Lite av Ulla
Antiklimax?
Helgen i Västerås
Biologiska museet
Istället för att slås av byggnadens fantastiska 1800-talshistoria så blev man full av fniss av de dammiga djur som museet inrymmer. För länge sedan uppkopierade och nu ordentligt nötta beskrivningar om här,där,hit,dit-fåglar, svenska brunbjörnar och andra nordiska djur man aldrig sett så solblekta. Och visst är det så, man kan nog inte gå in där utan att komma ut med ett gladare humör. I vilket fall lämnar man byggnaden på ett underligare humör än när man klev in.
Ishavsgrottan
Byggnaden ritades av arkitekten Agi Lindegren och både fasader och yttertak är kläda med spån, förebilden var norska medeltidastavkyrkor och portalens vackra träsniderier i relief påminner om Borgunds stavkyrka. Byggnaden bör klassas som nationalromantiskt, och invigdes 1893. Byggnaden ingick i Stockholmsutställningen 1897. Fasadens text löd ursprungligen: Djurlifspanorama ... Utan motsvarighet i verlden.
I utställningshallen finns ingen artificiell belysning utan ljuset kommer endast genom de stora takfönstren och skapar därmed en känsla av naturligt liv. (Källa)
Trots att man kanske garvar åt dammigheten över utställningen och kanske mindes det större än det egentligen är så är det liksom mysigt att gå dit, man går in i en annan tid, om än en något dammig och nött sådan.
Biologiska museet kniper mitt hjärta, det är väl värt ett besök en ledig dag!
Juliresande
Lämnade stan för landet.
Anundshög
Svartån i Västerås
Vallby Friluftsmuseum
Campinsgtuga i utkanten av ingenting.
Filipstad som fyllde 400 år.
Reseakompanjemang
Loppis i ett garage, någonstans i en skog. Med hem kom en hatthylla.
En sista fika och ett bad innan spöregnet kom över oss och vi åkte hem istället för vidare.
Och så var den resan till ända.
I en brittisk huvudstad
Pirrigt med flyg men vi klarade oss och både lyfte och landade utan besvär.
Provade för övrigt ett par tryckutjämnande öronproppar och jösses vad skönt det var, brukar annars ha rätt jobbigt med öronen men nu gick det galant. Rekommenderas!
Hotellet var en historia för sig och första intrycket var att jag ville grina och fly, det luktade konstigt , toaletten och duschen var både trasig och möglig och heltäckningsmattan som gud glömt täckte det slitna golvet. Men av någon anledning drabbades vi kanske av Stockholmssyndromet och förlikade oss med läget. Vi fick vad vi betalade för. Och gratis snabbkaffe och vattenkokare hade de i lobbyn... Yes..
Första dagen hamnade vi mitt i ett parad-genrep. Bara sådär.
Sedan gick vi på Mr. Ripleys Believe it or not, det var tufft och ett bra alternativ till överskattade Madame Tussauds.
Tunnelbanan i rusningstrafik. Lägg därtill till att vagnarna är små och hela tunnelbanesystemet ganska trångt. Ingen höjdare med andra ord. Men den fick oss dit vi skulle och det var ju bra!
Men visst fanns det bättre ställen att sitta på. Som att ramla över en park bara sådär till exempel, här är i Soho tror jag. Vi såg solkiga duvor och åt godis.
Harrods ska man ju tydligen uppleva men det var inte alls som jag mindes det. Huset är fantastiskt och det är otroligt stort alltihop, det är sådana dimensioner man bara kan tänka sig av allt de erbjuder av godis, teer, kaffe, parfymer, kläder, leksaker och djur. Djuren var dock ganska få men tillbehören desto fler. Ett eget hundspa hade de också!
Men vi fastnade ganska länge på leksaksavdelningen. Här en trampbil av det mest exklusiva slaget.
Och den lilla björnen såg jag ock tänkte på pappa. Den var så söt!
Färdiga med Harrods och på väg till Science Museum såg vi den här!
Detta är inte en trampbil men väl av det exklusivare slaget! Välskött och välpolerad.
Deras Sciencemusem imponerade stort! Jag blev alldles lyrisk av smarta ideer och sättet de presenterade sina objekt, och vilka objekt sedan. Det museet kunde få vad som helst att se spännande ut, gissar jag. Hit var vi tvungna att komma tillbaka för tiden räckte inte till.
