, och så tar jag det lugnare några vardagar istället. Helger kan jag ha lediga nästa år.
Att den hektiska tiden på jobbet tog slut den sjätte November var bara en del av sanningen. Lika sant är att det efter det väntade nya äventyr och jag ser fram emot att sätta tänderna i jullovsaktiviteter och annat. Jag har ju turen sett till att få jobba med det jag är utbildad för och tycker är roligt i mångt och mycket, även om det bara är timsvis och innebär att de flesta andra timmar består av "vanligt", dvs inte pedagogiskt, jobb.
Jag har planer på att ta tillvara det faktum att jag inte jobbar heltid. Jag vill komma igång med träningen, som jag saknar, och återigen spara ihop till det där "¢∏€A!W§" körkortet. Jag kanske måste fly stan för att få stockholmsändan ur vagnen och inse att det kan vara bra att ta bilen dit man vill, även om man KAN gå, cykla och pendla. Kanske. Vi får se.
Just nu ska jag iallafall packa min dagliga kappsäck och gå till jobbet. Ta hand om er!
Jag har ändrat mig
Igår skulle jag åka till min gamla högskola och sälja ännu en bok från min kilometerhöga bokhög med studielitteratur. Eller nej, nu ljög jag, jag köpte ganska få böcker under min utbildning, sisådär tjugo stycken.
Jag funderade på hur jag egentligen skulle reagera på att åka till plugget igen. Skulle jag sakna det? Titta in i salarna där det lyssnades på föreläsare och känna att jag också ville sitta där?
Mja, det började redan i rulltrappan upp från tåget mot skolan. det var horder med folk. I say, studenter som tar tåget som landar kvart i tio vid stationen och som hastar från tåget till förelänsingar och seminarier som börjar kvarten senare - det är kaos. Det lustiga är att jag känner igen det så väl, alltid denna strida morgonström vid exakt den tiden.
Man föses fram av de bakom sig och saktas ned av de framför sig. Det tar tid. Väl uppslussade för alla trappor, gångvägar och rulltrappor splittras horderna av folk och 30% sällar sig till kaffeköparkön, 30% går till huvudhuset och den lilla, lilla "Stora entrén" och 30% försvinner åt andra håll. Kvar står 10% som är förvirrade och stoppar upp folk bara av att stå.
Jag tillhörde de 30% som försvann åt annat håll. Jag gick likt en rulltrappsninja upp på vänster sida av rulltrappan och parerade smidigt bredbent stående folk och stora väskor, när toppen av trappan närmade sig smet jag snabbt åt vänster för jag vet hur irriterande det är att bli uppbromsad vid slutet av en rulltrappa, när man ska gå av och fram.
Jag ninjade mig förbi den största horden med folk som genade åt höger för att komma till kaffeköparkön och spurtade graciöst med ett lätt bang och ett tryck på den stängda stationsdörren ut på gården. Där gick jag i snygga sick-sackssteg mellan de 10 velande procenten och kom bara en gnutta försent till mitt mål - Biblioteket. Ett snabbt möte med den vänliga tjej som skulle köpa boken och så gick jag snabbt ut igen.
Allt detta innan jag ens hann tänka tanken på om jag saknande stället eller inte. Väl ute på gården igen stannade jag upp. Folkmassan hade mattats av och det var ganska tomt. Jag funderade på om jag ändå skulle köpa mig en billig studentkaffe när jag ändå var här.
Jag gick mot ett av skolans Caféer, på vägen sneglade jag genom en glasvägg en trappa ner och där igenom rutan på en dörr kunde man se att folk började sätta sig till rätta, att lektionerna snart skulle börja. Jag log, av okänd anledning, lite för mig själv och gick vidare. Kaffeköparkön hade också mattats av så det gick ganska fort att betala, poletten till kaffeautomaten bråkade förstås, som sig brukar.
Ute på gården för en tredje gång och jag kunde konstatera - Jag har ändrat mig. Jag vill inte plugga just nu, jag vill jobba. Jag vill inte köpa billigt studentkaffe när man kan köpa nästan lika billigt kaffe på jobbet eller rentav på stan. Jag vill inte behöva trängas som om jag åkte i rusningstrafik när jag nu vanligtvis slipper och jag vill inte leva på lånta pengar när jag kan jobba ihop mina egna. Jag vill inte behöva köpa böcker för att alla ex är utlånade på biblioteket och jag vill inte vara en av de där i klassrummens bänkar.
Inte just nu, just nu vill jag något annat.
Jag funderade på hur jag egentligen skulle reagera på att åka till plugget igen. Skulle jag sakna det? Titta in i salarna där det lyssnades på föreläsare och känna att jag också ville sitta där?
Mja, det började redan i rulltrappan upp från tåget mot skolan. det var horder med folk. I say, studenter som tar tåget som landar kvart i tio vid stationen och som hastar från tåget till förelänsingar och seminarier som börjar kvarten senare - det är kaos. Det lustiga är att jag känner igen det så väl, alltid denna strida morgonström vid exakt den tiden.
Man föses fram av de bakom sig och saktas ned av de framför sig. Det tar tid. Väl uppslussade för alla trappor, gångvägar och rulltrappor splittras horderna av folk och 30% sällar sig till kaffeköparkön, 30% går till huvudhuset och den lilla, lilla "Stora entrén" och 30% försvinner åt andra håll. Kvar står 10% som är förvirrade och stoppar upp folk bara av att stå.
Jag tillhörde de 30% som försvann åt annat håll. Jag gick likt en rulltrappsninja upp på vänster sida av rulltrappan och parerade smidigt bredbent stående folk och stora väskor, när toppen av trappan närmade sig smet jag snabbt åt vänster för jag vet hur irriterande det är att bli uppbromsad vid slutet av en rulltrappa, när man ska gå av och fram.
Jag ninjade mig förbi den största horden med folk som genade åt höger för att komma till kaffeköparkön och spurtade graciöst med ett lätt bang och ett tryck på den stängda stationsdörren ut på gården. Där gick jag i snygga sick-sackssteg mellan de 10 velande procenten och kom bara en gnutta försent till mitt mål - Biblioteket. Ett snabbt möte med den vänliga tjej som skulle köpa boken och så gick jag snabbt ut igen.
Allt detta innan jag ens hann tänka tanken på om jag saknande stället eller inte. Väl ute på gården igen stannade jag upp. Folkmassan hade mattats av och det var ganska tomt. Jag funderade på om jag ändå skulle köpa mig en billig studentkaffe när jag ändå var här.
Jag gick mot ett av skolans Caféer, på vägen sneglade jag genom en glasvägg en trappa ner och där igenom rutan på en dörr kunde man se att folk började sätta sig till rätta, att lektionerna snart skulle börja. Jag log, av okänd anledning, lite för mig själv och gick vidare. Kaffeköparkön hade också mattats av så det gick ganska fort att betala, poletten till kaffeautomaten bråkade förstås, som sig brukar.
Ute på gården för en tredje gång och jag kunde konstatera - Jag har ändrat mig. Jag vill inte plugga just nu, jag vill jobba. Jag vill inte köpa billigt studentkaffe när man kan köpa nästan lika billigt kaffe på jobbet eller rentav på stan. Jag vill inte behöva trängas som om jag åkte i rusningstrafik när jag nu vanligtvis slipper och jag vill inte leva på lånta pengar när jag kan jobba ihop mina egna. Jag vill inte behöva köpa böcker för att alla ex är utlånade på biblioteket och jag vill inte vara en av de där i klassrummens bänkar.
Inte just nu, just nu vill jag något annat.
Omsorgsfullt
Det ordet.
Omsorgsfullt.
Barnomsorg.
Barnomsorgsfull.
jag är precis klar,med min utbildning alltså.
