..är att man har megamycket tid över till sådant man annars mest gör till fest. Välja kläder, sminka sig och fixa håret till exempel. Och använda läppstift, eller trutvalla som min far säger.

Ett himla smart och behändigt sätt att lägga håret under natten. Dessutom är det ju snyggt som frisyr också, kan jag tänka mig. Jag har alltid läggningsvätska i håret innan jag ger mig på att göra fler lockar än de jag har naturligt, det ger lite mer stadga. Så testa lite läggningsvätska i vattensprayflaska, det är mitt tilläggstips till denna video!

Igår förmiddag hade jag en stund innan jag skulle sätta mig på cykeln för att åka och handla. Orkade inte göra något med håret egentligen men ville ha det uppsatt, så jag plockade fram hårnätet som för det mesta gör en "ickefrisyr" till en frisyr bara genom att hålla ihop det hela.

Men tydligen var det inte helt lätt med en hand (har fortfarande lite ont i den andra och aktar den). Jag fixade och trixade och såg inte alls vad jag gjorde, förän jag fotade det  hela i spegeln. Blev ju... sådär..

Nej, det blev klart mycket bättre när jag bara släppte ut det men då slog tanken mig: När blev jag så långhårig? Kan någon förklara detta?

---

• Whiskey (Har inget)
• Morfin(?!) (Dito)
• Ingefära i kokande vatten
• Kokande vatten med ett gäng halstabletter i
• Örkavkok
• Mentholångor och annat med menthol stod högt i kurs

Jag gillar att leta på loppisar efter sådant som skulle passa både mig - och andra. När jag är ute letar jag alltid med andras ögon också, hittar jag  någonting jag tror att någon annan skulle gilla så slår jag ibland till. För jag tänker såhär "här har vi den här fina klänningen, kanske om jag har tur så hittar jag rätt köpare, som inte hade hittat den annars", för visst kan det vara lättare att klicka in på en köpochsälj-sida istället för att leta över hela landet efter det där man gillar?

Somt säger man hej till och somt hejdå. I veckan har jag sålt ett antal klänningar och skor. Tyvärr kommer ett par skor tillbaka på grund av att de visade sig vara för små, men vad gör väl det? Det är det trixiga med att köpa utan att se och få prova. Kläderna här nedanför har iallafall fått nya hem och jag hoppas och tror att de ska komma till god användning, snart lägger jag upp fler annonser, för jag har skattkistan ganska full. Den som spar han har.

Själv valde jag igår, efter att ha postat iväg en av klänningarna, att köpa mig ett par byxor, för nya sådana behövde jag. Det blev ett par nysvarta jeans och ett annat blått par på rean. I samma sväng köpte jag ett par tumvantar för höstbruk (de är inte särskilt tjocka) men också en puffig halsduk, eller "snood" som det stod på klädhängaren i butiken.

Mina vänner vet att jag har en fäbless för gult, vamgult, lejongult och senapsgult - ja, gult helt enkelt. Tänk min glädje då jag såg att just den färgen verkar vara poppis i höst. Hurra, då ska jag köpa något extra gult i år och spara till andra höstar och vintrar. Den som spar han har, somt säger man hej till och somt hejdå.

Solen gassar utanför fönstret och och jag har precis varit och badat - Inte. Det är jämngrått och har så varit hela dagen, inte en enda strimma solljus har visat sig men heller inget regn har fallit. Och jag älskar det. Missförstå mig rätt, jag gillar solen och värmen och sandalvädret och utehelanattenutankofta (fast man har med sig en som får ligga kvar i väskan hela kvällen)-vädret. Men den här jämngråa dagen känns helt okej.

Det kan ha att göra med att jag började dagen lite hängig och lite nere men att det under dagen artat sig och blivit en ganska bra dag. Då tar man också vädret med jämnmod och tycker att den där himlen är mer jämngrå än smutsgrå.

Idag vaknades det kvart i sex och fram till nu har tiden fördrivits på ett för söndagens slapphet fördelaktigt sätt, i soffan i morgonljuset.