En annan dag och ett annat imponerande museum, Museum of natural history. Även det både stort och imponerande - och gratis!
Men mest av allt så gick vi. Gick och gick och gick. Promenerade, flanerade, letade och hittade. Ibland gick vi slut på energin och på både våra egna och varandras nerver. Då var det dags att hitta en sittplats och ta sig samman. Inte tappa konceptet i denna stora stad med sina många saker att se.
Vi åt lite godis, tog en kaffe och andades lite ut och lite in. Pausade lite och fotade lite. Sedan var det bra igen och äventyret fortatte (även om fötterna mot de sista dagarna strejkade rätt rejält ibland).
Nu letar vi upp en bänk och tar en paus tycker jag. Det finns fler bilder att visa, närmare bestämt cirka trehundrasjuttiofyra till. Men alla dem ska vi inte se. Jag ska bara bestämma mig för vilka som ska väljas ut.
Det är svårt att välja "det bästa" från dessa dagar. Jag återkommer, stay tuned.
Fru Marias Bak
Huruvida det faktum att det ligger i ena änden är att spinna ännu ett varv på bageriets underfundiga namn låter vi vara osagt.
Vid kvällspromenaden här om dagen
var det stängt och tyst i det lilla bageriet...
.. Men på dagarna ser det ut såhär.
Ljust, varmt och öppet.
I nedre hörnet på det högra huset i bild ligger bageriet, då specerihandel som det ser ut (Troligtvis Ernstells livs, där man på rasterna till exempel kunde gå och köpa sig en påse sega lakritsar för en krona. Källa).
Som tillägg kommenteras att fotot måste tagits en förmiddag, med tanke på hur skuggorna faller. Tillagt även att Askonsdagen inföll 25:e mars det året och att det sålika måste varit påsklov, annars hade ynglingen med kameran måst varit i skolan, och inte stått och fotat bussar på linje 65 och blivande bagerier.
Se där har ni ett anspråkslöst utflykstmål med både gotter och historia i sikte!
Fru Marias Bak och 65:ans gamla vändhållplats (som numera husrerar återvinningscontainrar) finner ni på Svartlösavägen 77 och dit kommer ni numera med buss 144 och 163 från både Fruängs- och Älvsjöhållet.
Solsken på marken i Hagaparken
Solen var med oss och det var nästan så att extrakoftan åkte av och när vi efter en lång stunds väntan på den inköpta lunchen i Fjärilshusets café äntligen satt utanför med smörgåsarna framför oss så tog jag faktiskt av mig jackan till och med, så varmt var det vid den soliga husväggen!
Där mamman och jag gick längst de mjukt kurvade stigarna och uppför en kulle mot Ekotemplet låg solen mot oss och snön under skorna gick nästan att tänka bort. Här och där låg marken bar och det var en underbar känsla att slira i grus istället för snö. Vi tittade ut på isen och konstaterade att ingen av oss gått på en sådan denna vinter, men för att gå ut på isen idag skulle man nog behöva lite extra geist, vilket vi inte hade så vi lät bli. Gick längst stigarna och det höga staketet vilket Kronprinsessan bor bakom, vi vinkade lite till henne och traskade sedan vidare talandes om var vi skulle härnäst.
Väl i bilen igen gick turen till Ulriksdal, inte till slottet utan mot ett annat mål, en hästhage. Jag hade nämligen konstaterat en rådande hästabstinens och den fick jag botad av två fuxfärgade halvblod i en hage. En var nyfiken och ville gärna ha uppmärksamhet, den andra var lite trött och gäspade konstant. Vårsolen hade kanske tagit på krafterna.
Solskenshäst
Mamma gillar hästar och hästar gillar mamma - så är det bara
Trött häst
Efter allt bilåkande, loppande, lunchande, solande, promenerande och hästkelande var vi trötta. Det var en fin dag med solsken på marken i Hagaparken.
Turist i ANNAN stad: Helsingfors
Från min resa till Helsingfors med några av mina kära vänner blev det ungefär 200 kort tagna.
Alla fotade av en lånad (Tack M) Canon Eos 400D. Här är några av favoriterna.
Hejdå Stockholm.
Hej fördrink.
Älskar snygga förpackningar, hittade dessa i taxfreen.
Återigen fräcka förpackningar, innehållet lockade föga.