Jag äger inte tanken på att någonsin bli "färdig" men jag har kommit en bit på väg, mot det där mållösa.
- Så vad ska du bli när du blir stor?
-Mållös.
Mållös och omsorgsfull.
Omsorgsfullt.
Barnomsorg.
Barnomsorgsfull.
jag är precis klar,med min utbildning alltså.
Jag äger inte tanken på att någonsin bli "färdig" men jag har kommit en bit på väg, mot det där mållösa.
- Så vad ska du bli när du blir stor?
-Mållös.
Mållös och omsorgsfull.
Solsken
Just det, här om dagen var det ju avslutning och jag var orolig att jag behövde gå dit som gäst - på min egen avslutning. Jag hade ju turligt nog fått en fråga om jag ville vara min fina vän Bellas sällskap till avslutningen, så jag kom in. Och självklart tackade jag ja och vi sågs en stund innan det var dags att gå in och jag kollade efter någon med namnlista att fylla i och så vidare.
Skolavslutningshår
Så var inte fallet, både på grund av och tack vare att avslutningen var ganska "opersonlig" så spelade ingen roll att jag inte anmält mig. De som nämndes vid namn var de som var nominerade och/eller vann pris för bästa uppsats i de olika utbildningskategorierna. Jag höll på att smälta ner i stolen av spänning när de kom till oss Fritidspedagoger. Inte för att jag hade chans att vinna, det visste jag redan, men jag blev nervös ändå.
När de ropade upp namnet på vår fina klasskamrat som vunnit ville vi applådera ner hela aulan och försökte gott. Även om vi varit få i klassen så vet vi hur man hurrar, Hurra vad glad jag blev för hennes skull!
Skolavslutningshår
Så var inte fallet, både på grund av och tack vare att avslutningen var ganska "opersonlig" så spelade ingen roll att jag inte anmält mig. De som nämndes vid namn var de som var nominerade och/eller vann pris för bästa uppsats i de olika utbildningskategorierna. Jag höll på att smälta ner i stolen av spänning när de kom till oss Fritidspedagoger. Inte för att jag hade chans att vinna, det visste jag redan, men jag blev nervös ändå.
När de ropade upp namnet på vår fina klasskamrat som vunnit ville vi applådera ner hela aulan och försökte gott. Även om vi varit få i klassen så vet vi hur man hurrar, Hurra vad glad jag blev för hennes skull!
Heja dig, vännen!
Efter den urladdningen var det upprädande av en trio som sade sig vara en flamenco-orientinspirerad sådan. Det blev flamenco och stepp till orientalisk sång och musik som sedan gled över i en version av Idas sommarvisa, tydligen det som gäller när det vankas skolavslutningar, oavsett ålderskategori. Sommarvisor alltså, flamencon var något nytt.
Flamencosommarstepp
Sedan var ceremonin över och vi bjöds på tre sorters tårta och bubbel utanför aulan. Min mamma kikade förbi och av henne fick jag fina blommor och en liten, spännande påse i skirt tyg att öppna när jag kom hem.
Solskensklänning dagen till ära
Sedan var det dags för det utlovade badet i fontänen, eller ja, dammen. Tanken var ju att vi skulle gå ut i Februari, då hade badet varit mer av en utmaning. Nu kom det sig ju så att vi fick vänta med avslutningen till Juni och just den här dagen var dammen nästan lockande, sånär som på de grönalgslemmiga stenarna på bottnen.
Och hur vet jag det undrar ni, jag är ju inte ens med på bilden? Nej, men strax efter fototillfället hamnade vi hela lilla klassen med fötterna i dammen. Och det var svalkande skönt, trots det grönt slemmiga. Uppdrag ´bada i fontänen´ utfört av samtliga! Sedan blev det "hejdå" och "vi ses snart" och sedan åktes det hem, en skolavslutning rikare.
Smartskaft
Jodå, inte nog med att jag anmälde mig försent, jag anmälde mig dessutom till en avlutning och inte en avslutning. Som tur är har jag vänner som anmält sig på alla riktiga sätt och vis och även anmält en gäst. Så idag blir jag gäst på vår egen avslutning, haha.
Inga studentmössor slängda upp i skyn men väl ett kort att plocka ur plånboken och stoppa undan och böcker att sälja.
Inga studentmössor slängda upp i skyn men väl ett kort att plocka ur plånboken och stoppa undan och böcker att sälja.
Jag har firat med att äta hallonsorbet till frukost, låta bli att städa bort tvätthögen och istället skrivit små rader med min telefon. Ja, inte mobilen alltså utan den Ericofon jag egentligen köpte till mig själv för femton kronor i födelsedagspresent men sedan städade undan. Nu kom det sig att jag städade fram den i jakt på något annat och skrev några rader med den. Finfint skrev jag med min tveksamma skrivstil.
Och det är ju precis vad det är. Finfint alltså.
Och det är ju precis vad det är. Finfint alltså.
En grop
Jag befinner mig i någon slags grop just nu. Ibland känns det som att det är en jag grävt åt mig själv, ibland ett gömställe, vissa dagar är det som en sådan där som bara blir svårare att ta sig ur ju mer man klättar - och ibland känns det som en startgrop.
Förutom de faktiska saker jag vet om ska hända inom den snaraste framtiden så känner jag på mig att det är något i görningen. Att något kommer ändras och att det blir mer start än fall över den där gropen.
Det som faktiskt ska hända är att jag på Fredag denna vecka har "skolavslutning" all over again, jag har min tredje stora avslutning efter högstadiet och studenten, jag får nämligen mitt examensbevis från Högskolan och jag kan titulera mig Fritidspedagog! Jag känner redan nu en stor yrkesstolthet och en trygghet i att jag, vad som än händer, har papper på att jag är utbildad i ett yrke och att jag kan, mycket!
Heja oss!
"Vad ska du göra nu då?" frågade nyfikna vänner och släktingar när man tog studenten. "Jaa" svarade jag då, "jobba och försöka vara ledig lite, fundera på vad jag vill bli mer kanske". Det var ett par år sedan jag tog studenten och nu virvlar studentflaken, som alla andra vårar, runt mig när jag går på stan på väg till eller från jobbet. Vissa dagar kan jag bara le när de åker förbi - för förstå den känslan att ta studenten och få åka flak genom stan!
Andra dagar kan jag grymta lite och sucka, då tänker jag inte alls på att det flaket jag ser idag inte är detsamma som igår och att det faktiskt är helt andra personer på det flaket - som tar sin student. I vilket fall står väl de allra flesta av de där vitmössade individerna snart inför en nyfiken vän eller släkting som frågar "Vad ska du göra nu?"
Jag själv har samma svar då som nu, i sommar ska jag jobba och fundera på vad jag vill mer, så får vi se till hösten. Det som skiljer nu från då är att jag istället för att tänka "vad ska det bli av mig" funderar på vad jag kan göra med mig. Alltså vad är det jag är sådär extra bra på och hur kan jag utveckla det?
Och så gjorde jag slag i saken och började plugga på en Interkulturell lärarutbildning med inriktning Fritidshem. Och snart fyra år senare står jag här, färdigutbildad och i färd med att få mitt examensbevis.
Vad ska jag göra nu då? Jaa, jag ska fortsätta jobba där jag jobbar, jag trivs och vill utvecklas. Men jag är också i full färd med att gräva mig en grop - kanske blir det en startsådan.
Förutom de faktiska saker jag vet om ska hända inom den snaraste framtiden så känner jag på mig att det är något i görningen. Att något kommer ändras och att det blir mer start än fall över den där gropen.