Jag har tränat på victory rolls och det är lite klurigare än jag velat, även fast jag fick så bra tips hos frisören som gjorde det enklare. Övning ger färdighet. Man får nöja sig med det man åstakommer för tillfället, idag blir en fin dag i vilket fall.

Idag blir det brunch i Gamla stan med några kära vänner och sedan vankas ur-och-sy-verkstad hemma hos mig i ytterst liten skala, en klocka ska tillverkas och ett plagg lagas.

Kära, kära vänner. Jobb, sjukdom och datordöd har satt P för alla tänkbara möjligheter att blogga. Jag jobbar fortsatt, är inte riktigt kry ännu och datorn är fortfarande i behov av service - men tillbaka är jag!

I veckan var jag hos frisören för att färga om utväxten och klippa en lättskött frisyr som passar för olika uppsättningar och sådant, mitt hår är tjockt och hade vuxit sig väl långt. Vi kom inte riktigt överens längre.

Tid bokades hos Frisören på Hornsgatan 100 vars frisörpraktik startade 1912 och alltså firar hundraårsjubileum nästa år (fler bilder från salongen kan ni se hos eminenta Femtiotalsjakten).


Men det var inte bara av den anledningen jag sökte mig just dit, nej det var för att det sedan ett tag tillbaka börjat en frisör där som inriktat sig på vintage-klippningar, den fantastiskt kunniga, trevliga och flinka Sarah. Wing (Retroella.se) Det hela började lite lustigt dock, då jag när jag kom möttes av en lapp på dörren.


Jahopp tänkte jag, slog henne en signal och stämde träff en timme senare. Sedan tog jag en sväng in på  en närliggande Myrorna-butik följt av en promenad i kvartetet, hittade en innergård som  badade i solljus och fick agera pausmusik för mina ögon.


Sedan var väntan över och jag steg på hos frisören på Hornsgatan 100 och fick slå mig ner i frisörstolen hos Sarah. Hon var lyhörd på vad jag ville ha och kom med tips och goda råd om allt från rolls och andra uppsättningar till hur man gör det enkelt för sig med vintagelooken i vardagen. Det var precis vad jag behövde och de timmar jag spenderade där med allt vad färgning, klippning och styling innebär var ren och skär trevlighet. Som jag trivdes och åh, vad nöjd jag blev! (En intervju med Sarah Wing om Frisören och vintageklippning kan ni läsa hos Min Budoir)

När jag skulle betala saknade jag kontanter och medan jag hämtade dem blev jag övertalad att köpa ännu ett jubileumsnummer av Situation Stockholm. Den hade jag ju läst redan så jag gav den till Sarah och jag fick hårnålar och ett hårnät som en liten kompensation för de bortsprungna nycklarnas försenande av min klippning.

Sedan jag sagt tack och hej och klev ut på den numera förmiddagsvarma Hornsgatan stegade jag vidare för en vända på stadsmuseet, men jag var bara tvungen att sätta mig på en parkbänk med nyllet mot solen och flina ett tag, så glad var jag över solstrålarna och den nya frisyren.


Väl på Stadsmuseet avnjöts det favoritutställningar och poserades lite till i det gamla klassrummet från 1800-talet, det kändes helt enkelt bäst så.



På väg mot centralen gick jag genom Gamla stan och såg detta:

Hoppa nu över den "över-undefundiga" titeln och läs vidare. Idag efter jobbet var jag på bra humör och bättre blev det när jag mest av nyfikenhet gick in på Ur&Penn då de blaffat upp stora rea-skyltar i fönstret. Kostar inte att kolla, drägla lite över Mepmhisklockorna och kolla efter annat stiligt i klockväg. Ta mig tusan, hade de inte Memphisklockorna på rea också, kan ni tro?

Jo, det hade de minsann och jag slog till. Det var sista exet men jag fick den nyputsad, batterier bytta och tiden inställd (och det tackar jag för då den inte bara visar tid utan även datum och det var ett himla rattande för att få det rätt.). Jag fick den sedan i en plåtask och det var nästan med andakt jag plockade upp klockan ur den när jag kom hem.