Men lutar det inte en aning?
Husbandet spelade finsk tango...
...Och ja.. Precis.
Vi gav bara spelautomaterna en blick.
Drack upp det festliga vattnet och gick och lade oss för att...
..Vara pigga när vi dagen därpå utforskade Helsingfors. Här en väggmålning i hamnområdet.
Biljetthall av något slag. Jag blev lyrisk. De rundade formerna, pelarna, träpanelen!
Former, återigen former.
Gillar glasaskarna i skyltfönstret, Vitriini, skarpt. Dessvärre gör inte plånboken detsamma så vi gick vidare.
Att smycka ett byggplank.
Vidare styrde vi stegen mot Helsingfors domkyrka med alla trappstegen.
Såhär rara är de mot besökande gamla damer.
Fantastisk arkitektur. Nyklassicism och 1800-tal as its best.
Sedan gick vi ner mot Senatstorget.
Där samma utställning som jag och en av mina bästa vänner såg i Berlin 2006 stod uppställd.
De 140 björnarna, Buddy Bears, står där för att sprida budskap om fred och tolerans.
De må vara lika som skuggor men är alla unikt formgivna av konstnärer från respektive länder.
Vissa kom för att se turistattraktionerna - andra för att se turisterna.
Vi hann med en tur på Vanha Kauppahalli (gamla saluhallen) också. Det är Finlands äldsta saluhall.
Där var det mycket gott för både ögon, öron och gom.
Precis när vi skulle hoppa på 3:ans spårvagn för en tur runt stan tog batterierna slut i kameran.
Resan fortsatte i det småkalla men soliga Helsingfors innan klockan ganska snart manade oss tillbaka till båten. Attans att finsk tid går så fort, jag får helt enkelt åka tillbaka.
PS: I brist på reskategori fick Helsingfors hamna i Turist i egen stad-kategorin.
Jagvetintevarien
Det enda som egentligen inte finns är koll. Man vet inte var man är.
Jag skulle ta en morgonpromenad i morse, knallade på med luvan över huvudet för att skydda hörlurarna från regnet, musiken gjorde mina steg lite snabbare. Kom till en vägkorsning och svängde av åt det hållet jag inte kände till - det blir ju så mycket roligare så. Gick lite, joggade lite, pustade lite, drack lite vatten, fokuserade. Tittade plötsligt upp. Var i Jagvetintevarien. Hur sjutton hamnade jag där?
Försökte hitta en smart väg att gå hem men Jagvetintevarien har inga smarta vägar. Fick ta bussen hem till Jagvetvarien.
Turist i egen stad - Hagsätra
Nu när jag kan titulera mig Älvsjöböna cyklar jag till Hagsätra för att köpa mat på deras fantastiska "Matdax"-butik som alltid har strålande erbjudanden på allt från schampo, halstabletter och tvättmedel till snabbkaffe, bananer och disktrasor samt handla billiga och bra grönsaker och frukter på Hagis livs. Dessa affärer allena gör Hagsätra väl värt ett besök.
Hagis livs
Jag har fortfarande ett ärr i handen från en rådis-incident och i samma veva blev jag smittad av Kakaduan Mimmi som kärade ner sig i mig och jämt och ständigt ville sitta på min skräckslaget förstelnade tonårsaxel. Jag vågade knappt röra mig, än mindre be henne hoppa ner. Det gav sig inte bättre än att jag blev sjuk så till den milda grad att jag var hemma i tre veckor. Doktorn mumlade något om "fågelsjukan" vilket innebar en ungefärligt trefaldigat influensa..
Hagsätra köptes av Stockholms stad 1930 men det var först på slutet av 50-talet som det blev satt på kartan med arkitektritat torg och tunnelbaneförbindelse. Hagsätra Centrum ritades av Hack Kampmann som även ritade Vårbergs centrum.
Var det torg som fotot ovan visar skulle ligga är för mig ett mysterium, för jag har då inte sett ave´t. På min lilla tur (och som alla gånger förr) är Hagsätra torg för mig den lilla staty av en flicka som sprutar vatten utanför Matdax. Men skam den som ger sig, historien måste redas ut!
Som ni ser firar Hagsätra 50-årsjubileum i år. Och jag antar att det fejas och målas lite extra av målaren i bilderna ovan just inför detta. Den 21:a Augusti går kalaset av stapeln. Huruvida historierna om Hagsätra zoo eller det "försvunna" torget då får sin lösning återstår att se.
