La Banda Gorda
Luminaris
Ett stycke finfilm som får starta helgen. Ja tack.
Luminaris from Juan Pablo Zaramella on Vimeo.
Ledig idag som sagt, det var jag inte beredd på själv så det kom som en glad överraskning. Idag ska jag bara dricka starkt kaffe, städa bort lite vinterdamm som envisas med att visa sig från sin sämsta sida i det sneda vårljuset och kanske, kanske att jag ger mig på dårskapet att köpa de hyllplan som saknas i garderoben på det stora möbelvaruhuset. Det är ju emot allt förnuft en såhär massledig dag, jag vet, men dock.
Nu ska koppen fyllas på. Hoppas er helg blir trevlig och förnöjsam och allt sådant där som ni vill att den ska vara.
Ordvitsigt
Ja. Det finns ett Svenskt mästerskap i Ordvitseri! Jag smäller av så skoj, jag kanske ska ställa upp? Eller..
"– I Stockholm och Göteborg är deltagarlistan full, däremot finns det platser kvar till kvaltävlingen i Malmö. Men det är nog en bra idé att se en tävling innan man själv deltar. Så kom och titta i år och ta hem pokalen 2013."
Ja, nästa år kanske.
Läs mer på DN.se eller klicka på bilden för SM i Ordvitsars egen hemsida.
Dagens tips - The Klyscherizer 2000
"Humlan kan egentligen inte flyga men han vet inte om det så det går bra ändå"
"Ja det gör inget, den skulle ändå tvättas"
"Jag är en riktig såndär tänkare"
"Ja det var inte jag"
"Jo"
(Men klicka på bilden nurå!)
Måndag
Önskar er alla en lugn sådan serrö.
Ja tänk det undrar jag också
Alltså, var serveringsgången tog vägen?
"Skafferiet har fått en renässans. Klädkammaren har återuppstått, även om den har ett tjusigare namn nu för tiden – walk in closet. Källaren är en bubblare, gärna i form av maffiga tegelvalv för fina vinsamlingen. Eller lyxigt hemmaspa.
Men när kommer turen till serveringsgången? Denna förträffliga förstuga till matsal och vardagsrum, fylld av porslin och bestick, servetter, ljusstakar, brickor, underlägg, faster Agdas hemska kristallvas och allt annat som ett hushåll samlar på sig.."
Läs hela Bo Westmars krönika här
Bwahahaha!
Dansa till döden är kanske en för dramatisk rubrik
Den här lyssnade och dansade åttiotalskotten till från en VHS "när det begav sig", det var ju kul.
Kids these days
Jag lattjar med barn på arbetstid mest hela tiden och pratar gärna enkel teknik. Jag har sedan länge slutat förvånas att treåringar går fram till alla upplysta skärmar, oavsett slag, och förväntar sig att de ska fungera som en pekskärm. Lika förvånad som min generation hade blivit av att se en skärm reagera när man rör den - lika fövånade blir dessa barn om de upptäcker att skärmen INTE gör det.
Det var kanske ett exempel inte helt relevant för bilden jag egentligen bara ville visa men ändå (vissa ojar sig över att deras blogg innehåller för lite bilder och jag för att de innehåller för lite text).
Anyways. Här vad jag ville visa. Kanske dags att uppdatera alfabetet längst klassrumsväggarna i världen?
... Eller...Nja.
Julkalendariskt
Jag har fastnat totalt för årets julkalender, Tjuvarnas jul, och tycker om både historien, känslan och framförallt skådespelarna. Jag förstår att de som castade det hela fastnade för småkaxiga och karaktäristiska Tea Stjärne i rollen som Charlie och Gustav Hammarsten passar bra som den lite tafatta Kurre med sina okontrollerbart tjuvaktiga händer.
Men en av karaktärerna jag fastnat extra mycket för är Gerda, som i början jobbar för Polismästaren, tar fast den ondskefulle Madame Bofvén, hinner förlova sig och bryta upp med Kurre, förvinner ett tag för att sedan återkomma som barnflicka i det fosterhem Charlie hamnar då Kurre hamnat i finkan. Gerda ger med sin breda småländska lite av det där äldre uttrycket jag tror att de som står bakom julkalendern fiskade efter.