Det som faktiskt ska hända är att jag på Fredag denna vecka har "skolavslutning" all over again, jag har min tredje stora avslutning efter högstadiet och studenten, jag får nämligen mitt examensbevis från Högskolan och jag kan titulera mig Fritidspedagog! Jag känner redan nu en stor yrkesstolthet och en trygghet i att jag, vad som än händer, har papper på att jag är utbildad i ett yrke och att jag kan, mycket!
Heja oss!
"Vad ska du göra nu då?" frågade nyfikna vänner och släktingar när man tog studenten. "Jaa" svarade jag då, "jobba och försöka vara ledig lite, fundera på vad jag vill bli mer kanske". Det var ett par år sedan jag tog studenten och nu virvlar studentflaken, som alla andra vårar, runt mig när jag går på stan på väg till eller från jobbet. Vissa dagar kan jag bara le när de åker förbi - för förstå den känslan att ta studenten och få åka flak genom stan!
Andra dagar kan jag grymta lite och sucka, då tänker jag inte alls på att det flaket jag ser idag inte är detsamma som igår och att det faktiskt är helt andra personer på det flaket - som tar sin student. I vilket fall står väl de allra flesta av de där vitmössade individerna snart inför en nyfiken vän eller släkting som frågar "Vad ska du göra nu?"
Jag själv har samma svar då som nu, i sommar ska jag jobba och fundera på vad jag vill mer, så får vi se till hösten. Det som skiljer nu från då är att jag istället för att tänka "vad ska det bli av mig" funderar på vad jag kan göra med mig. Alltså vad är det jag är sådär extra bra på och hur kan jag utveckla det?
Och så gjorde jag slag i saken och började plugga på en Interkulturell lärarutbildning med inriktning Fritidshem. Och snart fyra år senare står jag här, färdigutbildad och i färd med att få mitt examensbevis.
Vad ska jag göra nu då? Jaa, jag ska fortsätta jobba där jag jobbar, jag trivs och vill utvecklas. Men jag är också i full färd med att gräva mig en grop - kanske blir det en startsådan.
Förbaskat också
Nu har jag TVÅ kompletteringar att klara av i skolan, innan jag kan få mitt intyg. Bah, jag blir så bitter. Skrev av mig lite svordomar på Facebook och som tur var kommenterade vänner även de med svärord och ett och annat "attans".
Ibland vill man inte ha ett "äh, det fixar du" och "kom igen, ryck upp dig" utan man vill ha just det, ett medhållsamt "fan". Klart jag kommer rycka upp mig och klart jag kommer fixa det - men just nu vill jag bara svära för en stund.
Ibland vill man inte ha ett "äh, det fixar du" och "kom igen, ryck upp dig" utan man vill ha just det, ett medhållsamt "fan". Klart jag kommer rycka upp mig och klart jag kommer fixa det - men just nu vill jag bara svära för en stund.
Fan.
Stiltje
Hej mina vänner. Är ni kvar?
Vad bra!
Att gå in här kändes som att sätta sin fot i klassrummet på terminens första dag för våren, då luften legat stilla och allt stått orört - men ändå lämnats precis som det var. Ni vet de där spännade sekunderna när man kliver in i rummet som man känner så väl men inte sett på ett tag. Någon kompis har klippt sig och ser annorlunda ut och gardinerna är utbytta, men på din bänk ligger din kvarglömda penna precis som du lämnat den. Den känslan får jag.
Här har det inte skrivits och ska jag vara helt ärlig har det väl inte skrivits särskilt mycket i övrigt heller. Jag har lämnat in fem sidor text som bara måste in. Till på fredag har jag sju sidor till och nästa vecka ytterligare två sidor, de sistnämnda är kompletteringar. De nämnda sju som ska in imorgon är den allra sista uppgiften jag lämnar in på min utbildning (förutsatt att jag inte måste komplettera den förstås).
I tisdags hade vi vårat sista seminarium och där fick vi böcker som vår lärare köpt vid bibliotekets utförsäljning av utrangerade böcker, för på hans tid fick man böcker, så var det bara. Jag fick den danska, äldre, versionen av Pelle erobreren, del ett och två.
Efter det gick vi i vår lilla klass på åtta personer till lärarnas rum, det är det inte många studenter som får, och lånade ett mötesrum. Där hade caféet ställt en back med den beställda smörgåstårtan och kaffet. Vi hade med oss bubbel av olika slag och plastglas- men en av våra lärare hämtade glas-glas. Fint skulle det vara.
Såhär fint hade vi det, jag fick en vegomacka. Tack o tack.
Vad bra!
Att gå in här kändes som att sätta sin fot i klassrummet på terminens första dag för våren, då luften legat stilla och allt stått orört - men ändå lämnats precis som det var. Ni vet de där spännade sekunderna när man kliver in i rummet som man känner så väl men inte sett på ett tag. Någon kompis har klippt sig och ser annorlunda ut och gardinerna är utbytta, men på din bänk ligger din kvarglömda penna precis som du lämnat den. Den känslan får jag.
Här har det inte skrivits och ska jag vara helt ärlig har det väl inte skrivits särskilt mycket i övrigt heller. Jag har lämnat in fem sidor text som bara måste in. Till på fredag har jag sju sidor till och nästa vecka ytterligare två sidor, de sistnämnda är kompletteringar. De nämnda sju som ska in imorgon är den allra sista uppgiften jag lämnar in på min utbildning (förutsatt att jag inte måste komplettera den förstås).
I tisdags hade vi vårat sista seminarium och där fick vi böcker som vår lärare köpt vid bibliotekets utförsäljning av utrangerade böcker, för på hans tid fick man böcker, så var det bara. Jag fick den danska, äldre, versionen av Pelle erobreren, del ett och två.
Efter det gick vi i vår lilla klass på åtta personer till lärarnas rum, det är det inte många studenter som får, och lånade ett mötesrum. Där hade caféet ställt en back med den beställda smörgåstårtan och kaffet. Vi hade med oss bubbel av olika slag och plastglas- men en av våra lärare hämtade glas-glas. Fint skulle det vara.
Såhär fint hade vi det, jag fick en vegomacka. Tack o tack.
Vi pratade om utbildningen och kvinnan som är ansvarig för lärarutbildningen läste ett citat ur en bok, ett sådant där citat om underbara barn och hur vi som spända bågar måste vara stadiga när vi skjuter ut barnpilarna till sin egen framtid. Det tyckte jag var som tillfället sig borde, även om citatet kan tyckas.. Ja, bestäm du.
När lärarna hastat vidare till sina lektioner, bubblet var uppdrucket och tårtan bortburen. Då stod vi där och tänkte - jahapp?
Vad gör vi nu då? Inte kunde man skutta hela vägen hem och känna sig fri iallafall.
Utbildningen är slut men inte skolan. Det är som sagt ett antal uppgifter kvar. Och så ska man vänta på resultaten för att se om det är någon man måste göra om eller komplettera. Och så ska man vänta på betygen och intygen. Och så ska man jobba ett par månader som den nyutbildade fritidspedagog man är och nästan glömma bort att det funnits en skola. Och så ska man tillbaka i Juni för då blir det minsann pompa, ståt och finklänning. Då vankas det avslutningscermoni -en officiell sådan. Men det kommer... Sen.
Just nu är det stiltje, uppgifter ska göras och jag ser dem ligga där men gör föga åt det. Böcker ska lämnas på olika bibliotek men jag gör föga åt det heller. Jag tror inte annat än att jag ska fixa det, jag behöver bara lite styrfart. En vindpust så jag kommer ur stiltjen och får ändan ur, som man brukar säga.
På hemmafronten sker det dock framsteg. Se så fint min blomma börjar slå ut! En utread julblomma som skulle slängas behövde bara lite vatten. Eller som jag - en vindpust så man kommer ur stiltjen och får ändan ur. Som man brukar säga.