Asken, som är fin bara den


Brun, blå och glänsande metall



På spännet finns ett inpräntat emblem



Det är, som ni ser, inte klockan på bilden som skrivit brevet..
eller, jag menar, som jag köpt.

Igår var jag på fest hos en av mina äldsta vänner, äldsta i den bemärkelsen att vi känt varandra sedan första klass i lågstadiet. Innan jag blev upphämtad för skjuts dit stod jag nyombytt i pikétröja och pennkjol en stund framför spegeln och målade läpparna, pudrade kinderna och lade eyeliner med den nyinvanda rörelsen i handen. Luggen puffades upp som vanligt och skulle någon fråga mig hur jag fixar mitt hår skulle jag inte kunna svara, det sitter i händerna. En snusnäsduk av blå modell knöts runt huvudet och jag var färdig att gå.


Väl på festen var det först ett kärt återseende av gamla vänner och bekanta. Alltid lika kul att träffa de som funnits i ens umgängeskrets länge men som man inte träffar särskilt ofta. Kul att då återses såhär och uppdatera sig om vad som försigår i ens liv nu och snickesnacka om gamla minnen.

Jag och ett par andra kom in på ämnet klädstil, hur den ändrats under årens lopp, hur det påverkar en själv och hur man blir bemött. Nu är det sex år sedan jag slutade gymnasiet och då klädde jag mig annorlunda än vad jag gör nu, men ändå inte. Jag tror att det var 2005 som jag bestämde mig för att klippa av mitt hår, för redan då var jag inne och nosade på rockabilly, dock var det herrsidan jag influerades mest av.

När Cheap monday lanserade sina svarta stuprörsjeans blev jag överlycklig, för svarta stuprör för en överkomlig prislapp hade jag letat efter sedan fjärde klass. I fjärdeklass hade jag oftast smala jeans, t-shirt och stor skjorta- alla ärvda av min syster - och jag kände mig bra. Den känslan av nöjdhet kom över mig då jag som gymnasietjej fick höra om Cheap monday. Jag tror att jag haft ungefär fem par av dessa stuprör i olika omgångar, jag bar de alla tills de nöttes sönder.

Jag var inne i en period av mycket loppis, min teakföräskelse hade redan brett ut sig och mitt intresse för det äldre började ta en mer väldefinierad form. För att akompanjera dessa "återfunna" stuprör och en i övrigt mycket "killig" inriktning med skjorta och ibland slips eller hängslen så klippte jag av mig håret. Problemet var bara att den Ducktail jag drömde om var tämligen svår att förklara för de frisörer jag gick till. Att gå till en riktig frisör á la Sivletto hade jag inte råd med.


Där jag då hos en helt vanlig förortsfrisör satt och försökte förklara vad en ducktail var, lirkade med uttryck som rockabilly och femtiotal fattade vissa galoppen och jag gick därifrån supernöjd medan andra nickade instämmande men klippte helt skevt och jag gick därifrån med en mohawk. I vilket fall var håret kort med undantag för luggen och en våg bakåt som var längre, för se den puffiga luggen hade jag en faiblesse för redan då.

När håret blev en mohawk och luggen trilskades.
Vi hade samma frisyr då, geten och jag.

Jag är skeptisk till allt vad konsumtion heter, främst för min egen del. Jag har lärt mig att inte lägga mig i andras köpvanor och syn på det, då det kan dels kan uppfattas som kritik och dels inte är min sak vad andra gör med sina pengar. Punkt.

Vad jag gör av mina pengar är också min ensak, även om det på senaste tiden kanske cirkulerat en hel del om det, både i mitt huvud och här i nätdagboken.
pengar, pengar,pengar. Man kan inte köpa sig allt men det mesta kostar. Tid kan man till exempel köpa sig för pengar. Tid att kontemplera över sin tillvaro eller till annat, det väljer man såklart själv. Men det var inte detta jag skulle skriva om.

Det jag egentligen skulle komma till är vad jag kan uppleva som köpglädje, för ja jag känner också sådan även om jag är skeptiskt till att spendera över huvud taget.