Källa: Född på 60-talet, uppväxt i Hagsätra
Tiden har sin gilla gång, det som en gång var en medioker förort där barnen åkte längskidor i backarna i parken och pappor och mammor gladdes åt en hårt ihopsparad Mercedes blev en förort med tågförbindelse och ett levande centrum - och det är det alltjämt.
Hagsätra i bilder är stället där:
Man tar en morgonkaffe på torget för att tjöta
med någon annan som också är vaken.
Lokala haket (som fått sitt alkoholtillstånd indraget och återställt
ett antal gånger) ligger precis intill Svenska kyrkan.
Naturen och bebyggelsen växer ihop.
Vägar dragna när centrumet invigdes
borde kanske läggas om?
Bortom allt 90- och 00-tal syns det 60-tal som skulle väcka Hagsätra till liv.
För femtio år sedan hade de en vision om vad Hagsätra skulle kunna bli. Nutidens Hagsätrakids funderar på detsamma. Missa inte utställningen som invigs 16:e Augusti på det lilla biblioteket.
Hagsätra om 50 år -hur kommer det se ut?
Dags att cykla hem. Ses nästa gång.
Ha det bra, Hagsätra!
Turist i egen stad - Sundbyberg
Däremot är jag nyfiken på att se mig om, fundera på hur vardagen och livet kunde varit någon annanstans. Dessutom är jag otroligt ressugen och i brist på London, Mallorca, Sveg och Tomelilla så får jag helt enkelt turista i egen stad. Vi börjar med Sundbyberg.
Fakta:
- Sundbyberg är Sveriges, till ytan, minsta kommun.
- I folkmun kallas det Sumpan.
- Det växte fram på 1800-talet som en förstad längs nuvarande Mälarbanan.
- Tågstationen öppnade redan 1877 och är en knutpunkt för både pendeltåg, regionaltåg, tunnelbana och snart även tvärbanan (därför var hela staden vänd upp och ner när jav var där.).
- Marabous chokladfabrik låg här och var verksam ända till 90-talet.
- Kvar finns Marabouparken som från början var tänkt som en rekreationspark för anställda på Maraboufabriken men som nu är öppen för allmänheten.
Förvirring på tågstationen innan jag insåg att regionaltågen gick där.
Andra bilden föreställer Marabouparkens annex och den tredje en karakäristisk Maraboustork infälld i golvet i en gångtunnel under tågrälsen.
Min promenad började med en hastig (nåja, mer hasande) språngmarsch mot bussen. Mitt enda bestämda ärende för dagen var nämligen att besöka Bromma Center och deras gigantiska butik för djurtillbehör. Jamdjuret behövde ett nytt halsband och lite spännande mat inför sitt kommande besök på landet. Nåväl, sagt och gjort. Bussen hoppades på, åktes med och hoppades av. Att ta sig till Bromma Center till fots visade sig bli en utmaning på grund av rådande byggkaos involverande både tvärbana och nya hus. Jösses Amalia.
Men allt gick bra och Centret var väl som Kungens Kurva ungefär, utspridda affärer utan inbördes ordning, ett kebabställe mitt på den gigantiska (och tomma) parkeringen. Det som skilde det här stället från andra var dock byggdammet och det konstanda landandet av plan! Ja, Bromma flygplats ligger precis bredvid. Ganska lustigt faktiskt.
Bromma Kebab, mitt i centrum bokstavligt talat. Neongula byggarbetare härdade av betong och sol hade sitt högkvarter i vad som jag gissar varit en gammal veterinärpraktik, med en kattunge över dörren. Bakom en av butikerna stack ett kontrolltorn upp, inga konstigheter.
Till fots på väg tillbaka till Sundbyberg centrum parerade jag ett antal betongrefuger, neongula arbetare och stora grävmaskiner och hamnade i Kvarteret valsverket. Där flanerade jag runt och fotade högt och lågt, stående på tå och sittandes på knä. Någon lastbilschaufför kanske undrade vad jag höll på med och då hade jag svarat - livsnjuteri. Eller kanske skulle jag kallat det livs-gjuteri för att platsa lite. Hur som haver, fint var det iallafall i de gamla kvarteren.