När lärarna hastat vidare till sina lektioner, bubblet var uppdrucket och tårtan bortburen. Då stod vi där och tänkte - jahapp?
Vad gör vi nu då? Inte kunde man skutta hela vägen hem och känna sig fri iallafall.
Utbildningen är slut men inte skolan. Det är som sagt ett antal uppgifter kvar. Och så ska man vänta på resultaten för att se om det är någon man måste göra om eller komplettera. Och så ska man vänta på betygen och intygen. Och så ska man jobba ett par månader som den nyutbildade fritidspedagog man är och nästan glömma bort att det funnits en skola. Och så ska man tillbaka i Juni för då blir det minsann pompa, ståt och finklänning. Då vankas det avslutningscermoni -en officiell sådan. Men det kommer... Sen.
Just nu är det stiltje, uppgifter ska göras och jag ser dem ligga där men gör föga åt det. Böcker ska lämnas på olika bibliotek men jag gör föga åt det heller. Jag tror inte annat än att jag ska fixa det, jag behöver bara lite styrfart. En vindpust så jag kommer ur stiltjen och får ändan ur, som man brukar säga.
På hemmafronten sker det dock framsteg. Se så fint min blomma börjar slå ut! En utread julblomma som skulle slängas behövde bara lite vatten. Eller som jag - en vindpust så man kommer ur stiltjen och får ändan ur. Som man brukar säga.
Minus och Plus
Vi börjar med Minus så får vi det bästa till sist.
- Jag har bara en delkurs kvar med min klass blivande fritidspedagoger.
- Tv-bolaget ringde häromdagen och tyckte jag skulle uppgradera till en massa tv-kanaler till ett "förmånligt pris". Jag tyckte inte 200 kr extra i månaden var värt det när jag i övrigt lägger ungefärliga 500 kr på storhandlingmat varje månad. Han frågade bara "jaha, varför då?" och sade att han kunde halvera priset, för halva bindningstiden. Vem vinner på det? De? Jag? Nej, definitivt inte jag. Jag skrattade lite tufft (läs tackade artigt nej och drog min motivering igen) och lade på.
- Elsa spyr.
- Katla hostar.
- Jag nyser.
Och då har vi Plus!
+ Jag ska opponera och bli opponerad på idag.
+ Resultatet för c-uppsatsen kommer om ett par veckor och snart börjar sista delkursen på lärarutbildningen, ever!
+ När jag slog på tv-n igår så hade jag alla tv-kanaler man kan tänka sig. Tror att det är en signalstörning, i vilket fall har jag en hel drös med extra kanaler som jag inte behöver/tänker betala för (då jag inte bett om dem).
+ Elsa har bara spytt en gång på två veckor.
+ Katla hostar för att hon är en förvirrad kattunge som sätter i sig dammråttor.
+ Jag nyser för att jag är så fantastiskt slut i kroppen och huvudet. Och det kan ju bara bli bättre, inte sant?
+ Det är rediga minusgrader ute! Så många gånger hellre det än att det står vid det fjösiga fem-minusstrecket och snön blir till gråfärgad, osmaklig sorbé att klafsa omkring i.
+ Ikväll börjar extraknäcket som postsorterare. Så glad att jag har jobb!
- Jag har bara en delkurs kvar med min klass blivande fritidspedagoger.
- Tv-bolaget ringde häromdagen och tyckte jag skulle uppgradera till en massa tv-kanaler till ett "förmånligt pris". Jag tyckte inte 200 kr extra i månaden var värt det när jag i övrigt lägger ungefärliga 500 kr på storhandlingmat varje månad. Han frågade bara "jaha, varför då?" och sade att han kunde halvera priset, för halva bindningstiden. Vem vinner på det? De? Jag? Nej, definitivt inte jag. Jag skrattade lite tufft (läs tackade artigt nej och drog min motivering igen) och lade på.
- Elsa spyr.
- Katla hostar.
- Jag nyser.
Och då har vi Plus!
+ Jag ska opponera och bli opponerad på idag.
+ Resultatet för c-uppsatsen kommer om ett par veckor och snart börjar sista delkursen på lärarutbildningen, ever!
+ När jag slog på tv-n igår så hade jag alla tv-kanaler man kan tänka sig. Tror att det är en signalstörning, i vilket fall har jag en hel drös med extra kanaler som jag inte behöver/tänker betala för (då jag inte bett om dem).
+ Elsa har bara spytt en gång på två veckor.
+ Katla hostar för att hon är en förvirrad kattunge som sätter i sig dammråttor.
+ Jag nyser för att jag är så fantastiskt slut i kroppen och huvudet. Och det kan ju bara bli bättre, inte sant?
+ Det är rediga minusgrader ute! Så många gånger hellre det än att det står vid det fjösiga fem-minusstrecket och snön blir till gråfärgad, osmaklig sorbé att klafsa omkring i.
+ Ikväll börjar extraknäcket som postsorterare. Så glad att jag har jobb!
Vardagsbilder
Bakade saffransskorpor istället, då jag glömt köpa jäst till lussekatterna.
Får inte disken plats i köket får man torka den i badrummet.
Tyvär sprack en av mina älskade,blåvita, koka-koppar till höger i bild.
Elsa hjälpte till med paketinslagningen..
..Men var nog mest intresserad av snöret och banden.
Fina lyktor längst husfasaderna, här utanför blomsterhandeln.
Hej December
Jag har inte skrivit på länge, det är inte brist på tankar det är frågan om, utan möjligheten att få ner dem i ord. Lämnade in c-uppsatsen i tisdags och åkte sedan in till stan för att möta mamma och inse att jag var pluggfri och kunde ta det lugnt. Det gick inte så bra.
Hjärnan förstår inte alls "några dagar ledigt" utan gå på högvarv, denna oroliga och rastlösa känsla har resulterat i att jag påbörjat ungefär tusenochen projekt: klä om stolarna, ta bort en dörr, skruva upp hyllor, hitta en sådan gåva man vill ha i julklapp, göra en tavla, skylta om nya ytterdörren, sy kuddfodral, laga kläder och så vidare och så vidare. Allt påbörjat - inget avslutat. Ännu.
Men ändå. Hejdå November. Hejdå C-uppsats.
Och ändå. Hej December. Hej sista delkursen på min utbildning till fritidspedagog på lärarutbildningen på Södertörns högskola. Hej vintern med helt andra förutsättningar och utsikter än förra året. Det är spännade - och lite skrämmande.
Men ändå. Hej December.
Hjärnan förstår inte alls "några dagar ledigt" utan gå på högvarv, denna oroliga och rastlösa känsla har resulterat i att jag påbörjat ungefär tusenochen projekt: klä om stolarna, ta bort en dörr, skruva upp hyllor, hitta en sådan gåva man vill ha i julklapp, göra en tavla, skylta om nya ytterdörren, sy kuddfodral, laga kläder och så vidare och så vidare. Allt påbörjat - inget avslutat. Ännu.
Men ändå. Hejdå November. Hejdå C-uppsats.
Och ändå. Hej December. Hej sista delkursen på min utbildning till fritidspedagog på lärarutbildningen på Södertörns högskola. Hej vintern med helt andra förutsättningar och utsikter än förra året. Det är spännade - och lite skrämmande.
Men ändå. Hej December.
Smarta barn
På sin blogg skrev Ketchupmamman:
- Vet du vad mamma, sa Samuel när jag hämtade honom i skolan idag. Det var en kille som sa att killar inte KAN ha nagellack.
- Nähä? Vad sa du då?
- Jag sa att han måste ha tänkt lite fel, konstaterade Samuel och granskade nöjt sina lackade naglar. Och så sa jag att det är ju som att säga till någon som är ute och går att han inte kan gå.
Så Himla Smart.
Bildkälla och länk till ketchupmammans blogg hittar ni genom att klicka på bilden.