• Köpglädje för mig kan vara att köpa något till någon annan, att bjuda på en kaffe, köpa något litet bara för att det är så den personen, presenter och julklappar. Det går lätt och det ger definivt känsla av köpglädje.

• När man köper något man verkligen vill ha, något man behöver och har sparat till, det är köpglädje.

• När man hittar den där klänningen som var så mjuk mot huden och satt så bra - När det helt enkelt säger klick och man konsulterar plånboken och ser att - jo, det går för sig.

• När man, som jag vid mitt senaste inköp, hittar både det man behöver och dessutom till rabatterat pris. Det är köpglädje. Beställde hem ett tiotal klädesplagg varav tre satt som en smäck, kändes helt rätt att ha på sig och var billiga. Idag har jag på mig en skjorta jag vet kommer hänga med länge.

Mitt liv består av mycket gammalt - av god kvalitet. De bästa i mitt liv har inte varit gratis, men nästan. Det är fantastiskt vad kan kan hitta av så bra kvalitet för ett bra pris. Den som letar hon skall finna.


Jag blir inte lyckligare av ett känt emblem på min väska och en tusenlapp dyrare prislapp, tvärtom gör det mig illa till mods. Högt pris behöver inte betyda bra kvalitet. Ett lågt pris behöver inte betyda dålig kvalitet men det kan ofta vara så. Är det ett lågt pris utan vare sig rea eller rabatter kan man ana att det låga priset på prislappen grundar sig i oetiska förfaranden, och det gör mig nog mest illa till mods.

Det är en förunderlig värld vi lever i, där vissa produkter får kosta massiva summor på grund av loggor och  marknadsföring medan andra kostar knappt någonting, och där de högre priserna varken borgar för bättre kvalitet eller bättre etiska grunder och tillverkningssätt.

Min mening är inte att gå in på huruvida man har skyldighet att handla etiskt eller inte. Men möjligheterna för oss som konsumenter att göra det finns. Vi måste ställa krav, annars säljs det bara "ren skit" för att ingen klagar.

Jag måste kompromissa. Ibland styr samvetet och ibland styr plånboken. Så är det bara.
Så länge jag är medveten om att dyra saker inte gör mig ett dugg lyckligare och heller inte de  allra billigaste så har jag nog både samvete och plånbok i hamn.

Ps: Hur många av ordet "köpglädje" finns i detta inlägg egentligen?

Alltså. Jag är verklig inte någon märkesslav. Mig spelar det ingen roll om det står Galne Gunnar eller Dolce giccibanana på mina byxor, så länge de håller vad de lovar. Det innebär att jag kanske kräver en längre livslängd på ett par jeans som kostar 799 kr (som jag förvisso aldrig köpt) än på de som kostar 199 kr. Dessvärre är det ju sällan så att högre pris ger högre kvalitet, utan det är just märket man betalar för. Om man inte talar om verktyg eller målarfärg. Där är märkesvaror oftast mycket bättre. Nåväl. Jag brukar iallafall hålla mig till kedjans lågbudgetmärke när jag handlar. Euroshopper, Eldorado och Hej-kom-och-hjälp-mig står högst på listan.

Men alltså attans, jag kommer (nog)(nästan) aldrig kunna byta tillbaka när jag provat dessa.
Nedrans Bonduelle. Hur ska jag kunna knäppa en burk eldoradomajs efter detta?

Han rättade till kamerakillens grepp om kameran och sade några korta kommandon, den röda lampan lyste  upp och han närmade sig mig.  Jag satt och "läste" i mina papper och plötsligt hade jag micken in ansiktet.

Han frågade mig om jag såg fram emot julen och jag sade att jag absolut gjorde det men att det kanske börjat lite väl tidigt med jultankarna. Jag ville ju redan pynta. På frågan hur jag skulle fira jul sade jag att jag troligtvis skulle vara hemma eller hos min släkt. Han verkade inte helt nöjd med mitt svar  för han bad kamerakillen ta allt från början, ryckte uppfordrande i navelsträngen och kommenderade honom att sätta sig i soffan mitt emot oss för en bättre vinkel, "jag kom inte med" sade han.