(Och ja, det är bedrövligt vad Blogg.se försämrar kvalitén på bilderna.)
I Sundbyberg samlas gammalt och nytt, gamla och nya tider. Bli inte förvånad om du ibland undrar vad sjutton det handlar om. Det är bara ett underbart, uppmixat, uppdaterat Sverige.
När jag gick på den tillfälliga gångvägen såg jag verkligen kontrasterna av gammalt och nytt. Trodde du förresten att tredje bilden var en felplacerad semesterbild från Grekland 1998? Då har du fel. Det är Elektra Taverna med fasadtegel i plast(!) som ligger på en trafikerad gata in mot Sundbyberg Centrum.
Var är jordgubbsmannen?
Phu, väl i Centrum igen. Hoppas ni fortfarande hänger med?
På busstorget stod ett bord med jordgubbar. En liten dam ville, precis som jag, köpa en ask eller två.
Vi väntade.
Och väntade.
Men jordgubbsmannen dök inte upp. Jag gav upp men damen stod kvar. Jordgubbsmannen hade kanske tagit en siesta eller köpt en varm korv i grillen intill. Det är liksom så det fungerar. Ibland får man vänta. Jag undrar om damen står där än på det tomma busstorget vid bordet med jordgubbar - i väntan på jordgubssmannen.
Stora gatan i Sumpan heter Sturegatan. Där fortsatte jag min vandring. Slinker man in på ett sidospår, Sturegatan 35, kommer man till den eminenta Loppisgallerian. Det går inte att missa den för det står ett skelett med pirathatt utanför. Ja ni hör ju själva att det inte kan vara något annat än en succé!
Här hyr försäljarna bord och ibland har de öppet, ibland inte. Det finns alltid några försäljare där och om inte annat kan man hitta saker som man köper direkt över informationsdisken. Jag hittade en förtjusande liten skål från Rörstrand, den hade en liten spricka så jag fick den för 40 kr. När jag nästlade mig inåt i butiken såg jag att någon annan jag känner minsann varit där. Kanske har min förkärlek för ett visst årtionde smittat av sig? Jag hittade den här fantastiska byrån som tyvär var såld - men till vem?
Tyvär stod denna skönhet inte hemma hos mig när jag kom hem. Undrar var hon gömt den?
Har man inga pengar att betala för går det tydligen bra att betala med halva pislappar,
men bara om man klumpar ihop dem.
Vidare flanerarande på Sturegatan såg jag mycket annat som var fint. Former jag fastnar för och skyltar som påminner om yngre dagar i vad som i mångt och mycket känns som en småstad. Utanför Kåges, en herrbutik som etablerades redan 1959 stod en bänk, donerad av av bröderna Karl-Gustav och Klas-Göran Simonsson. Kanske var de stamkunder, kanske var det bara trötta i benen. Jag gick även förbi en port på Vegagatan som jag kunde ha bott i om det kommit sig så. Nu blev det ingen hyresetta i Sundbyberg för mig så det är ingen idé att ni knackar på men tanken slog mig! På samma gata finns ännu en loppis med mycket glas och kuriosa. Överlag finns det många loppisar här (Loppisgallerian, Antik och Kuriosa, Myrorna och Stadsmissionen) så är du på sådan jakt - åk hit!
Det är mycket man kommer undan med bara för att det är Sundbyberg. Som att bokhandeln har en sjuttiotalsfärgglad uggla över entrén och att frisören heter Lady och Kalufsen. Även mitt i byn samlas gammalt och nytt och nog ser herren som kliver ut från en annan frisör ut att leva upp till namnet - Tapper. I en av de äldsta byggnaderna, från 1800-talet, som hyst både spannmålslager, mejeri och rökeri ligger nu en restaurang. Mitt emot står nybyggda hus som hyser diverse butiker och ett café.
Energin började ta slut och den tidiga morgonen gorde sig påmind. Eftersom jag varken inhandlade de gula rullkridskorna för 15 kronor på en av loppisarna eller de nyproducerade snörkängorna för 399 kr på det kända varuhuset så insåg jag att mina fötter inte skulle orka med särskilt mycket mer.
Jag avslutade med att prova några solhattar inför sommaren men tog ganska snart trötta steg mot pendeltåget.
Turist i egen stad - Sundbyberg.
Hatten av. Adjö.