Arbetsmiljö
Min arbetsmiljö just nu är mitt vardagsrum där jag sitter med datorn i knät och kursböcker, katten, choklad och näsdukar omkring mig. Skrivandet går någorlunda framåt, det var på tiden, men fortfarande olidligt trögt. En förkylning och tidvis bråkande katter gör det hela inte mycket lättare.
Jag skriver om barns språkbruk på Fritids och hur de använder sig av språket som både kommunikations - och maktmedel. Letar referenser och framförallt inspiration och har kollat på både UR, SVT och ja, Youtube.
Där hittade jag detta klipp och trots att det är gammalt och jag har sett det förut så tycker jag fortfarande att det är väldigt roligt. Inslaget ska egentligen handla om det allvarlig dilemmat med den höga ljudnivån på förskolorna i landet men det kommer av sig lite då barnen, kanske extra uppspelta av att ha ett helt kamerateam på avdelningen, visar hur det går till.
Hög ljudniva - ja. Dålig arbetsmiljö - ja, tidvis. Hög humornivå - ja, det också.
Jag skriver om barns språkbruk på Fritids och hur de använder sig av språket som både kommunikations - och maktmedel. Letar referenser och framförallt inspiration och har kollat på både UR, SVT och ja, Youtube.
Där hittade jag detta klipp och trots att det är gammalt och jag har sett det förut så tycker jag fortfarande att det är väldigt roligt. Inslaget ska egentligen handla om det allvarlig dilemmat med den höga ljudnivån på förskolorna i landet men det kommer av sig lite då barnen, kanske extra uppspelta av att ha ett helt kamerateam på avdelningen, visar hur det går till.
Hög ljudniva - ja. Dålig arbetsmiljö - ja, tidvis. Hög humornivå - ja, det också.
Lås och BOM!
Min hjärna har packat ner sin finaste skjorta och shystaste gåborts-jeans och övergivit skeppet.
Flytt fältet.
Utrymt lägenheten.
Låst in sig i mitt djupaste inre.
Exploderat BOM så att "The blood was all over the place and the hjärnsubstans decorated the wall" (Lill-Erik)
Det går inte så bra att skriva utan den, milt uttryckt.
Allt jag kan tänka på är en ommöblering jag funderat på, hur livet skulle se ut om jag fick hem en svartorangespräcklig katt, hur Elsa skulle må av en ny kompis och utan skällande grannhundar. Hur jag ska komma igång med träningen, hur det skulle vara med en ny teve, om jag har råd att köpa en ny matta, om min kamera går att laga och hur mycket det kommer kosta, om jag ska köpa en ny mobil eller låta bli, hur varm elller kallt det är ute, hur länge till man kan gå i strumpbyxor, om det är för fint att ha högklackade skor och målade naglar en vardag då man inte ens iddes göra läxan, om jag fixar tanken att skolan är slut om fyra månader - och hur 17 det kan tänkas vara möjligt att jag inom dessa fyra månader ska kunna frammana en 40-sidig uppsats som krona på verket av min utbildning.
Bom, Pang, kras, och sen ett stilla siiiiiiiiiiiiiiuuuuuuuuuuuu...uu..uu..U. Ett missljud som sakta varvar ner och tystnar tills hjärnan stannar av helt.
Kan man trycka på Reset måntro?
Högklackad och hjärnlös.
Första bilden som kom upp på sökordet "reset" på den kända sökmotorn.
Jag är skeptisk. Katten också.
Flytt fältet.
Utrymt lägenheten.
Låst in sig i mitt djupaste inre.
Exploderat BOM så att "The blood was all over the place and the hjärnsubstans decorated the wall" (Lill-Erik)
Det går inte så bra att skriva utan den, milt uttryckt.
Allt jag kan tänka på är en ommöblering jag funderat på, hur livet skulle se ut om jag fick hem en svartorangespräcklig katt, hur Elsa skulle må av en ny kompis och utan skällande grannhundar. Hur jag ska komma igång med träningen, hur det skulle vara med en ny teve, om jag har råd att köpa en ny matta, om min kamera går att laga och hur mycket det kommer kosta, om jag ska köpa en ny mobil eller låta bli, hur varm elller kallt det är ute, hur länge till man kan gå i strumpbyxor, om det är för fint att ha högklackade skor och målade naglar en vardag då man inte ens iddes göra läxan, om jag fixar tanken att skolan är slut om fyra månader - och hur 17 det kan tänkas vara möjligt att jag inom dessa fyra månader ska kunna frammana en 40-sidig uppsats som krona på verket av min utbildning.
Bom, Pang, kras, och sen ett stilla siiiiiiiiiiiiiiuuuuuuuuuuuu...uu..uu..U. Ett missljud som sakta varvar ner och tystnar tills hjärnan stannar av helt.
Kan man trycka på Reset måntro?
Högklackad och hjärnlös.
Första bilden som kom upp på sökordet "reset" på den kända sökmotorn.
Jag är skeptisk. Katten också.
Storstädning
Idag har det städats i det Ekströmska hushållet.
Dels för att jag inte fick tvättid och dels för att trycka undan skolan. Det slår aldrig fel, entusiasm första dagarna i skolan: Jag bestämmer mig för att - jäklar anamma, nu ska här satsas! Och så kommer den där känslan, när jag sitter hemma i soffan och ska läsa/skriva/leta reda på något. Det blir hjärnsläpp.
Skulle skriva en expo om vad jag min c-uppsats skulle handla om, jag ska skriva om språk och ord. Jag älskar språk och ord. DEN delen av expon där jag skrev om min passion för ämnet gick i rasande takt att skriva, tangenterna smattrade precis som när jag skriver nu. När det kom till delen då jag skulle beskriva min metod, en i sig enkel uppgift då det bara är att rada upp vilka frågor man tänkt ställa sig, forska utifrån och hur man ska söka dessa frågors svar. Då blev det hjärnsläpp igen.
Eftersom jag missat ett seminarium förra terminen och ett förrförrförra behövde jag söka dispens till den här kursen. Det hjälper inte att tänka på de två seminarier jag måste kompensera när jag knappt kan knåpa ihop en tvåsidig expo om min C-uppsats. Ja, jag vet, det ÄR bara att tag tag i det. Det ska bara göras. Och ja, jag SKA göra det. Jag tar mig i kragen, nackskinnet och örat och tar tag i det. Snart.
Men just nu städas det, jag finner någon sinnligt i att städa. Inte den veckovisa rundan då man vispar runt lite med dammsugaren utan den där minutiösa städningen som händer lite sporadiskt. Torka lister (det gör jag i och för sig vid den veckovisa sädningen också), torka kontakter, teven, bokhyllan, allt horisontellt som samlar damm - beware!
Kattens skålar och underlägg diskas, blommorna står i badkaret och har fått dusha, köksgolvet och badrumsgolvet är våttorkade och under soffan i vardagsrummet likaså. Där under är det annars ett aber att dammsuga men en våttorkning då och då gör susen. Det är den där känslan av ren fokusering som jag gillar, jag gör något fysiskt, faktiskt och praktiskt. Här och nu. Jag är aldrig så fokuserad som när jag drar med microfibertrasan över listerna eller så förnöjd då jag med ett "aha" kommer ihåg att damma över dörrkarmarna.
Men städa är också bara kul ett tag, precis som med plugget är jag mest fokuserad i början. Tar tag i saken med ett "jäklar anamma" utan dess like. Mitt i kan jag stanna upp och handfallet inse att jag tappat både riktning och styrfart. Oavsett om jag står med dammtrasa i handen eller sitter med datorn i knät och skriver skoluppgifter.