Kameran började rulla igen och när han nu frågade vinklade han frågorna annorlunda. Han frågade nu om jag såg fram emot den lugna, fridfulla julen och jag sade, lite överrumplad, att jaa, visst gjorde jag det. Han kontrade fort med en fråga hur jag skulle fira denna lugna jul och då jag sade att jag troligtvis skulle vara hemma stoppade han mig där och sa "Jaa, för vem åker runt och stressar på julen, hahahaha. Tack så mycket! Hejdå!"

Därefter slogs kameran av och han deklarerade för kameramannen hur mycket bättre det blev andra gången. Både kameravinkeln och hur det vi sade kom fram. Hur vi sade?

Så många steg gick jag idag. Från söder via Eriksdals kolonilotter där jag tog mig tid att både promenera i lugn takt, stanna upp, fundera och fotografera. Dessvärre visade det sig (när jag skulle kolla på bilderna hemma) att kameran inte sparat mina bilder. Det är inte helt lätt att lära sig hur kameran i en mobil fungerar. Speciellt inte om det är en flådig kamera-"app" (applikation) som man efter rekommendation laddat ner. Nåväl, det om det.

Efter promenaden upp till Ringens köpcentrum gick jag vidare över Götgatspuckeln, genom Gamla stan och så slutligen till Centralen för hemfärd. Flydde från allt vad tentaskrivning heter då jag verkligen kört fast. Då är det bättre att bara lämna det för ett tag och göra något annat istället för att vanka av och an hemma utan att få något gjort.

Jag vet att det uppdateras ganska dåligt här för tillfället. Jag bockar och tackar å det ödmjukaste till er som fortsätter läsa här (har ett relativt stadigt besökarantal på 10 personer om dagen). Ni får mig att hålla ångan uppe! Kan inte lova bot och bättring precis just nu, eftersom denna skrivkramp som lamslagit mitt tentaskrivande även sätter P för skrivandet här.

En sak jag dock har och som jag för tillfället får ta till istället för mina ord är - en kamera. Ovan nämnda kamera tillhör en nyligen inhandlad mobiltelefon. Och eftersom telefonen alltid är med så är kameran alltid med. Topp! Har bara bekantat mig med telefonen (och kameran) ett par dagar. Här nedan är min vardag i bilder så långt.

Huruvida mina kategorier är tiktigt utnyttjade eller inte. Här kommer iallafall en ny. Utstyrsel. För Ja, jag har kläder och Ja, jag har dem på mig. Varje dag faktiskt. Det kommer aldrig bli en "dagens" men vissa kläder och utstyrslar gör mig lite extra stark i sinnet. Kanske förevigar jag dem med en bild och lägger upp här.

---

Samtliga strumpbyxor och leggins är dammiga eller smutsiga - på grund av frekvent ökat användande av kjol, klänning och shorts.

På morgonen drar man på sig tjocktröja och jacka - ibland bara det ena. Oavett vad man valt ångrar man sig, för det är antagligen för varmt eller kallt.

Jag har alltid glasögon på mig, förutom när jag sover och simmar, fast i simhallen får jag treva mig till poolen och lita på min trogna vana att jag hittar till bassängkanten och när jag sover har jag alltid glasögonen vid sängkanten.

Senast jag var i Skärholmen, när jag och Elin och lilla plutt-Melinda var där kollade jag på glasögon. två för en-erbjudande lockade och jag slog nästan till. Dagarna efter tipsade en klasskompis om bågar på nätet och där har jag hittat vad jag letat efter. Så gött, man väljer ett par bågar man tycker är snygga, beställer hem dem för att prova och skickar sen tillbaks dem, allt gratis. Nice.

Det var då järnspikars vad det ska vara svårt. NU har jag iallafall beställt hem úberboxen, med de snyggaste bågarna hittils för en andra runda i valet och kvalet. Sen ska jag bara knappa in beställningen på datorn och sätta mig på soffkanten, rulla tummarna och vänta..