Dock är hon inte bara den som pratar om alla, även sig själv, som "en" och slänger sig med i våra öron gamla ord. Hon är smart och kvicktänkt och hjälper Charlie rymma från sitt fosterhem i räddningsjakten på Kurre och sätter en tårta i ansiktet på en dum karaktär som är på besök. Det är lätt att gilla Gerda som karaktär och hon är välspelat gestaltad av Elisabet Carlsson. Lite kuriosa är också att Gerda i ett avsnitt berättar att hon för pengarna hon fått i belöning för att ha satt fast Madame Bovén, vill köpa sig ett torp och flytta hem till Åreda, orten där Elisabet Carlsson vuxit upp.
Elisabet började spela teater som barn i Risingegården utanför Växjö där hennes debutroll ska ha varit att spela bakdelen på en ko i en barnpjäs.
Hon har hittills haft en ganska spridd rollrepertoar av drottningar, misshandelsoffer, kallblodiga mörderskor, grisar och kloakråttor och blev av den stora publiken först uppmärksammad i tv-filmen Kvinna med födelsemärke (2001) och fick sitt stora filmgenombrott i Grabben i graven bredvid (2002). Förutom skådespelandet har hon sysslat med eget författande och 2000 framförde hon Kabaré Kitty på Orionteatern (även senare på turné) tillsammans med kollegerna Lotta Östlin-Stenshäll och Annika Olsson. Källa: Svensk Filmdatabas
Andra karaktärer som är intressanta att se är bland annat tidigare nämnda Madame Bofvén som det är uppfriskande att ses spelas av Siw Carlsson, som man annars sett mest i buskis- och farshistorier (sådana som jag personligen aldrig förstått mig på). Men som Madame Bovén är Siw underbart rivig, rosslig och osympatisk och hennes skådespeleri fungerar utmärkt.
Siw Carlsson
Att jag bara alldeles nyss märkte att det inte alls är samma skådelspelare som spelar Bovén och den Barnavårdstant som figurerar i början, det talar vi tyst om. Det är Birgitta Sundberg som innehar den rollen, men visst är de ganska lika i sitt uttryckssätt?
Birgitta Sundberg
Nu är det bara tre dagar kvar till julafton och sista avsnittet, så har ni inte sett ett enda är mitt tips att söka upp SVT play. Själv har jag sett dagens avsnitt i väntan på att tvätten ska bli klar, nu är det visst dags att hämta den.
På återseende mina vänner!
Sade jag förresten..
..att jag träffat ett par barndomsidoler för några veckor sedan? Adolphson och Falk!
Jodå.
"
Mer jul kom ut några veckor före jul då Kjell Alinge kastat fram idén att det skulle vara uppfriskande med en ny jullåt. En av producenterna – Lars-Göran Nilsson – backade upp med sin nyinköpta lilla trummaskin, Dr Rythm, och den lika nya analogsynten Prophet One, med den karaktäristiska basgången. Allt bandades i en direktmix med dubbade körer i en talstudio på Sveriges Radio. Låten blev uppmärksammad och álla´radioproducenter ville spela den i sina program under de kommande julveckorna."
(Adolphsonfalk.se)
Bernhoft
What else is in the teaches of peaches?
Det var tunga beats, en bas som vibrerade hela kroppen - och ett jäkla röj. Peaches stod mer på bordet för skivspelarna än bakom dem men det stoppade henne inte från att mixa, sjunga, skrika och spruta champange på pubiken. Själv dansade jag inte i publikhavet, men väl på stället samtidigt som jag försökte fota. Det var mörkt och rökigt från rökmaskinerna så det var ganska svårt, det var en spelning som kändes betydligt mer i kroppen än jag fick den på bild.
I vilket fall var det en jäkla röjig afton och även om den kanadensiska Merrill Nisker som hon egentligen heter, lämnade de mest extrema kostymerna i garderoben så fyllde hon allas vår närvaro där hon energiskt klättade runt på scenen - och lät oss uppleva the teaches of Peaches.
Fler bilder har jag på min
Flickr.
Ha det gott Lasse!
Han var inte bara Kurt Olsson och humor utan verkade också väldigt skarp och ödmjuk.
Dessutom har han jobbat som både lärare och Fritidsledare, vilket ju glädjer
mitt nyssfödda lärarhjärta lite extra.
Var kan ni läsa mer? I
GP såklart!