Då tar man en paus, ett andetag, ett glas vatten och ett äpple. Vilar lite i ögonblicket och ser till något annat. Sedan kan man rikta blicken tillbaka till det man höll på med och förhoppningsvis kommer den där känslan av "jamen just det jag, det var ju DET jag ville åstakomma" och så fortsätter man. Tills man är klar.
Sedan sitter man där pustande. Lättad. Yes, jag fixade det! Och återigen känns så mycket möjligt.
Dels för att jag inte fick tvättid och dels för att trycka undan skolan. Det slår aldrig fel, entusiasm första dagarna i skolan: Jag bestämmer mig för att - jäklar anamma, nu ska här satsas! Och så kommer den där känslan, när jag sitter hemma i soffan och ska läsa/skriva/leta reda på något. Det blir hjärnsläpp.
Skulle skriva en expo om vad jag min c-uppsats skulle handla om, jag ska skriva om språk och ord. Jag älskar språk och ord. DEN delen av expon där jag skrev om min passion för ämnet gick i rasande takt att skriva, tangenterna smattrade precis som när jag skriver nu. När det kom till delen då jag skulle beskriva min metod, en i sig enkel uppgift då det bara är att rada upp vilka frågor man tänkt ställa sig, forska utifrån och hur man ska söka dessa frågors svar. Då blev det hjärnsläpp igen.
Men just nu städas det, jag finner någon sinnligt i att städa. Inte den veckovisa rundan då man vispar runt lite med dammsugaren utan den där minutiösa städningen som händer lite sporadiskt. Torka lister (det gör jag i och för sig vid den veckovisa sädningen också), torka kontakter, teven, bokhyllan, allt horisontellt som samlar damm - beware!
Men städa är också bara kul ett tag, precis som med plugget är jag mest fokuserad i början. Tar tag i saken med ett "jäklar anamma" utan dess like. Mitt i kan jag stanna upp och handfallet inse att jag tappat både riktning och styrfart. Oavsett om jag står med dammtrasa i handen eller sitter med datorn i knät och skriver skoluppgifter.
Då tar man en paus, ett andetag, ett glas vatten och ett äpple. Vilar lite i ögonblicket och ser till något annat. Sedan kan man rikta blicken tillbaka till det man höll på med och förhoppningsvis kommer den där känslan av "jamen just det jag, det var ju DET jag ville åstakomma" och så fortsätter man. Tills man är klar.
Sedan sitter man där pustande. Lättad. Yes, jag fixade det! Och återigen känns så mycket möjligt.
Ny tid - ny strid
Det var visst på allvar nu. Om ett halvår är jag tydligen färdigbakad för arbetslivet. Fritidspedagog. Wow.
Innan dess är det en C-uppsats som ska skrivas, på det "smala och väldefinierade ämnet" språk.
Jag ska skrota igenom lite restuppgifter från skolan också och nöta lite körkortsteori när jag har tid och ork.
Storstäda ska jag ju också göra, och börja träna igen. Jogga, simma, promenera, gymma, gå på pass. Jag ska försöka klämma in lite mer ritande och kreativitet också.
Allt detta för att jag VILL. Inget annat.
Work Work.
PS 2: Varför texten blivit "avhuggen" på högersidan vet jag inte, hoppas ni förstår innebörden iallafall och kommer till Aulan idag vid 16!
Innan dess är det en C-uppsats som ska skrivas, på det "smala och väldefinierade ämnet" språk.
Jag ska skrota igenom lite restuppgifter från skolan också och nöta lite körkortsteori när jag har tid och ork.
Storstäda ska jag ju också göra, och börja träna igen. Jogga, simma, promenera, gymma, gå på pass. Jag ska försöka klämma in lite mer ritande och kreativitet också.
Allt detta för att jag VILL. Inget annat.
Work Work.
PS: Gå på detta idag!
|
Debatt angående Fritidshemmets plats i skolan!
Vi är några studenter som läser till fritidspedagog vid Södertörns Högskola. I januari 2011 är vi färdigutexaminerade fritidspedagoger och vi är medvetna om att vi kommer möta ett fritidshem där barngrupperna är stora, personaltätheten låg och där det finns mycket outbildad personal. Vi anser att fritidshemmet har kommit i skymundan i skoldebatten och vi är därför intresserade av att ...ta reda på vad riksdagspartierna anser om fritidshemmets plats i skolan och vilka resurser som de tänkt att fritidshemmen ska bli tilldelade. För att ta reda på detta har vi bjudit in representanter från alla riksdagspartier till en debatt angående dessa frågor. Alla riksdagspartier har valt att deltaga och representanter från dessa är: Socialdemokraterna: Mikael Damberg Ledamot i utbildningsutskottet Moderaterna: Mats Gerdau Ledamot i utbildningsutskottet Centerpartiet: Per Lodenius Suppleant i utbildningsutskottet Vänsterpartiet: Lennart Sandborg Suppleant i utbildningsnämnden Miljöpartiet: Mats Pertoft Ledamot i utbildningsutskottet Folkpartiet: Gulan Avci Riksdagsledamot Kristdemokraterna: Emma Henriksson Riksdagsledamot Det kommer finnas tid för frågor i slutet av debatten. Så oavsett om ni är studenter, lärare, fritidspedagoger, föräldrar eller bara allmänt intresserade utav skolfrågor är ni välkomna att delta!  |
PS 2: Varför texten blivit "avhuggen" på högersidan vet jag inte, hoppas ni förstår innebörden iallafall och kommer till Aulan idag vid 16!
Slut och helt färdig.
Sista orden nedknappade på tentan. Filen bifogad i mail till seminarieledare. Tryckt på SKICKA.
Pust. Slut. Klar. Färdig. Ledig. Sommarlov!
Jag ser bortom dumma hostattacker, snurriga huvuden, sträckta revben (pga hostan) och kompletteringar som ska göras i skolarbetet (de ska ändå vara inne i Augusti, AUGUSTI!).
Istället sneglar jag på vänsterarmen där där jag en solig dag hade klockan, jag ser på de små aningar till streck och färgskillnader där klockan lämnat vitt och solen brunt. Det är den lilla aningen av sol och sommar som bygger min känsla just nu.
Det är en liten aning av sommar hitintills och nu är jag ledig in i Juli (om jag vill) och ska leva i den där solmarkerade aningen av sommar ända tills dess.
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Då är man ledig hela långa dan
Och alla människor vill ut på landet
Och nästan ingen vill gå kvar i stan
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med bad och sol och jordgubbar och glass
Tänk när man springer barfota i gräset
Och humlor surrar kring i solens gass
Och jag ska önska mig många soliga dagar
Så det blir varmt i vattnet i vår vik
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med alla blommorna på grönan äng
Man står och ser på hästarna i hagen
Och vet att inget är som sommaren
Och vet att inget är som sommaren
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Då är man ledig hela långa dan
Och alla människor vill ut på landet
Och nästan ingen vill gå kvar i stan
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med bad och sol och jordgubbar och glass
Tänk när man springer barfota i gräset
Och humlor surrar kring i solens gass
Och jag ska önska mig många soliga dagar
Så det blir varmt i vattnet i vår vik
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med alla blommorna på grönan äng
Man står och ser på hästarna i hagen
Och vet att inget är som sommaren
Och vet att inget är som sommaren
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar,
du kom så lagom, det har varit kallt.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar
och slå dej ned och känn dej hemma överallt.
Nu är det åter tid att ligga ned vid stranden
och hålla handen
på sin vän.
Och om det regnar kan du krypa under sanden
och leka gömma
eller drömma, så igen:
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Hej, låt oss duka och ställa till fest!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Säj, låt oss hurra, ty sommarn är bäst!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar,
du kom så lagom, det har varit kallt.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar
och slå dej ned och känn dej hemma överallt.
Nu i den ljumma kvällen hörs musik som lockar,
ett band som rockar
någonstans.
Och tusen dofter ifrån ängen bara pockar,
så varför sitta
blott och titta -
ta en dans.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Hej, låt oss duka och ställa till fest!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Säj, låt oss hurra, ty sommarn är bäst!
du kom så lagom, det har varit kallt.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar
och slå dej ned och känn dej hemma överallt.
Nu är det åter tid att ligga ned vid stranden
och hålla handen
på sin vän.
Och om det regnar kan du krypa under sanden
och leka gömma
eller drömma, så igen:
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Hej, låt oss duka och ställa till fest!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Säj, låt oss hurra, ty sommarn är bäst!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar,
du kom så lagom, det har varit kallt.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar
och slå dej ned och känn dej hemma överallt.
Nu i den ljumma kvällen hörs musik som lockar,
ett band som rockar
någonstans.
Och tusen dofter ifrån ängen bara pockar,
så varför sitta
blott och titta -
ta en dans.
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Hej, låt oss duka och ställa till fest!
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna sommar!
Säj, låt oss hurra, ty sommarn är bäst!
Uppe med tuppen..
Eller ja, nästan.
Är uppe och läser lite kurslitteratur, lyssnar på P3 och planera ännu en SET-lektion eftersom jag inte orkade igår. Den dagen satt ändan i vagnen (läs soffan) mellan sju och tre. Halv fyra pallrade jag mig till Södertörn för att låna böcker, på vägen hem hämtade jag ett paket från HM och köpte tre päron. Kvällen spenderades i soffläge med ugnspannkaka till middag för andra dagen i rad (för det får man när man är vuxen och bestämmer själv) med en svartvit film på TMC i bakgrunden.
Näst sista praktikdagen idag - ever.
Nästnästa gång jag sätter strumplästen i en skola är jag antingen vikarie eller nyanställd fritidspedagog. Hujedamig.
Fast dte är ju ganska lång bit kvar, B-uppsats, C-uppsats och ja, sånt där skolrelaterat ur den akademiska världen. Lär svära mig gråblå över tentaskrivande, stillasittande och inaktivitet.
Yey! Stay tuned.
Jussi, ur Tuppens minut av Sven Nordqvist
Är uppe och läser lite kurslitteratur, lyssnar på P3 och planera ännu en SET-lektion eftersom jag inte orkade igår. Den dagen satt ändan i vagnen (läs soffan) mellan sju och tre. Halv fyra pallrade jag mig till Södertörn för att låna böcker, på vägen hem hämtade jag ett paket från HM och köpte tre päron. Kvällen spenderades i soffläge med ugnspannkaka till middag för andra dagen i rad (för det får man när man är vuxen och bestämmer själv) med en svartvit film på TMC i bakgrunden.
Näst sista praktikdagen idag - ever.
Nästnästa gång jag sätter strumplästen i en skola är jag antingen vikarie eller nyanställd fritidspedagog. Hujedamig.
Fast dte är ju ganska lång bit kvar, B-uppsats, C-uppsats och ja, sånt där skolrelaterat ur den akademiska världen. Lär svära mig gråblå över tentaskrivande, stillasittande och inaktivitet.
Yey! Stay tuned.
Jussi, ur Tuppens minut av Sven Nordqvist
Bry er inte om mig, jag är bara revisita
Scenen lyses upp av en strålkastare och sänks sedan igen. Någon fladdrar och lyser rött, det är en liten mekanisk fågel styrd med radiokontroll av en man i svart frack och hög hatt.
- Bry er inte om mig! Säger han. Jag är bara rekvisita till pjäsen börjar.
Det blir helt svart, strålkastaren tänds igen och sedan börjar det.
- Jonatan, är det inte orättvist att vissa ska dö när de nästan inte ens börjat leva?
- Bry er inte om mig! Säger han. Jag är bara rekvisita till pjäsen börjar.
Det blir helt svart, strålkastaren tänds igen och sedan börjar det.
- Jonatan, är det inte orättvist att vissa ska dö när de nästan inte ens börjat leva?
- Jaha, säger jag och sträcker mig efter två fingerdockor, hur var det nu?
Jo, det var en gång en skogshuggare..
Jag älskar teatern. Idag har jag fått det i dubbel bemärkelse. I den intensiva tid kallad praktikperiod där vardagen känns och blir nästan som den för en riktig fritidspedagog med åttatillfyra-jobb, lektionsplanering, ledsna barn, glada barn, stökiga barn och administration är det lätt att glömma den andra tiden.
Högskolelektionstiden, ledigtiden, egentiden.
Idag hade vi för ovanlighetens skull en dag borta ifrån vår praktikplats. Högskolan kallade för seminarium och lite elevliv istället för nästanfritidspedagogliv.
Men det var inget vanligt seminarium, nej, det var dags för oss att berätta våra sagor.
Min saga hette Korven, har ni hört den? Om skogshuggaren som får tre önskningar efter att ha räddat en tomte. Han önskar sig en korv. Hans gumma blir ond honom och önskar, så dum som gubben varit, att den satt på näsan på honom. Och med en korv på näsan är det inte svårt att gissa vad de måste använda sista önskningen till, att trolla väck korven från gubbens näsa. Och så var de tillbaka där de började, utan önskningar och utan något annat än de haft förut.
Till vår hjälp hade vi en del rekvisita, fingerdockor, skira sjalar i olika färger, enklare instrument som xylifon och tamburin och så förstås - oss själva.
Jag var rysligt nervös där jag stod. Vänd bort från den lilla publiken på tio valde jag ut min rekvisita, sträckte mig efter två fingerdockor, vände mig om och började.
- Hur var det nu? Jo, det var en gång en skogshuggare..
På scenen sitter Skorpan i en ring av eld. Hans bror, Jonatan, iklädd full cyklistmundering likt värsta expressbud, tar honom upp för en stege - och hoppar.
Skorpan räddas och alla hyllar hans bror, han som var så modig. Alla tänker men ingen säger att det var fel bror som dog. Goda Jonatan, ett riktigt lejonhjärta, fick byta värld medan svaga lilla Skorpan är kvar. Han vill också komma dit, till Nangiala.
Men Nangiala är inte den fridfulla värld den först framstår som, bortom det fridfulla ligger Törnrosdalen där förtryckaren Tengil härskar.
Sagan om bröderna lejonhjärta har de flesta hört, läst eller sett filmatiseringen(Olle Hellbom) av. Guilty as charged.
Att se den på teater däremot var något helt annat.
Med en Jonatan i cykelmundering, cyklar som hästar, en överdimensionerad sjuhussäng och döden som kommer till Skorpan i form av en vitklädd skepnad med döskallehuvud som taget från en spansk pinata.
Sofia med duvorna har svart regnkappa med fågelbajs på axlarna och Tengil har en röd, hög mur som krage. Och så den lilla fågeln som fladdrar runt, mekanisk och med röda ögon eller i en annan scen en liten helikopter. Men ändå likväl den fågel man tänkt sig.
REK-VI-SI-TA. Galet bra. Lägg sedan till en uppdaterad dialog med humoristiska inslag och du får en otrolig version av den nu klassiska sagan.
Jag satt som magnetiserad till scenen och när ljuset föll mot slutet, golvet vibrerade och hela scenen täcktes av rök för den sista striden med Katla vars silverfärgade, utmejslade huvud var det enda man såg av henne satt även jag på spänn.
Historien berättas, inlevelse, röstlägen, kroppen högt-lågt, sträcka upp, ner på knä, nära publiken och långt ifrån dem.
- Och så var sagan slut!
Applåder, glada ansikten, fantastisk kritik och mina kinder rodnar. Jag andas igen och bara fem minuter av mitt liv har gått.
Skorpan sitter återigen mitt på scenen, en ensam strålkastare riktat mot hans ansikte, han ser ljuset. Den förlamade Jonatan frågar:
-Är du rädd?
-Ja, det är jag. Men om jag vågar nu behöver jag aldrig mer vara rädd för det igen.
Jag antar att det är lite den kontentan jag är ute efter. Oavsett om det handlar om fem minuter i en del av ens liv eller ett Skorpansteg mot Nangilima.
Har man väl tagit det där steget behöver man aldrig frukta det igen.
Så mycket gjorde teatern med mig, bara idag.
Ridån faller. Over and out.
Ps: Vill ni se bilder från Stadsteaterns föreställning eller läsa en grym artikel om revisitan till den? Klicka på bilderna nedanför!
Stadsteaterns pressbilder.
Artikel i DN.
Lekande
Min stegande ingång från barnets värld till ungdomens kommer jag väl ihåg - nu, då hängde jag inte med alls. Från att leka skullle man plötslig "va" efter skolan.
Vad man skulle göra?
Ja nåde den som föreslog gosedjur eller "little pet shop" i alla fall.
Fast det fattade jag inte, då. Jag lekte istället själv när jag kom hem och var mycket medveten i leken, fast mina kompisar inte var det.
Kompisarnas föräldrar sa att jag var bra - för deras barn. De sa att jag kunde få dem att stanna kvar i lekens värld ett tag till istället för att vara så brådmogna. Med det såg inte jag och inte kompisarna heller, de tittade redan åt ett annat håll.
Jag såg att blickarna började komma mer och mer snett ifrån. De såg en person med en tennisboll i koppel som lekte att det var en hund.
Det var där i det gränsland jag befann mig som jag började ifrågasätta vad jag höll på med. Av andras reaktioner att döma var det ju något dumt, konstigt och förlegat. Något de gjort när de "var små" fast det bara var ett halvår sedan.
Men jag kunde inte sluta leka. Jag ville leka, måste leka.. Och hemma gjorde jag det. I skolan lekte jag i tankarna, trött på kommenater om att jag var konstig.
Jag trodde nästintill att jag skulle slå världen med häpnad. Maria som kunde leka hela livet, som aldrig tröttnade. Maria som alltid var barn.
Men känslorna ändrades. Plötsligt var det inte lika självklara historier i mitt lekande, entusiasmen började tryta och leken var inte lika kravlöst kontemplativ.
Jag kände inte bara kraven på mig att bli något annat utan också makten att ändra det som var jag.
I en långsam övergång hade jag börjat förstå att makten över mig själv hade jag. Utan leken skulle jag inte bli mindre jag, men inte heller mer med leken.
Visst var de tidiga stegen i "ungdomen" totalt förvirrande, uppslitande, ovana och inte helt hemmastadda. Men samtidigt känd ejag att det var något jag måste göra. Det fanns plötsligt en drift inom mig att utforska och utveckla det som var jag.
Leken försvann inte ut ur mitt liv men tog sig nya kreativa uttryck.
Jag leker just nu också. Jag leker vuxen, jag leker livet och jag leker mig fram.
Livet är en överfylld låda med legobitar.
Att bråka pedagogiskt
Jag är just nu på VFU - verksamhetsförlagd utbildning. Det betyder att jag spenderar mina dagar i en skola, som en fritidspedagog, för att lyssna, se, höra, göra fel, göra rätt, pröva mig fram och hitta mitt sätt att arbeta - och vilket sätt jag absolut inte vill arbeta.
Att bråka pedagogiskt, vad menar jag med det då?
Jo, med det menar jag att kursen jag läser heter "Konflikthantering i praktiken", dvs lös bråk på plats i verkligheten.
Hur får man då en pedagogisk touch på det hela?
Jo, man läser ett antal böcker på ämnet konflikthantering, diskuterar med sina klasskamrater på högskolan och spelar upp möjliga konfliktsituationer med samma klasskompisar och en seminarieledare på högskolan. Spela upp och försök lösa, spela upp och försök lösa.
Väldigt kul och intressant!
Sen kommer man till verkligheten. "MARIAAAAA, han kastar kottar på oss när vi spelar..... och det vill inte vi!
- Men dom kastade gruuus....
Jaha? Lös den då, om ni kan.
- Sluta kasta kottar, man får inte det, det vet du ju! Ska man inte säga.
- Hur tänkte du när du kastade kottar? Kan man hellre säga.
Fast det är egentligen en bakväg att lösa problemet så, kan jag tycka.
EGENTLIGEN ska man:
1. Ta sig tid. man ska inte försöka lösa en konflikt om man inte har tid att göra det helt ut. Att bara säga "sådär får man ju inte göra" löser ingenting.
2. Höra alla parter. Hur upplevde du det som hände? Nej låt henne prata klart! Hur kände du om det som hände?
3. Om det kunde hänt annorlunda hur hade det varit då? Vad hade hänt om det gått som du ville? - Jag hade fått vara med och spela.... - Vi hade fått spela ifred...
4. Hur kan vi lösa det nu? -Jag kunde fråga om jag fick vara med... - Vi hade kunnat säga nej...
5: Så i fortsättningen kan vi... - Fråga först? - Säga nej på ett annat sätt?
Barn är smarta, de vet hur man ska göra, de behöver bara påminnas och rota känslorna också. Så att det sitter i ryggmärgen istället för att direkt försvara sig.
Eh, ja, det var min dag hittills. 08.00 - 09.00 Fredag.
Over and out. Puss
Lite jäklar anamma!
Aldrig är det väl så städat i Fröken Ekströms bunker som när det vankas tentamenstider.
Plötsligt väcks en iver i frökens hjärta att städa, putsa, gnida med trasor och damma.
Ja okej då, det var ganska lama bortförklaringar. Men helt hopplös är jag inte.
Halva uppsatsen är klar och nere på papper, andra halvan är klar också - i mitt huvud.
Jag ska bara plocka fram den.
Ps: Jag har ett litet dilemma: Har blivit kär i två stolar men vet inte om jag ska köra..
Jag behöver INTE fler saker, men de är ju fina....
Antingen köper SLÖSA denna för MYCKET pengar eller så lägger SPARA ett bud på denna för LITE pengar.
What to do?
Plötsligt väcks en iver i frökens hjärta att städa, putsa, gnida med trasor och damma.
- Toaletten - Check!
- Kylskåpet - Check!
- "Det som ska säljas på tradera-hörnan - Check!
- Översta lådan i byrån - Check! Trosor och strumpor i färgordning.
- Stringhyllan som ska packas och skickas - Check!
- Annonser som ska läggas upp på Tradera - Check!
- Tankar, ideer och teorier som ska ringas in, sammanfattas och redovisas snyggt, prydligt och konkret på ca 6-8 A4-sidor - ......?........ Eeh... Inte check......Ännu.
Ja okej då, det var ganska lama bortförklaringar. Men helt hopplös är jag inte.
Halva uppsatsen är klar och nere på papper, andra halvan är klar också - i mitt huvud.
Jag ska bara plocka fram den.
Gick upp till Mamma och Pappa för att hämta en bit av pajen jag bakade igår istället för att plugga.
Medan jag ändå var där norpade jag lite studiemotivation - och skrev en lapp till mamma.
Medan jag ändå var där norpade jag lite studiemotivation - och skrev en lapp till mamma.
Nu så skall här pluggas!
Sen blir det check på det med!
Sen blir det check på det med!
Ps: Jag har ett litet dilemma: Har blivit kär i två stolar men vet inte om jag ska köra..
Jag behöver INTE fler saker, men de är ju fina....
Antingen köper SLÖSA denna för MYCKET pengar eller så lägger SPARA ett bud på denna för LITE pengar.
What to do?
